Jag satt och läste Daily Mail och hittade nedanstående artikel om en renoverad Spitfire och hur man lyckades genomföra , så planet åter kunde flyga.
Copyright på bilden: Alex Howe
En av bilderna i artikeln publicerar jag fräckt på min blogg men den skammen tar jag….
Här är länken till artikeln med suveräna bilder:
mats
Nu har jag flyttat mitt bohag och har kommit något så
när i ordning, så igen kan jag ladda upp lite bilder.
När jag var i Linköping tog jag ju en rejäl bunta bilder
och jag kommer att redovisa de sista här nu. Det betyde
r ju inte att bilderna ärt slut, utan det kommer att dyka
upp fler lite längre fram.
Bilderna ansluter till mitt förra blogginlägg om museet
och börjar där jag slutade då.
Håll tillgodo !
Tp 47 Catalina. Känd från episoden…då Sovjetunionen sköt ner vår Dc-3:a över Östersjön.
Läs här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Consolidated_Model_28_Catalina
Ser faktiskt mer ut som en dreadnaught än ett flygplan….Klumpen ovan nosen är radardomen. Länk:
http://www.aef.se/Avionik/Notiser/Flygradar%20PS-19%20notis.htm
http://www.aef.se/FHT-dokument/Flygburen%20spaningsradar%20PS-19A.pdf
2 st 14-cylindriga Twin Wasp R-1830-92 stjärnmotorer på vardera 1 200 hk drog Catalinan genom luften.
Catalinan flög första gången 1936 och det finns exemplar som flyger än.
En kraftig uppbyggnad på det infällbara huvudstället. Vid landning på vatten
fälldes vingspetsarna ner och tjänstgjorde som pontoner för planet på vatten.
J29 Flygande Tunnan.
Ett flygplan som vi lyckades bygga, efter att vi hade myglat
till oss aerodynamikdata från det tyska flygprogrammet just
efter kriget. En mycket lyckad konstruktion uppbyggd på vår
tillgång till Goblinmotorn från England.
Mycket haverier till en början vid landningar. Beroende på
att piloterna inte använde sidoroder för att häva Yaw.
J34 Hawker Hunter. Enligt många det bäst flygande jetflygplanet.
Kan ses i luften på de flesta flyguppvisningarna.
Läs mera: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hawker_Hunter
Två representanter för det Kalla Kriget: J 34 och luftvärnsroboten Bloodhound.
Jag minns de batterier som stod uppställda nere vid F10 för att kunna försvara
anläggningen.
Läs mera: http://en.wikipedia.org/wiki/Bristol_Bloodhound
Mig 15, vad den nu ska göra på ett svenskt museum..?
Mig veterligt har aldrig Mig 15 ingått i det svenska
flygvapnet ?
J 29 det första svenska jetplanet med efterbrännkammare.
Jag säger som chefskonstruktören på Lockheed Skunkworks,
Kelly Jonson sa: If it looks good, it flies good!
Inget tjafs, bara ett väl fungerande flygplan. Hade en bedrövlig statistik mot
amerikanska F86 i Korea, beroende på att amerikanarna hade radarsikte
till sina kanoner och träffade.
Men rejäla akan hade man . 2 23mm och en 37 mm kanon.
Läs mera: http://sv.wikipedia.org/wiki/Mikojan-Gurevitj_MiG-15
En välpolerat SAAB Safir.
Läs mera: http://sv.wikipedia.org/wiki/Saab_91_Safir
Tjusig kärra…..eller ?
Försänkta nitar i konstruktionen
Här syns två 23mm akan och en 37 mm akan.
Lite bucklor och annat…men det flyger i alla fall.
Inget finsnickeri direkt, men varför ska man ha det ?
Det är ju resultatet som räknas.
Dykbromsar utfällda. Kolla skidan under kroppen som
ska ta upp eventuell markkontakt vid start eller landning.
Här kan ni se att sidorodret är vridet, för att kompensera för propellerströmmens sneddragning.
Venom
Venomen plåtat rätt in i själva verket.
Extra fena på vingen till Venomen, för att hålla krav luftströmmningen längre vid vissa anfallsvinklar
och belastningar.
Denna extrafena visar ganska bra var lyftkraften genereras på en vingen.
Jämför detta nosstället med det på en J 21 ! Då ser man vad en jetmotor gör, som inte en propeller klarar.
I källaren finns vraket efter den nedskjutna Dc-3:an som
bärgades för ett par år sen. Mycket mörkt och svårt att plåta.
Kalla kriget salen.
SÅ JAG KAN INTE UPPDATERA BLOGGEN FÖRRÄN OM CA 14 DAGAR.
Men sen är jag tillbaka. Till glädje och fasa……
mats
Här kommer bilderna från den stora utställningssalen och bilder från den
modernare delen med jetflygplan.
Bilderna är bara en liten del, av de massor jag tog, men jag vill inte trötta
betraktaren. Som jag flera gånger påpekat, är det marigt att plåta med
dåligt ljus, men jag gjorde, så gott jag kunnat.
Information om museet hittar ni på deras hemsida. Filmer hittar n,
om ni googlar på YouTube. Risken är, att ni fastnar och glömmer tid och rum…..
Här kommer bilder med mer eller mindre sansade kommentarer av mig:
Mockup av B-18. Trots det är en fuskkärra ser den verklig och realistisk ut.
B-18 och dess grannar.
En Goblin jetmotor. Läs om den här: http://arlandaflygsamlingar.se/?page_id=1461
Dovern jetmotor.
En närbild. Enstegskompressor . Kunde förses med Ebk.
RM 8 motorn till Viggen. Läs om motorn: http://en.wikipedia.org/wiki/Volvo_RM8
Den något slitna cockpiten på en J35 Draken. Ganska trång.
En del instrument verkar ditsatta efter hand och där de fick plats.
Högra delen av pilotens arbetsplats med väljarvred för radio, navigation och akteröver trimmarna.
Det stora vredet…..kan det vara noshjulsstyrningen ? Säkert vet nån !
Jet- eller rättare sagt reaavdelningen med här j28 Vampire och J29 Flygande Tunnan.
En A-32 Lansen från F6 Karlsborg. Här såg jag på en flygdag på slutet av 60-talet 8 divisioner A-32
utföra ett simulerat anfall på fältet.
Det var vid samma uppvisning en rote J-35 vid en brant upptagning på låg höjd med
tillhörande sväng under hög belastning drabbades av bekymmer. Ett av planen sjönk
igenom vid upptagningen och försvann bakom en skogskant. Hur lågt han var ? Ja hur
hög är en granskog. Man hörde bara motorns ebkmullrande bakom skogen och man
tänkte, måtte inte ljudet tystna. Han kom upp från detta läget, troligtvis ganska svett
och avbröt displayen och flög till Malmen och landade. Jag satt i en MFI och
lyssnade på radiotrafiken mellan ettan och tvåan. Den bekräftade att piloten var just
på kanten mellan flyga vidare och haveri.
Den är imponerande….Viggen
Man ser att tiden gått om man kollar målning och nationalitetsmärkningen.
En av J-35 Drakenversionerna. Ett plan som gör intryck på betraktaren vid uppvsiningarna.
För ett par år sen var det omskrivet i internationell press att Mig-29 och Su-31 kunde göra
något som kallades “Cobran”, vilket var en rörelse i loopingplanet som kan beskrivas som
en kraftig pitchup med tillhörande inbromsning.
Denna rörelse utförde man med Draken redan på 60-talet ! men man skröt inte…..
En cockpit som konstruerats för att nå så hög fart som möjligt, kanske på bekostnad
av pilotens sikt. En frisiktshuv hade väl varit bättre, men argumentet mot det är ju
vad som händer med piloten vid en rundslagning.
J 33 DH Venom. Samma företag i England som tillverkade Tiger Moth..
Läs om Venomen här: http://sv.wikipedia.org/wiki/De_Havilland_DH_112_Venom
Blå Erik
Instrumentbrädan i J 33 Venom med påklistrade instruktioner för piloten vid
motorbortfall eller motorbrand.
En jultallrik för en pensionär. Kolla påskriften: “Härliga, Ärliga Smaker”……..
Efter att ha arbetat ett helt liv och tillbringande livets höst på ett
äldreboende, så är detta, vad samhället erbjuder en julafton:
4 köttbullar
4 brysselkålbitar
3 prinskorvar
1 slev Janssons Frestelse.
När jag läser om detta, tänker jag på exempelvis de miljarder,
som ges ut till människor, som falskeligen kräver “Personlig assistans”
och kan leva ett lyxliv på skattebetalarnas bekostnad.
Eller när en flock från kommunledningen i Halmstad under befäl av
ett kommunråd åkte till Thailand på skattebetalarnas bekostnad
“För att studera infrastrukturen”. ………….Resultat av studien blev
en video……som är magasinerad i källaren på rådhuset i Halmstad.
Men en 92 år gammal pensionär får en plastkartong med ovanstående……..
Du är inte värd mer än en sådan kartong, när du blir gammal,
om du inte är pensionerad politiker, för då du har så fet pension,
att du kan bo på exempelvis ett privat äldreboende som BoViva.
Jag vet, detta inte har med flyg att göra, men det skiter jag i !
När jag läste om detta, kom jag omedelbart att tänka på
Tage Danielssons berättelse på julafton om Karl-Bertil Jonsson.
Det som saknas hos de som styr samhället är humanism, medkänsla
och sunt förnuft.
Observera att jag skrev inte ordet “empati” i stället för medkänsla,
då ordet är utslitet, av de som lever på att producera åsikter !
Klart man drömmer sig till sommaren…..
Fast mest måste jag erkänna, så längtar jag mest efter vår med värme och sol. Är det skönt väder, är det roligare att modellflyga eller skärmflyga. Jag är trött på vintrar och grått väder med mörker !
Så nu hoppas vi, att det blir bättre. I dag den 22 december är det vintersolståndet, det vill säga, vi har nu den kortaste dagen på året, så nu går det mot ljusare tider. Det blir bara bättre…….
Vi hörs
mats
Del V av min rundgång i Flygvapenmuseum Malmslätt presenterar nya bilder.
Håll tillgodo ! Det finns säkert faktafel av mig, men det får ni stå ut med.
Jag skyller på att jag hade brådis……
Capronins motor. Isotta Fraschini Delta RC35 på 750 hk
12 avgasrör till samlaren, vilket säger att det är en 12-cylindrig motor.
Rejält ställ. En typisk italiensk finess, man har kylflänsar på bromstrumman.
J 8, Gloster Gladiator med ganska roliga pjuck…….
Läs om det: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gloster_Gladiator
Med plan av denna typen skulle vi försvara oss 1940 mot Me109/Me110…………
.Planen var redan när de anlände till Sverige hopplöst omoderna.
J-22, en liten FW -190 nästan……
Även om B-3 inte var det bästa, så är den dock imponerande.
Skidstället ser nästan ut som något Jan Långben skulle kunna ha…
Allt ser väl använt ut
Ett rekordeligt skidställ. Sitter på en S-6. Focker CV-E.
J-21:ans agressiva front.
Akan i nosen väl samlade.
Focker CV-E. Med en Nohab-Mercurymotor på ca 600 hk. Egentligen var motorn på 450 men den
byggdes om så den kunde producera den högre effekten.
_Mercury.jpg)
Fint hantverk. Ventilspelet var lätt att justera…..
Det gick åt mycket gummiarmortisörer för det skulle hänga ihop.
Högermotorn på B-18
Lilldraken, en försöksmodell innan man byggde fullsizeplanet.
Läs här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Saab_210
Le grand salle
Lennart kontaktade mig häromdan för lite översättarhjälp till en
tysk modellflygfirma. Han berättade, han inskaffat en Cessna
182 TC, som är ca 280 cm lång, spv 400 cm och utrustad med
en 6 cylindrig boxermotor. Det var uppgifter om motorn,
han ville ha. Motorn är byggd av en tysk motorbyggare och är
ittar ni en video om modellen, tillverkaren och lite annat.
Här är en video på ett likadant plan och med 6-cylindrig motor.
Är modellen rätt byggd och har rätta inställning med anfallsvinklar,
roderutslag och tyngdpunkt, så kommer den att flyga bra.
I konfiguration är den ju som en nybörjarmodell på sitt sätt.
Det främsta som den skiljer sig från en vanlig nybörjarmodell
är priset och storleken.
Det ska bli spännande att se, när Lennart flyger sin model
l till sommaren.
När jag var hos Lennart visade han mig en 2 cylindrig boxermotor,
som tickade på fint. Det finns en video här jag tog:
Nästan så man kan åka med
Cockpit
Här finns det kraft. 6 cylindrar, 215 kubikcentimeter slagvolym, varvar 5000 varv/minut
Som ni ser sitter cylindrarna lite förskjutna mot de på andra sidan vevaxeln
Avgaserna leds ut via en slang från var cylinder. En förgasare klar jobbet.
En detalj av främre delen på motorn.
Motorn är byggd av Wolfgang Sauter. Det kan ni se på ventilkåporna.
Motorn går på bensin med 4% oljeinblandning. Tändstiftständning.
Ett rejält servo till noshjulsstyrningen. Fast jag saknar en servoräddare…
Avgaserna dras ut som på fullskalaplanet.
2 m vinge
Övervåningen i Lennarts hangar……..gott om godis.
Det sitter en trebladig kolfibersnurra på. Det borde varit en tvåbladig.
Här kommer en fortsättning på min lilla rundvandring i
Flygvapenmuseum i Malmslätt i Linköping.
Bilderna kommer i den ordning man ser objekten vid
en motsols promenad. Det betyder att samma plan kan
komma att dyka upp flera gånger.
Som jag påpekat är ljuset mycket dämpat, på grund av
att man vill skydda de utställda föremålen mot blekning
och samtidigt skapa en viss känsla hos den besökande.
Nåväl, jag ska inte tjata här kommer bilder:
J-20 Länk http://sv.wikipedia.org/wiki/Reggiane_Re.2000
J-20
Flygplanet har något av dragen, som om det hade varit i en tecknad serie med Kalle Anka……..
Ett snyggt plåtslagerarbete i alla fall J 9, Republic – Seversky
Ett lite fulsnyggt plan ganska kompakt.
Där bagagerummet finns monterades en spaningskamera.
En snygg och klurig installation.
Fieseler Storch. Sambandsplan med oöverträffade STOL-egenskaper.
Planet har fällt vingarna för att det ska vara lättare att härbärgera.
Det har förutom framkantklaff, stora bakkantklaffar och även
skevrodren fälls ner vid max klaff. Jag har sett Storken vid uppvisningar
i Tyskland och den har otroliga flygegenskaper vad gäller start, landning och att kunna flyga sakta.
Här kan du se ställets konstruktion och förankring. Stället har mycket lång fjädringsväg.
Här syns den utfällda framkantklaffen. Dess funktion är vid hög anfallsvinkel länka in luft
till vingens ovansida och därigenom tillföra energi, som på grund av den ökade hastigheten
på luften över vingen sänker trycket, enligt Bernouilles Lag, som i sin tur ger mer lyftkraft.
I regel fälls klaffen ut automatiskt när hastigheten sjunker och anfallsvinkeln ökar. Det har
man löst genom att ha klaffen fjäderbelastad.
Motorn på en Fieseler Storch. Den fanns i olika versioner. Här sitter en Argus V-8.
Den fanns med olika motorer. Förutom Argusmotorn fanns den med Fafnir radialmotor.
Läs om motorn: http://en.wikipedia.org/wiki/Argus_As_10
Man ser att piloten hade mycket god sikt. Inte bara runt om, utan även nedåt.
Man ser här motorhuvens utformning för att en V-8 motor ska passa in.
Mera om flygplanet: http://www.piteraq.dk/flight/storch.html
Såvitt jag förstod är detta tankmätaren till ena vingtanken.
Film från 1938:
Denn imponerande stabben på en B-3, Junkers 86. Ett fåtal av dessa planen var i luften
vid tyskarnas invasion av Norge och Danmark. Tur att vi inte anfölls…..B-3:orna hade blivit
nedskjutna som blinda höns, då våra jakt- flygplan hade alldeles för dåliga prestanda
gentemot Me-109 och Me-110.
Läs om Ju-86: http://sv.wikipedia.org/wiki/Junkers_Ju_86
Sporrhjulet på B-3.
En tidstypisk Junkerskonstruktion: Upphängningen av skevroder och klaff.
Skevroderupphängningen gör att roderna är både statiskt och
dynamiskt balanserande, vilket gör att roderkrafterna blir mindre.
De svenska planen hade motorer från Bristol Mercury.
Läs om motorn: http://en.wikipedia.org/wiki/Bristol_Mercury
De tyska planen hade dieselmotorer från JuMo =Junkers Motorenwerke
Läs här: http://en.wikipedia.org/wiki/Junkers_Jumo_205
Eftersom jag är så fruktansvärt ålderstigen, så kommer jag mycket väl ihåg B3:ans
typiska motorljud och dess bild i skyn. Den flög kan man säga majestätiskt. B3 fanns som
transportplan vid F14, där jag bodde just jämte och man såg den ofta. Jag känner gamla mekar
från F14 som berättat vådliga historier om transportflygningar med B-3……
:
En mycket vacker dubbeldäckare. Man kan nästan se, att det är en italiensk formgivning.
En J 11. Fiat 322. Falco Ett nödköp vi var tvungna att göra för att i någon mån stärka vårt försvar.
Vi fick köpa det ingen annan ville ha. Planet var dock omtyckt av piloterna för dess egenskaper.
Läs här om planet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fiat_CR.42_Falco
Här sitter en Fiatmotor på 870 hk.
Till och med med motorn kan man ana en italiensk formgivning. Det ska ju vara vackert också…
Ett sådant ställ……vad kostar det i motstånd vid 400 km/timman ?????
Det finns bara 2 Fiat Falco bevarade i världen. Detta är en av dem.
Nosen B 3. Uppriktigt sagt vet jag inte vad jag ska tycka………
Hade en italiensk konstruktör formgivit B-3, hade den inte sett sådan ut……
En Sk 9.
Ett skolflygplan från De Havilland i England. Alltså en Moth. Här utrustad med flottörer.
Motorn var en De Haviland Gipsy II på 120 hk. Planet flögs
ofta med flottörer, vid F2 och på vintern med skidor.
Sk-14
http://sv.wikipedia.org/wiki/North_American_NA-16
Wright Whirlwind 400 hästar
Det krävdes stabila ställ för att klara elevernas landningar.
Snygg stabbe
Det skulle synas väl.
B 4 Hawker Hart
Hawker Hart var avsett som störtbombplan.
Spanaren/kspskyttens beväpning. Är det en 8 mm ksp ? Eller 7.92mm…..
1 × Rolls-Royce Kestrel IB V-12 motor 510 hästar.
Än en gång, hur lång tid tar det att bygga en sådan motor ?
Till exempel att svetsa och forma avgassamlaren ?
En Caproni i Sverige B 16, S 16 och Tp 16
Alla känner ju till flygplanens öde i Sverige. De hade en sällsynt förmåga att trilla ned.
Planet var byggt som spaningsplan, men skulle andvändas som bombplan i Sverige.
Balkbrott på vingarna inträffade och man var tvungen att bygga om vingarna på grund
av bland annat fuktskador. De flesta haverierna var motorbrandsrelaterade.
En gammal mek jag kände sa att på en del motorer stod angivet vid oljepåfyllningen:
Solo ricino
. Vi använde väl under kriget inte alltför högkvalitativ mineralolja. Kan det ha varit
därför motorerna skar och slängde ut kolvar och stakar genom vevhusväggen ?
Ja jag vet inte och har inga bevis. Tyvärr har vi inga Caproni bevarade, utan
entusiasterna bygger en mockup med de delar man har och nytillverkar.
Läs mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Caproni_Ca.313
Problemet har varit, att jag har fått min dator uppgraderad med
ny fin hårdvara. Alla vet ju hur lång tid det tar att få ordning på
en nyformaterad dator. Ändå hade jag sparat så mycket jag
kunde på backupdiskar.
Nu har jag i alla fall fått någotsånär ordning på mina 25000 bilder.
Här kommer ett sjok nya bilder från Malmslätt och de
avhandlar perioden under andra världskriget för det
Svenska Flygvapnet.
Det var ju under denna period SAAB fick förmågan att
konstruera och producera inhemskt flyg.
Men håll tillgodo. Bilderna är det viktigaste tycker jag,
men jag lägger en och annan subjektiv kommentar,
J-21:ans cockpit. Jag tycker piloten hade inte så bra sikt,
han kunde ha fått med bättre utformad huv.
J21. En ovanlig konfiguration med skjutande propeller. Positivt var
att man inte hade en stor propeller i nosen, utan man fick valfrihet med vapenplaceringen.
Nackdelar bland annat var att motorn lätt överhettade vid markkörning, vilket mekarna fick
avhjälpa genom att spruta vatten i kylluftintagen.
Kylluftintagen i framkanten på vingen.
Planet ser lite märkligt ut med sina höga ställ. Vårt första plan med katapultstol.
Utan utskjutbar stol riskerade flygföraren att bli skivad i bitar av propellern.
Står man bakom planet, så ser man hur stor propellern är. Motorn var en DB 605
tror jag. 1475-1600 hk.
Ett plan från Skaraborgs Flyflottilj i Karslborg.
Man hade snyggare dekaler vid denna tid. I dag är alla plan grå med små nationalitetsmärken.
Motorn i regel en Twin Wasp på 1065 hk. Toppfart ca 400 km/timman. Samma motor satt i Dc-3.
J-21 imponerande akterparti med den STORA propellern.
Flygplanet är större än man tror. Står man under stabben känner man sig liten.
Här inne sitter det en V-12 motor med mekanisk bränsleinsprutning.
Läs här om motorn: http://en.wikipedia.org/wiki/Daimler-Benz_DB_605
Ljudet av en DB-605
Stället med sina kåpor, som funkade som dykbromsar vid störtbombfällning.
Här får man en god uppfattning hur mekaniken till stället fungerar.
Trumbromsar…….
Utrymmet för bomber
man förstår det är arbetstidskrävande att få ihop en B-17 när man ser uppbyggnaden.
Under planet en RDF-antenn. En radiopejlantenn för att kunna fastställa sitt läge,
Här är själva verket..att svetsa ihop avgassamlaren är ett jobb som kräver sin man.
En flamdämpare på avgasröret. Detta för att inte blända piloten eller röja sitt eget läge.
Kolla svetsfogarna ! Vem gör det idag med gas och pinne….?
J-22, en svensk konstruktion som gick från idé till förbandstjänst på rekordtid. Ganska lik en
FW-190, som ju ritades av Kurt Tank, den främste tyske konstrktören. Svaga punkten med J.22
var motorn. Vi hade behövt mer power för att göra planet rättvisa. .
En J-22 hemhörande på F3. Kylklaffarna till motorn är öppna, vilket man hade, då man taxade på marken. I regel var kylklaffarna styrda av termostat, men jag tror……man hade mekanisk,
reglering av kylklaffarna på J-22.
Ganska spinkigt ställ……..varför man hade spinkig ställ var att man ville skapa en vinge som konstruktionsmässigt kunde klara så stor belastning som möjligt. Har man då ett kraftigt ställ kommer det att stjäla utrymme i vingen.
Därför minimerade man ställen till minst möjliga.
Lite av ställets mekaniska konstruktion.
Avgasutsläpp och intag till oljekylaren.
Undrar hur det kändes att ratta en sådan här kärra ?
P-51 Mustang placerad på F16.
Ett mycket bra plan, fast jag gilar inte polerat aluminium..
På Mustangen hade man försänkta nitar. Allt för att minska motståndet och maximer prestandan.
Jag undra hur många nitar det finns på en Mustang…?
Framifrån är den imponerande.
Man förstår det behövs en stor propeller för att kunna överföra motorns kraft till dragkraft.
Plåtslagarna kunde sitt jobb. En gammal mek berättade för mig att Spitfire var inte lika väl
byggd som Mustangen. Spitfiren hade mycket spackel enligt hans uppgifter.
Enkelt och stabilt ställ.
Eftersom jag tog ett tusental bilder, när jag besökte museet, har jag ju lite
som jag kan publicera. Jag resonerar som så, att bättre 10 för många bilder,
än att att missa en….
Bilderna försöker jag presentera i den ordning, man möter objekten i
lokalerna. Som jag sa i förra inlägget, är objekten väldigt pedagogiskt
visade med massor av information. Man har bemödade sig, att visa kvalitet
i stället för kvantitet och det är enligt min uppfattning det bästa sättet.
Skulle jag önskat något, så hade det varit större plats för det utställda,
men vi ska nog var nöjda, med hur det är.
Vi kan vara stolta över denna samling av tidsdokument från vårt svenska
flygvapen.
Ok, här kommer bilder med och utan kommentarer. Vill ni läsa om planen
så gå in på museets hemsida. Där finns all fakta, som behövs och bakgrunder.
Räcker inte det så googla !.
En Tummelisa, Ö1.
http://sv.wikipedia.org/wiki/FVM/CVM_Tummelisa
Flygplan från denna epok krävde mycken hantverksskicklighet att framställa,
för de var ju handgjorda. Motorerna var ju ofta stjärnmotorer eller radialmotorer.
Varför det heter stjärnmotor är ju uppenbart, när man ser, hur motorn är konfigurerad.
Som en stjärna. Dessa stjärnor kan man lägga på varandra så två 7-cylindriga stjärn-
motorer, blir en dubbelstjärna med 14 cylindrar. För att lösa kylproblemen hade man ofta
i början roterande motorer. Medd det menas att vevaxeln är fast förenad med flygplanet
och propellern sitter fastsatt i vevhuset. I och med attmotorn roterade med det använda
varvtalet, ca 1200-2200 rpm, så kom cylindrarna att få rätt arbetstemperatur. En bra lösning
med en nackdel: Motorn som roterade , blev ju som ett stort och tungt gyro, som påverkade planet
och gav det vissa dåliga egenskaper. Det uppstod en tröghet . Ett gyro strävar ju alltid att behålla
sitt ursprungsläge. Det vi känner om gyro är ju just, att det återför något och bibehåller det i sitt
ursprungsläge. Stjärnmotorer är på grund av sin konstruktion alltid försedda med ojämnt antal
cylindrar. Skälet till detta är, att i en stjärnmotor har man en huvudvevstake, som sitter monterad
på vevaxeln. På huvudvevstaken sitter sedan de andra vevstakarena, som kallas hjälpvevstakarna,
monterade. Stjärnmotorn tänder “efter hand” på varvet med varannan cylinder överhoppad.
Kamaxeln är ju en nockförsedd skiva i vevhuset där stötstängerna och lyftarna glider och överför
den rörelse som kamaxelns nockar skapar. Enkelt och genialt.
Princip 5-cylindrig stjärna.
Ni ser att huvudvevstaken är monterad på vevaxeln
och hjälpvevstakarna är fästa på huvudvevstaken.
Fjädringen i stället bestod av gummiarmortisörer. Inget lätt plan att landa i sidvind. Vingarna var utrustade med rottingbågar som skyddade vingarna vid tendens till groundloop
eller liknande tillbud.
Mikael Carlson tillverkade en replika av planet och är kända efter många uppvisningar.
Mikael är och var en duktig modellflygare bland annat.
Nieuport
Kan det var en höjdmätare på ratten……och det som ser ut som en ringklocka
Ånyo ser man hantverket på planen från denna tid. Se på kylaren….
Som synes finns det inga skevroder på planet. I stället vreds eller
torderades, som det heter, planets vingar. Krävde ett sinnrikt system av wires,
Ett tidstypiskt ställ med hjul, gummiarmotisörer och medar. Medar hade man inte för snöns
skull, utan fastmer för att förhindra att planet slog runt framåt. Det hette på dåtidens flygar-
språk att capotera.
Svarvade och frästa stålcylindrar. Kolla ledningarna till stiften från magneterna !
Se på den fantastiska uppbyggnaden av detta ställ ! Ser ni fjädringen ? Jag vet vad jag
omedelbart kommer att tänka på: Min mormors mangel ! Den hade en nästan exakt likadan fjäder, som
man kunde spänna åt med ett vred, för att man skulle få press på de båda trärullarna som skötte
om själva manglandet.
SK5 Heinkel
Mycket plywood, hamrat aluminium och rörkrökar i glödgad koppar.
Undrar hur säkert det var med bränsletanken där den sitter placerad…?
Ovanpå vingen kylaren.
Rörläggare hade mycket att stå i………
Läs här om detta flygplanet: http://www.flyghistoria.org/tullinge.htm#Projekt_Sk_5_och_Sk_14
En rak 6:a. Undrar hur den lät när den gick…..och undrar
hur länge motorn gick mellan ventiljusteringarna ?
En Phönixjagare. Phönix 122 DIII
Länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/J_1_-_Ph%C3%B6nix_122_DIII
Här kör man med raka rör…..
Här finns det ingen HUD ! eller digital instrumentering.
“LillDraken”, som var en mindre version av Draken, som användes vid flygprov.
Här körde man inte med försänkta nitar. Utan det såg ut som
en getingsvärm hade satt sina gaddar i plåten och orsakade bulorna.
Undrar vad provflygaren tänkte , när han förde fram trottelspaken till full power vid första starten ?
En Gripen……..ganska sliten.
En SAAB B-18. Det enda vi har kvar av flera hundra.
Lite originaldelar och lite nybyggt som mockup.
Bombfällarens glasveranda
Här är den ena av Daimler-Benzmotorerna. Licenstillverkade i Sverige. Motorernas
beteckning var Daimler-Benz 605B.
Läs här om B-18:
http://www.avrosys.nu/aircraft/bomb/158-b18/158B18.htm
Motocrossdäck…….? Krävdes då man ofta opererade från gräsfält.
Kolla känslan för detaljer, stänkskärmen.
DB-605B utvecklade 1475 hk. Bränsleinsprutning och teknologiska mästerverk.
Kroppen på B-18 försedd med dåvarande nationalitetsmärkning och förbandstillhörigheten F14 Halmstad.
Jag bodde 1000 m från F14 och jag minns fortfarande hur det lät
när mekarna varmkörde motorerna på divisionernas flygplanmånga gånger om dan.
Jag minns också hur mycket haverier det fanns.
Att vi inte har en enda komplett B-18 kan man tycka är en skandal.
Men det var så att dåvarande flygvapenchefen Nordenskiöld ville ha
väck allt gammalt och in med det nya : Rea. Det hette så på den tiden,
alltså inte jetplan utan reaplan, som är en förkortning av reaktionsmotorflygplan……
Kanske hade Nordenskiöld rätt, men han kunde sparat något……..
Det kommer mera bilder so stay tuned.
Jag hade beslutat att åka till Malmen för att kolla det fina museét. Vädret i Halmstad var ok och jag tänkte , det ordnar sig nog uppåt landet också. Så iväg bar det. Mina bil har splitt nya Nokia vinterdäck, så jag hade torrt på fötterna…
Till Jönköping var allt frid och fröjd, men där började det att snöa. Ju längre norrut, ju starkare snöfall. Trafiken drabbades naturligtvis och det manifesterades, genom att långtradare låg i dikena eller stod stilla i backarna. Speciellt utländska trailerdragare hade det svårt. Jag såg flera holländska chaufförer, som lade på snökedjor på sina dragbilar.
Men efter försiktig körning anlände vi till Malmen. Till min överraskning kom samtidigt ett par bussar med danska flygentusiaster. Undrar vad de tyckte om väderläget ?
Att komma in på museét kostar en liten slant. Med det menar jag att det inte är dyrt.
Byggnaden har genomgått en dyrbar om- och tillbyggnad, vilket har resulterat i en av Europas finaste utställningar av flyghistoriska föremål. Museét har fått flera pris, som erkänsla för sina kvaliteter.
Jag strövade, något stressad på grund av vädret, runt i 3 timmar, vilket jag tyckte var lagom. Min energi la jag på fotografering av flygplan. Att plåta här är inte jättelätt. Objekten står ganska tätt, varför det kan vara svårt att särskilja planen när man fotograferar.
Det finns flera olika utställningar, bland annat den nedskjutna Dc-3:an, som bärgades ur Östersjön för ett par år sen.
Det planet har en förnämlig presentation i källaren. Hoppas jag kommer tillbaka och kan studera detta lite mer noggrant.
Vill du flyga en riktig Gripensimulator kan du gör det och det kostar 10 kr/minuten. Jag vill säga att alla som kan flyga en riktig Rc-modell, de kan starta, flyga och landa en Gripen i ett stycke. Synd att tiden går så fort i simulatorn. Simulatorn är ingen leksak, utan en RIKTIG simulator.
Flygplanen märkte man var i mycket fint skick. Noggant restaurerade och i ordning. Man har satsat på kvalitet och inte kvantitet. Här ligger vi Sverige långt framme, när det gäller information och pedagogik om flygplanen.
Utställningen visar ju de plan, som Svenska Flygvapnet har brukat under 100 år. Visserligen hängde en Mig-15 i taket, vilket jag undrade varför, men jag kan förstå, att man vill visa en representant för en möjlig fiende från det kalla krigets era.
Jag tog 1000 bilder och kommer att redovisa delar av dem fortlöpande med eventuella kommentarer.
Flygvapenmuseum kan ni nå via denna länken där ni hittar all info ni behöver om museét och de utställda objekten.:
http://www.flygvapenmuseum.se/
Om du åker till Malmen för at ta bilder, så ska du veta , att ljuset är mycket dåligt. Som på alla andra museum har man svagt ljus, så inte de utställda objekten ska skadas eller blekas av starkt ljus.
Om du plåtar utan blixt, så går det oftast, om du kör i autoläge. Jag körde med mjuk blixt på alla bilderna. Resultatet blev hyfsat. Bilderna har jag behandlat och beskurit för att visa, det jag vill visa.
Här kommer lite bilder:
Entrén med shop där man kan köpa flygböcker, som behandlar vårt flygvapens historia.
Vill ni veta data om planen, så kan ni få det på museéts hemsida. Länk finns ovan.
Thulin G
Läs här om Thulin G :
http://www.avrosys.nu/aircraft/MFV/055-thulin-g-ga/55ThulinG.htm
Motorer på 20-talet var rejäla doningar ! En rak 6:a.
Jag undrar hur mycket kunskap och hur många mantimmar som krävdes för att få till en sådan träpropeller ?
Att tilverka ett plan som detta, krävde säkert mycket stor hantverksinsats. Kolla ljuddämpare
och kylaren.
Det var sådana här övningsplan men lärde att flyga i under tiden för Första Världskriget.
Om det var farligt…….säkert.
Koppar är väl inte det första förknippar med en flygmotor i dag.
Alla motorer vid denna tid hade en bricka med tillverkarens namn och data.
Rejäla ställ behövdes när eleverna landade. Ganska komplicerad konstruktion. Men funktionell.
Skulle ni vilja flyga denna konstruktionen ?
Undrar varför man konstruerade bakdelen av kroppen så smal vid övergången till stabben ?
Ett plan från 30-talet. Buecker Bestmann. Ser ganska modernt ut trots i stort sett 75 år på nacken.
http://en.wikipedia.org/wiki/B%C3%BCcker_B%C3%BC_181
Användes, tror jag, som sambandsflygplan i Flygvapnet.
S K 12
Maybach MB IVA
En stjärnmotor, eller på engelska Radial engine, har alltid ojämnt antal cylindrar.
3,5,7 eller 9. Sen kan man sätta 2 eller fler stjärnor tillsammans till exempelvis
en 18-cylindrig dubbelstjärna.
Ser ni det lilla röret till vänster ? Jag tror det var där man stack in startveven, som vevade upp ett svänghjul i hög fart så dess levande kraft kunde kopplas in och dra igång motorn.
Kraftigt ställ för att kunna ta upp landningarna
Reduktionsväxeln för propellern.
Den komplicerade mekaniken för reduktion och propelleromställning.
Jag förvånades över den enorma stabben till J-21R
J-21R var ju ett derivat från J-21. J-21 som drevs med en DB V-12 motor och propeller.
Så här såg däcken ut, när man opererade från icke permanentade banor.
Flygplantypen kom sent 40-tal, men jag undrar varför piloten hade så dålig sikt ? Jag menar varför inte en helblåst huv ?
Vapenkapsel för J-21R med akan och kulsprutor.
Ställen höga så planet liknar en stork.
J-21R fighting face.
Det kommer många fler bilder, så håll ut.
Hemfärden?? Ja, att kalla vädret uselt hade varit en underdrift utan like. Det gick, när det rullade, med 50 km/timman. Vid Jönköping lättade det och hemresan ca 30 mil, den tog oss 4 timmar. Inte alltför segt.
mats
Kvällsskyn bådar nederbörd
Till och med för den flygfanatiker som jag är, så var vädret för barskt i dag för modellflyg. Ganska kallt, -5C och 5-8 m/sek nordlig vind var de faktorer, som höll mig borta från alla flygäventyr.
Men något kan man göra. Till exempel ta lite bilder på det som hamnat på marken. Snö.
Fördelen med snö är, att det blir ljust ute, vilket i alla fall påverkar mina hormoner, så humöret blir aningen bättre. Sen finns det andra nackdelar naturligtvis.
Det tycks vara lyckan för våra usla kvällstidningars lika usla journalister, att de nu fått något att skriva om.
Jag citerar lite rubriker från dagens tidningar:
Snöoväder, snökaos, snökanon, trafikkaos, järnvägskaos, extremväder, extremkyla, galna vädret osv, osv.
Vi ska inte tala om SMHI, som var och varannan minut proklamerar sina “Varningar”. Finns det nån, som bryr sig om dessa varningar ?
Kan du förstå, hur vi klarade oss förr i tiden, när det kom en halv meter snö och man körde inte på dubbade vinterdäck, utan vi kanade runt på sommardäck ?
Varför frös vi inte ihjäl, när vi körde i våra i våra VW, som hade ett värmesystem , vilket maximalt förmådde hålla framrutans nedre vänstra och högra hörn im- och isfria ?
Kan det ha varit så, att människor vid den tiden kunde hantera vintern ?
Japp, så är det och här några bilder från västkusten av Sverige.
Ca 15 cm har vi fått av nysnö. Snökanonerna går för fullt i Sydsveriges alper vid Vallåsen, Hallandsås.
WebCam: http://www.vallasen.se/start_webbkamera
Att sätta sig i en djupfryst bil är ingen njutning……
Naturen blir lite mjukare med en skvätt snö.
Hur många snöflingor krävs det för att täcka grenarna så här ?
Här stod en älgko, när jag kom körande, men naturligtvis älgade hon iväg, hur annars, innan jag fått upp kameran.
Kvällshimmel som vilar på en vassmatta. Ser kallt ut….
mats
som visste, att det var en ENKELBECKASIN, jag skrämt upp från dess vila i vassen på hamnutfyllnaden i Halmstad.
Han kommer att få bloggens ornitologkunskapsmedalj i 3. storleken samt en glass till sommaren.
Vi gratulerar !
Här är en tydligare bild på fågeln:
Enkelbeckasin, Gallinlago-gallinlago på latin. Bilden tagen av Martin Mecnarowski (C)
Det som gör enkelbeckasinen ganska lätt att känna igen är den väldigt långa näbben. Likadant när den
flyger upp, då gör den det med buller och bång, som om det inte kan gå fort nog.
mats
Men det avhåller ju inte en modellflygare från att flyga sina modeller. Så in med en Sparkey i bilen och ner till fältet.
På med keycammen och iväg…….men det blev en snabb landning. Sidorodret gick bara åt vänster. Omtrimning och iväg igen. Nu funkade det, men det var kallt. Vind ca 5-7 m/sek nordost. Inte så där härligt att flyga, så det blev en acke.
När jag skulle hem, körde jag om hamnen i Halmstad för att se, om det fanns något fågelliv där.
Nä, det gjorde det inte, då isen lagt sig. Jag gick ur bilen och tog lite bilder längs vasskanten.
Vassen rörde sig som vågor i vinden och jag klämde några bilder för att fånga rörelsen.
När jag gick längs vasskanten, flög det upp en fågel och jag fick några bilder med normalobjektiv. Kameran var ju inte inställd för denna fotografering, men här är bilderna. Jag kollade i fågelboken på arten, men kan inte tro, vad som står där.
Kom gärna med förslag !
Vinden nästan smeker iväg vassen närmast marken.
Eftersom min kamera var inställd på att ta 12 bilder i sekunden, höll jag inne avtryckaren…
Här är fågeln, som flög upp med ett brak mitt framför mig.
…….kanske blir det någon bild som duger…
Bilder man tar instinktivt, de blir oftast bäst. Jag tycker inte om “Djurmannekängbilder”.
Med det menar jag en stillastående, statylik fågel som ser ut att vara huggen ur gips.
Förhoppningsvis flög den mot varmare nejder…
… som sagt, förslag på art emottages. Ära och berömmelse till den som har rätta svaret.
En björk växer trotsigt i vassen.
mats
I går såg väderutsikten bra ut för en sejour på Hovs Hallar. Detvar lovat 2-3 m/sek nord, med dragning mot NNO senare under dan och ganska soligt. Jag informerade andra hangflygare , så vi skulle kunna bli ett glatt gäng.
Men det sket sig. Vinden var redan kl 1200 NO och mycket svag. Så , det blev ju till att anpassa sig.
Min Ava ville jag testa med min nya JR-radio, så jag åkte ner till Höka. I spåren i gräset såg jag, det redan varit piloter där och flugit.
Men ihop med modellen, i med en minicam och iväg. Det var ju lite spännande, om allt skulle funka efter mina problem tidigare.
Allt var helt ok, trots jag flög riktigt långt bort och riktigt högt. Just över den platsen där jag tidigare haft problem, testade jag noga. Inga problem.
Så efter en timma i luften var jag djupfryst om fingrarna, för naturligtvis hade jag inga vantar med……
Vädret var vindstilla, lite sol och bitvis svag termik.
Således föll testet ut till full belåtenhet.
Förresten, JR, det betyder Japan Radio och är ett mycket gammalt och mycket stort företag. De är kända för sina fina mottagare som vi sändareamatörer sätter värde på.
Ja, ni ser själva, mer vindstilla kan det inte bli.
Min Ava efter en perfekt landning.
mats
Jag har de sista 10 åren kört med en låda på magen, vad gäller sändaren. Alltså en kolfiberpult där en stadig Graupner Mc-24 Gold Edition har legat. En sådan radio med NIMh-ackar väger en del. Jag kör inte med LiPo i sändaren, för de har en viss förmåga att ge upp andan väldigt snabbt, när de är slut. Den tunga sorten dör långsamt, så man hinner improvisera ner sig.
Jag har skaffat en ny JR-radio och den är modell piggsvin. Alltså ganska liten med mycket knappar. Den är ju avsedd att ha i en rem runt halsen och det väl ok, men med de korta antenner man har på 2.4 gHz, så kommer lådan inte att balansera, utan den reser sig upp och enligt lagen om allts djevflighet, så i 9 fall av 10 kommer trotteln att gå till full gas då.
Har man remmen runt nacken och man står på ett hang i 3 timmar, kommer det att kännas obekvämt. Jag visste att Daniel tillverkat ok just för JR och fick ett av honom. Oket är laserskuret i aluminium/dural, tror jag och försett med nödvändiga hål.
Oket passar exakt i botten på radion. Oket fäster man med 4 skruvar genom botten på radiolådan. Man får skruva isär radion, efter man märkt ut var hålen ska sitta, så man kan borra hålen. Jag beslöt mig för att använda 4 x M2 skruvar och muttrar.
Borra försiktigt och jag körde med en bra skruvdragare, som man ju lätt reglerar farten med. Det visade sig, att ytterskruvarna kom att sitta nära en förstärkning i lådan och där fick jag värma med lödkolven, så skruvskallen fick plats.
De andra två skruvarna sitter på mellanbalken och där får man palla med en distans för att täcka mellanrummet. Jag använde en M 3 mutter, den passade perfekt.
Skruvarna stack jag inifrån radion och ut. Jag låste skruvarna med lite tvåkomponentslim, så de skulle vara fixerade, när jag ska dra muttern på utsidan.
Efter att skruvarna fixerats, satte jag på oket på skruvarna. Monterade en planbricka och satte på muttrarna, som drogs lagom hårt. Muttrarna fixerade jag med en liten droppe CA. När allt var fast, klippte jag av skruvarna, som stack utanför muttrarna och filade skruven i plan med muttern.
För jag skulle få balans i radion, krökte jag oket in mot radion. Eftersom jag beställt ny sele, får jag justera byglarna, när allt är monterat på rätt sätt.
Jag har sett, när Stefan Blomgren och Daniel använt sina ok och varit imponerad av funktionen. Enkelt, snyggt och lätt.¨
Om ni är intresserade av oket, kan ni beställa hos Daniel via hans hemsida :
Eller maila till honom: info (at)flygfotografen.se
Så här ser det ut på en JR:
Enkelt, fastsatt med 4 skruv.
Här syns muttrarna på utsidan
I och med materialet är formbart till viss grad, kan man kröka till det så det passar.
Här syns fästpunkterna för remtyget. man kan lösa det på olika sätt, men det ska vara enkelt att
koppla bort. Kopplar man bort ena sidan kommer radion att svänga runt och vara ur vägen rakt
fram om man vill meka kärran.
mats
Eftersom tekniken nästan inte sätter gränser längre för oss,
kan vi programmera våra rc-anläggningar i stort sett obegränsat.
Vid programmering av FailSafe var jag till en början inställd på,
att programmera in ett sakta glid med broms ute i en svag kurva.
Det borde ju bli bra.
Nä, det blev det inte. Om du flyger högt och det är lite blåsigt
, kan din modell glida väldigt långt bort och göra att det blir svårt att hitta den.
Två gånger hade jag en näradödenupplevelse med mina Avor,
där de gjorde just så. Gled iväg.
Mitt mål med FailSafe på mina termikmodeller är, att vid
förlorad kontroll ska modellen snabbt ner under kontrollerade
former. Jag funderade, hur man skulle klara det och kom på,
att varför inte göra som friflygarna gör. Efter maxtidens
utgång fusar man, det vill säga timern, elektronisk eller mekanisk,
utlöser en mekanism, som fäller upp stabben.
Efter detta går modellen in i en lugn flatspin eller4 bara sjunker
rakt ner . Här är ett par bilder hur friflygarnas plan ser ut vid
utlöst fuse:
Här syns hur mycket stabben fälls upp på en F-modell. Ser konstigt ut,
men den sjunker snabbt kontrollerat.
Här håller Pär Lundqvist en annan kärra där stabben är uppfälld i fuseläget.
Jag testade med olika utslag på stabbe och sidoroder tillsammans
med full broms på mina Avor och till slut fick jag till ett “Fuseläge”
som tog ner modellen
snabbt utan att det blev okontrollerat eller att modellen skadas.
Samma sak med en enkel modell som Blue Phoenix. På den full
höjd och lite sidoroder och den tappar höjd fort.
Om man programmerar för ett lugnt glid, finns alltid risken att
modellen sakta ökar farten och slås i bitar. Med friflygmodellen
kommer man relativt säkert ner.
Här är en modell som fusat. Ni ser den ligger i stort sett horisontellt i ett kontrollerat läge. Just denna modellen
svängde inte när den sjönk. Den bara åkte hiss rakt ner och landade platt i gräset.
Nu kan jag binda i FailSafeläge.
Bara inte knuten blir som den Gordiska.
En gordisk knut är en invecklad uppgift som kan lösas förvånansvärt enkelt genom en drastisk åtgärd.
Enligt en legend fanns i den grekiska staden Gordions tempel en knut som satt på en oxkärra och var så pass komplicerad att ingen förmådde lösa upp den. Den som lyckades lösa knuten skulle enligt en spådom bli herre över Asien. Alexander den store lockades att försöka men misslyckades. Han blev då arg, drog sitt svärd och högg sönder knuten och insåg i samma ögonblick att problemet var löst. En sådan oväntad åtgärd för att lösa ett till synes omöjligt problem kallas därför ibland Alexanderhugg, ett uttryck som används om drastiska, oväntade och oortodoxa lösningar på svåra problem.
När jag köpt en ny sändare, tar det för mig en viss tid, innan jag förstår hur programmeraren lagt upp menyer och hur man handskas med programmeringen.
Jag gick bet på FailSaf inställningen. Så ett telefonsamtal till Blomman gav mig lite tips och det funkade omedelbart.
Mottagarna jag använde var olika versioner av Spektrums och eftersom JR är kompatibla med Spektrum, närde jag ett hopp att det skulle fungera. Det gjorde det.
Speciellt på termikmodeller är det värdefullt med förinställd FailSafe. Eftersom man flyger högt och långt bort, vill man ha en säkerhet i form av FailSafe, om något skulle gå fel.
Jag har programmerat mina Avor med följande Presettings:
20 % sidoroder
100 % höjdroder
100 % klaff
0 % motor i FailSafeläget.
I FailSafe kommer modellen att komma ner som en friflygande fusande modell. Roterande i en horisontell position med avslagen motor och full klaff. Detta läget får man prova i luften, så man vet det är ett stabilt läge utan stall eller oönskad accelleration.
Rätt inställd sjunker modellen kontrollerat till marken och bör landa oskadd.
Så här programmera jag förinställd FailSafe på mina termikmodeller:
För att det inte ska hända något om motorn skulle gå igång sätter jag alltid ett gummiband om den fällbara proppen som försiktighetsåtgärd.
1. Sätt i bindningspluggen i mottagaren.
2. Slå på strömmen till mottagaren.
3. Dra ur bindningspluggen.
4. Ta din sändare och håll spakar och ställ switchar i det läget du har provat och som du vill ha i FailSafen.
5. Håll inne bindningsknappen och slå på sändaren.
6. Håll spakarna i FailSafeposition tills sändare och mottagare bundit. Detta är viktigt.
Nu är det klart. Prova och slå av sändaren och se så mottagaren går till de önskade lägena.
Enligt ovanstående programmerade jag original JR rx och mina Spektrumgrejor. Det fungerade utan anmärkning eller protest.
Jag hade problem med att allokera brytare till rätt funktion, men genom trial-and-error löste jag det.
Klaffen och variotillslaget satt på fel switchar, men jag fixade det. Varion har jag på aux2-switchen,
som ju är en tre-vägs brytare.
Läge 0 = avstängd
Läge 1 = normal drift
Läge 3 info om spänning i rx och exakt höjd.
Klaffen har jag på Flapbrytaren.
0 = ingen klaff,
1 = 40 % klaff,
2 = full klaff.
När jag har en mottagare instoppad i en slank kropp, drar jag alltid ut en förlängninssladd
för att lätt kunna binda om. Spar mycket besvär.
Min beskrivning enligt ovan fungerade på mina mottagare, men jag kan ju inte garantera att det funkar på alla på rätt sätt. Var noga och testa funktionen !
mats
Till exempel när man ser, hur människor beter sig i vår natur. Eftersom det inte var direkt flygväder i går, körde jag ut till hamnen för att se, om jag kunde få några miljöbilder.
Jag måste säga , bilderna speglar det gråa, trista sega höstvädret. Det var ingen större fart på något.
Vid vågbrytaren hade några haft en trevlig sammankomst. Allt skit man släpat med sig låg slängt runtomkring. De som gör detta…..det är B-människor. Det är folk som tänker den idag vanliga tanken: “Nån annan får ta det”……..
Jag tycker det är är ynkligt. Kommunen borde sätta ut lite kärl där skräpet kan kastas. Antagligen säger man att det blir för dyrt, men vad skulle en städning kosta ?
Kommunen har pengar, för Halmstad är en rik kommun. Har man inte kulor får de styrande minska på meningslösa kurser, seminarium, trädkramarkurser och annat och syssla med sådant, som har med verklighet och människor att göra.
Ok jag vet det hjälper inte att skälla och gny, men eftersom jag skriver precis vad jag vill på min blogg , så gör jag det i alla fall.
Min trogna Graupnersändare Mc-24 Gold Edition är exporterad till Rolf i Hjärnarp. Han kör 35 mHz och jag hoppas han för mycket nöje av den.
Själv har jag ju en JR nu.
Japp här kommer dystra bilder:’
Kråkorna utanför mitt hus har i alla fall en brödbit att glädja sig åt……..
Skatan sitter lägre och spanar längtansfullt efter smulor från kråkans bord…
Detta är en frälsarkransväktare på alerten
Hade jag stått med mina fötter i vatten här, hade jag känt mig lika ruggig som truten.
Här har de tvåbenta svinen rumsterat.
Jag önskar denna kråka varit 30 gånger större och tagit nedskräparna i nacken med sitt näbb….
mats