Här lite bilder på naturen på Ålleberg. Floran är rik då växtbetingelserna är synnerligen goda på detta platåberg.
Man finner alltid något nytt vid ett besök.
Har du aldrig varit där ? Åk dit !
Några ögonblick från Ållebergs natur.
Buskskvätta
Gerumsberget, som kunde vara en räddning då man segelflög sträcka och var lågt. Man kunde kana på dess hang, tills en blåsa släppte.
Osthanget
Vackert vårväder gör en naturpromenad behaglig och ger mig chansen att se hur naturen vaknar till liv.
Så jag gick en sväng vid havet.
Kameran med som fångade ögonblicken.
Häng med om du tyar…
Styvmorsviolerna lyser upp betraktarens sinne.
Bofink. Om den heter Knut och är närsynt, vet jag inte…
Saltarven signalerar att den är på gång.
Sädesärlans flykt…
Är det en jättelik gråsäl…
Skarvkolonin, som synes krympt jämfört med ett par år sen.
Storspovarna anländer från Afrika.
Eken vid Bobergs Kvarn. Tänk vad den sett mycket under 300 år…
Valvbron vid Bobergs Kvarn.
Det spricker ut…
En öde strand.
Ett träbeläte tar sig en middagsslummer…
Under min senaste promenad vid havet hade inte mycket skett i naturen, som gjorde, jag höjde på ögonbrynen.
Allt som vanligt. Lagan byggde sina sandrevlar längs stranden, gråtrutar och kråkor flög sina övervakningsrundor över mig i sitt eviga letande efter mat. Trutar och kråkor är, enligt mitt sätt att se det, de mest utpräglade matoppertunisterna.
Men trots frånvaron av det oväntade malde jag pålängs den tomma stranden.
Framkommen till den plats där jag viker av mot skogsstigen, lade jag märke till älgspår, som var färska. Det var en ko med sina två årskalvar.
Jag stannade, spanade runt och upptäckte en vilande ko, som låg på en liten kulle i ett sumpigt område. Hon hörde mig, men låg kvar och lyssnade. Det är så, att älgar har dålig syn på långt håll.
De förlitar sig på hörsel och luktsinnet. Man säger att hörseln väcker och lukten alarmerar.
Jag försökte hitta kalvarna men misslyckades. Lite bilder på kon blev det och då hon kände min vittring, reste hon sig och gick iväg med avmätta steg i ett långsamt typiskt älgtrav med sin två kalvar.
Denna familj uppehåller sig i ett begränsat område och chansen att se djuren är relativt stor, om man har blicken med sig och går tyst.
Det är imponerande att se en älg på nära håll i naturen. Avståndet då jag fotograferade ca 100 m.
Att få se ”Skogarnas Konung” eller i alla fall ”Skogarnas Drottning” var det som satte krydda på min promenad och gav mig något att ta med hem.
Lite bilder tagna i uselt ljus på 100 m avstånd, därav kvaliteten…
Enda nyheten på stranden, en ilandfluten al.
Som du kan se bygger Lagan hela tiden nya revlar längs stranden.
Här är vackert…eller vad säger du ? Dramatik även i en vanligbild…
Älgkons avtryck med sporravtryck.
En av kalvarnas klövar. Ser du skillnaden…
Kon reser sig lika långsamt som jag, då jag ska upp från en vilstol…
Öron och nos…två viktiga instrument att hämta information för älgen.
…går inte fort…
Hon hade koll på mig.
”Skogens Drottning” vid Lagaoset kl 0945 24/1 2025.
Bara min vanliga promenad.
Start 0830 Lagaoset.
8 km strövande. Solsken, vindstilla.
Inga tankar som snurrade, bara upplevelser.
Lite bilder.
Kl 0830 med den lågt stående solen.
Det blir en mjukhet med frosten.
Min fria horisont, tankens frigörelse.
Laholmsbukten.
Mellan dyner och strandskog.
Min promenadväg genom skogen.
Mot ljuset…
Morgonsolen smälte frosten och solens ljus bröts i vattendropparna
i spektrats färger.
Kameran kunde inte riktigt fånga de sprakande färgerna.
Strandrågen hänger med huvudet…
”Stå nära varandra, så håller vi värmen” !
Ett tallskott som undgått älgarnas betning…
Röken från värmeverket ångrade sig och vände…
Om 10 dagar vänder det och går mot ljusare tider.
Att var ute i naturen ger mig många intryck.
Även det minsta ögonblick stimulerar min fantasi
och väcker minnen.
Jag brukar säga att en bild är inte speciellt intressant
samma dag man tar den…men efter ett halvår, då kan den
ta mig tillbaka i tid till olika upplevelser.
Här är några av mina stunder.
Häng med !
