Här kommer en bild på Anders nya modell.
Han har provflugit den under dåliga förhållanden.
Borde vara snabb och vändbar.
Jag återkommer med fler bilder, efter att han flugit
under bättre omständigheter.
Den ser attraktiv ut !
Han har provflugit den under dåliga förhållanden.
Borde vara snabb och vändbar.
Jag återkommer med fler bilder, efter att han flugit
under bättre omständigheter.
Den ser attraktiv ut !
…är enligt min mening , F3F-modellen “Manta III” döpt
av konstruktör och byggare Kurt Lennå i Halmstad.
“Mantan” färdigställdes 1983 – 1984 som en högpresterande
modell för pylonracingtävlingar på hang.
Jag har länge letat efter en bild på Kurts “Manta III”
och fann till slut en bild i dålig upplösning.
Men jag är övertygad om, att du kan se de vackra
linjerna och iden bakom modellen.
Spännvidden var ca 270 cm och vikten omkring,
vilket är min minnesbild, ca 1.8 kg.
Kurt byggde kroppen i epoxiplastlaminerade glasfiber.
Vingarna var ett komplicerat sprygelbygge klädda
med hemgjort glasfiberlaminat.
Klädseln av vingen utgjordes av glasfiberlaminat, som
Kurt tillverkade på en spegel för att få en fin yta.
Höjdstyrverket var en svagt vinklad V-stabbe,
där stabbhalvorna var helt rörliga.
Kroppen var uppbyggd som en smal och hög fiskrygg
med sidoroder längst bak.
Stabbhalvorna var också klädda med laminat.
Kurt hade genom sin konstnärliga begåvning och
känsla för form och färg lackerat modellen utsökt.
Han sprutade med mycket förtunnad akryllack.
Modellen var ett mästerverk och en för ögat härlig
upplevelse.
Ovanstående modell är “Manta I” som byggdes och blev klar
våren 1975. Denna modellen har som synes lite annan
vingkonfiguration och en renodlad V-stabbe.
Kurt smällde denna modell tyvärr.
Hur flög “Manta I” ? Låt mig säga att den var i grunden
mycket snabb, utrustad med en Epplerprofil huvudsakligen
Eppler 182.
Vi vet, att Kurt var en ytterligt försiktig och noggrann
person, då det gällde hanteringen av sina modeller.
Det kanske medförde, att han inte flög sin vackra Manta
så mycket, som han hade behövt för att flyga in sig på den.
Kurt klagade på att “Manta I” hade svårt att komma ur
svängarna och att den ville klippa under belastning.
Jag såg aldrig Kurt flyga med sin “Manta III” tyvärr,
varför jag inte kan ge något omdöme.
Mantan i olika versioner kom till i mitten av 70-talet,
vilket är 45 år sen.
“Manta II” var en mindre modell, som var byggd mera
konventionellt, men ändå fylld med Kurts ideer och
lösningar. Kroppen byggt i glasfiber, sprygelvingar
klädda med glasfiberlaminat.
Jag kan ha glömt detaljer eller kommit ihåg fel,
men det blir ju så.
Undrar var Kurts “Manta III”slutade sitt liv ?
Men att “Manta III” är den vackraste F3F-modellen som någonsin
byggts i Sverige, det vidhåller jag med emfas.
Det är orsaken till, att jag publicerar ovanstående.