Nostalgin firade nya triumfer på
Kungsbacka Modellflygklubbs fina flygfält Inlanda…
….under den träff som anordnats av Kungsbacka Modellflygklubb och SMOS.
Vädret var solsken, varmt, men tyvärr blåste det inte bara hårt, det blåste
från fel håll oxå !
Vindriktningen gjorde, att det var mycket turbulent på fältet och det medförde,
att flera piloter inte ville riskera sina modeller. JA, linkärror är känsliga för
turbulens.
Flygfältet har, den finaste gräsyta jag nånsin sett. Fältet låg maskat av :
Järnväg, bergknalle, en å, en stor allmän väg……..och ett gammalt, tror jag
infiltrationsområde för avloppsslam eller dylikt.
Men flögs på fältet det gjorde det !
För att komma till fältet kör av avfart “Onsala” från E6 och följ vägen in mot Kungsbacka.
Innan en järnväg, som ligger nedanför en bergknalle, ta till höger så är du vid fältet.
Till arrangörerna säger jag bara, tack för ett trevligt meeting.
Om jag får kommer jag tillbaka nästa år och då hoppas vi på fint väder med mindre vind !
Jag ska inte gagga mer här, utan jag har mycket bilder, som speglar aktiviteten i dag.
Lite kommentarer när det krävs, eller om jag har fakta.
Bilderna kommer i lite oordning, men jag ska snygga till det sen.
Håll tillgodo!
Förresten, om ni tycker jorden är ovanligt rund på mina flygfoto,
beror det på att jag använde en GoPro 3+ i originalutförande.
Med den konfiguration jag valt blir horisonten onormalt mycket
krökt på grund av objektivets vidvinkelfunktion och kamerans
vinkel mot horisonten.
Jag hade med min modifierade GoPro 3+ med ett nytt (dyrt) objektiv,
men med hänsyn till turbulensen bakom bergknallen avstod jag att
flyga med den kameran.
Men som sagt, vi vet ju alla, att jorden är platt som en pannkaka…..egentligen, eller hur Ingvar…
Grabbarna jag mötte när jag anlände tidigt.
Det fina klubbhuset, som ägs av kommunen och som föreningen hyr.
Jag antar man slipper underhållsproblemet då…
Den superfina gräsmattan.
Sveriges finaste bana av gräs !
Depå av enkelt slag.
Skyddsnät mellan depå och flygområde.
Som jag ser det det viktigaste för att öka säkerheten.
Det kvittar hur många kvadratkilometer skyltar man tapetsera med,
de skyddar inte. Eller avspärrningar i form av rep och mer
eller mindre fantasirika staketkonstruktioner.
Ett skyddsnät hos alla klubbar som är anslutna till SMFF
borde vara ett måste.
Hade SMFF lagt energin på detta i stället för då förbundet
fick för sig de var en myndighet och började utfärda “Certifikat”
så hade man vunnit mycket mer.
Åker ni till Tyskland finns det ingen klubb, medlem i DMFV,
som vid publika tillställningar inte har skyddsnät monterat.
Ove Anderssons flygplan.
Ingvar Nilssons modell.
En modell i insektsfamiljen…Getingen.
Fler av Ingvars modeller.
En klassisk linkärra: FANTOM
Alla vi som var med förr, när det var takter i grabbarna,
vi ser ju, att det är Fantomens goda märke, som syns på
det vi kan kalla stabbe på kärran.
Vår generation som följde Fantomens äventyr i Hemmets Veckotidning
just i slutet på tidningen, vi vet alla de hemliga tecknen !
Inte bara var Hemmets Veckotidning bäraren av Den Vandrande Vålnadens
äventyr, tidningens omslag var perfekta att vika pappersplan av.
Sådeså !
PAW power
Kolla vingprofilens relativa tjocklek….
Stuntmodell
Alf Eskilsson som trotsade vädret och flög.
En Webra Diesel 1.5 cc. En klassisk motor.
Vet du varför mitt intresse väcktes för denna bild ?
Jo det var på grund av det lilla röda plaströret på bränslenålen.
Långt bak i min hjärna väckte denna lilla röda grej minnet av
när jag ägde just en sådan motor.
Alltså en liten plastgrej kom jag ihåg, inte själva motorn, som väckte hjärnan.
Märkligt…
Sandgjutet vevhus.
Hur gammal denna motor är ?
Tja jag gissar 50-50 år.
Hur många av dagens producerade motorer snurrar om 60 år ?
Torpedo 2.5 cc.
Till vänster står Kaukko Kainolainen med sin modell och
till höger mångfaldige svenske mästaren Ove Andersson.
Hacke Hackspett får sig flygturer i Kaukkos kärra.
Här flyger Alf sin modell.
När jag försökte flyga så här i min svunna ungdom,
hamnade jag i regel 15 cm ner i jorden….
Koncentrerad men ända avslappnad.
Ni ser det är mycket yta på klaff och höjdroder,
vilka är hopkopplade för ökad manövrerbarhet.
Raka rör och öppet spjäll…
Depån på flygfältet.
Hur många varv har denna piloten snurrat i en lincirkel
under sitt aktiva liv som linflygare…?
Alf mekar sin kärra.
Diskussioner i depån
Ove Andersson, som jag skrev förut, mångfaldig svensk mästare i linflyg.
Kaukkos stuntkärra
Så här ser modellen ut efter ett pass. Mycket ricinolja på modellen.
Det och lukten av eter och fotogen ger den härliga doften av dieselmotor !
Här kan ni se hur kopplade klaff-höjdroder funkar på en stunt-kärra.
Heter modellen “All Right ….?
Två välkända modellflygprofiler:
Ove Andersson linflyg och Bengt Lundström radioflygare.
Googla på “Den flygande hyvelbänken”,
så kan se en av Bengts konstruktioner.
Välkänd bland alla friflygare, Lennart Flodström,
fast mera känd under namnet “FLODA”.
Michael och Alf mekar innan flygning.
Michael Palm förbreder sig för att flyga…
….tar tag i linorna och rusar ut til handtaget…
…medhjälparen håller modellen klar för start…
…snart…
…där stack hon…
Snygg start.
Michaels motor krånglade lite….
Michaels kärra.
…så han fick landa efter ett par varv…
…och som ni ser så går det….
…utmärkt.
Thomas Nathansson i tagen…
Fredde, en glad grabb och duktig motorbyggare från Alingsås.
Nytt försök av Michael med sin kärra.
Japp det går bra att landa inverterat.
Det blir lite geggigt…
Ove Andersson förbereder sin modell för en flygning.
Alf Eskilsson
Ett fighting face
Ove förbereder för en flygning med sin Shark.35
Man såg att Ove hade mycket rutin…och bra ordning på sina grejor.
Ove startar…
Ja, sen ser ni själva hur han flyger…
Linflyg är snyggt !
Stadigt tag med båda händerna i handtaget
Säkerhetförbindelse mellan handtag och handled är obligatoriskt.
Thomas som väl alla känner från Nathans Hobby i Väröbacka.
Thomas bor på Filipinerna under större delen av året,
men kommer hem till Sverige under sommartiden.
Här har han en av sina gamla tändstiftsmotorer.
Thomas med sin gamla pjäs.
Thomas gamla tändstiftsmotor.
Jo, det är så, att flyger man mycket, då sliter man på sina modeller.
De som har de snyggaste modellerna, det är de som aldrig flyger…
Kan man kalla denna modellen snygg…?
Jag vet ju mycket väl, vad det är för en modell,
men när man i dag ser den, förväntar man sig nästan,
att Kalle Anka ska komma och sätta sig i denna Vespus för en tur…
Ove till vänster och till höger Per Nilsson ordförande i SMOS
Kaukkos namn på modellen passar ju fint till hans egen klädsel…
En viktig del av en träff: Att prata med varandra.
För det är då man får inspiration och energi att bygga eller flyga.
OT-pojkar…
Kaukko fixar motorn…
Det är sånt här man använder i bränslet till dieselmotorer. Inte för att söva konkurrenterna…
Till min glada överraskning träffade jag Hannes, gammal sändareamatörkompis från Halmstad,
nu boende i Kungsbacka, som helt oförhappandes dök upp ur klubbhuset, då jag anlände…
…och han visade den första hembyggda motorn han åstadkommit.
En o.8 cc diesel. Bra start Hannes !
Tillverkat med hjälp av en svarv och en fräs nere i källaren.
Thomas diskuterar att bygga om en friflygande “Tempo” till rc-modell.
Nu ska ni höra pojkar, säger Fredde och visar
Jag undrar om detta är en motor som Thomas haft med från Filipinerna….
i och med den heter PHILTECH…
Jag googlade runt och hittade motortillverkaren i Australien.
Här är en klickbar länk till deras hemsida:
http://www.philtech.com.au/Model_Engines/Legacy_Engines/legacy_engines.html
En bild från depån som väl visar ett av ett meetings syfte, sociala kontakter och diskussioner och nostalgi.