…tog jag en lång promenad från Lagaoset.
Solen sken i alla fall, men vinden var frisk OSO, vilket inte
inbjöd till modellflygning för min del .
Inte för jag misstycker, om det blåser, men jag hade föredragit
västlig eller nordlig vind, för att kunna utnyttja något av våra fina hang.
Så redan klockan 0800 var jag nere vid Lagaoset, vilket på svenska betyder,
platsen där Lagan mynnar i Laholmsbukten.
Det var tätt mellan sträcken av , tofsvipor, starar.
Fritidsfiskare från Borås hade kommit för att prova lyckan
med plattfiskfiske och man fick mycket.
I alla fall om man räknar antalet fiskar. Men storleken på fiskarna man
fick var ynklig. Minimimåttet på sandskädda är 20 cm. Jag tycker det borde
varit minst 30 cm.
Det är avkopplande att promenera där, för man träffar alltid på något oväntat.
Det gör det ju aldrig, om man ligger i dvala framför en tv…
På hemvägen plåtade jag en fågel.
Här lite bilder.
Den ostliga vinden och högt lufttryck gjorde att vattenståndet var lågt.
Vattenföringen i Lagan var hög, vilket enligt fiskarna gjorde att
fisket var dåligt.
En märklig situation. Han står ju vid en egen revel…
…men ändå ska han stå i vattnet…?
Detta gänget fick mest fisk då de enligt egen
utsago “Fiskade med vinden i ryggen”…
Lagaoset
“Du ska gå åt DET hållet”,
sa denna ordningsmannen.
Naturen slår sig aldrig till ro.
Den tänker på framtiden.
Tänker på framtiden…
…det gör denna fågeln också…
…då den spanar efter ätbart flygande ganska lågt…
…och plötsligt får hon syn på nåt och dyker…
…ner i växtligheten…
…så bara vingarna syns..
…sen fortsätter hon patrulleringen…
…fortfarande flygande ganska lågt…
…men det är ju så hon gör, den blå kärrhökshonan.
Bilderna på fågeln tagna med normalobjektiv därav blurrigheten,
då jag dragit upp originalbilderna mycket.