..om man söndagsflyger….

ska man då ha slips och vit skjorta…

SONY DSC

Välkomna ner till Tjärbyhanget, där du får sitta och flyga !

…jag vet inte, men varken jag eller Pär hade det på oss.

Vad vi däremot har är ett brinnande intresse för att
flyga våra modeller.

Det går utmärkt att flyga våra modeller i rutiga skjortor.

Vi träffades nere på Tjärbyhanget för att förhoppningsvis
få oss en tur i termiken.

Pär hade tagit med sin radiofierade friflygande oldtimermodell.
Skam till sägandes har jag glömt, vad den heter….?

”Min oldtimer.
Den heter SM2:an och är konstruerad av Ragnar Odeman inför VM 1952″.

Jag fick ett mail av Pär vad den heter.

Väderläget var västligt vind 2-4 m/sek, vilket är perfekt för Tjärby.

Min modell var min Ava, vilket Pär alltid tycker är fusk,
bara för jag har elmotor om utifall att….

Hur det gick….jo vi fick flyga så mycket vi orkade.

Termiken pustade på som vanligt vid Tjärby,
vilket innebar, att det var turbulent på hanget.

När det bygger upp termik framför hanget, blir vinden
turbulent naturligtvis, eftersom termikblåsan
stör den laminära strömningen.

Men, det gör inget, för då får man anpassa sin flygning.
Pär var tvungen att avlägsna sig 1430, då han
hade avtalat om annat hemma.

Jag flög på tills klockan var 1615. Så jag fick tid i luften från 1215.
Det blev ca 3 timmar i termiken.

På Tjärby kan det ibland vara knepigt att sig upp i termiken från hanget.
Blåsorna är små, oregelbundna och ojämna i lyftet.

Man märker att blåsorna släpper med en viss rytm
och det gör det möjligt att lättare få termik med modellen.

Alltså de klassiska tecknen på termik, vinden ändra riktning,
kallare luft, svalorna sticker upp, vitfågel och glador
anländer.

Kommer man över 125 m, är det som att flyga i filmjölk.
Det är laminärt och utan turbulens.

Termiken på denna höjden är naturligtvis starkare
och mer förutsägbar.

Kommer du över 250 m, är du i det läget, att du kan glömma
bekymmer med att hålla dig uppe.

Problemet kan i stället bli att komma ner hel, när man vill landa.

Att flyga termik utan aerodynamiska bromsar är att utmana ödet.
Kommer du i en kraftig blåsa utan bromsar, då kan det var kört.

Det gäller i ett sådant läge att ha is i magen och alla
nerver under kontroll.

Antingen spirala ner med full höjd/full sida eller gå på rakkurs ,
så du kommer ut i sjunket.

Detta ska du testa innan du börjar flyga termik med modellen,
för då vet du, hur din modell beter sig.

Det det hela tiden handlar om, är att inte överskrida modellens
maxhastighet. Gör du det, får du strukturellt brott
på kropp eller vingar.

Speciellt, om man försöker dyka bort höjden och man
märker det går för fort, genom till exempel att du får
fladder i vingar eller stabbe. Ta då inte upp för hastigt
utan hellre en mjuk sväng för att minska hastigheten.

Men som sagt, aerodynamiska bromsar är säkrast.

Min Ava har bromsar på ovansidan av vingen. Jag har
ställt in två lägen på bromsarna. Hel och halv broms.

Sen har jag trimmat modellen, så att med full broms
går Avan in i en svag dykning utan att överskrida
maxfarten. Man behöver alltså inte bry sig om hastigheten.

Under broms kan jag i princip släppa spaken, för Avan
överskrider inte maxfart.

Allt detta har jag testat på lägre höjd, så jag vet,
det funkar 100 %.

Ok, här som vanligt ett sjok bilder tagna från marken
och från modellen.

Inget märkvärdigt, men en redogörelse för hur Pär
och jag tillbringar en flygdag på Tjärby.

Vad och hur mycket flög du själv i dag månntro?

DCIM120GOPRO