Kategorier
Flyghistoria

J29 FLYGANDE TUNNAN

 

 

 

 

 

Jag tycker namnet “Flygande Tunnan” är lite nedlåtande…

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

på ett sådant fint plan som SAAB 29.

Ett plan som låg absolut i fronten av utvecklingen just
efter Andra Världskriget.

Att vi lyckades i Sverige med 29:an beror på duktiga konstruktörer,
bra underlag vi
fått tillgång till från tyska utprovningar och mätningar
på pilformade vingar, samt att
vi hade tillgång till dåtidens bästa
jetmotor en svenskproducerad RM 2, vilket var en

De Havilland Ghost.

Maxfart 1060 km/timman. Försedd med EBK.

Planet var i tjänst till 1970.

Här kommer bilder från flyguppvisningen i Växiö.

De flesta bilderna tagna med normalobjektiv.

Jag kommenterar inte bilderna, då de talar för sig själv.

Vill du veta mer om planet…googla !

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 Takeoff

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

”’Jämför man ljuset från EBK på J 29 F och jämför med exempelvis Viggen,
så ser det  ut som ett stearinljus jämfört med en vulkan…

SONY DSC

 Stighastighet till 8000 m ca 4 minuter.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 F 10 Rudolf Gul

SONY DSC

 Detta var vad motståndaren såg i backspegeln…

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Kategorier
Flyghistoria

JAG UNDRAR HUR DESSA MODELLFLYGARES…

 

 

 

 

…trädgårdar ser ut ?

 

Jag menar, eftersom de lägger så mycket tid och resurser på sina fina
modeller, kan det bli någon tid över för att sköta trädgården ??

Fast det är nog fruarna, som handhar den.

Denna filmen hittade jag på nätet och du kan ju försöka uppskatta
hur mycket tid och pengar,  som är investerade i de mycket fina
modellerna…

Självklart blir jag imponerad. Till exempel av Vulcanbombaren.

Vulcan var en en mycket lyckad konstruktion från den engelska
industrin. Deltog i falklandskriget, då den flög från England till
södra halvklotet för att bomba banorna vid flygplatsen vid Port
Stanley.

En av dessa bombare är fortfarande luftvärdig och flyger tack vare
en heroisk insats av frivilligas arbete och pengar.

Motorerna på Vulcan är en tidig version av Bristol Pegasus, som i
senare version sitter monterade i Concorden.

Alltså mycket dragkraft, vilket gav bra prestanda.

En video som visar, var modellflyget står i dag.

 

Kategorier
Flyghistoria

BYHOLMA

 

 

 

En före detta flygbas, numera virkesupplag.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Mellan Halmstad och Ljungby ligger Byholmafältet, som var ett
krigsflygfält fram till 1999.

I samband med nedläggningen av det svenska försvaret, lades
basen ner,
för ingenting fick ju kosta nåt då.

En flygbas är ingen liten anläggning. Det är en bana 2331 m
lång, taxibanor,
klargörningsplatser, uppställningsplatser,
bränsleförråd, ammunitionsförråd,
kommunikationer och
basförsvar.

Vad det kostade att anlägga ? Minst 75 miljoner då på 60-talet.
Vad det skulle kosta idag…
sannolikt det tiodubbla.

Skogsbolaget Vida köpte området av staten för att kunna
utnyttja anläggningen  att
lagra stormfällt virke efter stormen
“Gudrun” 2005.

Virket låg i fem rader på banan och det handlade om otroliga
mängder.

Nu har man skeppat det mesta, varför det börjar bli tomt.

Eftersom vi på mitt jobb har lastat ut stora mängder av stormfälld
skog, har jag
varit sugen på att åka dit och kolla, för att se hur
det ser ut i dag, nästan 10 år efter.

Så iväg med kameran.

Problem nummer 1. Hur kommer jag in? Jag körde in vid
infarten och det fanns
inga grindar. Emellertid träffade jag
en man som hade hyrt ett lager och han sa,
att det är bara
att köra in.

Sagt och gjort. Efter visst tråcklande, för det finns mycket
vägar, kom jag ut på
banan.

Inte var det mycket virke kvar. Jag stannade vid den
nordvästra banänden, då det
fanns 300 m fri bana, vilket
torde räcka för att starta min lilla Sparky……..

Vädret var grått med dåligt ljus, men tack och lov ingen vind.

En rejäl hög bilder tog jag, innan jag flyttade mig till den
södra banänden.

I den sydostliga banänden var det ca 500 m fri bana utan
virke.

Det var den före detta chefen för Vidas upplag på basen
och han var en trevlig man,
som berättade lite om hanteringen.

Jag förklarade, vad jag gjorde, vilket var enkelt, då hans
son var modellflygare…

Han sa att det va ok att flyga här, bara jag inte störde
lastbilarna, som lastar och lossar.

Skulle jag provflyga eller flyga turbin, så är ju detta,
platsen jag skulle vara på,
helt säkert. Kan inte bli bättre.
Jätteytor både vad gäller banor och flygområde.

Samt ingen bebyggelse.

Ja, det blev lite bilder, som jag vill redovisa, vilka jag
hoppas med sina kommentarer
ger en bild av Byholma
av idag.

Som sagt ljuset var inte det bästa, men det får man
leva med som fotograf.

Förresten, varför ska allt vara så lätt ?

Flygbild: (C) skygraph

 

SONY DSC

Småländsk natur

SONY DSC

Inte mycket som återstår nu. Av virket.

SONY DSC

Vi som blev över…

SONY DSC

Undrar om banan räcker för min Sparky …?

SONY DSC

Denna stubben står som en stympad torso och håller vakt vid banan.

SONY DSC

Stormfällt

Googlebild

Googlebild

                    Hur många piloter har kommit på final här med bultande hjärta…

101030-F10-KC-Byholma

 

Kommandocentralen Byholma som jag fotograferade på F10 museum i somras.

Historik från Wikipedia, som man får ta för vad det är: 

Basen började planeras under 1950-talet och var färdigbyggd 1962
enligt det så kallade Bas 60-systemet.

Byholmabasen tillhörde F 17 fram till 1976, då den kom att överföras till F 10.
Under 1980- och 1990-talen byggdes basen ut till Bas 90-standard,
vilket innefattade bland annat två
kortbanor och ännu fler
uppställningsplatser för flygplan.
Ytterligare en kortbana var projekterad men blev aldrig byggd.

En incident som gjorde Byholma känt i rikspressen inträffade vid en av dessa kortbanor 1994:

Kortbanorna består i regel av en breddad bit av en vanlig landsväg
och så är fallet vid de båda kortbanor
som finns vid Byholmabasen.
Under en övning skulle två JA 37 Viggen från F 16 landa på
basens huvudbana.
En av piloterna missbedömde dock banans placering och landade av
misstag på en av kortbanorna
– en landsväg som ej var avspärrad.
Här mötte planet bland annat en personbil.
När piloten insåg sitt misstag vände han planet och startade igen
för att sedan landa på rätt bana…

Byholmabasen var under senare delen av 1990-talet en av
Flygvapnets modernaste baser och
betraktades som strategiskt viktig
i södra Sverige, inte minst på grund av det stora antalet tillhörande

sidobaser: Halmstad, Ängelholm, Uråsa, Växjö, Eneryda samt
en reservvägbas utanför Falkenberg.

Kategorier
Flyghistoria

SISTA PHOTOSTORYN OM OT-FLYG

 

 

 

 

Detta är sista storyn om Old Timer Friflyg

 

 

 

Jag har gjort stories om F-kärror, Wakefield och nu kommer den sista om segelmodeller.

Inget märkligt, men har ni inget annat för er så kolla.

Musiken är i alla fall bra.

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

DET BÖRJADE FÖR HUNDRA ÅR SEDAN…

 

 

 

 

 

 

…segelflygandet på Wasserkuppe.

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Jag har besökt Wasserkuppe två gånger och försökt dokumentera
så mycket som möjligt, när jag varit där.

Det är inte helt lätt att fotografera beroende på dels dåligt ljus
och dels på att det är svårt att avskärma objektet från annat.

Gamla dokumentära bilder fick jag genom att plåta av monitorer, som
visade gamla filmer från 20-talet och framåt.

Det vet ni det kan vara svårt. Så man undviker de svarta linjerna över
rutan.

Jag samlade ihop bilderna från tiden för 70-90 år sen för att kunna
ge er en överblick hur det var på Wasserkuppe vid denna tiden.

Segelflygets vagga stod i Tyskland redan före Första Världskriget.

Efter krigsslutet utvecklades aktiviteten dels på grund av att
Wasserkuppe var en utmärkt plats att flyga på, på grund av terrängen.
Det var öppna ytor och det fanns hang.

Dels hade man hos allmänheten fått ett nyvaket intresse för begreppet flyg.
Men det viktigaste var att man hade entusiastiska ledargestalter som till exempel
Oscar Ursinus, en ingenjör från Muenchen, som var den samlande kraften bakom
verksamheten på Wasserkuppe.

Inte att förglömma var ju pionjärkänslan de upplevde, de som byggde och flög
sina skapelser här.

I de större tyska universitetsstäderna bildades på lärdomssätena grupper som
konstruerade, byggde och flög sina egna plan. Flera av dagens företag i Tyskland
som producerar segelplan är reminiscenser av dessa grupper.

Man startade sina flygplan med hjälp av gummirep och sköts ut på hanget.
Hangflygning var ju fram till 1929 i stort sett det enda man kände till om
sättet att kunna hålla sig uppe med ett motorlöst plan.

Gummirep var ett enkelt och billigt sätt att kunna komma i luften.

Gummirep kompletterades efter hand med vinschar av de mest fantasirika konstruktioner.

Undrar hur många som satte livet till på grund av linbrott eller strukturella sammanbrott?

Efter hand som segelflyget utvecklades började man med flygbogsering.
Flygbogsering underlättade för möjligheten att få anslutning till termiken.

Det stora språnget framåt inom tyskt segelflyg kom omkring 1930, då man hade klart för
sig den dynamiska segelflygningen, eller termikflygningens. egenskaper och möjligheter.

Det var revolutionerande att slippa vara bunden av ett hang, utan att kunna ge sig iväg
och kunna nå mycket högre höjder än vad man kunde på hangflygeriet.

Flygplanen utvecklades och instrumenten. En sån enkel sak, som vi tycker, variometern
fick en avgörande betydelse vid en av de större tävlingarna. Variometern mäter hur
mycket du sjunker eller stiger i meter per sekund.

Förut fick man lita på hastighetsmätare och höjdmätare, men nu fick man en direkt
information om planets vertikala rörelser omedelbart.

Efter denna tävling ingick variometern som standardutrustning i segelflygplanen.

Vad som också förde segelflyget framåt vid Wasserkuppe var maktövertagandet i
Tyskland då nazisterna bildade regering och införde diktatur.

Mycket resurser tillfördes segelflyget, dels som pengar, men också som flygplan,
utbildningar och kurser.

Detta var ju av olika skäl. Göring som var chef för det tyska flyget såg ju en chans att
på ett billigt och enkelt sätt få delvis utbildade piloter till sitt växande Luftwaffe.

Dels tryckte nazisterna hårt på tanken om en “Folkgemenskap” alltså att man
gör saker gemensamt i de nazistiska organisationerna.

Det fanns ett otal sådan exempelvis Hitlerjugend, BDM=Bund Deutsche Mädel och för
flyget hade man NSFK, vilket betyder: Nationalsozialistisches Fliegerkorps.

Dessa förbund eller sammanslutningar hade en rent militär organisation.

NSFK hade en egen uniform, naturligtvis, som det stod noga angivet i en uniforms-
stadga hur den skulle bäras. Jag har läst det och man tycker som modern människa,
att det inte var någon gräns för preusseriet. Men så var det då.

Ja, detta var en kort inledning, nu kommer bilder, som jag tog vid Wasserkuppes
museum. Kvaliteten är vad den är, men det visar väl i någon mån utveckling och
vilka människor, som var delaktiga i verksamheten.

SONY DSC

Vad tekniken åstadkom i slutet av 30-talet.

SONY DSC

Ja, vad säger man om, det man flög med på 20-talet ??

SONY DSC

Här ser man dels ett flygplan, dels en man
som plötsligt börjar göra armhävningar eller…

 

SONY DSC

En Rheinland byggd av FFG Aachen

SONY DSC

Oscar Ursinus, der Rhönvater.

SONY DSC

1921 såg det ut så här vid tävlingar på Wasserkuppe.

Planet i förgrunden är “Die Blaue Maus”.

På Wasserkuppes museum finns en nybyggd replika av planet.

SONY DSC

Utsikt mot “Fliegerdenkmal” och ni ser att tävlingarna på 20-talet drog åskådare.

SONY DSC

Kolla vingkonfigurationen på planen…

SONY DSC

Som bilden säger en “Hök” på finalen ca 1938

SONY DSC

Hanna Reitsch flyger sin specialtillverkade “Sperber Junior”

SONY DSC

En “Kranich” som var ett standardskolflygplan med dk,
vilket användes över hela världen.På Ålleberg finns en luftvärdig Kranich.

Passa på och åk dit på Veteranflygets Dag och se på den.

SONY DSC

Inför en tävling på Wasserkuppe slutet av 30-talet.

SONY DSC

Så här såg det ut…

SONY DSC

Peter Riedel var en känd tysk pilot.

Tidigt aktiv segelflygare, som flög sin första konstruktion vid Röhn redan
som 14-åring.Deltog i WWII som jaktpilot med flera utmärkelser.
Han var flygattaché vid den tyska ambassaden
i Stockholm under senare
delen av kriget. Flyttade tll USA och var en respekterad flygarprofil och
affärsman. Googla på namnet så kan ni läsa
om en sympatisk människa.

SONY DSC

Denna konstruktion, kan man hitta en film på på YouTube.

Om ni kollar filmen…kolla höjdrodret !

SONY DSC

Man tager vad man haver…redan 1930 insåg segelflygarna behovet av sponsring.

SONY DSC

Intressant på denna bilden är texten på hangaren: “Herman Göring Halle”.

Den finns kvar men inte namnet…

SONY DSC

En Reiher, som betyder häger.

SONY DSC

Wasserkuppe 30-talet.

Byggnaderna står fortfarande som på bilden med lite kompletteringar.

P1090968

Jo, det fanns modellflyg redan 1910

P1090969

Den gula hunden…

P1090970

Undrar hur stabil denna modell var under sin flykt…

P1100032

Hanna Reitsch 1975. Hon flög hela sitt liv.

Hon föddes 1912 och avled 1979.

P1100033

Hon var den enda kvinna som tilldelades E.K I.
Das eiserne Kreuz erste Klasse.

P1100034

Här flyger hon Focke Achgelis helikopter,
vilket var den första helikoptern, som verkligen fungerade.

P1100036

I cockpit på sin egen Sperber Junior

P1100038

Hanna Reitsch tillbringade mycket tid vid Wasserkuppe.

Hon anses,  för att ha varit kanske den bästa
provflygaren/piloten,  som nånsin har funnits.
Det finns ganska gott om filmer med henne på YouTube.

P1100063

Märklig vingkonfiguration…undra hur den vek sig egentligen…

P1100064

Start från startbrygga med gummirep.

P1100072

En då, 1980 ca modern glasfiberkärra 30 m spv.

P1100076

Kolla utrustningen….kängor och benlindor… men hur styr han ?

Man kan hoppas, han för säkerhets skull producerat det antal barn
han och hans fru vill ha,  med hänsyn till faktumet att han flyger
en konstruktion, som vid en smäll kommer att ha en avgörande
inverkan på fortplantningsorganen.
Jag ser ju inga fastbindnings
remmar…

Hastighetsmätaren upp till höger…

P1100078

Hans Werner Grosse flög 1972 från Luebeck till Biarriz, 1460.8 km !

Han är född 1922 och segelflyger fortfarande som 92-åring !

P1100079

Det är ju en bit…

P1100081
Klart man är cool, om man flyger en “Vampyr”…

P1100082

Denna pilot kallades “GewitterMaxe” (Åskväder Max) efter att ha flugit längs en åskfront i 56 km.

Ståtligt namn på planet, “Westpreussen”.

Han hette Max Kegel.

P1100084

Denne självplågare har suttit och kanat på ett hang i 55 timmar….
ja, han måste ha lärt sig känna igen hanget i alla fall…

…men kunde han läsa sin dagstidning, då han flög ?

P1100109

Världsrekord…..840 m på 112 sekunder.

Det blir en medelhastighet på 27 km/timman…

P1100425

Bilder från Ålleberg på sent 40-tal med startbryggan
och en startande Baby längst ner.

P1100426

Fler Ållebergsbilder från ca 1945

P1100442

Vad man skrev i “FlugSport” om den svenska segelkärran Fi-1.

Fi, står väl för “Flygindustri”…den byggdes i Halmstad i alla fall

Och var godkänd för avancerad flygning.

Det finns en på Ållebergs museum.

P1100443På flygfältet i Halmstad. Bogserkärran en Buecker 108B Student.

Inköptes 1938 och totalhavererade 1950.

Segelplanet en Fi-1

P1100438

En Horten IV och en D-30 Cirrus.

Cirrus glidtal 1:37

Horten IV glidtal 1:40

SONY DSC

 

D-30 Cirrus.

Konstruerat och byggt av en grupp från universitetet i Darmstadt.

Ett innovativt plan med bland annat balk i aluminium. Planets spännvidd 33 m.

Planet överlevde inte kriget.

P1100439

Kategorier
Flyghistoria

“ÖRNUNGAR”

 

 

“En film om ungdom av idag”,

som det hette i reklamen 1944.

 

 

 

 

 

 

Örnungar (1944) Filmografinr 1944/28

Det är namnet på en svensk film inspelade 1944 med
Alice Babs och
Lasse Dahlqvist i huvudrollerna.

Jag fick lust att se filmen efter att ha läst om den på
en flygsida på nätet.

Eftersom det handlar om gammalt flygande, ville jag
ha tag i  en video om möjligt.

Det visade sig, att Per Nilsson, ordförande i SMOS
hade en videoinspelning av filmen.

Han skickade den till mig och nu kom problemet:
Videobandspelare…..vem har en sådan i dag ?

En av mina kamrater hade en och med hjälp av en
Videograbber, kunde jag få över filmen på

en DVD-skiva.

Man ska veta, att filmen var från en utsändning på tv
för ca 20 år sen. Videoband åldras,

vilket påverkar kvaliteten. Men hur som helst såg jag
med viss förväntan på konstverket.

Min dom blir kanske för hård. Filmen är ett fulländat
pekoral, där alla de kardinala dygderna
sitter i högsätet.

Att dricka en sockerdricka i filmen verkar vara vågat…

Alla är så ordentliga, när de kommit in på den rätta
vägen och ska bli segelflygare…att en kyrkokör hade
verkat vara ett punkband vid en jämförelse.

Ändå hade censuren ingripit, när det vid en festscen
någon sade ett svärord…

Hela första delen av filmen är en moralisk högmässa,
så det kan ni spola förbi.

För de flygintresserade finns det scener från Skarpnäck,
där största delen av filmen
spelades in. Det man hade
vissa förväntningar på, var ju delen från Ålleberg.

Ålleberg anlades 1944 som ett segelflygcentrum i Sverige,
sponsrat av statsmakterna,
via Flygvapnet, som ju såg detta,
att ge blivande flygförare grundläggande flygutbildning.

Vad man ser från Ålleberg är högstämda tal, honnörer,
flagghissningar och en dialog, som

för en nutida människa känns helt främmande.

Men vi ska förstå, att filmen var en produkt av sin
tid 1944. Det var krig i världen och mot den

bakgrunden är det lättare att förstå orsakerna till
filmens tillkomst.

Betänk, att vid denna tiden, fanns ingen tv, inga
mobiltelefoner och inga datorer.

Ungdomen skulle alltså engageras på ett för alla
positivt sätt.

Men det är för ordentligt, alla är så präktiga som
bara en skjorta med stärkkrage kan vara !

På filmen får man se Grunau Baby, Kranich, SG-38,
Anfänger och  Mothar som bogserar.

Inte speciellt mycket segelflyg som sådant.

Intressanta sekvenser är, när man startar på
startbryggan med Baby och använder metoden med

gummirepsstart.

Det finns sekvenser, då man vinschar upp SG38  uppför
Ost- och Västhanget, då man landat

nere på slätten.

Filmen slutar helt följdriktigt med,  att kvinnan i filmen
får hjälten, så de kunde leva lyckliga hela livet…

Alice Babs var ju vid denna tid en superkändis som
sångerska. Men hon var även en flitig
skådepelerska.

Under inspelningen  av filmen avlade hon A-diplom,
så i filmen där hon förekommer i flygplan,
är det hon
själv som flyger.

Alice Babs var ganska stolt över detta och hon
var duktig som flygare.

Från filmen jag klippt stillbilder. De är av usel kvalitet,
men de ger en känsla, för hur det var
att segelflyga
för 70 år sen.

Den manliga huvudrollen görs av präktige Lasse Dahlqvist,
som till filmen skrev en sång, som blev mäkta populär i
slott och koja.

Den hette följdriktigt: “Kom upp och pröva dina vingar”.

Här kommer en blandad kompott av bilder:

örnungar-004Till vänster Alice Babs. Till höger SE-SAH en Grunau Baby 

örnungar-076Antagligen det närmaste Lasse Dahlqvist  kom en spak under filminspelningen.

sg38En SG 38. , som användes under den grundläggande utbildningen.

örnungar-066Hjältinnan och hjälten…

örnungar-030Nu ska du göra så här, säger flygläraren till eleven…

örnungar-006Alice Babs startar i sin Anfänger.

örnungar-014                                                                                                                            Anfänger var föregångaren till SG 38.

örnungar-015Alice under en av sina flygningar.

örnungar-010

Denna flygning ingick i utbildningen till A-Diplomet.

örnungar-011Eleven styr…förhoppningsvis rakt fram.

örnungar-022Alice Babs på finalen.

örnungar-033
Ser ok ut.

örnungar-023Sättning.

örnungar-034Planet rullade ut rakt mot kameran. Undrar hur man klarade det ?

örnungar-026Efter avklarat A-diplom avvaktar Alice i Anfängern folkets hyllningar.

örnungr skarpnäckEn SG-38 i släpet efter en bil på Skarpnäck

örnungar-038

örnungar-039

Inför första tävlingen på Ålleberg i juli 1944.

örnungar-074Som sagt då det inte fanns tv, dator eller Ifånar….

örnungar-058…då upplevde man saker i verkligheten i stället .

örnungar-070

Mer åskådare än på en allsvensk fotbollsmatch av idag…

örnungar-059Flygvapnet ställer upp med SK11 Moth som dragare.

örnungar-062Ett flygsläp startar

örnungar-081En Kranich så vitt jag kan se

örnungar-056Så här fick man upp kärrorna om man landat på slätten. En vinsch drog upp planet.

örnungar-078Kolla gossen till höger…15 år och hatt…

örnungar-064En Moth bogserar en Baby

örnungar-068Det enda flyginstrument som visades i filmen.

En variometer.

örnungar-053Baby SE-SBR

örnungar-041Förberedelser för en gummirepsstart på bryggan vid Västhanget.

örnungar-050

örnungar-051Startmanskapet springer och spänner gummirepet…

örnungar-052…och kärran far iväg som då man skjuter slangbåge.

örnungar-044Här har piloten just släppt gummirepet

örnungar-0434 man på var sida spänner och springer.

örnungar-048Vid hämtning drar man ner wiren och kärran, så planet kan tas upp igen.

Enkelt och bra.

Så här gick det till då man vinschade en SG-38.

 

Kategorier
Flyghistoria

NORTH AMERICAN B-25 MITCHELL

 

 

 

 

Vad säger ni  om detta ?

 

Jag fick mejl från en av mina läsare i Brasilien, Fabricio,
som bygger stora modeller.

Han bygger i skala 1:2, 1:3 och 1:4.

Denna B-25 är helt byggd i aluminium. Just nu letar han motorer
till den.

Det behövs nog minst 2 x 25/35 bhp för det ska fungera.

Tills provflygning får vi nöja oss med dessa  bilder.

Jo,  jag tycker det är imponerande bygge.

20140703_200809

Kropp uppbyggd med spant enligt ölburksmetoden.

20140703_200843

Kroppen byggs upp med hjälp av en jigg.

20140329_155614Hur får man den till det lokal fältet…

20140511_161726

…man får nog förvara den i hangar på ett riktigt fält.

Kategorier
Flyghistoria

FLYGMUSEET I LAATZEN VID HANNOVER

 

 

 

 

 

 

Kör ni  förbi Hannover på A7 och ni är intresserade av äldre plan,

besök museet vid Laatzen

 

 

 

SONY DSC

 

Hannover ligger ca 150 km söder om Hamburg  jämte motorvägen,
som
går nord/syd genom Tyskland och heter A7 (bland annat).

I sydöstra delen av Hannover ligger Laatzen, mest känt för sitt jättelika
mässområde.

På detta området finns ett museum, som väl inte är då så där välkänt för gemene
man, men som har ett gott rykte hos flygentusiasterna.

Det heter: Luftfahrtmuseum Hannover – Laatzen.

Första frågan och kanske det viktigaste: Hur hittar jag dit ?

Jag vill bara säga, att du ska använda din navigator och slå in adressen:

Ulmer Strasse 2, 30880 Laatzen.

Lita sen på din navigator och kör enligt dess anvisningar.
Då kommer du rätt. Försöker du köra på känn…..
slutar det  troligtvis på en åker.

Museet ligger inne på mässområdet och man få se upp med skyltningen,
då det ligger lite inklämt.

Men som sagt, med navigator är det enkelt.

Anläggningen är ganska ny, knappt 20 år och är väl mest känd för sina
två flygplan i originalskick efter renovering. En Me-109 och en Fw-190 A-8.

Där finns mycket mer att se, så man lägger lätt 3 timmar där.

Tänk på att man håller stängt måndagar. Kolla deras hemsida:

www.luftfahrtmuseum-hannover.de

Det är inte bara flygplan utan också ting som är relaterade till WWII.

Lite hastiga bilder knäppte jag så ni kanske kan få en känsla för hur
det ser ut.

SONY DSC

SONY DSC

 En replika på Otto Lilienthals hängglidare

SONY DSC

 Meccano, men vem  har inte byggt med det…?

SONY DSC

 Här syns hur fjädringen är ordnat på stället.

SONY DSC

 

SONY DSC

 Grade Eindecker.
Var ett av de första riktiga slowflyers på rc-marknaden.
Flög bra med en liten outrunner och effektiv snurra.

SONY DSC

 Det gick åt mycket pianotråd till de första monoplanen.

SONY DSC

 En av Det Stora krigets hjältar.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 En av Hugu Junkers konstruktioner i korrugerad plåt från Dessau.

SONY DSC

 Ett flygplan av sin tid, Klemm.

SONY DSC

 Ser ni kylarlocket…

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Mera Meccano av en Dornier X-flygbåt.

SONY DSC

 

SONY DSC

 Polskreggad Focke Wulf Stieglitz

SONY DSC

En av förkrigstidens bästa aerobatiska flyplan, Buecker Jungman

SONY DSC

 Det som liknar en Moth hängande i taket är en Stampe.
Stampen skiljer sig bland annat från Mothen genom
att den har skevroder på både under- och övervingen.

SONY DSC

 PA-18

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 88 mm lvkan M/36
I förgrunden avståndsmätaren som är kopplad till centralinstrumentet.

SONY DSC

 Instrument som visar uppsättningen. Data skickades automatiskt till
pjäsen från pjäsdatorn.
Info från avståndsmätare och radar.
Dessutom temperades granaterna i en maskin innan avfyrning.
Tempering innebär att man ställer in den beräknade flygtiden

på granaten innan den ska detonera. Det gjorde man på de granater,
som inte hade zonrör.

SONY DSC

Här syns mekanismen. Det är en horisontal kilmekanism,
som stänger automatiskt då patronen skjutits in i patronläget.

Efter avfyrning slänger utkastararmarna ut hylsan efter att
kanonen rekylerat och åter går till bords.

SONY DSC

En radialmotor med sin huvudvevstake och därpå anbringade hjälpvevstakar.

SONY DSC

 BMW A-8 14 cylindrig radialmotor. I första hand byggd för Fw-190,
men användes även i Blohm Voss asymmetriska attackplan.

SONY DSC

 Kolla muttrarna som håller cylindrarna. Just precis.
Precis samma som högklassiga motorer använder i dag 70 år senare.
Jag vet inte vad det heter, men det vet säkert ni.

SONY DSC

 Avgasmanifolden svetsade med gas och pinne.
Skylten där tillverkarens namns står bortslipad delvis.
Kan det ha stått Arado ?

SONY DSC

Man förstår, hur många mantimmar som krävdes att
bygga denna motor. Man byggde ca 25000 styck !

SONY DSC

 Baktill på motorn alla hjälpaggregat.

SONY DSC

 Propellerförställning, kylfläkt

P1100421En förklaring vad som finns i motorn.

Denna motor, en 2 x 7 cylinder radialmotor, som presterade
1600-2100 bhp
anses av många vara kronan av radialmotorerna.
Inte bara var grundkonstruktionen lyckad, den gav mycket
hästkrafter och vridmoment. Tyskarna redovisade DIN hästkrafter,

alltså motor med alla hjälpaggregat, medan de allierade använde
SAE-hästkrafter.
Det som gjorde motorn bra och framför allt
enkel för piloten att hantera var att man hade en inbyggd mekanisk

“Dator” som automatiskt skötte propellomställning, ingastryck, mixture,
och throttel.
Det avlastade piloten som kunde koncentrera sig på att
hålla koll på fienden.
Om denna mekaniska dator slutade fungera, kunde piloten
ändå manuellt ställa in allt.
Det finns minst en FW-190 med A-8 motor i original,
som flyger i Tyskland.
Ljudet från motorn är oslagbart. FW-190 var med
en bra pilot vid spakarna i stort sett oslagbar i en duell upp
till 6000 meter.

 

P1100427

 

P1100428

 

P1100432

 

SONY DSC

Ju färre instrument ju bättre.

SONY DSCCockpit Me- 109

SONY DSC

 Detta är en renoverad originalmotor.

SONY DSC

 En Junkers dieselmotor för kanske Ju 86 eller som den hette hos oss B-3.

SONY DSC

En Daimler-Benz V-12 flygmotor. Försedd med mekanisk bränsleinsprutning och delbar vevaxel.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 Detta flygplan byggdes för att kunna flaxa fram med mänsklig muskelkraft…..

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 En sovjetisk trainer.

SONY DSC

 AN-12 välkänt flygplan som tillverkades i nästan 60 år.

SONY DSC

 

SONY DSC

 Kolla glidtalet !

SONY DSC

Som sägs ett av huvudställets hjul till en ME-262

SONY DSC

Vingspets på en MIG-15. Inget finsnickeri, men det fungerade.

SONY DSC
                                                                                    Cockpitinteriör Mig-15

SONY DSC

 Till vänster trotteln

SONY DSC

Basala instrument. Dock ingen radar

SONY DSC

 Inget snitseri här inte.

SONY DSC

 

SONY DSC

 An-12 har en rejäl motor. En rysk kopia på en Twin Wasp.

SONY DSC

 

SONY DSC

 Luftintaget Mig-15 Landningsstrålkastaren mitt i nosen

SONY DSC

 2 x  23 mm akan och en 37 mm kanon. En träff från den senare och det var goodbye.
Problemet var att Mig-15 saknade radar, vilket den amerikanska F-86 Sabre hade.
Det gjorde att amerikanarna kunde skjuta med mycket större deflektion
och ändå träffa. Förhållandet mellan  USA/Nordkorea i nedskjutna plan
i luftstrider var 1 amerikanskt flygplan mot 7-8
nordkoreanska/kinesiska/sovjetiska.

SONY DSC

Huvudställ Mig-15 är rejäla doningar.

SONY DSC

 Reginald Mitchells mästerverk Supermarine Spitfire.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 F-104G Starfighter. Ett sorgebarn hos efterkrigsluftwaffe. Innan man lärde sig flyga den.

SONY DSC

 Me-109 Kanske det bästa allroundjaktplanet hos tyskarna.

SONY DSC

 Bärgades ur Medelhavet och är restaurerat in i minsta detalj.

SONY DSC

Detaljer

P1100436

 

SONY DSC

 Fw-190 A-8

Av de allierade kallad “ButcherBird”.

SONY DSC

 

SONY DSC

 Fw-Langnase den bästa versionen. Tillverkad i få exemplar.
Man har hittat en i ett träsk i östra Tyskland. Ska bärgas och renoveras.

SONY DSC

 Huvudställ med schakt. Man hade lärt sig av 109 att man ska ha brett ställ
eftersom 35% av haverierna var landnings- och starthaverier på grund av
det smala stället. Fw-190 hade en annan balkkonstruktion i vingen,
som tillät ett brett ställ.

SONY DSC

akan genom vingbalken

SONY DSC

 

P1100434

 

P1100435

 

SONY DSC

 Hjul och landställsben byggda för att klara påfrestningar.

SONY DSC

Snyggt renoverat.

SONY DSC

 Den elektriskt manövrerade klyvklaffen.

SONY DSC

 

SONY DSC

Fw-190 ansågs av de flesta ha den bäst utformade
instrumentbrädan, som var ergonomiskt riktig.

SONY DSC

 Werk 170393

SONY DSC

Man byggde 20000 Fw-190

SONY DSC

 Roderfastsättning

SONY DSC

 Ett smart sätt att kolla belastningen på stället.

SONY DSC

 Denna Fw-190 besöktes för 10 år sen av just den pilot som flög den under kriget.
Vad han sa? Jag vill starta !

SONY DSC

 Tillsatstank

SONY DSC

 

SONY DSC

precis som DB motorn hade sin stjärna i fronten har BMW sin logo med.

SONY DSC

 Me-163 Komet raketplan.  Ansågs av den mest kände engelske provflygaren,
Eric “Winkle” Brown, för att vara det bästa plan han nånsin flugit.

SONY DSC

 Dornier Pfeil. Ett plan där allt drivits till sin spets.

SONY DSC

 Detta är modeller

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 Märklig flygplan ?

Jag fick ett mail av Sten Persson, med bra information om planet.

Här är en kopia på brevet:

Hej igen Mats!

Jag har just tittat på dina foton från flygmuseet, som ni besökte och förundrats
över skicket på många av planen, även om jag förstår att en del är modeller och replikabyggen.

Vad som fick mig att studsa till är den blå maskinen med reg. D-INJR, som hänger i taket
och som du satt ett ? för.

Det är en Me-209, som byggdes enbart för rekordflygning just före kriget för att i propagandasyfte
framhäva W. Messerschmitts namn och konstruktioner framför Ernst Heinkel,
som då hade slagit hastighetsrekordet med en vässad version av He-100.

Me 209 uppnådde 755 km/t, ett rekord som stod sig till 1969!

I dåtidens propaganda uppgavs planet vara en trimmad version av standardjaktplanet Me-109,
men var i verkligheten ett specialbyggt racerplan med en speciell DB 601A,
som kunde ge 2300 hk under 60 sekunder innan den blev skrotfärdig.

Den kyldes (duschades!) med vatten från en 500-literstank,
som bidrog till en enormt hög vingbelastning.

För utprovning byggdes 4 exemplar, varav just INJR var nr 1 och den maskin, som slog rekord.

Den hörde till de flygplan, som man lyckades evakuera från Berlins tekniska museum innan
det bombades och som många år senare återfanns i Krakow i bedrövligt skick.

Om man Googlar på det så får man väl reda på om maskinen på ditt foto är
en replika eller om det är originalmaskinen, som man fått loss från Polen och restaurerat!

Kan till Me-209-historien tillägga att Ernst Heinkel också ville göra en lika extrem modifiering av
en He-100 för att ta tillbaka det absoluta hastighetsrekordet.

Eftersom man förstod att det nog skulle lyckas så förbjöds han av höga vederbörande att göra det
– det var Messerschmitt, som skulle framhävas och inte Heinkel (som väl dessutom var av judisk börd?)!

Hälsningar,
Sten

SONY DSC

 Två av de kanske mest kända hjulfordonen. En Jeep och en Kuebelwagen.

SONY DSC

 Me-109 under bärgning för museet.

SONY DSC

 Delar av kroppen. Att det kunde bli så fint som det blev….

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 Ju 52 3M. även kallad Tante Ju

SONY DSC

 En lastseglare från Willy Messerschmitts ritbord

SONY DSC

 Byggdes sen om med 6 motorer. Gjorde god tjänst, men var en sittande fågel för fientligt jaktflyg.

 

P1100430

 

 

P1100431

 

 

Kategorier
Flyghistoria

BILDER FRÅN MUSEET WASSERKUPPE

 

 

 

 

 

Här kommer ett litet urval av bilder från fullskalasegelplanens utveckling,

som jag hämtat från museets samlingar.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Jag har ju redan för två år sen redovisat en del bilder från mitt första besök
på Wasserkuppe.

Om ni går till sökrutan till vänster i marginalen och skriver in som
sökord
“Wasserkuppe”, kommer det upp olika alternativ.

Men är jag på plats, vill jag försöka hitta andra infallsvinklar, som beskriver
utvecklingen av segelflyget i Tyskland.

Man kan utan överdrift säga, att utvecklingen styrdes just från Tyskland
under segelflygets pionjärtid 1910-1940.

Jag vill kalla det  pionjärtiden,  fram till dess man förstod, att man kunde
flyga
dynamiskt i termik.

Att utvecklingen i stort kom från Wasserkuppe,  berodde på handlingskraftiga
och kunniga personligheter.

Den främste var Oskar Ursinus, även kallad “Der RöhnVater”.

Personer som Ursinus och det faktum att man varje år hade tävlingar
på Wasserkuppe, drev segelflyget framåt.

I Tyskland fanns det vid flera universitet grupper av flygintresserade,
som experimenterade med olika utvecklingstendenser och ideer för
segelplan vid denna tiden.

Ni kan googla på det, så kommer ni att se.

Under pionjärtiden flög man hang, vilket man till fullo förstod.
Ibland kunde man flyga kortare sträckor, om man utnyttjade  uppvindarna
vid en åskfront.

Men det var först vid slutet av 20-talet och början av 30-talet, som man
förstod,  att termik gav segelflyget i stort sett obegränsade möjligheter.

En bidragande orsak att man lyckades, var att man i Frankrike
konstruerade den första fungerande variometern.

Tack vare detta instrumentet, som mäter förändringen i det statiska
trycket, kunde piloten malla in sig i centrum av blåsan.

Sen känner vi alla utvecklingen.

Kanske en av topparna var, när Hans-Werner Grosse flög från
Luebeck till Biarriz i Spanien.

Sträckan var 1460 km och han flög med sin ASW 12. Tidpunkten
var 25 april 1972.

Grosse är född 1922 och flyger än….92 år gammal.

Ok, nog pratat här kommer bilder med mina kommentarer
där jag har nåt att säga.

Håll tillgodo !

 

 

 

SONY DSC

Detta är det första du ser vid ingången till segelflygmuseet.

SONY DSC

Detta flygetyg flög man…styrning skedde med de två träspakarna. Kolla sitsen…..

Jag ska lägga upp originalbilder från flygningen i en senare post.

SONY DSC

Hastighetsmätare i form av en propeller.

SONY DSC

Lite groteskt namn eller…?

SONY DSC

Profilen…? Mycket lyft…..och motstånd.

SONY DSC

Vad som gör bilden intressant…hjulen.
Ser ut som ombyggda fotbollar.

SONY DSC

Även vingspetsarna hade något som såg ut som klyvda bollar.

SONY DSC

En replika av originalet

SONY DSC

Den blå musen…ett märkligt plan.

Detta är en exakt replika. Det finns en filmsnutt på YouTube då originalet flyger.
Kollar ni på den så håll ögonen på höjdrodrets rörelser!

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Som en fin möbel.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

En Canard som flög.

SONY DSC

Klart vingen är stark. Torsionsnäsa, huvudbalk och bakkantbalk.

SONY DSC

Man får väl säga att roderytorna är rejält tilltagna.

SONY DSC

Sidoroder på vingspetsarna. Undrar hur effektivt det var egentligen ?

SONY DSC

Det oranga planet är ett försöksplan för höjdflyg.

SONY DSC

Miljöpartiets VIP-plan…

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Kolla höjdroderlinan. Kan det vara så att höjdrodret är uppspänt med fjäder
och att man bara använder en draglina ?

SONY DSC

 

 

SONY DSC

I bakgrunden en Schulgleiter 38. Lådan framför är en inklädnad av förarplatsen,
för att piloten skulle få en mjuk övergång till exempelvis Grunau Baby.

SONY DSC

SG 38

SONY DSC

Ett ultralätt plan….gjort för hangflyg.

SONY DSC

Östtyskt skolplan.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Pilformade vingar….bra om man flyger överljudshastighet…

SONY DSC

Skolflygplan  med sitsarna sidebyside.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Grunau Baby

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Bergfalke II/55

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Flygande vinge

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Ett av de viktigaste verktyget vid segelflygning förr på hang.

Ett gummirep.

6 man sträckte repet så hårt det gick genom att springa framåt och då spänningen var
maximal, drog startern i repet, som
släppte planet och det sköts ut på hanget.

Fungerade utmärkt. Det var också billigt.

Man använde i regel en startbrygga, som till exempel på Ållebergs hang.

SONY DSC

Här en hangkärra som var ett hembygge och det som var märkligt var…

SONY DSC

…att hastighetsmätaren, som tycktes fått en nolla för mycket…?

SONY DSC

Detta är en tidstypisk sprygelprofil.

SONY DSC

Ett sätt att bygga upp spryglarna i plywood.

Torsionsnäsan och balken bildar en enhet som
gör vingen stark och styv.

SONY DSC

Så här fäster man ihop vinghalvorna i kroppens fäste.

Det sker med två stora bultar, som låses och säkras med Fockernålar.
jämte sitter skevroderhävarmar och bromshävarmar med beslag.

SONY DSC

Kranich, Tranan, som var det förhärskande skolplanet från 1937 tills ungefär
1960 i alla  fall i Sverige.

Det var då, man genom att en Weihe föll sönder i moln, kom på att det lim
som använts, vilket var ett tvåkomponentslim, hade åldrats och
krackelerade.

Så detta haveriet i Sverige medförde att vår segelplansflotta
i ett penndrag förnyades, vilket möjliggjorde att Bergfalken
introducerades.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

En typ av bogserkoppling

SONY DSC

Det vackraste segelplanet “MINIMOA”

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

Om ni är intresserade av något speciellt plan,


kan ni googla på registreringen på planet och få fram fakta om det.

Dessa bilderna är bara snapshots av en rundtur.

 

 

P1100048

 Denna kärra hade finish som en rokokomöbel

P1100049

 Detta var planet som var avsett att användas vid de olympiska spelen i Helsingfors 1940

 

P1100050

 Lite bombplansstuk över kabinen…

 

P1100053

 Skulle jag vågat flyga denna canard med raketer i aktern…? Njae…

 

P1100054

 Så här låser man en skevroderwire

 

P1100132

 Reiher en state of the art modell från slutet av 30-talet.

P1100148

 Välpolerat som en hallmöbel.

 

P1100152

 Olympian var alltså det enhetsplanet alla skulle tävla med i OS.

Men det blev ju inget efter Sovjetunionens anfallskrig på vårt  broderlandet Finland.

P1100154

 

 

P1100159

 En typisk fena/sidoroder från tiden runt 1930-1950

 

P1100208

 Höghöjdsexperimentplanet

 

P1100253

 

 

P1100315

 

 

P1100078

Efter rekordflygningen 1972

 

P1100079

Vägen Hans Werner Grosse flög…utan motor.

Kategorier
Flyghistoria

FLYGNING VID PELZNER HANG/FULDAQUELLE

 

 

 

 

 

Vi flög hang på Wasserkuppe

 

 

SONY DSC

 

 

Vårt huvudmål med besöket på Wasserkuppe var ju att bese de olika
samlingarna av flyghistoriska föremål.
Det gäller både modeller och fullskala.

Men eftersom vi hade tagit med oss lite modeller, ville vi också flyga
på denna historiska plats.

                                            Vill ni läsa om Wasserkuppes historia så googla.

Som jag tidigare redogjort för i en post, var det på vippen, att vi inte fick
flyga överhuvudtaget.

Ska ni åka dit för att flyga, så se till ni har ett intyg, att ni är försäkrade
och att ni också har med villkoren för försäkringen.

Det är ett absolut MÅSTE att man är försäkrad, för annars kan man inte erlägga
flygavgiften och därmed blir man bara åskådare.

Vi lyckades, genom att vädja till flygledaren, få ett tillfälligt tillstånd.

Jag kan inte nog framhålla hjälpen vi fick av Willi Roth, som just dessa
dagarna var ansvarig flygledare.

Nåväl, vi kom till hanget, parkerade på den avgiftsfria parkeringen nedanför
och gick stigen upp till flygstället.

Vi förstod genast, då vi stod i vinden, att vi hade för lite kläder, för det
var kyligt. Hanget ligger på ca 950 m höjd.

Vinden var frisk, ca 5-8 m/sek,vilket borde skapa bra förutsättningar
för lyft.

Två man stod redan och flög och eftersom man är i Tyskland, hälsade
vi och presenterade oss, som kommande från Sverige.

Först ut av oss var Rolf med sin Aspire.

Vad kan vi säga om hanget och förhållandena ?

När man startar, går man fram till kanten och kastar iväg.
Man ska vara beredd på att det är mycket turbulent, då det är ett inlands-
hang.

Efter utkast går man dit, där övriga piloter står och flyger.

Framför hanget finns många mindre hinder, som skapar störningar för
hangvinden.

Det gäller att gå framåt och plocka höjd. Har du nått höjd, är vinden relativt
laminär och turbulensen mindre.

Eftersom solen skapar kraftig termik, blir vinden som kommer ofta termisk.
Blåsorna släpper hela tiden och de är starka.

Lite ovant för oss som är vana att flyga i stort utan höjdrestriktioner,
var det faktum,  att högsta tillåtna höjd var 50 meter.

Detta berodde på, att fullskalaflygarna skolade och hade sin medvindslinje
just över hanget på 150-200 m höjd.

För att minimera riskerna för kollision, hade man denna separationen i höjd.

Om man överskred höjden,  talade flygledaren, som hela tiden befann sig på hanget
om det via sin högtalare.

Lite ovant var också mängden av flygplan i luften. 12-20 plan samtidigt.
Dock inga kollisioner.

Var det duktiga flygare där ? Både och. Det fanns nybörjare,  som flög enkla
modeller och det fanns supermodeller, som i flera fall flögs av rutinerade
flygare.

De lätta modellerna typ delta/zagi hade svårt i vinden och efter att jag och Rolf
blivit påflugna två gånger, ingrep flygledaren och förbjöd tillfälligt flygning med
sådana modeller, som penetrerade vinden dåligt.

Då man startade,  anmälde man “Start” och vid landning sa man till om det.

Landningen skedde uppe på toppen, där det fanns stora gräsytor.
Ett varningens ord: Gå inte för långt bak!

Men för oss som är vana att landa på små ytor, var det problemlöst.

Då vi flög kom en ungdomsgrupp på 20 unga modellflygare under utbildning
med sin ledare och flög. Mycket roligt att se, att återväxten är stark.

De olika modellerna som man flög med visade hela spektrat. Från de enklaste
till de mest komplicerade. Från supersmå modeller till storseglare.

Alla sorter fanns.

Ska ni tillbringa en dag på hanget så ta med, varma kläder, stol och framför allt
dryck och nåt att äta.

På hanget finns anslaget flygregler vid vindstruten.

Här kommer bilder på när Roffe och Pär flög med sina modeller.

Det blev många, men jag ville inte avstå någon. Det finns oxå
lite flygbilder från min GoPro, som satt i Rolfs kärra.

 

 

SONY DSC
Varifrån vinden blåste mot kanten.

 

 

SONY DSC

Vy mot radomen

 

SONY DSC

Parkeringen som är gratis här. men inte uppe vid centrum !

 

 

SONY DSC

Här är lite av reglerna igen.

 

SONY DSC

Wasserkuppes centrala delar.

 

SONY DSC

Skolningen i full gång med fullskalakärror.

 

 

P1100388

Svenska modellflygare på väg upp till hanget.

P1100395

Roffe anländer fullastad.

 

 

 

SONY DSC

Från vänster: Roffe, Willi flygledare, Pär och två tyska modellflygare.

 

 

SONY DSC

Rolf Maier, dynamisk ordförande i Ålleberg Modellflygklubb och mycket aktiv byggare och flygare.

SONY DSC

Kärror på hanget.

SONY DSC

det gäller att hålla koll på trafiken.

SONY DSC

De flesta hade elmotor i sina seglare.

SONY DSC

…för att försäkra sig om det kniper med höjden.

SONY DSC

Något fångade vårt intresse.

SONY DSC

Nyanlända tyska flygare.

SONY DSC

En ungdomsledare i DMFV hjälper en elev

SONY DSC

“Los”!

SONY DSC

…och det gick ok.

SONY DSC

Alla flygställena är likadant utrustade med vindstrut och reglerna anslagna.

SONY DSC

Fortfarande flygs det med 35 mHz

SONY DSC

 

SONY DSC

ganska snygg modell av EPP.

SONY DSC

…fast jag tycker det är spalter mellan roderna…

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Då man startade sina modeller, tog man verkligen i.
Det var ju turbulent på låg höjd.

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

Pelzner Hang augusti 2014

 

SONY DSC

Här kommer ungdomsgänget…

SONY DSC

Klockan 1100

SONY DSC

Roffe på väg att starta

 

 

SONY DSC

Nu ska vi visa de svenska färgerna !

SONY DSC


Rolf tar i under starten.

SONY DSC

Aspiren ihop med andra modeller

SONY DSC

Segelflyg är en i högsta grad estetisk upplevelse.

SONY DSC

Aspiren i en strimma av ljus från solen.

SONY DSC

Tänk om man kommit till en tävling med en sådan modell 1975…

SONY DSC

En mycket liten…

 

SONY DSC

…flygande vinge.

 

SONY DSC

Roffe mekar.

 

SONY DSC

En tysk startar sin snabba modell…

SONY DSC

…men han var inte helt vuxen kärran.

 

SONY DSC

Dessa modeller var små och lätta. Utrustade med de minsta servo och mottagare jag sett.

 

SONY DSC

Kostar nog några Euro….

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

SONY DSC

En Ållebergare på Wasserkuppe.

SONY DSC

Fram mot sen eftermiddag.

SONY DSC

Inflygning för landning för Rolf

SONY DSC

Det är turbulent vid landningen. Så det gäller att hålla hastigheten och inte gå för långt bak.

SONY DSC

Här marscherar ungdomsgänget hem.

I förgrunden till höger Pärs Lunak.

 

 

SONY DSC

Pär ska starta efter förberedelser.

SONY DSC

Det gäller att ha ett rejält tag om kroppen i den friska vinden.

SONY DSC

Satsning framåt.

SONY DSC

…och sen få grepp om spaken snabbt.

SONY DSC

…för det är hoppigt…

SONY DSC

…ser bra ut nu…

SONY DSC

…men så blir det turbulent och planet kastas omkull 90 grader…

 

 

SONY DSC

…och det gäller då att reagera med rätt motroder…

SONY DSC

…så man kommer ur den svåra situationen…

SONY DSC

…men som synes så …

SONY DSC

…ordnar det sig slutligen.

SONY DSC

Lunak över Wasserkuppe.

 

 

SONY DSC

Roffe bogserar tillbaka Pär till pilotplatsen.

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Besvärligt tyckte Pär om turbulensen…

 

SONY DSC

Någon på väg att landa…

SONY DSC

Roffe tar igen sig mellan varven.

SONY DSC

Mycket termik och 6/8 Cu.

SONY DSC

En typisk representant för modellerna som det flögs med, vilka var av lite kvalitet.

SONY DSC

landning ?

SONY DSC

Jo det blir det.

SONY DSC

 

SONY DSC

En av skolkärrorna för fullskala.

 

 

SONY DSC

Till höger med keps, Willi Roth som samtalar med en kompis med anknytning till Wasserkuppe.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

V-stabbe kan var snyggt.

SONY DSC

Roffe, med BilTemahandskar förbereder. Jo det var kallt i blåsten.

SONY DSC

En svensk viking på hangkanten.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Landning igen…

SONY DSC

…som gick bra….trots att vinden vände upp modellen då den stannat,
så den balanserade 90 grader på ena vingspetsen.

Tyvärr missade jag att plåta det, men det såg helt galet ut.

SONY DSC

Det syns det var kyligt.

SONY DSC

En flygare som just nu inte flyger hang…

SONY DSC
Men denna flyger hang utan besvär

SONY DSC

Bogsering

SONY DSC

SONY DSC

Efter en dags flygning.

SONY DSC

En version av Jeti…

SONY DSC

…och en annan. Jag är sugen…

SONY DSC

 

SONY DSC

Det börjar tunna ut sent på eftermiddagen.

 

 

 

P1100401

Klart man är glad om man får flyga.

 

DCIM151GOPRO

Flygbild längs vägen mot Gersfeld/Fulda

DCIM151GOPRO

Så här ser det ut.

DCIM151GOPRO

Ett typiskt exempel på landskapet i södra Hessen

 

 

 

 

DCIM152GOPRO

Segelflygcentrum Wasserkuppe.

DCIM152GOPRO

Ni ser att gräset klipps och vårdas.

DCIM152GOPRO

Flygplan och parkering. Där parkeringen slutar = FuldaQuelle.

'

Man förstår att detta är en bra plats för segelflyg, både hang och dynamiskt.

DCIM152GOPRO

 

DCIM152GOPRO

Rolf på väg att landa med klaff ansatt.

 

 

SONY DSC

Det är detta det handlar om.

Kategorier
Flyghistoria

MODELLMOTORER UTSTÄLLDA PÅ WASSERKUPPE

 

 

 

 

 

Det finns otaliga modellmotorer i montrar på museet …

 

 

 

P1100294

 

 

 

…men problemet  för den som vill dokumentera är,
att de står i glasmontrar.

Då vet ni, det blir svårt med reflexer och annat, om man plåtar.
Men jag gjorde så gott jag kunde och tog lite översiktliga bilder.

Enligt min uppfattning var de  utställda objekten i fint skick
och de är antagligen värda en förmögenhet för samlare.

Jag presenterar lite bilder här med sparsamma kommentarer.

Den motorkunnige ser ju vad det är och vi andra vi får se det
som en orientering om modellmotorns utveckling och irrsprång.

 

SONY DSC

En sorts kopia av en Anzanimotor.

SONY DSC

Ventilmekanismen

SONY DSC

Motor där cylinder och vevaxel är i linje.

SONY DSC

Två ryska motorer enligt ovanstående.

SONY DSC

Här ser du huvudvevstaken och hjälpvevstakarna

SONY DSC

En särkonstruktion för denna helikopter.

SONY DSC

Motor driven av kolsyra/komp luft.

SONY DSC

F-1 C motor 2.5 cc. Ett kraftpaket.

SONY DSC

DDR-motor från 70-talet

SONY DSC

1 cc motor för friflyg

SONY DSC

Ljuddämpat

SONY DSC

Pipdämpat

SONY DSC

 

SONY DSC

2.5 cc F 1-C

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Kolla “kolvringarna” eller kanske man ska säga nockringarna på denna Wankelmotor.

SONY DSC

 

SONY DSC

Jo, danskarna kan.

SONY DSC

Perry förgasare. Älskad och avskydd.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

HP-motorer. HP = Hirtenberger Patronenfabrik

SONY DSC

 

SONY DSC

En av de första 4-taktarna. Webra

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Min barndoms motorer, Webra

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Det kanske häftigaste på 70-talet. Ross Engines USA

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Pulsjetmotorer. Klöverbladet är fladderventilen som reglerade insugningen
och höll tätt vid drivpulsen.

SONY DSC

 

SONY DSC

Jetexmotorn. Vi som flög på 60-talet hade väl alla en sådan.

P1100288

 

P1100289

 

P1100290

 

P1100292

 

P1100293

Denna skulle jag vilja äga.

P1100295

 

P1100297

Seidelmotorn. Det är väl den och Moki som gäller idag.

P1100298

V-Twin

P1100299

Den svenska Damo-motorn. Salig i åminnelse.

P1100301

 

P1100303

Om någon är speciellt intresserad av någon motor, så maila,

så skickar jag dig till en expert som har all kunskap det behövs.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

MODELLFLYGMUSEET WASSERKUPPE

 

 

 

 

 

 

Här är ett urval av bilder av modellplanen.

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Jag har varit på museet  en gång förut. Men det fanns mycket, som jag inte sett
noggrant på.

Inträdet kostar ca 50 kronor.

Dessutom hade det kommit till många nya modeller sen sist. Det sker ett
kontinuerligt utbyte av modeller.

Modellerna visas i kategorier, men huvudvikten är lagd på segelplanen.

Det behövs inte så mycket kommentarer till bilderna, eftersom man ser vad det är.

Jag har kommenterat för att få lite liv i sidan.

Som tidigare sagt så är det inte helt lätt att fotografera, då det är dåligt ljus
och modellerna ligger tätt beroende på brist på utrymme.

Men här kommer en laddning bilder:

SONY DSC
Pär och Rolf vid entrén till museet.

SONY DSC
En autogiro

SONY DSC
Mekaniken för rotorerna, vilka drivs av fartvinden och skapar lyft.

SONY DSC
På 30-talet byggdes dessa modeller av aluminium.

De var lätta.

P1100218
Undrar vad de kläddes med…

 

P1100217

 

 

SONY DSC
Utvecklingssteg av friflygande segelmodeller 30-40-talen

 

SONY DSC
Flygande vinge. Ett prydligt bygge.

 

SONY DSC
Ni ser svårigheterna att fotografera.

 

SONY DSC
Friflygande modell sent 50-tal.

 

SONY DSC
Det finns ambitiösa modellflygare som bygger sådant.

 

SONY DSC
Inte dåligt…

 

SONY DSC
Olika friflygmodeller.

 

SONY DSC
Ja, ni ser texten:

Det första modellplanet som byggdes i Tyskland efter kriget.
Det byggdes i hemlighet, då modellflygbygge var förbjudet
av de segrande makterna i kriget.

SONY DSC
En Canard med mycket goda flygegenskaper enligt beskrivningen.

Fast den är tung.

SONY DSC
En friflygmodell modifierad för radio.

 

SONY DSC
Märklig rc-modell från tidigt 60-tal.

Kolla välvningen på vingen. Mycket lyftkraft…och motstånd.

 

SONY DSC
Friflygande segelmodel med märkligt liten V-form på stabben.

Kan tänka mig att avsikten var att förskjuta lateralcentrum för att
göra modellen känsligare för termik. Alltså att den skulle
“ramla” in i blåsan lättare om den blev rörligare.

 

SONY DSC
En modell från 1942, som ser ganska modern ut i formen.

 

SONY DSC
Canarder var populära på 40- och 50-talet

 

SONY DSC
1938

 

SONY DSC<

Ni ser modellerna är välbyggda och klädda med siden.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
En stuntkärra för linkontroll.

 

SONY DSC
En av de vackraste modellerna av alla.

Enligt min uppfattning.

SONY DSC
Fler CL-modeller

 

SONY DSC
Man experimenterade friskt med formerna, för att få någon sorts fördel under tävlingarna.

 

SONY DSC
Det finns säkert flera hundra modeller utställda och i förråd finns säker tusentals lagrade.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
A-1 och A-2 modeller från 50- 0ch 60- och 70-talet.

 

SONY DSC
En flygande vinge som var vacker och som enligt beskrivning flög mycket bra.

 

SONY DSC
När jag ser detta Futaba-servo blir jag nostalgisk.

Min första RC-anläggning var en Single Stick Futaba med just dessa servona 1972.
Jovisst, servona fungerade…om man lade in en tunn fjädrande plåtbit mellan armarna
och höljet. Annars kuggade det över.

Servona var de sista Futaba tillverkade, innan de kom med sin revolutionerande
servoförstärkare sent 1973, som slog undan fötterna på alla konkurrenter.

 

SONY DSC
Modellen från 1937, men man har fuskat dit en modern motor.

 

SONY DSC
En något äldre modell i originalutförande med motor.

 

SONY DSC
Mekaniken till en helikopter byggd som Focke -Wulf Aegelis.

 

SONY DSC
En Junkers för Lufthansa sent 20-tal…

 

SONY DSC
..ja, jag tror det är en Junkers, men jag är inte helt säker.

Borde det inte vara byggt av korrugerad plåt…?

Kan det vara en Focker kanske…

 

SONY DSC
En modell med märklig vingfastsättning.

 

SONY DSC
De modeller som speciellt intresserade mig.

Bröderna Horten byggde en flygande vinge som 1942
hade glidtalet 1:40…

 

SONY DSC
En märklig konstruktion. I alla fall vad gäller namnet.
Ni förstår säkert vad det betyder, men vad står på nosen ?

Står “Djädrar anamma”?En segelmodell

 

SONY DSC
En segelmodell med mycket stort sidoförhållande på vingen.

Skulle vara roligt att se modellen flygas under lite belastning…

 

SONY DSC
En D-30 Cirrus från 30-talet.

Glidtal ca 1-37/40.

Balken av aluminium. Vingarna kunde flappas upp eller ner i spetsarna
beroende på om man ville flyga termik eller trycka på.

 

SONY DSC
Planet i absolut spetsteknologi av sin tid.

 

SONY DSC
En Wakefieldmodell från 30-talet.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
Grunau Baby II

 

SONY DSC
Vid entréhallen till museet.

 

SONY DSC
Det första radiostyrda segelmodellplanet som fungerade från 1937.

 

SONY DSC
3-cylindrig motor som drevs av komprimerad luft.

 

SONY DSC
kroppen utgjorde behållaren för komprimerad luft.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
Snygg Klemm

 

SONY DSC
Ja, så såg det ut på 30-talet

 

P1100318
Mycket fönster… inte lätt att bygga dubbelkrökta ytor med plywood.

 

P1100317
Kolla vingens knäckning…

 

 

P1100286
En modell av Opels raketplan ?

 

P1100285
En modell som är raketdriven…

 

P1100284
…vad som är intressant är konstruktionen av höjdroderstyrningen…

 

P1100282
…fundera lite så förstår ni, hur det fungerar.

 

P1100278
Flygfoto 1972…det är enklare i dag.

 

P1100271
Det kanske vackraste konventionella segelplanet, “Minimoa”.

P1100266
Det gällde att få till enkla konstruktioner med enkelt material som var tillgängligt.

 

P1100257
Roffe kunde inte låta bli att provlyfta en modell.

 

P1100254
Jovisst, man kan bygga modeller av wellpapp.

 

P1100261
Den absolut första starten 1936 var det visst.

SONY DSC

Mottagaren till det första radiostyrda segelplanet.

SONY DSC

Så gick det till

P1100240
Nästan helt byggt i plywood.

P1100239

 

 

P1100233
En tidig elseglare.

 

P1100242
Ännu en bild på den märkliga segelkärran.

 

P1100226
Den prisbelönta Canarden

 

P1100224
Kolla spryglarnas uppbyggnad.

P1100212

 

 

P1100206Så här ser det ut.

 

P1100197

 

 

P1100190
Att man vågade släppa iväg sin friflygande modeller…

 

P1100189

 

 

P1100187
Modellplansmoln

 

P1100182
Ser ut som ett bombplan nästan. Man ser vad moderna material har möjliggjort
för konstruktörerna av moderna segelplan.

 

P1100018
De följande bilderna visar flygplan, som flyger, tillverkade av duvfjädrar och andra fågelfjädrar.

Bilderna kan inte göra dessa konstverk rättvisa,
men googla på det så kan ni läsa
om konstruktören.

Fantastiskt.

 

 

P1100017

 

 

P1100016

 

 

P1100015

 

 

P1100014

 

 

P1100013

 

 

P1100012

 

 

P1100011

 

 

P1100009

 

 

P1100008

 

 

P1100007

 

 

P1100006

 

 

P1100005

 

 

P1100003

 

 

P1100002

 

 

P1100001

 

 

P1090999

 

 

P1090996

 

 

P1090995

 

 

P1090993

 

 

P1090972
Pionjärer

Hatt slips och kostym….

 

 

P1090977
Vill bara visa ett vackert bygge.

 

P1090959
D-30 Cirrus

 

SONY DSC
En Gotha lastseglare byggd i metallrör.

 

SONY DSC
Flygfilmning

 

SONY DSC
Så här bygger och förvarar man en propeller till en inomhusmodell.

Vill ni veta mer om någon särskild modell så googla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

WASSERKUPPE 2014

 

 

Hur bor man, hur och var flyger man och vad krävs

för att du ska få flyga på Wasserkuppe ?

 

 

 

SONY DSC

 

 

Min första del från Wasserkuppe beskriver boendet, näraliggande hobbyaffärer,
hur det ser ut vid Wasserkuppe
och det absolut viktigaste, vad som krävs av dig
som modellflygare, om du vill flyga vid Wasserkuppe.

Min resa var upplagd så att jag och Pär Lundqvist körde ner den vanliga vägen,
Öresundsbron, färja
Rödby-Puttgarden och sen söderut på A7, förbi Hamburg,
Hannover, Kassel, Fulda och till Gersfeld,
som ligger 7 km från Wasserkuppe.

Öresundsbron kostar med bropass mindre än halva normalpriset.
Färjan tur och retur över Fehmar bält kostar
ca 1300 dkk.

Hela vägen från Halmstad är ca 95 mil.

Vi hade maximal otur med trafiken söderöver genom Tyskland.
Det verkade som om hela Tysklands befolkning
var på väg till Österrike,
för vi satt i StopundGo köer i 3 timmar.

Inget att göra åt, men påfrestande för nerverna.

Slutligen anlände vi till Gersfeld, vilket är en by ca 7 km från Wasserkuppe.

I Gersfeld stod Rolf Maier, ordföranden i Ållebergs Modellflygklubb där
jag är medlem och väntade på oss, efter att han kört från Bayern,
där han besökt ett meeting.

Nu skulle vi ordna boendet. Gersfeld är en liten ort, men vi fann ett bra
hotell som heter Hotel Sonne.

Priserna var bra och vi fick var sitt rum. Enkelrum av lite bättre kvalitet
som vi fick kostar 45 Euro dygnet med
frukost. Pärs och Rolfs rum
var med varsitt separat sovrum.

Standarden på hotellet var ok.

WiFi fanns men man tog betalt för det.
På hotellet fanns också en restaurang
med mycket bra mat.

Så jag rekommenderar detta hotell.

Vägen  upp till Wasserkuppe ca 6-7 km och lätt att hitta. Det är skyltat
redan inne i byns centrum.

Vad det finns på Wasserkuppe är det enklast att googla,
men det handlar om segelflyg i olika former.

Dessutom har man mycket välordnade museum, som man ska besöka.

Vårt huvudsyfte var att besöka segelflygmuseet.

Jag kommer att redovisa mina intryck av museet senare.
När vi kom fram till Wasserkuppe gick vi runt och kollad
flygmöjligheter
och bestämmelserna.

Nu kommer det viktigaste för de som tänker sig dit:

Det du måste ha med dig är ett intyg från ditt försäkringsbolag,
att du är försäkrad då du står och flyger.

Vi har ju som medlemmar i SMFF en gruppförsäkring, som ska täcka
kostnaderna för skador
på person och egendom i samband med modellflyg.

Då ska du begära ett intyg från SMFF att  du dels är medlem,
om du inte har medlemskort och dels att du är försäkrad.

Det kunde stått på medlemskortets baksida på engelska att man är
försäkrad och vilket maxbeloppet är.

Har du inte intyg om försäkring med dig kan du glömma att få flyga.

Surt om man kört 100 mil.

För vi hade inga intyg med oss. Vi lyckades lösa det  med lite
god vilja från alla parter, men detta
var enligt de ansvariga
ett mycket sällsynt undantag.

Innan du tänker på att flyga, ska du sätta dig in i bestämmelserna
man har för modellflyg på Wsserkuppe.

De står anslagna på flera platser och kan inte missförstås.

Varje dag anslår flygledaren det hang som ska användas.
Då gäller den platsen utan diskussion,
även om man tycker
det blåser bättre och rakare på andra ställen.

Det pågår ständigt skolning och flygning med fullskalaflyg,
skärmflyg och hängglidning.

Därför har man att iaktta de regler som gäller där du ska flyga.

På anslagstavlorna anges förutom där du ska flyga även väderutsikterna.

Kommer du dit för första gången ska du du gå till  Fliegerschule
och anmäla dig vid disken.

Där sker två saker. Dels kollar man att du har en giltig försäkring,
dels ska du betala en avgift
för flygandet.

Det kostar för en dag 5 Euro, men löser du för längre tid,
blir det billigare/dag.

Vidare kommer du att bli informerad av flygledaren, vad som gäller
för just dagens flygning.

Som ett resultat av detta får du ett kvitto på betalningen i form
av en liten sticker du sätter på
din sändare, vilket visar att du inte är “svartflygare”.

Jag kommer att senare förklara lite om särbestämmelserna för de olika hangen.
Det är inga konstigheter men, detta är Tyskland och inte Sverige.

Man får inte flyga hur högt man vill. Maxhöjden är 100 meter
och på vissa hang är den
50 meter.

Där vi flög var det 50 meter, detta beroende på att segelflygarna hade sin inflygning
över oss under sin skolning.

Man får inte “busflyga” eller flyga över sin förmåga. Hela tiden man flyger
sitter en flygledare
i sin stol på hanget utrustad med en megafon och
om någon bryter en  bestämmelse, så kommer
han att få en tillrättavisning via högtalaren.

Men det är inget militärt regemente utan man är vänlig och hjälpsam,
så flygledaren gör ett
bra jobb.

Står man på ett hang i Sverige får man vara glad om man är mer än 3 personer.

På Wasserkuppe var det 30 man som flög.

Ibland händer det att man kan behöva modellflygrelaterade prylar
och det föll sig lyckligt
  att i Gersfeld finns en hobbyaffär som heter “Harrys”.

Står du centrum av Gersfeld är det skyltat och det är gångavstånd.

Här kommer de första bilderna med kommentarer, där det är nödvändigt:

P1090937Hotel Sonne, vår bostad.

P1100383Kyrkan, mitt i byn plingade med sitt tornur varje kvart.

P1100380Harrys Modelbauservice i Gersfeld.

Länk: http://www.harrys-modellbau-service.de/

P1100379Ganska nybyggda lokaler.

P1100378Enligt ägaren är det bra fart på affärerna.

P1100377Säljer kvalitetsartiklar.

P1100376Utför rep- och bygguppdrag.

P1100374Harrys verkstad

P1100373Rolf väljer

P1100372Prydligt i lokalerna

P1100370

P1100367Rolf blev spekulant på en TopModel

P1100358Vaktkatten hos Harrys Modelbauservice

P1100414Detta intyget och kvittot får du då du betalat avgiften för din flygning vid Fliegerschulebyggnaden.

P1100417

Här är reglerna för flygning.

SONY DSC

 

Här står, att man får inte flyga, förrän man betalat avgiften och uppvisat
giltigt försäkringskydd för flygledaren vid FliegerSchule.

SONY DSC

Varje hang har sin informationstavla.

P1100345Även här är bestämmelserna angivna.

P1100330På dessa tavlorna anges var man ska flyga just nu. Platsen är utmärkt med en bricka

Vi flög vid Pelzner Hang/FuldaQuelle.

P1100329information om rutiner

P1100356En del av anläggningen med skärmflygskola/butik till höger.

P1100355

Rolf och Pär kollar läget.

P1100350

  Längst upp radomen och vädertjänstens anläggning

P1100344

Vid västhanget

P1100343

Fliegerdenkmal.

Invigt 1923 som en åminnelse åt dem som omkommit vid segelflygning.

P1100340

Vyer från toppen

P1100339

 

P1100338

 

P1100336

 

P1100334

 

P1100332

Strävan uppåt…

   P1100327

Strippen på Wasserkuppe lutar åt ena hållet.

P1100326

Till vänster Fliegerschulehuset, där man som modellflygare anmäler sig och betalar.

P1100325Parkeringen uppe på Wasserkuppe.

Glöm inte att köpa parkeringsbiljett i automaten !

 

SONY DSC

Vid Pelzner Hang är det gratis att parkera.

SONY DSC

 Påminner lite om alpområdet. Vi är ju i Hessen som förbundslandet heter.

SONY DSC

 Överallt små samhällen, som nästan ligger kant i kant. En navigator är mycket bra att ha.

SONY DSC

 

SONY DSC

 Utsikt från hanget.

SONY DSCDet ser ganska rofyllt och fridsamt ut här.

SONY DSC

 Skärmutbildning genom backglidning.

SONY DSC

Roffe på marsch med den viktigaste personen bakom sig…

SONY DSC

…vilken är Willi Roth…

 

 

SONY DSC

…som är flygledare för modellflygarna…

SONY DSC

…Willi är en mycket trevlig man, som hjälpte oss, trots vi inte hade försäkringspapperna med oss.

Har ni problem, så tala med honom. Han är en realist och problemlösare !

SONY DSC

Mera vyer

SONY DSC

..och skärmflygarna övar…

SONY DSC

Sedan tidigt 1900-tal har man segelflugit här.

SONY DSC

Om ni åker hit, missa inte museet !

SONY DSC

Utsikten från Pelzner Hang

SONY DSC

Willi och en gammal kompis.

SONY DSC

Det finns i princip hang runt om horisonten. Wasserkuppe är 900 m högt.

SONY DSC

Vid fint väder är här mycket folk.

SONY DSC

Detta planet får inte flyga vid Wasserkuppe. Jo om det var ett segelpassagerarplan…

SONY DSC

En falk av något slag…

P1100388

Roffe och Pär på väg upp till hanget efter pappersarbetet med tillstånd och försäkringsdiskussioner.

Det kommer mycket mer !

Kategorier
Flyghistoria

NU BÄR DET AV….

 

 

 

 

 

på den stora Europatouren till olika museum och events.

 

 

IMG_3147

 

 

 

 

Söndagmorgon flyger vi söderut med bil för att besöka bland
annat Wasserkuppe, Laatzen och andra
ur flygsynpunkt intressanta platser.

Jag redovisar bilder, när jag är hemma igen.

Så här såg det ut på Wasserkuppe i dimman då vi var där sist.

 

IMG_2709

 

IMG_3142

Wasserkuppe vid Rhön är segelflygets vagga i världen.

IMG_3149

 

 

IMG_3160

Fliegerdenkmahl

Länkar:

http://www.luftfahrtmuseum-hannover.de/

http://www.segelflugmuseum.de/

Nu kanske vän av ordning säger, att det är väl ingen mening att åka dit,
när man redan varit där..

Till honom säger jag bara, du har inte  förstått något alls,
för du är inte hängivet flygintresserad.

Bättre att åka ut och uppleva, än sitta på en bänk och glo på en vindstrut.

Kategorier
Flyghistoria

KLEMM 25

 

 

 

 

 

 

 

En Klemm 25 byggd efter Pär Lundqvists ritning.

Sven Larsson, modellflygare i Göteborgstrakten tror jag,
har byggt en Klemm 25 efter Pärs ritning.

Modellen försedd med elmotor. Vilket gör allt enkelt.

Modellen är något okonventionellt uppbyggd med kärnor
av frigolit klädda med gråpapper.

Jag fick två bilder av Sven på hans kärra, då han var ute och sjöflög.

Modellen flög fint.

Här kan ni nå Pär, om ni har frågor om Klemmen, eller
om ni söker efter en ritning:

http://www.per-lundqvist.se/modellflygverkstaden/

 

klemm 25 2

Klemm 25

klemm 25

    (C) Bilder Sven Larsson

 

Kategorier
Flyghistoria

ÄNGELHOLMS FLYGMUSEUM

 

 

 

 

 

 

Sista delen av min redovisning av besöket på Ängelholms Flygmuseum

 

 

 

 

SONY DSC

När jag satt och kollade mina bilder från museet, fann jag till min besvikelse,
att jag inte tagit några pics på J29, Flygande Tunnan….

Problemet löste jag, genom att ta bilder från Flygvapnets uppvisning
i Kallinge i juni.

På museet är det svårt att fotografera.

Dels för det är  mycket dåligt ljus och varför man har det, kan jag
tänka mig två skäl för:

Dels för att undvika blekning av de utställda föremålen och dels
skapa den rätta stämningen.

Men för fotografen blir det svårt. På detta museum är det trångt.
Man har en relativt liten yta att disponera, vilket försvårar
beskärningen av bilderna.

Men det blev bilder och här kommer några till.

SONY DSC

J 29 F

Flygande Tunnan målad som Gul Rudolf F 10.

SONY DSC

Takeoff

SONY DSC

Start med EBK och ställ på väg in.

SONY DSC

Här syns vingens konfiguration, som hade avgörande
betydelse för planets prestanda.

Mätdata kopierat från försök med Me-262 i Tyskland.
Utan denna information hade man aldrig kunnat
bygga flygplanet inom rimlig tid.

SONY DSC

SAAB utvecklade själva EBK till sin RM 2, som var en De Havilland Ghostmotor.

SONY DSC

Om jag läste på rätt ställe,  havererade 241 J 29 av totalt  661 som byggdes.

99 piloter omkom i J 29.

SONY DSC

SONY DSC

Cockpit Jas-39 Gripen A.

Fotograferat genom huven tyvärr.

SONY DSC

Kan kan inte se ett enda runt visarinstrument…

 

SONY DSC

Gripens fina och komplicerade yttre utformning.

Möjliggjort tack vare  datorkraft och anpassade program..

SONY DSC

Landställsschakt huvudställ Gripen.

SONY DSC

Inte så enkelt som synes…

SONY DSC

Roboten en Maverick TV-styrd och kapseln är här en bombkapsel.

SONY DSC

Detta flygplan har deltagit i utprovningen av den nya roboten Meteor,
även kallad Robot 99.

Läs om roboten här:

http://wisemanswisdoms.blogspot.se/search?q=meteor

SONY DSC

APU = Auxiliary Power Unit

Hjälpaggregat för flygplanet då inte huvudmotorn går.

SONY DSC

Här bör man inte stå om motorn arbetar…

…för du riskerar en mörk solbränna…

SONY DSC

Arbetskrävande utformning.

Se hur fint rodren är anslutna. Inga spalter.

SONY DSC

Flygplan 37 Viggen är mycket stor !

SONY DSC

Detta är spaningsversionen försedd med ett otal olika sensorer.

Inte bara kan man ha kameror utan också registreringsutrustning
för elektroniska signaler av olika slag.

SONY DSC

Till exempel ett antal kameror som tar mycket högupplösta bilder.

SONY DSC

Nosställsschaktet

SONY DSC

Det du ser här…vad tror du, det skulle kosta att tillverka…?

SONY DSC

Det ligger mycket tankeverksamhet och datorkraft bakom
utformningen  av luftintagen till motorn.

Det ska ju fungera på i subsoniskt och supersoniskt fartintervall.

SONY DSC

Huvudställsschakt för Viggen.

SONY DSC

Utsläppet som möjliggör reversering av motorkraften.

SONY DSC

Se på utformningen av nosvingen längs ytterkanten.

Väldigt lik utformningen av Concordes vinge, som ju kräver
den fungerar  i såväl som underljuds-  som  överljudsfart.

SONY DSC

Rejäl upphängning av roderna på nosvingen.

SONY DSC

Detta är ju inget man köper på BilTema direkt…

SONY DSC

Utfällbar nödturbin för hydrauliktryck och strömförsörjning.

  SONY DSC

En modell av J 21 R

Har ni sett planet i full size ?

Det är stort !

SONY DSC

Synd vi inte har en flygande original  J 21 !

SONY DSCSpitfire

SONY DSC

SK 12

Focke Wulf Fw 44J Stieglitz

SONY DSC

Me-109

SONY DSC

Sk 12,  B 4 Hawker Hart och en Blohm&Voss.

Länk Blohm & Voss BV 141

http://de.wikipedia.org/wiki/Blohm_%26_Voss_BV_141

Flygplansmuseet i Ängelholm är väl värt ett besök.
Det är välordnat, lite trångt, men har många intressanta
föremål, som visas på ett bra sätt.

Man bemöts på ett vänligt sätt av de som
arbetar ideellt där, vilket har stor betydelse.

Här en gång till länken till deras hemsida:

http://www.engelholmsflygmuseum.se/

Kategorier
Flyghistoria

EN RIKTIGT BRA FLYGFILM…

 

 

 

 

 

 

 

…som är värd att beskåda !

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

I LÖRDAGS FLÖG JAG J 35 DRAKEN

 

 

 

 

 

 

Jag passerade Hovs Hallar på 50 m höjd och med 800 km/timman.

 

 

 

 

 

SONY DSC

Takeoff

Flygplan 56, en J 35J  Draken stod klargjord och  uppställd
framför 1.Div, Johan Röd på  F 10.

Efter preflightkontroller och motorstart rullades
startaggregatet bort och jag kunde, efter att ha begärt taxi
,
köra ut till banänden för att starta väster.

Efter som checklistan var klar och alla roder kollats under
taxi kunde jag när jag stod i banänden  dra på full motor
och ebk och hålla planet på kurs. Noshjulsstyrningen sitter
till höger och är en kantig ratt. När hastigheten är över 200
km/timmen kan du använda sidoroder.

Eftersom jag inte behövde radarn, sköt jag fram solskyddet
över
instrumentbrädan.
Motorljudet hördes  inte jättestarkt i kabinen, som är
mycket liten.

Rakt fram på instrumentbrädan ser jag till vänster
höjdmätaren, sedan
fartmätaren till vänster upp till
850 km/tim, till höger därom en Machmätare

för hastigheter över 850. I mitten radarskärmen och
upp till vänster
det kanske viktigaste instrumentet för
en Drakenpilot, anfallsvinkeln.

När farten passerar  300  lättar jag försiktigt, drar in
stället och stiger i en svag  högersväng ut över Skälderviken.

Farten 800, höjd 1200m. Efter uttrimning minskar jag
höjden till 50 m och flyger mellan Hallands Väderö och
Torekov,
svänger höger
och passerar Hovs Hallar med 60 graders bankning.

Då märkte jag första gången hur snabbt lastfaktorn ökade
och
varningssystemets diskreta tutande i örat, sa jag
skulle minska belastningen,
då det annars kan bli
grey-eller blackout.

Sen in mot Laholmsbukten och i höjd med Båstad tänder
jag full ebk och stiger i en halvroll till 4000 m ut över
södra Kattegatt, vilket gick i ett nafs, där jag
flyger
ett avancerat flygprogram. Looping, roll,
Immelman, gungor och flygning med höga alfa.

Jag kunde inte låta bli att flyga förbi Tylösandsstranden
på 100 m höjd och mitt för hotellet tända full EBK,
svänga ut mot havet med hög lastfaktor för att sen stiga
till 6000 m igen.

Hoppas de badande hörde mig…Då du flyger, använder
du trimmen som finns på ovansidan på spaken för att
flyga. Det är enklast.

Vidare testade jag vad som händer med farten då
jag flyger med en lastfaktor på 7-8 G i en sväng.
Jo farten sjunker
mycket snabbt.

Flyger du med för hög belastning får du en varningssignal
i hörlurarna.
Flyger du på låg höjd fort med för hög anfallsvinkel
händer otrevligheter.
Draken “tål” ca 22 grader alfa. Mer än det och du
är inbjuden till en superstall, vilket är en bra ersättning
för berg-och dalbana…

Tiden går fort, då man har roligt och efter att ha
kollat bränslemätaren,
som sa jag hade knappt 25%
bränsle kvar,var det dags att planera landningen.

Jag kontaktade ATC i Halmstad och begärde att få
göra
  en Straight in Approach, vilket beviljades,
då inga andra plan var i luften.

Ja, jag måste medge, jag var svett i högerhanden
och hjärnan jobbade med att hålla koll på
instrumenten,
så värdena låg innanför strecken.

Eftersom jag begärt att få landa direkt utan trafikvarv,
hade jag tid på mig att få till rätt
hastighet, höjd
och attityd och sjunkhastighet.

Det var ju god sikt och på dagen, varför jag kunde
göra en hel VFR-landning.
Det gjorde allt enklare. Inget behov att landa med
Anita eller Barbro, vilket är elektroniska system som
ger info till piloten.

När banan i Halmstad dök upp och  växte fram,
var det dags att se till, att få ihop hastighet och höjd.

Jag justerade flyghastigheten till rätt planefart,
så  jag höll strax över 300 km/timman.

Samtidigt kunde jag, genom att lyfta nosen lite ,
öka sjunkhastigheten då luftmotståndet
ökade.

Motorn är ju ett mycket viktigt medel, då man
landar en J35J.
Man balanserar
planet med luftmotståndet och
dragkraften.

Jag tyckte, jag hade dålig sikt genom huven,
då man flöt ut över banan med nosen högt…
å andra sidan flyger jag inte J 35 varje vecka…

Bantröskeln passerade jag med 320 med ökande
motorpådrag och det såg bra ut
  inför sättning.

Nu var jag fokusera på  att  ligga rätt i förhållande
till banan, ha rätt nosläge och rätt hastighet
för
att få en bra och säker landning.
Anfallsvinkel vid landning 10 grader och just innan
sättning hade jag 90% motor för att balansera.

En meter innan huvudstället tog mark i ca 290 km/timman,
löste jag bromsskärmen drog ner motorn för att
minska
rullsträckan. Flygplanen rullade med hög nos, för jag
gjorde ju en ADB-landning, för att hjälpa hjulbromsarna.

Efter ca 750 m på banan stod jag still, kunde svänga
av för att  taxa in , släppte bromsskärmen och körde
in till min anvisade uppställningplats

framför kompaniet på F 14 där jag kuperade motorn
öppnade huven, fick en stege av markpersonalen
lossade fastbindningsremmarna och steg ur.

Ja, pojkar så gjorde jag…..

Om det var på riktigt ?

Nä, tyvärr, men jag flög passet i en fin flygsimulator på Ängelholms Flygmuseum.

Passa på och kör ett pass, om ni är där. En äldre gentleman som stod bakom mig,
när jag flög sa, att på ett sätt är det lättare att flyga ett “riktigt” plan än ett plan i
denna simulatorn…..han var en gammal veteran på Draken, så han visste, vad han pratade om.

Här kommer lite fler bilder från mitt besök på museet:

SONY DSC
En Goblinmotor

Länk:

http://en.wikipedia.org/wiki/De_Havilland_Goblin

SONY DSC

En Vampire från De Havilland England

SONY DSC

En Vampire från F5, dit det kom efter att ursprungligen funnits hos Schweiziska Flygvapnet.

SONY DSC

Ledskenor som styr upp luften till radialkompressorn i motorn.

SONY DSC

Skevroder, trimroder och klaff  Vampire

SONY DSC

Bromsskärm J 35J

SONY DSC

Användes för att förkorta rullsträckan vid landning
och kunde i nödfall användas vid SuperStall,

som inte kunde hävas med normala åtgärder.

SONY DSC

Hemligheten med Drakens förmåga att kunna flyga både fort och sakta, vingens utformning.

.

SONY DSC

Draken hade många goda egenskaper, men den
hade också negativa egenskaper.

Det som kallades rodermomentbegränsning innebar,
att hydraulsystemet inte orkade manövrera roderna
på grund av för stora aerodynamiska krafter.

Krävde många piloters liv innan man blev uppmärksam
på problemet.

Löstes genom att man aktiverade de övre luftbromsarna.
Uno Andersson, erfaren Drakenpilot sa att då luftbromsarna
var aktiverade kunde, man dra ytterligare 1 G.

Man kunde se då detta aktiverades, på till exempel
flygdagar, då piloten drog aningen för mycket.
planet blev då “oroligt” i svängarna.

Jag glömmer aldrig en uppvisning på F14 Halmstad
1984, då i alla fall den piloten flög med belastning
som hette duga !

Han gjorde också en looping och kom ur den ca
30 m över marken.
Jag trodde aldrig han skulle klara det .

Ett annat problem med Draken var Super-stall
. En superstall skiljer sig från en vanlig G-stall genom
att Super-Stallen är ett stabilt läge.

Superstallen tog många piloters liv, innan man
genom riktad utbildning lärde sig bemästra problemet.

Det fanns en tredje nackdel som heter Rodervinkelbegränsning.
Detta uppstod, om man i överljudsfart flög med större lastfaktor

än 3-5 g i vissa fartintervall.

Begränsningen innebar att stötvågorna
på vingen skuggade roderna. Gick ju ganska enkelt att lösa
om man sänkte farten.

I övrigt kan sägas att J 35 var ett mycket mycket
bra flygplan.
Tänk på att det blev framtaget med räknesticka och
mekaniska räknemaskiner…

“Plattorna” framför roderytan är massabalanser för att
balansera ut rodret inget annat.

SONY DSC

J 35 J

SONY DSC

J 35 J fighting face

SONY DSC

Cockpit på Draken är trång…

SONY DSC

Instrumentpanel J 29 B.

Inte mycket….

Från upp till vänster: G-mätare,  flyghastighet, horisontgyro, kompass, kronometer,

variometer,  höjdmätare, bränsletryck, tror jag, libelle med spade, varvräknare,

bränsle,  motortemp utlopp, motyortemp kalla delen.

SONY DSC

Tidig Drakenpanel.

SONY DSC

SONY DSC

Draken version “F”.

SONY DSC

Hej, det är jag som är Draken !

SONY DSC

En Rolls-Roycemotor bärgad från ett i Kattegatt störtat engelskt bombplan.

Kategorier
Flyghistoria

ÄNGELHOLMS FLYGMUSEUM…

 

 

 

 

 

…var för mig ganska okänt tills jag läste om det.

 

 

 

 

Den sista flygningen med Viggen från 1. Divisionen F 10, Johan Röd.

Planet målat rött och försett med divisionens märke.

Att det fanns en flygflottilj i Ängelholm, som hette
Kunglig Skånska Flygflottiljen,
även kallad F 10,
det var inget nyhet för oss som fyllt 25…

Jag och mina flygkamrater som flyger hang på Hovs Hallar
har suttit på hangkanten
många gånger väntande på vind
och då kunnat se speciellt  J35J öva jaktstrid på
låg höjd
över havet.

Vi minns också när F 10 innan jul gjorde sin så kallade
“Julgransflygning” över de
omkringliggande städerna.

Det var en elegant formationsflygning av tror jag två
divisioner Draken, som flög lugnt på ca 500 m höjd i
form av en gran och illustrerade
  julgransljusen med
tända landningsstrålkastare.

Likaså minns vi,  som var där, flyguppvisningarna på F 10.
Då var det 50-60000
åskådare som kom.

Men allt det är slut.

Har vi något flygvapen kvar ? 6 divisioner Gripen…..om
man inte fattas för mycket reservdelar förstås.
Tur man är engagerad i Modellflygvapnet nu !

Nåväl, i söndags åkte jag ner till Ängelholm, vädret var
ju inte superbra för
modellflyg, så det passade fint.

Ska ni köra dit och ni kommer norrifrån på E22/E6
kör till vattentornet och där höger.

Ni kan också svänga av vid Hjärnarp, köra mot Torekov
och ta vänster mot Barkåkra.
Fortsätt vägen och ni kommer till gamla F 10 infart
och flottiljvakt. Sen följer ni de
små skyltarna.

När ni ser museet, som har ett ställ robot 68 Bristol
loodhound utanför, sväng höger och parkera.
Nu är ni framme. Inträde 60 spänn, men ta med 120
så kan flyga simulatorn.

Som med de flesta museum drivs det av idealister,
vilket betyder att budgeten är tight.

Mitt intryck av museet är, att det är mycket välordnat
och att det beskriver just det
,

man vill ha reda på. Alltså vilka plantyper F10 har använt,
trustning och historiska
skeenden.

Allt är proffsigt arrangerat. Montrarna är inte överlastade
, utan man kan smälta
synintrycken. Intressant var att
lyssna till jaktstridsledarens arbete.

Har man ett museum och man vill ha besökare, då gäller
den gamla sanningen:

Syns du inte finns du inte “!
Så det gäller för de, som håller i det att vara aktiva.

Deras hemsida gjorde ingen människa glad, så där skulle
de behöva en person med friska ideér.

Man har ju i museet en J 22, vilket alla vet var ett
svenskkonstruerat jaktplan från 40-talet, som är i bra skick.
Jag frågade en initierad: När ska ni flyga ? Han sa,
antagligen lite på skoj, att det hade gått nu, men vi saknar
medel att
  genomföra vissa kontroller.

Men om man har ett flygplan i så gott skick, varför ställer
man det inte på plattan och i alla fall
motorkör nån gång
varje helg ?

Det tror jag skulle dra folk.

En annan sak som skulle öka besöksfrekvensen, hade
varit om de ansvariga hade kunnat
ha “Värdar”, alltså
före detta piloter , tekniker som kunde svara
på frågor och finnas
tillgängliga under öppettid.
Folk som kommer är mycket intresserade att höra
något om den tid, som varit, från de som varit med.

Jag kommer med 2 poster till om museet så håll ut  !

Att fotografera är inte lätt i lokalerna , då det är mörkt.

Men jag satte min systemkamera på auto, så fick
den själv bestämma, när blixt skulle användas.
Man ska tänka på att då den tar utan blixt och det
är dåligt ljus, blir det långa exponeringstider och då
ska man se 
till, att kameran hålls stadigt för att få
så skarpa bilder som möjligt.

Lite kommenterade bilder:

 

SONY DSC
Ja, ni ser själva, vädret i Halmstad vid 1400-tiden…

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

En radialmotor konstruerad och byggd av Enoch Thulins verkstäder.

 

SONY DSC

Ventilmekanismen. En stötstång styr både insug och avgas.

 

SONY DSC

Vipparm kullagrad. Tillverkningsår ? Kanske runt 1914-1915…

 

SONY DSC

Motorn var en kopia av en fransk motor. Läs hela storyn här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Thulin_Typ_B

 

 

 

 

SONY DSC

http://sv.wikipedia.org/wiki/FFVS_J_22

 

 

SONY DSC

Rejält avgasrör.

 

SONY DSC

Landstället var väl en akilleshäl på J 22. Man ville ha landningsstället så fysiskt litet som möjligt.
Detta för att man inte skulle inkräkta på utrymmet i vingen.

Man var tvungen att ha ett visst utrymme för att få plats med en stark vingbalk.
Därför blev stället som det blev. Jämför också med Me-109.

 

SONY DSC

 

 

Pratt & Whitney STWC-3 producerande 1065 bhp.

SONY DSC

 Bokstaven “K” på landställsbenet torde  betyda: “Röd Kalle” från Första Divisionen F 10

 

SONY DSC

Man kan föreställa sig, hur arbetskrävande det är att bygga ett krigsflygplan.

 

 

 

 

SONY DSC

En på sitt sätt snygg modell av en Me-109 hängande i taket.

 

SONY DSC

Planet byggt i inhemskt material…

 

SONY DSC

Brandskottet skulle hålla mycket.

 

 

SONY DSC

En tidstypisk fena och sidoroder.

 

SONY DSC

Översikt 1.

 

SONY DSC

Översikt 2.

 

 

 

SONY DSC

En bild för heraldikerentusiaisterna.

Kategorier
Flyghistoria

HORTEN IV

 

 

 

 

 

 

Ett flygplan före sin tid

 

 

P1090481

 

 

 

 

 

 

I Tyskland under 30-talet fanns två bröder Horten, som experimenterade
med plan konfigurerade som flygande vingar.

Ni kan googla på “Horten Nurfluegel” så finns det oändligt att läsa.

Flygplanet jag fastnat för, är ett segelplan, som heter Horten IV och
som konstruerades och byggdes 1939-1940 som prototyp.

Horten IV var en vidareutveckling av tidigare flygande vingar,
som de båda bröderna konstruerat, byggt och testflugit.

Denna Horton IV såg jag i museet på Wassekuppe i Tyskland, vilket
väckte mitt intresse för dessa genialiska konstruktörers arbete.

Jag tror det har gått program på nån kanal, som handlade om ett av
bröderna Hortens mest avancerade projekt, Ho 229.

http://en.wikipedia.org/wiki/Horten_Ho_229

Detta var ett plan utrustat med två Junkers jetmotorer, som enligt
specifikationen skulle ha en operativ räckvidd på 1000 km och flyga
med hastigheten  1000 km/tim
och kunna bära en vapenlast på 1000 kg.

Förutom att konstruktion vad gäller aerodynamik och flygmekanik
var enastående, så var planet mycket svårt att se på dåtidens radar.

Jämför utseende på Ho 229 och den amerikanska B-2 Spirit…….

Jag är lycklig innehavare av en tidskrift som heter “FlugSport”
utgiven mellan 1908-1944 av det tyska segelflygets fader,
Oskar Ursinus, som var verksam vid Wasserkuppe under pionjärtiden.

I denna tidskrift hittade jag lite bilder och uppgifter på Horten IV.

För övrigt, om du googlar Horten IV och söker bilder, finner du
så mycket du kan behöva.

Men lägg märke till detta plans vackra utformning och kom ihåg
uttrycket: ” Ser det bra ut, flyger det bra.”

Här kommer lite bilder med kommentarer.

 

IMG_2981
En modell av  Horten IV hängande i taket på
museet på Wasserkuppe.

 

IMG_2986

En sprygel till en Horten IV.

Senare versioner hade en profil som var en exakt kopia
på NACA-profilen,
som P-51 Mustang hade.
Vid mätningar hade man i Tyskland förstått,
att denna tunnare profil
  genererade mycket mindre luftmotstånd.

P1090479
Här syns den radikala konstruktionen med sitt stora sidoförhållande.

 

 

 

P1090474

På denna något gryniga bild får man en aning om,
hur piloten hade att ligga på magen , då han flög.

 

 

 

P1090483

Ni ser själva sidoförhållandet; 21 !

Se också det för den tiden ovanligt höga glidtalet 1:37

Jämför glidtalet med exempelvis de vanligaste skol-
flygplanen i Sverige under 60-90-talet ,  Bergfalke .

Glidtal Bergfalke II = 1:28

Glidtal Bergfalke IV= 1:32

 

 

P1090485

Undrar hur det kändes att ligga i nosen…

…om man var tvungen att utelanda i lite
obanad terräng…

P1090491

En tidig version av ett av bröderna Hortens plan.

Flygplanet ansågs av piloterna att vara mycket lättfluget med godmodiga
egenskaper utan överraskningar.

Man hade ett haveri med dödlig utgång på grund av ett mekaniskt fel.
Piloten lämnade planet,
men en felfunktion i skärmen gjorde, att hans
nedfärd gick för fort, varvid han omkom.

Planet var också utmärkt på på vinsch och i flygsläp.

De sista flygningarna gjordes våren 1945. Totalt tillverkades
10 Horten IV och jag tror att minst 2 finns kvar, troligtvis 3
och kanske till och med 4.

 

 

Horten_Ho_IV

 

En  variant av Horten IV i segelflygmuseet Wasserkuppe

 

P1090499

Försättsbladet på en av de bästa flygtidskrifterna “FlugSport”

Utgiven av Oskar Ursinus från 1908 till 1944, då den gick i graven.

Kolla texten:


…”
under medverkan av ledande fackmän, utgiven av Oskar Ursinus civilingenjör Frankfurt am Main“…

…och jag kan lova eventuella läsare av tidskriften att bludder och prat i nattmössan förekommer inte.

Det är ordning och reda och tysk grundlighet. Önskar att  fler flygare,
både modell- och fullskalaflygare
hade läst de utgivna tidskrifterna mellan 1935-1944.

Då hade mycket kunskap om aerodynamik, flygmekanik och teori grundlagts.

Lite video: