…utan att känna gränser.
Jag har haft förmånen att vara sändareamatör sen 40 år.
Vilket har berikat både mitt liv och kunnande.
Att vara sändareamatör, innebar för mig , att jag fick avlägga
prov för Televerket i radioteknik, bestämmelser och visa,
att jag kunde sända och ta emot telegrafi i 80-takt.
Då man lyckades få licens, var det som att ta studenten en gång till.
Det var då inte enkelt, utan man fick lägga många studietimmar
på inlärningen, av det som krävdes.
Under 30 år var jag aktiv och hade lyckan att kunna sätta
upp mycket antenner med hjälp av min höga fackverksmast.
Jag har haft kontakt med 300 länder under min aktiva tid.
Tyvärr kan jag inte sätta upp antenner på min nuvarande plats,
utan jag får bida min tid.
Min signal tilldelad av Telestyrelsen är SM6LMH.
Men min broder med signalen SM6LRX har radiogrejorna
kvar och han ville ge mig en demonstration av modern
utrustning. Dagens transceivrar är tekniska underverk…
och dyra.
Alltså åkte vi till en plats, där det fanns en trådantenn
riggad i träden och där vi kunde montera övrig utrustning.
Antenntråden satt lågt, bara 2-3 m över marken.
Men man behöver inga jättelika antenner för att kunna
prata med någon i exempelvis Australien.
Det kan räcka med en antenn på 1 m.
Jag fick glädjen att köra min första kontakt på 12 år.
Det var glädjefylld upplevelse.
Jag tog några bilder, så du kan se, hur det ser ut.
Det märkliga är, att har man lärt sig telegrafi,
så glömmer man det aldrig.
Det sitter i förlängda märgen.
Till vänster en Yaesu-transceiver som täcker alla kortvågsbanden
och som ger 100 Watt ut till antennen. Till höger ett rejält
nätaggregat. 
Detta är en datoriserad , automatisk antennavstämmningsenhet.
Den anpassar antennen med hänsyn till frekvens, så sändaren kan jobba effektivt.
Med en sådan enhet kan du hänga på nästan vilken tråd som helst för att nå hela jorden.
Jag har kört över Atlanten till USA med effekten 5 mW. Alltså en tvåhundradels Watt…
Lokalen som tillhör Halmstad Sändareamatörer med signalen SK6SP