VINTERÄVENTYR

på Höka kan innebära nästan vad som helst.

För mig hände följande: Jag blev uppringd av Bernhard från Eisenhuettenstadt, som vi ju vet bor i sin husvagn på vår camping. Han ville, jag skulle kolla, så allt var ok med hans grejor, eftersom han är hemma sjukskriven.

Hoppas han snart kryar på sig och kommer tillbaka.

Således stod jag vid bommen och kollade snödjup, om det var möjligt att köra ner till fältet, eftersom jag är som de flesta i vissa lägen lat. Jo, det skulle nog gå att köra ner. Således full fart nedför backen och efter 25 meter satt jag som gjuten i snön…..Att man aldrig lär sig?

Vad gör man ? Jag skulle hem och leverera mat till en granne jag varit och handlat , så brått hade jag. Jag ringde Christer P och han skulle ner med en slöslunga till fältet och köra vägen, så han lovade ta med snöslunga och sin son, så skulle vi väl få upp bilen.

För att få dit mer folk ringde jag ner min bror. Under tiden jag väntade, gick jag ner till hangaren och fick tag i en avbruten spade, som jag använde för att förbereda bärgning.

Efter att ha skottat mig blodig testade jag och fann, att det skulle nog gå att komma loss. Med hjälp av min bror fick vi upp bilen ganska enkelt. Jag hade aldrig klarat det själv.

Sedan kom ordföranden med snöslungan och den visade sig funka perfekt. Så om den höll, så ska vägen ner till stugan vara röjd nu.

Jag har i alla fall lärt mig att ställa bilen vid bommen, om jag ska ner till fältet under snösäsongen. Det är inte värt besväret, som medföljer en chansning.

Ja, det blev lite bilder också.