Att blogga…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varför en blogg ? Tja, vad säger jag ? Antagligen
har jag ett exhibitionistiskt drag och dessutom
tycker jag om att sticka ut näsan i dagliga frågor.

Visst, ibland sticker jag ut näsan i snålblåsten och
riskerar den blir blå..

Den smällen tar jag med glädje. Vågar jag inte
ta steget stannar livet….dödsens tråkigt !

Mitt syfte med bloggen är att försöka skildra
flyg och speciellt modellflyg ur entusiastens synpunkt,
så det kanske kan inspirera andra att tänka efter,
om de kanske skulle ägna sig åt flygintresset.

Vidare vill jag försöka presentera fakta om aerodynamik
och flygmekanik på ett relativt lättförståeligt sätt.

Nostalgibehovet…hos mina besökare tycks vara omöjligt
att mätta.
40- och 50-talisterna vill läsa om det flyget som
existerade då de växte upp.

Speciellt stolt…är jag att jag fick chansen att tala
med Kurt Persson och använda hans unika bilder från
hans tid som flygplansbyggare hos AB Flygindustri
i Halmstad och Malmö.

De posterna jag skrev om flygplanstillverkningen
i Halmstad under kriget har väckt intresse över hela
världen, om jag ser på mejlen och frågorna jag fått.

Jag tycker om att presentera lite udda saker och
personer som har intressen som ligger i periferin
av modellflyg och fullskalaflyg.

Se på John Woodfields modeller som han flyger
med på klipporna vid Cornwalls kust i England.
En upplevelse.

Klicka på länken “Crazy Horst” till vänster bland
länkarna på första sidan och finn en sann
modellflygare , som flyger ovanligt, skickligt och
spännande med sina enkla modeller.
Duktig flygare och fotograf assisterad av sin kvinna Fay,
vars härliga skratt hörs på Horsts filmer.

Under åren har jag fått 225000 spamkommentarer,
vilka mitt spamfilter Akismet har fångat och dräpt.

Jag har lågt räknat, efter ett hastigt räknande, skrivit
1.8 miljoner ord….detta motsvarar 10 romaner i storlek
“Vredens druvor” av John Steinbeck…

Kommentarer är inget som regnar varje dag, men jag
har fått 1900, som jag presenterat och godkänt.

På bloggen har jag lagt upp mer än 15000 bilder.

Ska vi tala om min blogg har någon styrka, vill jag
framhålla bilderna. Det gamla talesättet gäller fortfarande:

“En bild säger mer än tusen ord”!

Nu fortsätter jag köra på med bloggen. Än hänger jag med
och så länge jag tycker det är roligt,  håller jag fanan högt.

Jag avskyr att vara overksam. Varför ? Jo tiden går fort
och du kan inte stanna den. Det gäller att göra nu,
det du vill, för ögonblicket kommer aldrig tillbaka.

Jag vill inte sitta på hemmet grubblande över,
varför jag inte tog chansen att göra saker då eller då.
Därför gör jag det nu och det inkluderar bloggandet.

Om det tar  tid med en blogg ? Sure, det tar tid.
Men efter 2000 inlägg har jag rutin. Jag har rutin
att välja ut och redigera mina bilder på ett effektivt sätt,
så att fixa en post behöver bara ta 1 timma.

Jag använder det enklaste av de enkla bildetiteringsprogrammen,
och det är Googles Picasa. Google erbjuder det inte längre,
men du kan ladda ner det via min länklista på första sidan
till vänster.

Då får jag tid att sticka ut och flyga !

Det ska jag nu. Ut i naturen termikburen !

PS

Ingressbilden visar bloggaren som en typisk 50-talist
vid familjens sommarboende.
Tidpunkten ca 1955 och kolla klädseln…

Svensktillverkade fula fuskjeans, pullover utan ärmar
nerstoppad i byxorna, rutig skjorta, på fötterna blå
gympadojjor där hålen för skosnörena var förstärkta
med öljetter av plåt,  som rostade, vilket gjorde, att
kanterna blev vassa, så man drog av snörena, då man
snörde på sig skorna.

Dessutom är jag farligt beväpnad med ett  Diana luftgevär.
Vilket jag senare bytte upp till en gammal Husqvarna .22
enladdare med femkantig pipa, vilken tillhört min morfar.
Jag tror jag sköt 25000 skott med den och perforerade
bland annat flaggstångsknoppen…som var gjort av plåt.
Det är ju  preskriberat  nu efter 60 år…
Min idoga skjutning ledde emellertid så småningom  in mig
på  tävlingsskytte  med revolver och pistol. Både skolskjutning
och fältskytte, där jag nådde viss framgång.

Observera att jeansen vid denna tid, enligt modet,
skulle bäras upprullade…för så gjorde man ju i de
amerikanska filmerna …