Del 4. av mitt besök vid Flygvapnets Huvuduppvisning
vid F 17 Kallinge 2014 och deras 70-årsjubileum.
När man som vi är intresserade av äldre militärflygplan, finns det ju en bukett
av flygplan, man önskar vi hade fått se i luften.
Ett av dessa är ju det svenska jaktplanet J 22. Vill ni läsa om det, så kan ni googla.
Det finns ett i bra…skick i Ängelholm tror jag. Det brukar i alla fall taxa runt på
uppvisningarna, dock inte flyga. Vad som återstår, innan det får luftvärdighets-
bevis, sägs vara, utan att jag kan vara bergsäker, en röntgen av vingbalkarna.
Hoppas man får till det, så denna helsvenska konstruktion kunde komma i luften !
Ett annat önskeplan är J 21. Har jag inte helt fel, pågår en renovering av en sådan
just nu.Hur långt renoveringen fortgått, vet jag inte, inte heller om den ska renoveras
till flygande skick. Men det finns säkert de, som vet läget.
En B 18 kan man bara drömma om att få se i luften. Vi har en delvis renoverad B 18
på Flygvapenmuseum på Malmen och det är nog, vad vi får nöja oss med. Denna B 18
tillhörde en av de som havererade vid hamnen i Härnösand vid en vinterflygning.
Planet bärgades omkring 1980. Flygplanen kom från F 14 Halmstad.
Jag minns då B 18 skrotades i min hemstad Halmstad genom en lokal skrotfirmas
medverkan. Skrothandlaren var god vän med min far och jag minns, han sa, att bara
glykolen i kylarna, som han tog tillvara på, gjorde att affären gick ihop…
Hade vi haft kvar motorerna, DB-605B, kunde vi tjänat pengar i dag. De är
väldigt eftertraktade.
En annan kärra som hade varit rolig att se i luften hade varit “LillDraken”.¨Den
kärran som byggdes i halv skala för att testa olika konfigurationer på J 35 Draken.
Lilldraken hänger i taket på museet i Malmen nu.
Här kommer nu bilder, på vad som bjöds i nästa del av flygprogrammet:
En rote, bestående av BilTemas Mustang och Spitfire, startar.
Två av de yppersta kolvmotordrivna planen från WWII.
Som jag sagt flera gånger, Spitfiren är elegantare.
Man märker också vid passeringar, att Mustangen har ett dovare motorljud
trots samma motor, en Rolls Royce Merlin.
Man ser också skillnaden på propellrarna…
Tvära spetsar på Mustangen och rundade på Spitfiren.
Här delar roten upp sig, så Spitfiren fortsätter uppvisningen ensam.
Undrar vad kostnaden ligger per flygtimma för ett sådant plan ? Jag tror ca 20000 kr.
Det speciella hos Supermarine Spitfire är ju den elliptiska vingen.
Den var revolutionerande då den kom. Inte var den bara elliptisk,
profilen var mycket tunn jämfört med motsvarande plan vid denna eran.
Ännu en djärv tanke av konstruktören Reginald Mitchell.
Beväpningen var 2 x20 mm akan och 4 x 7.7 Browning ksp.
Vi kan vara glada, att vi får se ett plan, som är 70 år gammalt i luften
genom entusiasters försorg och idoga arbete !
J 29 “Flygande Tunnan” startar och svänger omedelbart vänster.
Ser ni tofsvipan på denna suddiga bild ?
Här syns fågeln i alla fall. Detta var mycket nära vid denna förbiflygningen.
J 29 hade ingen radar av förståeliga skäl, när ni ser hur den ser ut.
Man kan ju inte, på grund av saknaden av radar,
säga att det var ett allvädersjaktplan.
Det fanns helt enkelt ingen plats att placera en radarantenn på planet.
Åtminstone inte på ett vettigt och praktiskt sätt.
Om planet är vackert….Tja…?
Alla J 29 modifierades med ny vinge, som hade ett “sågjack” i framkanten,
för man skulle höja det kritiska Machtalet.
Här stiger piloten under belastning.
Vid ökade G måste vingen producera mer lyft och då ökar det inducerade motståndet,
som manifesteras i form av spetsvortex i vingspetsarna.
Tack vare det låga trycket kondenseras fuktigheten och blir till vattenånga,
som syns tydligt.
En klassisk konstflygkärra Pitts Special.
Denna piloten flög bra enligt min åsikt och var en av höjdpunkterna på uppvisningen.
…ibland önskar man lite annan färg på röken….
…men det är väl en kostnadsfråga…
Viggen startar
Det hörs, när detta relativt stora plan startar med full EBK.
En bild man minns från många uppvisningar. Det glödande utsläppet från EBK:n i motorn.
Viggen är ju ett nytänkande av sin tid med nosvingen, vilket nu nästan alla jaktplan har.
Trots sin storlek accelererar planet bra tack vare en mycket stark motor.
Passage i 900 km/timman
Viggen kan flyga med mycket anfallsvinkel, utan att gå överstyr.
Den rollar som på ett snöre, rätt flugen,.
Passage i låg fart med ställ ute.
Jag minns när den visades på Le Bourget för första gången..
Direkt efter kort start rollade piloten……han blev förbjuden att göra det.
Antagligen för fransmännens Mirage inte klarade det.
Vid förbiflygningen med ställ ute visar piloten hur stabilt planet flyger
trots gungningar i rollplanet i låg fart.
Sedan in med stället, full EBK och flyg ut.
En intresserad åskådare.
På finalen
Ni kan lägga märke till, hur hög nos han landar med.
Bra, för då får man ner farten fort.
Här kommer Mustangen tillbaka för sin enskilda uppvisning.
Undrar vad man får ge för en sådan kärra på marknaden ?
Piloten flög förbi flera gånger och vinggled, för att fotograferna skulle få bra bilder.
Jag frågade en pilot, hur han upplevde motorkraften….han sa, att den var brutalt stark.
Ändå flög han moderna jetplan i flygvapnet.
Jag tycker att Mustangen flyger något bättre aerobatik jämfört med Spitfiren.
Mustangens laminära profil var också en ny innovation,
vilket gav goda lågfarts och högfartsegenskaper.
Passering i hög fart….alltid en upplevelse för öga och öra.
Alltid värd att se på, P-51 Mustang.