…två stridsvagnar, P5 och P6, förevisades hos maskinbyggarna.

Två av andra världskrigets bästa stridsvagnar förevisades
i modell på Ålleberg vid maskinbyggarnas utställning.

Det var dels en Panter, panzerkampfwagen 5 och en
Tiger, panzerkampfwagen 6.

Dessa två typer var totalt överlägsna de stridsvagnar, som
de allierade hade till förfogande.

Om du googlar finner du oändligt med material om ovanstående
stridsfordon.

Ska jag rekommendera en bok förslår jag Otto Carius “Tiger”.

Modellerna var ett bevis på ett utsökt hantverk. Modellerna
vägde 100-130 kg styck.

Byggarna tog ut stridsvagnarna och visade hur de såg ut
då de körde. Imponerande och verklighetstroget.

Så när som på en sak…jag saknade klappret av bandplattor
mot asfalten.

Vad som återstår på dessa modeller, så vitt jag förstår, är
smådetaljer och målning.

Hoppas de återkommer nästa år då vi även hoppas få se
strv 103 färdigbyggd.

Jag videofilmade stridsvagnarnas körning, men enligt
Murphy´s Lag, fipplade min GoPro så det rann ut i sanden.

Dock så tog jag en massa bilder som jag redovisar med lite
kommentarer.

Hoppa upp och åk med !

Tiger

Att sitta i en Sherman och möta en Tiger i en duellstrid…dåliga odds !

På tornets sida 3 rör…det är rökgranater man kan skjuta i väg,
för att dimma in stridsvagnen om man blir plötsligt påskjuten.

Närmast en Tiger, bortom en Panter.

Inget sluttande pansar här inte. Otto Carius berättar
i sin bok att hans Tiger hade 37 träffar efter en strid,
men att den fortfarande var helt stridsduglig.

Här ser du vad som utmärker Tigern; Tung bepansring,
bra bandaggregat och rejäl bössa.

Panter, som efter att barnsjukdomarna kurerats blev ett formidabelt vapen.
Var under utveckling hela tiden med större kanon, gyrostabbat sikte, ir-belysning
och även gyrostabbad kanon i höjdled.

Det geniala bandaggregatet med sina bärhjul som satt om lott.
Bärhjulen upphängda i pendelarm och avfjädrade med
torsionsfjärdring, vilket gav en mjuk gång i terrängen.