SM FÖR FRIFLYGANDE OLD TIMER MODELLER I BOLLERUP 2022.

 

 

 

 

Här följer del bildspel 1 av troligen 5…

 

 

 

 

 

 

 

Ja…nu är det genomfört, SM i OT-friflyg i Bollerup 2022.

Här kommer mina tankar och mina intryck.

För mig, som varande en icke speciellt friflygande utan
mestadels radioflygande person, är SM i Bollerup en av årets
höjdpunkter, då det gäller modellflygupplevelser.

Jag åker alltid dit, som alla tror jag, full av förväntan.

Att vi kan flyga på marker tillhörigt Bollerups
Lantbruksgymnasium är helt Bo-Eskils förtjänst.

All heder till honom för detta !

Inkvarteringen skedde huvudsakligen på Österlens
Gästhärbärge, under många år drivet av vår vän Henry.

Nu har han dragit sig tillbaka för att göra annat och den
nya ägarinnan, Lena, har kavlat upp ärmarna.

Vi hoppas hon kan dra runt hjulen så hennes verksamhet
går bra och att det för oss gäster fortfarande blir lika
trivsamt att bo hos henne, som det var, då Henry var
“Le petit patron”.

Lycka till Lena !

Mitt första intryck inför briefingen var: Det är ganska få
deltagare…och tanken som slog mig var ju varför ?

Tja,  den bistra sanningen är ju,  att vår medelålder är
mycket hög och Karon kommer och ror sina resor
över Styx med tidens oundvikliga regelbundenhet.

VI dör bort helt enkelt.  Samtidigt som nyrekrytering
är ett svårt kapitel. Jag tror,  det är gjort, vad som kan
praktiskt göras och vad vår energi orkar med.

Vi lever i en annan värld i dag, jämfört med den
verklighet
som fanns då våra OT-modeller konstruerades
för 70-80 år sedan.

Då fanns inte tv-, dator- eller Iphonevärlden.

Då fanns ett program i radion, matiné, cykel och
vindtygsjacka och Karlsson Klister.

I dag ska allt vara omedelbart tillgängligt och klart
att bruka.

Det fungerar inte så med att vara oldtimerfriflygare…

Där har allt sin tid.

Tiden i dag kräver inte fysiskt arbete,  utan i nu krävs det
omedelbar tillgänglighet och uppdateringar !

Kanske dags att backa lite…kanske allt inte var bättre
förr men…

Vi modellflygare kanske måste bli mera öppna och utåtriktade.
Inte vara ett litet skrå…Låt mig förklara lite.

Då jag är ute och flyger med mina radiostyrda segelmodeller
på hang eller termik, passar jag på att att göra ohöljd
propaganda för vår hobby genom att sprida info om modellflyget.

Människor jag möter på Hovs Hallar, då jag flyger hang,
de är ofta intresserade och vill ha förklaringar.

Men de säger…jag kan inte bygga. Jag frågar…hur många
friflygande OT-modeller ligger i garderoberna outnyttjade,
som det inte flygs med ?

Kanske en outnyttjad resurs, som kan styras över med lite
mentorassistans till presumtiva friflygare ?

För som sagt, vad har vi att konkurrera med ?

Vår hobby har totalt förändrat sig med tiden naturligtvis.

Om du vill bli världsmästare i F1C,  köper du 4 färdigbyggda
och intrimmade modeller i Ukraina för 200000 kr.

Sen har du bara att flyga…lite hårddraget kanske.

Vi som är kvar, vi håller flaggan högt och halar den inte
ens då vi sjunker !

Nåväl, jag anlände fredag på morgonen och väderläget
var bra med sol och instrålning med aningen lite för frisk
vind, men det påverkade inte tävlingen, mer än att hämtarna
fick långa promenader efter modellerna.

Termiken var regelbunden och stark och tävlingen malde på.

Naturligtvis flögs det bort modeller…Det är oundvikligt, då
man flyger exempelvis 5 minuter i 8 sekundmeters vind på
ca 120 m höjd.

Under dessa 5 minuter flyttar sig en modell ca 2.5 km !

Vi var i det lyckliga läget,  att åkrarna vara nyskördade,
varför
modellerna syntes väl mot den skånska myllan.

Men ändå…Jag hade med min drönare och avspanade
kvadratkilometer av jordbruksmark i sökandet efter
bortflugna plan. Drönaren tar högupplösta bilder och
finns modellen på marken, då ser jag den.

Så en drönare är ett ypperligt hjälpmedel. Fast sitter
modellen i ett träd, kan det vara kört.

Jag menar, att har man lagt ner sin själ på att bygga en
modell, då skulle jag minimera risken för bortflygning.

Alltså i första hand se till att lita 100 % på timern så
modellen fusar i rätt tid.

I andra hand skulle jag förse modellen med en radiobeacon
som jag kan pejla.

I tredje hand, vilket är det bästa;

förse modellen med en GPS-tracker, som används via
en app i telefonen. Enligt uppgift väger en sådan idag 2-3 gram.

Jag förutsätter att alla har försett sina modeller med en adress
och telefonnummer för en eventuell upphittare.

Samt att denna information är korrekt.

Att flyga bort en modell, det är ju en stor besvikelse.

På lördagen blev vädret fantastiskt. Lite frisk vind på
förmiddagen, men fram emot 11-tiden stillnade vinden
helt.

Det hela blev mycket njutningsfyllt.

Dessutom tillkom 4-5 nya piloter på lördagen. Roligt.

Hur det gick tävlingsmässigt,  kan du läsa på SMOS
hemsida så småningom.

Än en gång, det jag skrivit ovan är mina reflexioner
och tankar.

Jag tog 3500 bilder och har editerat fram 500…
Av dessa kommer jag att publicera ca 300.

Dessutom tog jag 25 videosnuttar med min lilla
Mobiuskamera, som jag ska editera, när jag har tid och
publicera
på min blogg och på YouTube.

Så häng i, det kommer bilder !

Bilderna kommer i tidsföljd och är en blandning av
bilder klippta ur
video, bilder från Mobiuskamera och
bilder från mina systemkameror.

Så kvaliteten kan variera.

 

 

 

 

 

 

2 kommentarer tillSM FÖR FRIFLYGANDE OLD TIMER MODELLER I BOLLERUP 2022.

  • Ingvar Nilsson

    Snygga foton -som alltid!
    Ja Mats är en verklig entusiast och kan massor om luftens mystiska rörelser. Jag är relativ nybörjare inom friflyg och först för några år sedan fick jag lärt mig hur man känner termik i startlina på en segelmodell. De modeller som är konstruerade för 70 år sedan “söker termiken”.
    Hur detta går till har jag aldrig fattat, men för c:a 15 år sedan kom en av mina radioassisterade motormodeller med konstruktionsår 1935 ungefär, in i en termikblåsa och radio-assist betyder att man inte kan styra så mycket utan mer få modellen att flyga hemåt igen, men den fastnade i en blåsa och flög högre och högre och drev bortåt med vinden. Den har en elmotor så jag försökte flyga ur blåsan med full fart på motorn och fulla roderutslag men den kom inte ur… till sist syntes den inte. Senare samma dag kom ett ungt par med modellen. Den hade dom hittat under en solitärfura på ett stort kalhygge 4,5 km längre bort och fattat att det nog var vi som hyste modellens ägare… ja det var en tävling i Flugebyn. En tävling som kallas 4+4. Man flyger max 4 minuter med motor, därefter skall man glidflyga så nära 4 minuter som möjligt och landa inom en cirkel med 15 meters radie om jag minns rätt.
    Det var detta som fick in mig på friflyget, ja redan de gamla egyptierna höll på med modellflyg och då “handkastglidare”.

    Ja termik… den modell som jag syns med i bildserien när jag handkastglider (testar så den är i trim) den är från tidigt 1950-tal och heter Viking och är konstruerad av en Ragnar Odenman. Tävlingsklassen heter S-int, alltså Segelplan internationell klass. Klassen finns kvar men heter idag F1A och tävlar man med färdigköpta grejer om man skall vinna VM. Men dessa modeller är inte lika godmodiga som de 70 år äldre “Sintorna”.
    Så – en modell i klass S-int startas med 100 meter lina. Min drar startlinan uppåt med bortemot vad ett enliters mjölkpaket väger när den hittat termik. Innan den hittar termik så får man springa mot vinden för att hålla linan sträckt annars kan linan koppla ur. När jag känner att jag har stabilt drag i linan kopplar jag ur och tidtagaren startar sin klocka och brukar behöva en kikare för att följa modellen. Idag flyger vi normalt bara 120 sekunder för att få en MAX. Max poäng per flygning är då 120 poäng. Modellen har ett ur med en arm som släpper från uret när inställd tid har gått sedan urkopplingen av linan. Vi säger att vi fusar. FUSE – ja det är något som brinner av. En elektrisk smältsäkring heter ju Fuse på engelska. Istället för klocka kan man använda bomullssnöre som indränkts med salpeter och sedan fått torka. Den blir som en långsambrinnande stubintråd.

    För att få modellen att gå ur termikblåsan fusar man. Med detta menas oftast att man låter stabilisatorn fällas upp upp 30-40 grader och då blir det obalans i modellen eftersom även stabilisatorn på dessa friflygande modeller oftast har en vingprofil som ger lyftkraft. Ja så börjar den komma ner. Istället för ett snöre till timern från stabilisatorns bakkant kan man ha två pianotrådar längst bak, en i stabben och en i bakkroppen så båda sticker rakt bakåt med 7-8 mm avstånd. Då sätter man en bit fusesnöre mellan ett gummiband som håller stabbens bakkant på plats. När glöden i snöret når gummibandet brinner det av och stabben fälls upp.

    Alltså – vill man veta något om luftens egenheter så är Mats en mästare att förklara på ett begripligt språk för oss nybörjare…

  • Hej Ingvar,

    tack för en snäll och informativ kommentar.
    Jag tar mig friheten att publicera den på min blogg.

    Det kommer massor med bilder från Bollerup. Du vet att man gör
    så gott man kan för att sprida information om friflyg och då i synnerhet
    OT-Friflyg.

    Jag tog 3958 bilder och har editerat 500 som jag ska lägga upp
    nästan all, ty jag vet det är bilder mina besökare vill ha.

    Hejsvejs ingvar !

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.