Min äldsta F3F kärra behövde rejält underhåll nu.

 

Som jag tidigare skrivit, har min Arrow nummer 1,  nått den aktningsvärda åldern av 9 år. Den som vet,  hur en sådan modell flyger och vad den kräver, han förstår att det är hög ålder för en sådan modell. I all synnerhet som jag har flugit,  så mycket som jag gjort.

 Flygningar som skett på platser,  där landningen varit mycket svår. Att landa på höga hangt på Hovs Hallar är idag ingen barnlek, då marken är förbuskad av vresros. Det finns ingen möjlighet att komma in i en lång lugn plané. Här gäller det att komma ner hel !

Att landa på det låga hanget vid HH är oxå svårt, men där har man möjligheten att landa på åkern bakom hanget. Flyger man en modell,  som inte är snabb,  kan man landa på kanten.

För 5-6 år sen knäckte jag kroppen på min modell vid en misslyckad landning. Lagningen skedde med hjälp an en frigolitplugg med glasfiberväv och epoxieplast inne i kroppen. Efter härdning häller man i lite thinner för att lösa frigoliten,  så det blir hålrum igen. Det blir dock  en brottanvisning och den gick upp,  när jag landade på stranden vid Tönnersa, då modellen hakade tag i en stor gren,  som flutit iland. Modellen hjulade, kroppen gick av och vingspetsarna knäcktes.

Så det blev till att plocka isär och laga. Först ut med alla radioprylar, bort med förlängningskablar i kroppen och därefter fundera,  hur lagningen av kroppen ska gå till.

jag började med att våtslipa kroppen,  så jag skulle vara säker på,  att epoxieplasten skulle ha en ren yta att fästa på.

När kroppen var slipad,  satte jag ihop den noga och fixerade skarven med Ca-lim. För att få styrka ca-limmade jag 6 kolfiberlister, 0.3 x 5 mm parallellt med kroppen över brottet. Detta borde ge en mycket hållfast skarv.

Därefter slipning av kolfibern så kanterna blev runda på listen. BilTema har epoxieplast,  när man ska gjuta, som funkar bra.

Således tog jag och klippte till glasfiberväv, (jag hade ingen kevlar) fixerade kanten vid kroppen med ca och drog den 2 varv runt. Fixerade slutkanten med ca och baddade väven med epoxieplast,  så den var genominfiltrerad med plast. Sen runt väven virade jag 3 varv Gladpack för att innesluta plast och väv.

Runt detta virade jag eltape,  så hårt jag kunde från ena änden till den andra. Det som händer då,  är att plasten,  som är överflödig pressas mot änden och kan torkas bort. Alltså man får ett minimum av plast i skarven, vilket gör det starkt och lätt. Nu ska kroppen härda  till i morgon, så kan jag gå på den igen för slipning och spackling.

Vingspetsarna var ”snyggt” knäckta. Inga splitter eller uppfläkningar. Så jag fäste spetsarna med ca kant i kant. För att stärka skarven hade jag lagt distansmaterial, divinycell, i skarven så jag fick anliggningsytor. På utsidan plastade jag fast tunn glasfiberväv med epoxieplast.

Stabben hade oxå fått sig en smäll och där fick jag förstärka infästningen med väv och plast.

Mina servo i stabben var finito, utslitna, så de ersätts med två små, 8 gram, digitala skevroderservon,  så får jag den styrka och upplösning,  jag kräver.

När allt har härdat,  blir det till att spackla med mikroballonger och sen gå på med våtslippapper. Ytbehandlar gör jag med en porfyllande grundfärg,   som våtslipas lite försiktigt och sen sprutar jag modellen,  som den var förut.

 Den blir röd med svarta stripes på vingen.

Sen kan man stå på igen förhoppningsvis !

Här är lite bilder på reparationen tagna lite i efterhand och som vanligt i brådska.

                                                               Vingspetsarna limmade, spacklade, förstärkta och våtslipat hela vingen.

                                                            Höger ……..

                                                         …och vänster spets.

                                                         V-stabbens infästning var spräckt, så den blev lagad med glasfiberväv och plast. Återstår här slipning och spackling.

                                                           Så här ser kroppen ut lindad med Gladpack och tape, där den är lagad.

                                                         Bilden visar i någon mån,  hur hårt tapen är dragen. Jag skulle vilja säga,  att 80% av epoxieplasten pressas ut och kan torkas bort.

                                                           Nosdelen fick sig en ansiktslyftning,  när jag ändå hade energi.

                                                            När allt blir klart,  hoppas jag min Arrow 1 ser lika fin ut som min andra Arrow.

                                                          En snygg och snabb modell. Inte lättflugen, icke förlåtande, men rätt behandlad och under rätt betingelser är den lika snabb,

                                                          som modeller vilka betinga 5 gånger högre pris.Jag tror,  att FVK fortfarande har de i lager. Tror den kallas Terry där ? Är ni intresserade

                                                          så ring  och tala med Jiri på FVK, så kan han säkert fixa en modell.

 

 

Det kommer mer om min reparation.

 

mats