Kategorier
Naturbilder

EN KÄNSLA AV VÅR VÄCKS…

 

 

 

… då jag hör och ser tranorna komma.

 

 

 

 

 

 

Tranor är intressanta djur för oss modellflygare
som flyger segel, eftersom de är skickliga
termikflygare.

Det är ju den enda chansen de har att förflytta
sig på ett rimligt sätt nämligen med hjälp av
termiken.

Deras kropp har inte det muskelregister,  som
krävs för att kontinuerligt flaxa sig fram genom
luften.

Därför har de utvecklat sin förmåga att flyga
termik och fågeln ser ju ut som ett segelplan.

Det är en lätt uppbyggnad och med vingar som
för fåglar har ett gynnsamt sidoförhållande
på Re-talet, vilket gör att de blir effektivare.

Tranorna har jag sett nu i 14 dagar strövis,
men nu kommer de i större flockar.

Därför for jag iväg till ett ställe,  som normalt
sett hyser migrerande och häckande  tranor
inte långt från min hemort.

Jag såg en hel del och det blev lite bilder.

Som alltid då jag ska plåta fåglar,  blir det
på långt håll, i dag var avstånden 150 meter
för det mesta. Som du förstår,  blir kvaliteten
lidande.

Men så är det…

 

 

 

 

 

ngsvanar på finalen…

Ser du framkantklaffarna på vingarna…

 

Sångsvanen har de senare åren ökat starkt i alla fall i våra trakter.

En av de två tofsvipor jag observerade i dag.

 

En glada med sin rostbruna färg flög observerande

 

Aerodynamiskt väl utformade vingspetsar,
allt för att minska det inducerade motståndet.

Herr och fru trana promenerar sig framåt ätande.

Denna tranan tog ett försiktigt danssteg…

Ständigt spanande.

Tranor har inget sidoroder…eller ?

Bara flyg och flyg…skriv om mopsar i stället ,
annars somnar jag på störten!

Hej då….

Kategorier
Segelflyg

DÖDEN FRÅN SKYN…

 

 

 

…jo, jag vet, det låter som namnet

på en dålig krigsfilm från 50-talet.

 

 

 

 

 

 

Men det var just det som hände framför mig i onsdags.

Jag satt parkerad i min flygstol och hade min Ava, vill jag
säga, på betryggande höjd i den fina termiken, då jag hörde
ett infernaliskt skrikande från fåglar bortanför björkdungen,
framför vilken jag satt.

Jag observerade att kråkorna for runt och skällde ut en glada,
som hade slagit till vid ett kråkbo.

Personligen har jag aldrig sett en glada ta ett byte förut, så
det var för mig en ny upplevelse.

Min tanke var ju, att omedelbart ta kameran och plåta
gladan.

Men problemet var,  att samtidigt som jag skulle rota fram
kameran, skulle jag kontrollera min Ava uppe i luften.

Men med lite tur lyckades jag hämta min kamera i bilen
och fick den inställd halvdåligt. Sen gällde det att  fånga
gladan i objektivet
och fotografera, samtidigt som jag
skulle flyga min Ava.

Jag smällde av så mycket bilder jag kunde och emellan
fotograferandet,  korrigerade jag min modells eskapader
i en fin termikblåsa.

Allt gick bra, kameran gjorde sitt och Avan malde på
i luften.

Här kommer några bilder från händelsen.
Bilderna tekniskt
inget att yvas över, men de fångade
lite naturdramatik, som
utspelades framför mina ögon,
då jag var ute och flög med min HyperAva.

Som sagt, det händer mig alltid något oväntat under
mina
modellflygseanser !

Häng med !

 

 

 

 

 

 

Gladan hugger in på sitt byte redan i luften.

 

Fjädrarna yr om ekipaget.

 

 

 

 

Smaskens !

En kråkas första och sista flygtur.