..att få komma ut med en modell och flyga i fint väder.
Söndagen var utlovad att bli vacker med sol och kanske lite
uppfriskande ostlig vind. Men eftersom man flyger i förhållande
till den omgivande luften, inte till marken, begav jag mig ut
med min Sparky utrustad med min GoPro-kamera.
Som tur är, är jag inte fjättrad av en tv längre, vilket ger
mig frihet att vara aktiv. Så mitt första mål var
Containerterminalen i Kattegatthamnen för lite flygfoto.
Bilderna blev bra i det fina ljuset och jag ska presentera några sen.
Efter hamnen körde jag till Laxvik, eftersom jag inte på lång
tid varit vid Fylleåns mynning. Man kan köra till en bit från målet,
sen är det att promenera.
Jag gick runt udden och plåtade med min Lumix för att sen
återvända till parkeringen, där jag kunde starta med min Sparky.
För resten är det synd, att den är svår att få tag i på nätet.
Den finns i Sverige, men till ett hutlöst pris !
Kameran inställd på stillbilder, en bild i sekunden.
Jag flög och hoppades jag fotograferade, det som var avset
t i den vackra omgivningen. Promenerade människor kom
fram och pratade och jag försökte förklara, vad jag sysslar
med. Alla jag träffade var vänliga och intresserade.
De flesta man möter, om man flyger “ute” är intresserade
och de flesta undrar, vad modellen drivs med…att den går
på el är en överraskning för de flesta.
Ja, jag tog massor med bilder och här kommer en drös,
som jag hoppas förmedlar en känsla av naturen vid Kattegatt.
Förresten jag såg en ung fiskgjuse (Pandion Haliateus), som
kom flygande längs Fylleån och vidare längs havsstranden.
Jag kunde inte plåta den, för jag hade min modell högt och
långt bort.
Ready to roll….
Man skulle ju förledas att tro att detta är skrapspår från material
transporterat under inlandsisen, men troligare att det är sprickor
i berget av erosion..jag ska förklara senare.
Det man ser av Halmstad. Två objekt som kan tillsammans
vara paradoxala: Monumenten över konsumtionssamhället,
BilTemas lager i hamnen och Länssjukhuset.
Nä, jorden är inte rund ! Den är platt som en pannkaka.
Varför fartygen försvinner under horisonten,
det beror på att de sjunker…
Läsidan av urberget efter inlandsisen.
På ett par ställe var berget mjukt rundslipat. Ett resultat av vågorna ?
Nja, jag tror snarare att det är resultatet av en isälv som forsat fram
under inlandsisen och där grus och sten som åkt med har mjukat
upp konturerna.
Inte för att jag är någon som helst expert på lavar,
men kan detta vara en orangelav ? Eller är det en Ägglav ?
Rättelser är mycket välkomna !
Dagens fråga: Vilken art ? Trots näbben och fjäderteckningen,
så är det nog en ejder…
Bilden inte exemplarisk, men den togs med normalobjektiv på långt håll,
därav usel kvalitet. Det man tror är en lång näbb är en teckning i fjäderdräkten.
Tror jag
Jaha, detta är varför jag kom, för att se Fylleåns utlopp i Kattegatt.
En som heter Algot har gjort sig själv i människans perspektiv odödlig.
Jag tycker där står Algot Brun. Jag googlade runt i genealogin lite och hittade
en som kunde passa. Det fanns bara en Algot Brun. Han föddes på 1860-talets början
i Småland, nära gränsen till Halland. Dog i tbc 1935. Troligt ? Ingen aning och tills
vi vet, får det vara en hypotes.
Jag talade innan om sprickor och erosion. Denna bilden torde visa,
att berget är en Horst. Det vill säga en veckad bergart, som är genomlupen
av sprickor. Detta fick ju Banverket smärtsamt erfara, när de skulle
borra hål genom Hallandsåsen. Hittills har det kostat 10. 5 miljarder
att borra hålet…..men tänk på att man vinner 18 minuter i restid…
Japp, här är Hallandsåsen utlöpare i Kattegatt, Hovs Hallar,
som är ett utomordentligt tydligt exempel på en horst.
Denna stora tall…….
…jag undrar hur gammal den är ? Troligtvis minst 130 år.
Skulle tro virket är värt några kronor… för stammen är en meter i diameter.
Gässen tar lite vaksam siesta efter att ha betat.
Nu var det dags att köra igång i lite flygfoto !
Fylleåns mynning i havet. Vet ni varifrån ordet “Fylleån” kommer ?
Min pilotruta…
Här är spillvatten från Trönninge Ängars våtmarker.
Det har innan utloppet i havet passerat en kvävefälla.
Jag vill ju inte tjata, men stigarna….är det kreatur eller människor som anlagt dessa ..?
Stranden bort mot Östra Stranden…
Tre intresserade åskådare.
2 människor och en hund tackar för sig…
Här syns vattendraget, som avtappar spillvatten via kvävefällan
ut till havet från våtmarkerna. Ni kan följa bäcken från fällan till
sammanflödet med Fylleån.
Här är sammanflödet än en gång.
Jag träffade en man som var botaniker och vi pratade
lite om natur. Inte ofta man får tala med ett proffs på växter.
Varför gjorde ån denna konstiga krök ? Tja det finns säkert en anledning.
Motorvägen med sin aldrig sinande trafik maler på dygnet runt.
Man skulle haft en grusväg, så hade folk kört försiktigare.
Till höger om motorvägen våtmarkerna vid Trönninge Ängar.
Den lilla vägen till Trönninge.
Utsikt mot Påarp.
Huset, som ligger så fint, tycker jag är mycket större än vad det var förut…
Här ser man botten består både av sand och sten.
Berget går i dagen. Jag funderar fortfarande
på hur stigarna danas ? Det tycks ju inte
finnas någon logik i hur det vindlar fram…
Här ligger resterna av en fortifikation sen kanske
världskrigets dagar eller från det kalla kriget. Öppningarna
är igengjutna, men jag är säker på att utrymmet inuti finns
kvar om utifall..
Motorvägen med sin mjuka kurva…
Inte vet jag om han som håller till här är yrkesfiskare….men mycket grejor hade han.
Fylleån heter som den gör, enligt en artikel i Föreningen
Gamla Halmstads årsbok, just som den gör, därför den
vid regn snabbt förfyller sig. Japp, så enkelt kan det
kanske vara…
Här är en sommarbild från andra hållet mot samma motiv.
…och här är en tidig vårbild mot samma mål.
Hur mycket lax och öring har gått igenom här månntro ????
Här är den gamle själv. En skugga av sitt forna jag…
Slutligen en bild som visar hur kameran sitter monterad på modellen.
Nu är det klart. Packa ihop och åka hem. Vilket är snabbt gjort, om man har enkla grejor !
Enda bilden på modellflyg från denna dagen. Ni ser kameran på nosen.
Det gäller att hålla emot, när skärmen går upp i stark vind.
Timo ankrar Kenta när skärmen ska upp.
Här gäller det att att hålla i ordentligt ! En skärm som dras upp i kraftig vind är ett stort segel !
Skärmen uppe och nu måste man få kontroll på den.
Ser ju ok ut…
…fast här börjar trasan dra åt sidan…
Kenta lättar och glider bakåt och åt vänster…
…nu är han över gärdsgården och han har inte fått ner foten på speedpedalen som ökar skärmens hastighet…
..Kenta bakom kanten och landar förhoppningsvis kontrollerat…
Här stallar och kollapsar han sin skärm.
Allt ok och under kontroll. Men det kunde blivit en allvarlig situation…
Här har vi Kenta i buskarna efter nästa startförsök…Conny stöttar.
Inte lätt att få ut en skärm från taggiga buskar. Med alla de klena linor det finns på en skärm.
Efter en timma i buskslyet är pilot och skärm på det torra…
Sen gäller det att reda ut linorna. Det brukar inte vara svårt, men sitter det grenar i linorna,
…därför kom Christina med flinka fingrar och hjälpte de gamla gubbarna…
Så här såg det ut efter 5 minuters jobb. Efter ytterligare 10 minuter var det fixat.
Alltid intresserade, kvigorna. 
