I söndags var naturen på sitt bästa humör gentemot oss,

 

som är aktiva modellflygare…

 

 

 

 

 

Jag skrev i min post från i lördags, att våren hade snuddat vid oss.

I söndags kom våren med hela handen. Temperaturen var 15 grader,
solen sken och vind ca 2-4 m/sek.

Det var ju upplagt för termikflyg med någon lämplig modell.
Då jag inte haft min Blue Phoenix ute på länge
tog jag med den.

BF är ett mycket välflygande plan med bra egenskaper.
Min BF har jag modifierat så tillvida,
att jag tunnat ut profilen, för att modellen ska penetrera bättre.
Denna förändring var mycket positiv för
prestandan.

I modellen har jag en av mina äldre Picolario-variometrar.
Med en vario får man en ny dimension till sin flygning.

Nåväl,  jag kollade  molnbildningen och såg väldigt få Cu.
Troligtvis var det stabilt skiktat, så skulle jag flyga,
fick det ju bli torrtermik.

Men det går precis lika bra.

Färden gick till Haga, där det är utmärkt att flyga termik,
då det ligger en bit in i landet, lite skyddat för den allra
tidigaste sjöbrisen.

Jag kollade,  om jag såg några modeller i luften på Höka
både när jag körde ut och hem, men det var noll.

I dag fanns det gott om spelande lärkor och det
kom två stora sträck med tofsvipor. Glador och
ormvråk är redan nu allmänt förekommande.

Så för min del efter framkomst och montering,
var det bara att sätta sig i campingstolen
och njuta av flygandet.

Är det inte det,  som är meningen med modellflyg?

Att det ska vara roligt och lättillgängligt ?

Jag fick två (2) timmar i luften och jag njöt varje minut av det.

Om man inte tycker det är roligt….
varför kallar man sig då modellflygare ?

Personligen har jag hur många skäl som helst, som
talar för, att jag ska flyga.

Ursäkter att inte flyga, de argumenten väger lätt hos mig.

Vinden var sydlig, vilket gjorde att termikblåsorna poppade loss
vid hangkanten som på ett löpande band, då det var orografisk
utlösning.

Så efter denna fina flygdag, var det en nöjd flygare,
som återvände hem.
Rikare på erfarenhet och upplevelser.

Jag tog en video med kameran riktad bakåt, vilket kan
ha sitt intresse kanske, då det visar de utomordentligt
små rörelser, som behövs på roderna för att kunna
manövrera modellen.

Här kommer bilder:

 

Min trogna Blue Phoenix beredd att svinga sig mot höjden…

Just inför starten

Iväg !

…å här står man och njuter…

Att fotografera med zoomobjektiv och samtidigt flyga……..

…det kan vara problematiskt.

Det gäller att vara fokuserad på det man gör.

Nä, jag ska inte skjuta ner modellen, jag ska bara skjuta en bild…

…och här blir det en bild på min kärra.

Blå Fenix i motljuset.

Det börjar bli lite grönare nu…

I termiken

Min Blå Fenix har några timmar i luften…jag lovar !

Blue Phoenix kan du flyga med alltid

Jag brukar normalt sett ha vingarnas undersida sprutade med mörk färg,
för det ska vara lätt att särskilja modellen från himmelen. 

 

Start. Bilden klippt ur en video

 

Så här ser det ut.

 

 2 sekunder innan touchdown

 

Videon här nedanför visar dels det jag skrev förut
om hur små rörelser det behövs med roder och dels
visar det att om man sätter en GoPro ovanpå vingen
med två gummiband på ett enkelt sätt,
så kommer det att orsaka turbulens och störningar på
sido- och höjdroder.

Det kan lättast märkas på höjdrodret, som är kraftigt
upptrimmat för att kompensera den minskade
verkningsgraden på höjdrodret på grund av turbulens från kameran.