LEPRACHAUN

Johnny provar sin Leprachaun och Ka-8B

Tisdagen lovades 3-5 m/sekund nordväst på HH av
norska vädertjänsten yr.no.

Alltså kanske det kan bli hangflyg. Jag kontaktade
Johnny och vi beslöt att åka ner. Jag tog inte med
någon modell, eftersom jag skulle ta bilder på hans
modeller.

Johnnys modell är en Leprachaun, som uttalas
fonetiskt: /ˈleprəkɔːn/, eller på svenska
fonetiskt: (leprakåån).

Det är antagligen första gången på 45 år jag inte
haft med en modell till HH om det varit flygbart där.

Nerkomna till Segeltorpshanget, vilket ligger söder om
HH, möttes vi av frisk vind. Havet bröt vilket sa oss
att vinden ligger på mellan 5-8 sekundmeter.

Jag mätte med min vindmätare och den bekräftade
vindstyrkan. Denna vindstyrka kan tyckas för hög
för modeller som en Leprachaun, som har ett relativt
i förhållande till modellen litet sidoroder.

Men vi kastade ut och modellen flög efter lite trimning
förvånansvärt bra. Vi kunde konstatera att denna modell
kommer till sin rätt bäst, om man flyger den uppe på
Platån i 2-3 sekundmeters vind.

Men som sagt, uppe i den laminära vinden flög den bra.
Jag skulle landa modellen, eftersom Johnny inte har
så stor erfarenhet just här vid Segeltorp.

Att landa här med en modell med så låg vingbelastning
utrustad med ett ganska litet sidoroder, det är inte enkelt.

Man får gå in från kanten och stånga mot vinden, eftersom
modellen inte har bromsar, för att reducera höjden.

Allt tycktes dock gå bra och jag tänkte, att nu är det värsta
gjort, då jag hade den på en meters höjd i ett stabilt läge.

Då kom det turbulens, som rollade modellen 90 grader.
Jo jag höll emot med fullt sidoroder, utan större verkan.

Modellen gick i marken med ena vingspetsen och groundloopade.

Jag bad en bön att inga skador uppstått. Det hade det inte.

Ena vingen hade lossnat från kroppen och genom Johnnys
konstruktion av kroppen, som är 210 cm lång, hade kroppen
delat sig där den var ihopsatt. Att Johnny gjort kroppen
delbar, var för att modellen skulle bli lättare att transportera.

Så inga skador överhuvudtaget.

Är det något som behöver ändras på modellen ?

Jo, en sak. Modellen är ju från början en friflygande modell
och försedd med en bärande stabbe.

Nu är den radiostyrd och stabben bör ha en symmetrisk profil.

Om man står på med modellen, kommer den tack vare den
bärande stabben att öka hastigheten mer och mer efter hand
som stabben lyfts upp och minskar anfallsvinkeln.

Den kommer avgjort att bli mer harmonisk med en symmetrisk
stabbe. Framför allt blir den mera lättrimmad.

Efter Leprachaunen var det dags för Johnnys Ka-8B att provas.

Den var aldrig flugen. Det visade sig att modellen var extremt
känslig på höjdrodret. Så vi differentierade utslaget för att
lugna ner modellen. Denna modellen väger bara 800 gram
och flyger bäst i vindar omkring 2-5 m/sekund.

Jag blev överraskad av att Leprachaunen penetrerade vinden
bättre än Ka-8:an. Det borde varit tvärtom…

Leprachaunen väger strax under 2000 gram. Det är ju en stor
modell.

Men som avslutning vill vi säga, att vi som vanligt fick en fin
eftermiddag vid Segeltorp.

Det tyckte säkert hängflygarna oxå, som fick ett par timmar i luften.

Vi kom på med Leprachaunen att Johnny ska montera servona
till sida/höjd bak vid stabben för att eliminera allt glapp.

Nu hade han linor från servona i nosen, genom hela kroppen
och bak till roderna. Det är upplagt för glapp. Med servona
direktkopplade blir det bättre.

Jag fotograferade med min Mobius och min systemkamera.

Så här kommer bilder och video.

Kraftiga Cb drog förbi och skapade en mörk bakgrund.

Montering av vingar på Leprachaunen.

Ingen dålig stabbe…och bärande profil har den också !

Den vackra platsen där vi flyger.

Stabben sitter på fyra stift i kroppen och säkras med gummiband.

Modellens kropp är 210 cm lång…det är mer än spännvidden…

Där är lyftet, säger Johnny.

Dags att starta ut i frisk vind.

Planet är imponerande !

Start !

Modellen flög bra redan efter start, endast lite justering på höjdrodertrimmen.

Formen på modellen är ur alla synpunkter harmonisk…

Allt har anknytning till kurvor och ellipser.

Ser du att bakkanten reser sig, då man trycker på lite…

Gott om plats i kroppen för att montera tillbehör.

Nu ska jag försöka landa i ett stycke…

Inte lätt då jag fick använda maximala utslag på sidorodret för att parera kytten…

Här tar vinden tag i högervingen…

…jag hade ingen chans att hålla emot med sidorodret…

..utan den gick i backen…

…förhoppningsvis utan skador…

…eftersom hastigheten var relativt låg…

Väl framme konstaterade vi att det var inga skador. En vingen hade lossnat från kroppen och
kroppen hade delat sig där den skulle dela sig. Så allt under kontroll.