…att ta med sina termikmodeller ut för att flyga…
…i det makalöst fina väder som rådde i dag tisdag.
Det var hyfsat varmt, även om natten varit kall med frost. I ett högtrycksbetonat läge
gör en molnfri himmel, att all värme från marken strålar ut uppåt under natten, så marktemperaturen
blir därför låg.
Dock solen värmer ganska snabbt redan nu i början av april, så jag förväntade mig bra
väder för termikflygning.
På förmiddagen var det stabilt skiktat med dålig termik, men vid 1100-tiden kom
torrtermiken igång och gjorde flygningen njutbar.
Redan klockan 1200 började det blomma Cumulus och molnbasen var ganska hög.
Detta lovade gott för dagens övningar med min Ava.
Molnbasen låg på 770 meter, vilket jag märkte då modellen gick in tunna slöjor där.
Jag har ju höjdmätare och vario i mina modeller, som hela tiden håller mig uppdaterad.
Jag flög termik i mer än 2 timmar och det var inga svårigheter att hålla sig uppe.
Man lär sig på platsen, där man flyger, ganska snabbt hur karaktären är på dels
frekvensen med vilken blåsorna släpper, dels hur de är utformade, samt hur stark
termiken är.
Där jag flög i dag, släppte blåsorna ungefär var 10 minut. Nu räknar jag inte småblåsor
utan bara de riktigt rejäla. Medelstiget låg på ca 3 m/sek. Som alltid är ju termiken starkast
på tidig vår.
Så jag fick flyga, filma och fotografera. Fast fotograferingen med min systemkamera sket sig,
då jag glömt ladda ett tomt batteri.
Synd, för jag skulle ha kameran hos Pär för att kunna fotografera hans bygge av en Breguet,
efter hand som det fortskrider.
Det löste jag genom att använda min GoPro, som var inställd på stillbild.
Nackdelen med den kameran är, att den är automatisk och är det dåligt ljus som i Pärs
källare, blir det problem, genom att kameran väljer för lång exponeringstid, så bilderna
kan bli suddiga. Men det fick gå.
Efter mitt flygande och fotograferande kunde jag åka hem nöjd i alla avseenden.
Nöjd efter att ha fått uppleva en dags härlig termikflygning med en fin modell.
Det är ju detta man drömt om under vintern.
Det jag drömt om, försöker jag på
alla sätt genomföra i verkligheten. Jag sitter inte bara och pratar om det.
Här kommer lite bilder om ditt och datt:
Klockan 1200 mot norr. Absolut ingen vind vid marknivå.
På 250 m kanske 1-2 m/sek östlig vind.
Avan tar igen sig där hon landade.
Sen ställde jag kosan hem till Pär för att se hur
hans bygge av Bregueten fortskrider.
Kroppen börjar man kunna se formen på nu.
Bilderna tagna med min GoPro, som har svårt att
hantera det dåliga ljuset.
Som tidigare påpekats, så är det mycket finsnickeri…
Men byggaren har mycket energi, vilja och uthållighet.
Det krävs till allt man vill göra, om man ska bli tagen på allvar.
När man vill ha en kropp rak med denna byggteknik med
spant, longeronger och andra förband, är det en gyllene regel,
att man ska fixera kroppen. Gör man inte det, kommer kroppen
att sluta som en korkskruv.
Om du fått 10 kronor i timman, för den tid du suttit i din
verkstad Pär under alla år, då hade du kunnat bjuda
mig på en resa till Amerika minst…
Kroppen kommer att bli lätt och stark.
Clas Olsonklämmor funkar bra.
Sen tycker jag att Pär skulle skaffat en riktig stol….
Pär Lundqvists patenterade lövsågningsmaskin.
Under bordet en kaninpick med ett kraftigt lövsågsblad isatt.
I bladets övre fäste en bra fjäder som är spänd till ett kvast-
skaft. Skaftet sitter sen fäst i taket.
Denna konstruktionen gör att lövsågsbladet hela
tiden hålls sträckt, vilket är en förutsättning för
att man ska kunna såga rakt längs en linje.
Här håller Pär sitt ”barn” i famnen för uppvisning.
Det kan nog bli bra.
Man kan redan nu ana linjerna på kroppen.
Pär slipar lätthålen i spanten.
Pärs lövsågningsapparatur.
Modellens ritning.
Indragbart ställ…javisst.
Ställmekaniken.
Stjärtpartiet.
Profilspryglar till stabbfästet.
Det ska bli spännande när bygget avancerat lite längre så man kan
skapa sig en bild av det färdiga resultatet.
mats