Mats, jag ber att du hjälper mig med att översätta igen.

För 3 år sen då Lasse Larsson återigen vann med Bernfest,
tänkte jag att jag ska bygga en till likadan.
Jag byggde modellen efter Sven Östlunds Ritning. En kopierad
ritning blir ju aldrig exakt, utan det blir som en återberättad
historia, lite förändrad var gång den kopieras.

I tidningen Teknik För Alla beskrev Robert Löwen Åberg väldigt
samstämmigt modellens egenskaper:
Efter start flög den rakt fram mot vindriktningen tills den träffade
på termik. Då lade sig modellen och kurvade.

Det jag var intresserad av att veta var,  om detta var möjligt ?

Att en modell går rakt på linan,  är naturligt för en modell med
V-stabbe, det säger mig min erfarenhet också. Men att den börjar
kurva, då den träffar på en termikblåsa, det har fastnat i mitt huvud
som en obesvarad fråga.
Alltså att den lägger sig att kurva utan kurvroder, som herr Bernfest
inte hade på modellen ?

Så frågan var,  om modellen kunde lägga sig och kurva åt vilket
håll som helst ? Kanske det var pilformen på stabben, som var 25 mm,
om jag minns rätt ?

Var det  pilformen,  som gjorde,  modellen så bra på att ta termiken ?

Bernfest konstruerades efter många och långa experiment och tester
på 40- och 50-talen, vilket gjorde den till en väl genomtänkt konstruktion.

Varför litade inte man inte på en konstruktion som fungerade och som
presterade bra, utan man byggde i stället en svensk Viking-liknande
Bernfest ?

En annan fråga: Har någon räknat ut vingytan ? Enligt folkskolans
matematik är den 36 kvadratdecimeter.

Denna vingytan hade modellerna första gången 1950, då man
tävlade med segelmodeller som betecknades A-2. Kanske herr Bernfest
hade sneglat på de nordiska bestämmelserna och satt spännvidden till
just under 1.5 m, som den är i S-2 ?

Matti