En samling entusiaster träffades
för att flyga och umgås i lördags…
Målet var att avgöra RM i skala för friflygande modeller.
Väderläget var synnerligen gott. Svag nordostlig vind, solsken men
inte alltför varmt.Tyvärr var inte uppslutningen, så det blev trängsel,
men nästa år blir det bättre.
De som kom var i alla fall fulla av tävlingslust och stolta att visa
upp sina friflygande skalamodeller.
Jag säger bara, att jag är väldigt imponerad av, hur de modeller
som var väl intrimmade flög.
Att så små modeller kunde flyga så väl och så länge med
kraften från en gummisnodd.
Jag tänker speciellt på Andrea Hartsteins modeller, som är en
fröjd att se i luften.
Well done Andrea !
Flygfältet vid Fedingesjön anlades 1933 och utgjorde då ett
nödlandnings-reservflygfält för postflyget mellan Stockholm
och Malmö.
Postflyget hade ett nödlandningsfält varje 50. km, vilket kunde
behövas, när ventilerna rök i motorn eller när magneterna
krånglade.
Under kriget var fältet ett reservfält för vårt försvar och tog
också emot nödlandande tyska flygplan, som av någon
anledning tog sig hit.
Fältet ägs av en man som heter Bo Marntell som förutom
till flygverksamhet använder delar av fältet för sin samling
av gamla entreprenadmaskiner.
Fältet används också av segelflygarna, då man har fri
luft upp til FL95 tror jag…
Fältet ligger vackert placerat vid Fedingesjön jämte
Skånes Fagerhult.
Det är ett utmärkt modellflygfält.
Innan tävlingen började träffade jag ordföranden i SMOS,
Per Nilsson som skulle provflyga sin nybyggda “Tempo”.
Efter ett par provkast drog Per upp modellen på linan
och modellen gled bra.
Den gled så bra, att den lyckades topplanda i en hög
björk jämte banan. Där låg den som en ruvande stork,
oåtkomlig för människor :=(
Vi försökte kasta ett blylod upp i björken, men misslyckades
skändligen.
Vi skulle behövt en 15 m lång stege, eller en pilbåge så vi
kunde skjutit upp en tunn lina, vilken kunde dra över en
grövre lina, vi kunde använt för att ruska ner den
tredskande modellen.
Men som det sägs, ner kommer den alltid.
Synd om Per att hans nya modell inledde sitt aktiva
flygliv med att häcka i en björk i Skånes Fagerhults
vackra natur.
Även andra drabbades av, att deras modeller fick
migreringslusta.
Sten Persson fick en promenad och framför allt fick
han utföra ett akrobatiskt trick, då han skulle bärga
sin modell från en hög grenlös talls krona.
Det gjorde han stående på en dubbelkopplad stege
hållande en 5 m lång ribba, som var förlängd med ett
2 m långt stålrör…..
Kan ni föreställa er bilden av denna aktivitet ?
Vänta tills ni ser fotona!
Jo han fick ner sin modell utan avgörande skador.
Tävlingen startade mjukt…. i mycket lugn takt
gynnad av det fina vädret och bröts på eftermiddagen
för matrast.
Efter avbrottet flögs det och efter flygningen blev
det statisk bedömning av modellerna.
Resultatet av tävlingen publicerar jag sen.
Kl 1830 var jag tvungen att åka hem på grund av
andra åtagande, därför har jag inte resultaten.
Detta lilla reportage är gjort från en intresserad,
som har dåliga kunskaper om friflygande OT-modeller.
Jag är dålig med namn på personer och namn på modeller.
Dock är jag övertygad om, att mina besökare kan
förse mig med rätt fakta, så jag kan fylla i eller
beriktiga uppgifterna.
Mycket bilder har jag, både bilder från markbunde
kamera och från flygfoto.
De kommer kanske lite i oordning, men jag försökte
få lite struktur på det hela, därför blir det mer än
flera poster om RM i OT-Skala den 12. Juli 2014 i
Skånes Fagerhult.
Denna första post bildmässigt handlar om fältet,
Pers provflygning, Stens vilseflygning och bärgning
av modell och bilder på en segelmodell jag föll för.
Nästa post blir mer inriktad på flygdelen av tävlingen.
Så här är bilder:
Vyer av fältet
Undrar om något plan under årens lopp har hamnat i sjön….alltså hjulförsett ?
Försnack och till höger ordföranden i SMOS Per Nilsson.
Mitt på rullbanan hittade jag denna lilla blomma.
Undrar om Anders Sellman fick inspiration av den gamla
Lasse Dahlqvistsången från filmen “Örnungar”, med sin strof
“Gå upp och pröva dina vingar”, då han stod på Fedinge Flygfält…
Förresten, finns det någon, som har filmen på dvd ?
Alltså “Örnungar” som jag gärna skulle vilja ha tag i.
Per Nilsson monterar sin Tempo för premiärflygningen.
Dags att se om byggmödan givit ett bra resultat.
“Tempo” ett klassiskt begrepp inom flyget i många avseenden.
Jag tror alla OT-flygare är måna om det estetiska.
Dags att dra upp på linan snart..
“Tempo”, jag byggde en sådan 1957….
Jag fick äran att släppa. Lite sidvind här men…
…det rätar snabbt upp sig.
Detta är första linstarten överhuvudtaget.
Som friflygokunnig tyckte jag, att modellen gick superbt under uppdragningen.
Urkoppling, fast vimpeln på linan ser ut som en flaxande fågel…
Den gled lite för fort efter urkoppling och kurvade för brant
som ett resultat av det…eller tvärtom…kurvrodret
för hårt ansatt ville lägga modellen i en spiral…
Skogskanten är nära och vaktar fältet.
Snart landning och Per justerade modellen med hänsyn till dess beteende
och han drog upp igen. Det var mycket termik i dag vid fältet.
Modellen flög så gott som perfekt redan efter 2 starter på linan.
Ser ni björken ? Det gör “Tempo” också och har bestämt sig, att här längst upp…
…där ska jag reda mig ett bo svåråtkomligt för människor.
Christer Jönsson med sin Zlin 24 Krajánek.Flygplanet konstruerades
av en tjeckoslovak, som hade arbetat för en tysk flygindustri i
Tjeckoslovakien under kriget. Man hade byggt segelkärror av
typen Grunau Baby och Huetter 17 för att användas under tyskarnas
pilotutbildning. Just innan kriget var slut, hade konstruktionen
gjorts färdig på ritningsstadiet. Konstruktören sa, han tog det
bästa av Baby och Huetter. Därför är den så lik Grunau Baby.
Sammanlagt byggdes 250 styck efter kriget. Länk till fakta om planet:
http://www.scalesoaring.co.uk/VINTAGE/Documentation/Zlin24/Zlin24_Docs.html
Modellen var i mina ögon mycket attraktiv. Man blev sugen på att flyga en sådan modell.
Det som skiljer detta plan från “Original” Babyn, är bland annat fenan och stabben.
Modellen var välbyggd och lätt, men…
…som ni ser har den inte fungerande skevroder och det betyder att..
…den är svår att kontrollera, om man kommer i en besvärlig situation i rollplanet…
..eller då man startar med lina. För mycket sidoroder vid korrigering
kan orsaka en snabb vikning över vingen, när den plötsligt får för mycket
anfallsvinkel, initierat av sidorodrets primära och sekundära verkan.
Thomas rattar segelkärran för Christer.
Inte lättfluget.
Landning utan skador.
Christer släpper sin modell i sina försök att komma underfund med
sin fina kärras egenskaper.
Finalen.
Kavaljersstart eller …?
Modell eller fullskala ?
Om jag ägt modellen, hade jag skurit ut skevroder,
kollat tyngdpunkt noga, varit noga med startkrokens
placering och flugit med mixad sida/höjd , med den
erfarenheten jag fått efter 3 korta provflygningar.
Skevroderna kan drivas med en lina man drar ut från servot
till båda vingar. Roderna apteras med en 0,2 mm pianotråd
som förspänner roderna i uppfällt läge. Pianotråden sätts
så den fungerar som en torsionsfjäder. Funkar utmärkt
med ett servo då. Differentiering gör du med servodisken.
Jo, jag vet att, puritanerna säger, man ska flyga
med separerade funktioner, men varför krångla till det
på denna typ av modell ?
Har du det mixat, behöver du aldrig bekymra dig.
En inmixning av sidoroder 150 % i förhållande till
skevroder torde behövas.
Denna typ av plan flygs mycket med sidoroder.
Initiera svängen med sida/skev, håll emot lite i
en stabil sväng och motroder vid urgången.
Ja bara litet förslag från min sida. Jag blev mycket förtjust i modellen.
Sten Persson ställer in motorn på sin Desoutter Mk1.
Jag skulle aldrig våga denna vackra modell flyga fritt Sten…..
Ett imponerade plan, som inte bara är en skönhet att se på, det flyger också suveränt !
Koll av vinklar innan start.
Det är väl inget jag glömt….tänker piloten.
På denna bild kan man tro piloten skulle….hemska tanke !
Time to crank !
Jag tycker att Stens motorer alltid är lättstartade, fast skit vore det väl annars
med tanke på..
…Stens motorkunskaper.
Då startar vi anloppet…
Jag har märkt att Sten springer länge under sina starter med denna modellen….
…vilket jag tror beror på, att piloten vill förvissa sig,
att motorn går, just som han vill.
…nu ändrar vi riktning lite…
…och där sticker hon.
…rakt mot skogskanten…
…men man ska tur…om man friflyger.
…så det klarar sig…
..och Desouttern svävar vidare, som om den aldrig gjort annat.
Piloten springer med eftersom…
…modellen behagade landa i en hög tall uppe i kronan.
Som alla vet, brukar det vara dåligt med grenar på tallar,
varför att klättra upp ställer sig svårt.
Tack vare support från de boende med en dubbelstege, en lång list där det var kopplat,
tror jag, ett skaft av metall..samt två stadiga pojkar som ankrade stegen…
och Pär som dirigerade…
…lyckades Sten peta ner sin klenod efter möda och besvär…
Denna bild är nog ganska symptomatisk för en friflygare under hans vedermödor.
Ni förstår att detta var akrobatik av den högre digniteten…
“Pojken i trädet”, så hette ju en film av Arne Sucksdorf från slutet av 1950-talet.
Här har vi pojken i trädet i Skånes Fagerhult 2014.
Den slutliga nedklättringen…aningen lättad kan jag föreställa mig.
Pär har fattat “Petpinnen” för att få ner ena vingen som hängde sig i grenverket.
Sten i kalsingar med sin återbördade Desoutte Mk1 i tryggt grepp.
Ja, det är det jag alltid sagt, att det ska vara en pensionär och friflygare för
att ge sig upp i ett träd, under de förhållandena jag beskrivit.
Sten konstaterar vid en snabb besiktning att skadorna är inom rimliga gränser,
med hänsyn tagen till vad som hänt.
På eftermiddagen kom en fullskalakärra och damp ner på fältet.
Jo, vi var förvarnade och iakttog de mått och steg, som var förväntade.
Små plan som flyger bra, de är inte större…
Nästa del kommer att handla om mera flyg och mindre trädklättring,
så håll ut det kommer, när jag editerat färdigt !