“ATT HA VARG I SVERIGE, DET ÄR INTE NATURLIGT”
som en representant för jägarna sa i en tidning.
Ingen av ovanstående två herrar sköt någon varg.
Nu ska jag reta gallfeber, på de som kallar sig “jägare” och som tar alla chanser att skaffa sig ett bytesdjur, som de kan skryta med för sina jaktkompisar.
Som ni vet, har regeringen gett efter för en mäktig påtryckargrupp, de svenska jägarna och dess organ Jägarförbundet.
Jägarna påstod, att det fanns för mycket varg i Sverige och att de utgjorde en fara för folk och fä. Med fä menar jag just den gamla betydelsen av “fä”, så ni inte misstänker jag syftar på något annat.
Eftersom vi har en halv million jägare i detta land, utgör ju dessa en mäktig del i väljarkåren och det måste varje regering ta hänsyn till, oavsett om den leds av Reinfeld eller Måna.
Vi har en fjant till miljöminister, som försökte förklara och motivera jakten med att “Vi behöver nytt blod i den svenska vargstammen”.
Jo, det enda blod som kommit, det är från de skjutna vargarna.
Jag såg att varghatet var så starkt, att 13000 personer lagt in om att få delta i skyttegillet på varg.
Nu frågar jag ju mig, varför männen och kvinnorna med geväret på axeln vill skjuta varg?
Jo jag tror, det är en trofé att skryta med och sen är det det gamla pratet, att vargen tar jägarens normala bytesdjur. Jaha, med vilken rätt har jägarna att bestämma vilka och hur många, som ska ta deras rådjur?
Man hör ibland sagoberättelser från jägarna, som säger att “Vi är inte ute för att skjuta, vi är ute för att njuta i naturen”.
Måste man ha en bössa med sig, för att göra det? Jag är ofta ute i naturen, men det jag skjuter med är min kamera.
Nä, jag tror inte ett vitten på snacket om naturupplevelser från jägarnas sida. Jag har själv jagat och alla jag jägare jag träffade erkände, att det var tre orsaker till att de jagar eller fyra.
För det första, man är ute efter köttet, som är ett inte oväsentligt tillskott av stort ekonomiskt värde.
För det andra så njuter jägaren av den makt han känner, när han trycker på avtryckaren och rådjursbocken trillar. Han är härskaren över liv och död.
För det tredje så är det så på landsbygden, att avundsjukan mellan markägare och revirtänkandet är så cementerat mellan grannarna, att man vågar inte låta bli att jaga, för då finns ju risken, att grannen får den kapitala älgtjuren som går på markerna.
För det fjärde räknas det som ett mandomsprov, ett bevis på ens skicklighet om man fällt något ovanstående djur. Man intar hädanefter en ledande ställning i flocken av jägare. Man blir en “leader” inte en “follower”.
Vet ni att de flesta hundar som dör under jakt, de skjuts ihjäl av de egna jägarna. Allt enligt statistik från försäkringsbolagen.
Grannen till mina jaktmarker sköt ihjäl sin strävhåriga tax, när han jagade rådjur. Man tycker att en van jägare skulle se skillnad på ett rådjur och en liten tax………..
Med den lilla vargstam vi har i Sverige, kan jag inte förstå, att man tillåter den legala jakten, eftersom man vet, att den illegala tjuvjakten är lika stor. Nu babblar jägarna om, att det finns för mycket lodjur. Jaha, hur vet man det?
En viss förståelse för att hålla björnstammen på en viss nivå har jag.
Björn i Halland? Javisst har vi eller har haft det. Jag har sett två björnrivna hästar. Båda överlevde. Var det var? Jo det kan ni ju få gissa.
Om vi har varg i Halland ? Visst har vi det. Åk 20-30 km från Halmstad så har du en vargfamilj som valpade i år. Var nånstans?
Ja det kan du gissa.
Varför man inte talar, om var det finns dessa djur, det är ju, för jägarekompanierna inte ska kunna skjuta av de.
Ni har väl hört vad jägarna säger sins emellan:
Ser jag en varg eller lodjur , så skjuter jag den oavsett tidpunkt och gräver ner den.
Så är det. Nu är det ju bara så, att skytten han kan inte hålla tyst om sin bragd, utan han vill gärna tala om det, så han får njuta lite beundran från sina kompisar. Jakthistorier är ungefär som HIV-viruset, det sprider sig i större och större cirklar. Får ingen reda på det, då kan han ju inte njuta de beundrande blickarna och kommentarerna.
När det spridit sig tillräckligt, så åker han förhoppningsvis dit för grovt jaktbrott.
SÅ kära läsare, ser ni något av ovanstående djur, tala inte om det för nån utan håll det för dig själv!
Har ni tänkt på en sak som slår mig: Hur kommer det sig att det nästan bara är jägare som enligt de själva :
“BLEV ANFALLNA AV EN BJÖRN SÅ JAG VAR TVUNGEN ATT SKJUTA”
Ännu mer galenskap läste jag om i tidningen häromdagen. En kommunalrådsordförande i en stad i södra Norrland hade utgivit en proklamation att;
Vår kommun är vargfri!
Det är ungefär lika relevant, som om vi i Halmstad skulle utropa, att vår kommun är fri från lejon och zebror….
Som vanligt, dumheten flyttar ständigt fram sina gränsmärken.
mats
