Flyga dynamiskt med en segelmodell.
Den klassiska bilden av Dynamic Soaring.
Det är en vanvettigt rolig del av modellflyget.
Det är lite paradoxalt för en gammal hangflygare att flyga
i lä, i stället för som vi brukar, i lovart av ett hinder.
När man ser på video från ds-flygningar från exempelvis
Mount Mammouth i Ca, kan man få intrycket, att det behövs
1000 m höga berg…
Inget kan var mer fel.
Det behövs kanske 3 m höjdskillnad vid ett hinder, för vi ska
kunna flyga våra modeller dynamiskt.
Jag vill förklara lite, hur det fungerar. Det finns många mer eller
mindre komplicerade och vetenskapliga förklaringar på dynamiskt
segelflyg.
Men jag tror denna förklaring gör det lätt att förstå, hur det fungerar:
Förutsättning för att man ska kunna flyga dynamiskt är, att det finns
en kant, som är så hög, att det bildas lä med i stort stilla vind.
Det enda som behövs på en plan yta, är en kant eller höjdskillnad.
Alltså, om vi har ett fält och det finns en sluttning,
då är detta nog, för att man kan flyga dynamiskt.
Ett fält, en sluttning och vind, det är vad du behöver.
Du kan också ha ett större hinder på fältet. Exempelvis en tät
trädridå kan räcka, för att skapa förhållandet mellan laminär vind/ lä.
Så vi säger, vi har en åker med en sluttning. Då är problem nummer ett
att komma upp och kunna öka farten. Med dagens fina elseglare möter
detta inget problem.
Så starta och klättra upp i lovart av sluttningen, så ni får så mycket
höjd, att ni kan omsätta höjden i hastighet.
Sedan dyker man från den laminära vinden ner i den statiska luften,
där det alltså är lä.
Man tar upp och stiger upp i den laminära luften ovanför sluttningen
och gör en tight sväng åter ner i den stilla luften.
Låter det enkelt ? Allt är enkel när man kan…
Rent fysiskt sker följande:
Du flyger ner i stillastående luft med bra fart.
Svänger upp i vinden som blåser ovanför sluttningen på den
plana marken. Det som händer då, är att du får ett energitillskott
av vinden, som ökar din hastighet.
Tänk dig att det fungerar som ett bollspel.
Om du sparkar en boll till din medspelare och han inte gör nåt,
utan bollen rullar fram till honom och stannar, då blir det inget
hastighetstillskott så bollen åker tillbaka mot dig.
Men, om medspelaren sparkar till bollen, då far den tillbaka med
ökad fart !
Precis så fungerar dynamisk segelflygning. Byt ut bollen mot modellen
och byt den sparkande medspelaren mot den mötande vinden,
så förstår du, hur det funkar.
Varje gång du går upp i den dynamiska vinden får du ett hastighets-
tillskott och det kommer att gå fortare och fortare.
Det finns nästan hur många ställen som helst att flyga dynamiskt på
i Sverige. Som jag skrev, det kräver inga 1000 m höga ryggar.
Nere vid Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp, där hanget är ca 30
m högt går det utmärkt att ds:a vid sydostlig vind. Alltså när vinden
blåser ut mot havet.
Dessa hang kräver ju en elseglare eller ett dubbelt gummirep, så
man kan skjuta modellen till hyfsad höjd.
Jag fick ju inspiration av en dansk pilot på Youtube, som flög vid ett
lågt kusthang. Så jag testade med min Spirit. Efter initiala svårigheter,
då modellen var för lätt, fick jag ballasta med 600 gram, så den behöll
hastighetsmomentet och sen gick det bra.
I dag var jag ute igen, men vinden var bara 4 m/sek. Jag testade att flyga
med en frigolitvinge, men den visade sig vara för lätt.
En idealisk modell för testning av DS-platser borde ha 250 cm spv, hyfsat snabb
profil och elmotor. Då har du valfrihet att prova och kan lätt ta dig upp.
Att flyga dynamiskt med en segelmodell är otroligt, för det känns “konstigt”
att flyg i lä.
Då jag flög dynamiskt nere vid Hammar på Sinushanget var det ca 12 m/sek rakt
på sist jag var där. Modellen var en Arrow. När man går från läluften upp i
dynamisk vind passerar du gränsskiktet och det hörs som en liten “duns”.
Man ska inte “sträcka ut” det du flyger i dynamiskt luft, utan göra som vid
en sväng på en F3F- tävling, dra ordentligt i svängen. Då skapas fartökning.
Som sagt stick ut och prova med en elseglare. Det är roligt.
Vi medlemmar i Ållebergs Modellflygklubb ska ner och flyga dynamiskt
vid Ystad i April, om vindar och väder är med oss.
Här är två skisser jag hastigt petat ihop:
Denna skiss visar det klassiska läget med ett dubbelsidigt hang.
Denna skissen visar hur enkelt det kan vara. En plan yta med en sluttning !