…kommer här efter långt uppehåll.
Problemet har varit, att jag har fått min dator uppgraderad med
ny fin hårdvara. Alla vet ju hur lång tid det tar att få ordning på
en nyformaterad dator. Ändå hade jag sparat så mycket jag
kunde på backupdiskar.
Nu har jag i alla fall fått någotsånär ordning på mina 25000 bilder.
Här kommer ett sjok nya bilder från Malmslätt och de
avhandlar perioden under andra världskriget för det
Svenska Flygvapnet.
Det var ju under denna period SAAB fick förmågan att
konstruera och producera inhemskt flyg.
Men håll tillgodo. Bilderna är det viktigaste tycker jag,
men jag lägger en och annan subjektiv kommentar,
J-21:ans cockpit. Jag tycker piloten hade inte så bra sikt,
han kunde ha fått med bättre utformad huv.
J21. En ovanlig konfiguration med skjutande propeller. Positivt var
att man inte hade en stor propeller i nosen, utan man fick valfrihet med vapenplaceringen.
Nackdelar bland annat var att motorn lätt överhettade vid markkörning, vilket mekarna fick
avhjälpa genom att spruta vatten i kylluftintagen.
Kylluftintagen i framkanten på vingen.
Planet ser lite märkligt ut med sina höga ställ. Vårt första plan med katapultstol.
Utan utskjutbar stol riskerade flygföraren att bli skivad i bitar av propellern.
Står man bakom planet, så ser man hur stor propellern är. Motorn var en DB 605
tror jag. 1475-1600 hk.
Ett plan från Skaraborgs Flyflottilj i Karslborg.
Man hade snyggare dekaler vid denna tid. I dag är alla plan grå med små nationalitetsmärken.
Motorn i regel en Twin Wasp på 1065 hk. Toppfart ca 400 km/timman. Samma motor satt i Dc-3.
J-21 imponerande akterparti med den STORA propellern.
Flygplanet är större än man tror. Står man under stabben känner man sig liten.
Här inne sitter det en V-12 motor med mekanisk bränsleinsprutning.
Läs här om motorn: http://en.wikipedia.org/wiki/Daimler-Benz_DB_605
Ljudet av en DB-605
Stället med sina kåpor, som funkade som dykbromsar vid störtbombfällning.
Här får man en god uppfattning hur mekaniken till stället fungerar.
Trumbromsar…….
Utrymmet för bomber
man förstår det är arbetstidskrävande att få ihop en B-17 när man ser uppbyggnaden.
Under planet en RDF-antenn. En radiopejlantenn för att kunna fastställa sitt läge,
Här är själva verket..att svetsa ihop avgassamlaren är ett jobb som kräver sin man.
En flamdämpare på avgasröret. Detta för att inte blända piloten eller röja sitt eget läge.
Kolla svetsfogarna ! Vem gör det idag med gas och pinne….?
J-22, en svensk konstruktion som gick från idé till förbandstjänst på rekordtid. Ganska lik en
FW-190, som ju ritades av Kurt Tank, den främste tyske konstrktören. Svaga punkten med J.22
var motorn. Vi hade behövt mer power för att göra planet rättvisa. .
En J-22 hemhörande på F3. Kylklaffarna till motorn är öppna, vilket man hade, då man taxade på marken. I regel var kylklaffarna styrda av termostat, men jag tror……man hade mekanisk,
reglering av kylklaffarna på J-22.
Ganska spinkigt ställ……..varför man hade spinkig ställ var att man ville skapa en vinge som konstruktionsmässigt kunde klara så stor belastning som möjligt. Har man då ett kraftigt ställ kommer det att stjäla utrymme i vingen.
Därför minimerade man ställen till minst möjliga.
Lite av ställets mekaniska konstruktion.
Avgasutsläpp och intag till oljekylaren.
Undrar hur det kändes att ratta en sådan här kärra ?
P-51 Mustang placerad på F16.
Ett mycket bra plan, fast jag gilar inte polerat aluminium..
På Mustangen hade man försänkta nitar. Allt för att minska motståndet och maximer prestandan.
Jag undra hur många nitar det finns på en Mustang…?
Framifrån är den imponerande.
Man förstår det behövs en stor propeller för att kunna överföra motorns kraft till dragkraft.
Plåtslagarna kunde sitt jobb. En gammal mek berättade för mig att Spitfire var inte lika väl
byggd som Mustangen. Spitfiren hade mycket spackel enligt hans uppgifter.
Enkelt och stabilt ställ.