..därför det är dåliga förutsättningar för flyg,
i alla fall som jag vill utöva det.
Jag klagar generellt inte på, om det regnar.
Speciellt inte nu efter två torra år, då vi behöver
fylla på våra grundvattenmagasin.
Men vädret omöjliggör, så gott som, mitt modellflygande.
Eftersom jag inte vill sitta framför en tv sovande
och vänta på det som inte kommer att ske, får jag
hitta på något annat.
Jag är mycket intresserad av att fotografera, varför
jag stack ut med min kamera för att få lite bilder
till min blogg längs med Nissan, som ju flyter genom
min hemstad. En liten berättelse om vatten.
Eftersom det kommit en skvätt regn de sista
veckorna, borde vattenföringen vara hyfsad.
Så jag gjorde en tur till några kraftverk längs ån.
Som du ser, kommer du att mötas av gamla
byggnadssätt och ett utnyttjande av en naturresurs
på ett sätt som gick på 30-talet, men som troligtvis
aldrig gått att genomföra idag.
I dag tar vi mer hänsyn till naturvärdena än det
materiella värdet i form av producerade kilowatt…
Häng med en liten sväng i det disiga duggregnet…
Detta är en vägg på Wallbergs Industrier Halmstad. Då detta byggdes,
hade man känsla för form. Se på tegelförbanden, stagen som låses
med sköldar och de vackert utformade fönsterna. En nyklassicistisk stil.
När monterar man sådana beslag i dag ?
Skulle ni kunna tänka er detta på de bedrövliga köpladorna
av plåt i städernas ytterområden ?
Med smidda liljor på väggarna ?
Här han man monterat ett anhåll i en glugg. Form och
funktionalitet i en fin kombination.
En koltrasthane står på kalla fötter och funderar, tror jag, att flytta söderut…
men kolla hur örterna börjar spira.
Bron vid Slottsmöllan i Halmstad.
Har du spelat Return to Castle Wolfenstein så känner du igen byggnadssättet.
Jag får en sorts obehaglig känsla, då jag står vid en större fördämning vid ett kraftverk.
Kan ha att göra med att jag såg en drunknad person bärgas ur fångdammen
vid ett kraftverk, då jag var 10 år gammal…man är lättpåverkad i den åldern.
Nissan nedströms Wallbergs fabrik. I fjärran Laxön.
Halmstadbornas förlustelseplats tidigt 1900-tal.
Mycket gamla ekar (300 år) vid Sperlingsholms Kraftverk..
Spilldammen vid Sperlingsholms Kraftverk.
Sperlingsholms kraftstation, vattenförbisläpp.
Den vackra släppkanten. Som en mittbena…
Regleringsluckor för spillvatten.
Ja du ser vad det är…en välvårdad milsten.
Måttet är här en gammal svensk mil = 10688 m.
Rester vid Nissafors från tidigt 1900-tal.
Fåran nedströms kraftverket.
Gammal utsläppsport använd under tiden för papper och massatillverkningen.
Spillluckorna i bakgrunden till höger och lämningar efter regleringen av vattnet tidigt 1900-tal
Droppar i backen…
Javisst gör det ont när knoppar brister…som Karin Boye sa.
Stötsidan på en järnvägsbros mittstöd över Nissan.
Utformat som stäven på ett fartyg för att kunna deflektera
is och annat som kan komma flytande.
Järnvägsbron vid Johansfors.
Gamla avdelare vid Nissafors Bruk, som användes
under dess produktion av pappersmassa och papper fram till mitten av 60-talet.
Avdelarna konstruerade och byggda av stora granitblock.
Betänk att alla dessa block var formade för hand av den
tidens skickliga stenhuggare. Var finns kunskapen och
yrkesskickligheten bevarad i dag ?
Många dagsverken eftersom man utförde arbetet till stor del manuellt.
Vid denna tid, 1922-1933 hade vi en djup recession i vår ekonomi
med hög arbetslöshet och dålig efterfrågan. Staten gick in
och finansierade så kallade AK-arbeten, för att människor skulle
kunna försörja sig och sin familj. Min morfar jobbade med AK-arbeten
som bergsprängare för att kunna sörja för sin familj.
Lönen var 75 % av den avtalsenliga lönen av någon anledning…
men människorna av denna tid gnällde inte och gick inte till en socialsekreterare
och krävde mer pengar. Inte heller satt man på Sergels Torg och sittstrejkade…
nä, man bet ihop och jobbade och stoltheten hade man ändå kvar !
De gamla konstruktionerna från massa- och pappersbruket finns kvar.
Man byggde gediget för 90 år sedan. De som byggde detta, skapade
något, som fortfarande fungerar efter 90 år…hur länge tror du, att
köpladorna i städernas utkanter kommer att stå ?
Överloppsvatten som släpps.
Vattenkraften är mycket energität.
Reminiscenser från Brukstiden.
Svårt att plåta här eftersom vatten hela tiden sprutade över kanten på kameran.
Undrar hur mycket energi som spills förbi ?
Om jag ska försöka uppskatta det och jag gör en jämförelse
av vattnets rörelse nedströms och jämför det med det vatten som ett fartyg
förflyttar, då man kör motorn, skulle jag skatta till 2-3000 Hk,
eller omvandlat till Watt ca 4080 Kw.
Varför är dessa örter lila…för en vecka sen fotograferade jag likadana och de var gröna…
Dammen vid Fröslida kraftstation.
Dammen ger en känsla av lugn…men låt dig inte luras av idyllen…går du fram till stationen,
kommer du att på ett påtagligt sätt förnimma och erfara all kraften,som via turbinen omvandlas
till lätthanterbar elenergi.
När jag gick fram till stationshuset, kändes rent fysiskt, vad som hände.
Man kände turbinens roterande, som fick hela byggnaden att skaka.
Spillvattnet till höger dånade ut, understrykande den massiva kraften
av fallande vatten.
Jag skrev förut, att jag fortfarande erfar en aning av en skrämmande
upplevelse för mig personligen att stå vid kraftverk som detta. Intrycket
av det lugna svarta vattnet i dammen, som döljer sin hemligheter,
ljudet av det inströmmande vattnet till turbinen och de skakningar,
som turbinen skapar.
I min hjärna kommer tanken, tänk om jag faller i dammen och sugs in i
turbinen ?
Resultatet skulle väl bli, att jag snabbt skulle bli nymalen av de vassa
vingarna i turbinen och man skulle som resultat dyka upp i storlek av
fågelmat efter utsläppskammaren ?
En bro över Nissan vid Fröslida, troligtvis byggd på 30-talet. Skadades svårt
vid vårfloden 1964, men reparerades till tidigare ståt och glans.
Något som väcker vibbar till Bonsai-träd ?
Lita på att det kommer en vår !