…en av Finlands bästa modellflygare.

 

Matti med Markkus modell “Mara”.

 

 

 

Jag vill  inte undanhålla bilder eller text för mina
läsare, som jag vet är intresserade av friflygande
Ot-Modeller.

Matti skrev:

“Om Du har tid att läsa, kan jag berätta rolig story om små
aerodynamiska försök, vi gjorde med Markkus yngre kusin
Heikki Tähkäpää, som flyger ännu med moderna computerstyrda
kolfibergliders, med LD (low drag)-profil. Jag gjorde en bara 15m lina.
Vi tänkte, att starthöjden då blir u. 17m, med gubben inräknad,
och med normalstart, för-utan nån slut-acceleration.
Det var alldeles stilla väder under förra vecka.
Jag flög min Aspjut-60.
Flygtiderna varierade 55s…65s, och var genomsnittligt samma.
Ganska intressant?
Min S1 Pluto, gjorde u. 40s.
Mats, kanske är det nån fysikaliskt gräns, som en segellmodell
kan uppnå, och det  har man nått  redan 1959, Ritz, etc?, eller
före (Lindner, Hacklinger…).

Därför har man varit tvungen att koncentrera sig i flygteknik
som snurrekrok, etc.
Ändo, tänker jag, att det skulle vara möjligheter, att förbättra
glidförmögan ochså, med nu för tidens fina fibermarerial,
om man bara kunde utnyttja de, med att bygga effektivare vingar,
lättare och längre.. med en lyx-profil X?
Matti.“

Sen ett mail till med de två bilderna:

“Hej Mats, och tack för kortet.
Jag försöker att skicka bilder om Bernfest som jag har redan
trimmad litet, och S2 Myggan, Lennart Segerfelt, År 1944,
som var en av det bästä årgången inom konsten att bygga
segellmodeller i de Nordiska länderna ?
Gott Nytt År,
Matti.”