Kategorier
Naturbilder

TIDEN SOM FÖRSVUNNIT…

 

 

…eller vad är tid egentligen ?

 

 

 

Vi kan argumentera vad “Tid” är…
Har någon en bra definition ?

Är tid bara ett slumpmässigt skeende av disjunkta händelser ?

Eller är begreppet “Tid” något, som kan liknas vid ett oändligt godståg med vagnar fyllda med händelser, vilket passerar en betraktare stående på perrongen ?

Om all rörelse, all dynamik, allt ifrån elektronens bana runt atomkärnan till Golfströmmens rörelse plötsligt upphörde i universum, som vi känner det…

Skulle då tiden upphöra ?  Vi får se vad kvantmekaniken och Den allmänna relativitetsteorin lär oss…

Kanske tiden är ingenting…

Ja, jag vet inte…

Men under det vi kan kalla “Passerad tid”, tog jag lite bilder, som illustrerar olika perceptioner  i mitt enkla liv.

Häng på tidståget…

 

 

Kategorier
Naturbilder

HÅHÅJAJA…INGET FLYGVÄDER…

 

 

 

 

…som lockar ut mig med en modell just nu.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland sätter vädret en käpp i hjulet även för mig.
Trots jag är kroniskt flygsugen, finns det gränser.

Till exempel som det är nu med 10-12 m/sek VNV

Jag är ingen självplågare, som drar till HH för att
flyga hang
under rådande vind och framför allt rådande
temperatur.

Denna senvår har vi ca 10 grader.

Att modellflyga vill jag att det ska vara en positiv
och angenäm
upplevelse.

Inte att jag ska stå med rinnande ögon, genomblåst
med en modell galopperande i turbulensen på
Hovs Hallar.

Nä, jag bidar min tid för den kommer. Vi kan förvänta
ett
väderomslag om ett par dagar med markant höjning
av
temperaturen. Fast det innebär också nederbörd,
då olika
luftmassor möts och det bildas fronter,
som passera vårt land.

Men det gör inget att det regnar. Vi behöver få 500 mm,
för att våra grundvattennivåer ska återhämta sig.

Å andra sidan talade jag med en ägare av ett större
jordbruksföretag häromdagen och han sa att denna
våren
har vädret i de flesta avseenden varit perfekt.
Han tog just nu sin första vallskörd, som artat sig bra.

Håller sig vädret kommer nästa skärd av vallarna att bli
ännu bättre vad gäller protein, socker och andra
näringsämnen.

Så vad gör jag, om jag inte kommer ut och flyger ?
Tja, man kan ju alltid ladda ackar som terapi…men jag
föredrar att promenera eller cykla.

Så det blev en vända ner till stranden. Där jag i
strandskogen
såg att länsstyrelsen släppt ut hästarna i
området, så de kan
hålla ner beväxningen.

Om 14 dagar kan vi nog förvänta oss att se fårflocken,
som
är en utmärkt maskin att hållande nere slyn.

Ibland längtar jag efter en riktigt rejäl storm…
…därför det skapar möjligheter.

En storm transporterar upp nya fynd på stranden,
vilka brukar vara objekt att
fotografera, då de
stimulerar min och kanske betraktares
fantasi
med sin former och uttryckssätt.

Vi har haft liten kuling på sista tiden, men fynden
har varit
glesa vid Laholmsbuktens stränder.

Det jag funnit,  är något överraskande bärnsten.
Vad jag nu ska
ha det till…
Vill jag samla bärnsten,  gör jag det enklast vid
Ravlunda-
Kivikstrakten.

Vad man som betraktare märker, oavsett om det
varit storm
eller inte, är hur kusten ständigt förändras
genom hav och vind.

Mynningen av Lagan ser olika ut för nästan varje dag.

Dynkanten förändras genom vindens försorg. Den rasar,
eroderar ner och byggs på i ett ständigt Pater Nosterverk.

Det brukar alltid påpekas,  hur den stigande havsnivån
förstör
kusterna i de klimatängsliga journalisternas
reportage.

Jag har promenerat vid laholmsbukten i 44 år och
inte
märkt av de teser som klimatjournalisterna hävdar.

Men jag är ingen expert, bara en enkel iakttagare.

Hur som helst, i stället för flyg blev det promenad på
en enslig strand endast beledsagad av gråtrut och
förbisträckande
storskarvar.

Lite bilder blev det  oxå..

Har du lust så häng med och kolla bilderna !

 

 

 

Sandskummaren var märkbart fokuserat på något…

Två kvistar är mer än en stock…ja du förstår vad jag knyter an till.

Laholmsbukten mot Hovs Hallars näsa.

Den dubbelpucklade spetsnäsan låg och blängde…

Den större spetsnosade strandkotten på ständig jakt efter något ätbart.

“Hej, kom och ge mig lite hjälp” !

Jaha…du får själv artbestämma !

Bay Of Skulls

Lagans mynning i Kattegatt.

 

 

liten uppdatering…

 

 

Jag ändrade mig framemot eftermiddagen. Vädret bättrade
sig, vilket innebar mindre vind och temperaturen steg
till något behagligare läge.

Egentligen skulle jag bara ta en extra promenad i dag
vid stranden, men flygsuget var för starkt och då jag hade
min Spirit i bilen, fortsatte jag till Hovs Hallar.

Parkerade på en ganska tom parkering, förutom de
sedvanliga tyska
husbilarna förstås, monterade modellen
och promenerade ner
till Segeltorpshanget.

Vädret var soligt och vinden ca 5 m/sek rakt på.

Kan inte  bli bättre, så jag fick 2 timmar i luften helt
problemlöst.

Efter flygningen spankulerade jag omkring och tog några bilder.

Bilderna kommer här och de är tagna vid 16-tiden.

Så du ser…man ska aldrig säga aldrig …då det gäller modellflyg !

 

 

 

Först några bilder från stranden Laholmsbukten med större
strandpipare och en produkttanker på väg söderut.

 

 

 

 

Segeltorp

När vi var yngre simmade man ut til stenen och solade , då det var fint väder.

Naturen har startat upp…

 

Förgätmigej eller…

 

Havet indikerar ca 5.5 m/sek genom dess rörelser.

Minns ni när regeringen Palme förbjöd tillverkningen av maskrosvin…?

Havet vid Hovs Hallar antar ibland en medelhavsblå färg.

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA ETT STRÖVTÅG PÅ STRANDEN

 

 

 

 

Jag gick en lång promenad på stranden av Laholmsbukten i dag.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

Ocean Surveyor går balansgång på horisonten.

 

 

 

Eftersom min cykel är på service, fick jag inrikta min fysiska träning i dag på en riktigt
lång promenad på stranden.

Vinden var ostlig, vilket gjorde att havet låg i stort blankt. Det var också bekvämt att
promenera i sanden, då man gick i lä tack vare den ostliga vinden.

Som vanligt vid denna årstiden var stranden tom på mänskligt liv.
Det är nästan paradoxalt att gå där ensam, med tanke på att stranden
för en månad sen, var som en myllrande myrstack av människor.

Går du på en strand, ser man olika ting, som flutit iland.
När jag ser det, speciellt om det är är något ovanligare, så börjar ju i alla fall min
hjärna att arbeta.

Mina tankar kommer omedelbart in på det som kallas “slumpen”.

Om vi tar de ballonger, jag hittade i strandrågen, vilka skickats upp från en invigning
av en ny avdelning på ett sjukhus i Schweiz, undrar jag, om det var slumpen, som förde
dessa ballonger hit ?

Det är ju en lätt förklaring, men jag tror inte, att någonting som lyder under fysikens
lagar är underställt slumpen.

Det finns ju hela tiden fysikaliska lagar, som styr olika skeenden. VI känner alla till
historien om fjärilen i Amazonas, som påverkar vädret på Island…

Om du flippar ett mynt 100 gånger, så är ju sannolikheten att krona eller klave kommer
upp ungefär likvärdigt, alltså 50 gånger var.

Men är det slumpen, som styr utfallet  ?

När jag gick i gamla gymnasiet, hade vi tabeller med så kallade “Slumptal”, som man använde,
då det var behov för just ett slumpmässigt valt tal.

Men var de slumpmässiga ? Hur hade talen valts från början ? Genom att kasta en tärning med 10 sidor ?

Eller med hjälp av en algoritm ?

Ja, det tål att tänka på.

Jag ifrågasätter, om det finns något som är slumpmässigt i vår föreställningsvärld..

Jag gick 1.5 mil, vilket gav mig tid för att filosofera och ta bilder.

Här kommer mina bilder, eller i alla fall några av dem:

SONY DSC

Under tidig höst börjar trädsvamparna klättra på björkarna.

SONY DSC

Nergången till stranden

  SONY DSC

Denna och nästa bild av maneter, ser ut som bilder, vilka Hubbleteleskopet skulle kunnat tagit av nebulosor.

SONY DSC

Jo, det är ett djur !

Jag använde blixt på förra och denna bilden.

SONY DSC

Ilandspolade döda alger.

SONY DSC

Ser ni märkena i framkanten av skalet ?

Det är märken efter näbben på den fågel som öppnat snäckan.

SONY DSC

En något mumifierad sandskädda på sin Lit de Parade av snäckskal.

SONY DSC

Längs stranden strök de alltid hungriga trutarna och måsarna.

SONY DSC

Detta djuret är ganska satt i kroppen, kan man väl säga…

SONY DSC

Genevadsåns utlopp.

SONY DSC

När vi var slynglar (12-15 år) tjuvfiskade vi här innan havsöringspremiären…

SONY DSC

Jag undrar hur lång resa denna sulan till en kvinnosko gjort ?
Ganska lång med hänsyn taget till havstulpanerna.

SONY DSC

Denna lilla ört, ca 15 mm hög, hur kan den växa och överleva?

Kan det kallas anpassning ?

SONY DSC

Hangkanten norrut i bukten, är lägre.

SONY DSC

Denna gossen har små ben, men har huvudet på en ganska lång hals…

SONY DSC

Ett av de snällaste och vänligaste stranddjuren.
Alltid glad och nöjd.

SONY DSC

Strandträdet har satt frukt. Foppatofflor…

SONY DSC

En skyddssko stod i sanden. Den var inte sliten i alla  fall.

SONY DSC

Vänder man på den kan man se att den är olje- och syrasäker,
samt att den tar upp vibrationer för att skydda foten.

SONY DSC

Sedimenten i dynerna är ett dokument, som berättar om antalet stormar och
hur starka de varit för att främja sandflykten.

SONY DSC

En individ med plirande ögon som är så trött han stöttar nosen i sanden.

SONY DSC

Jo…han är slut…

SONY DSC

Ett näckrosblad förtorkat och utan klorofyll.

SONY DSC

Laholmsbukten mot Hovs Hallar ligger platt.

SONY DSC

När jag såg på detta genast, tyckte jag det såg ut som en död ejderhona…

SONY DSC

…för de har ju vissa likheter…

SONY DSC

…men verkligheten visade det var en bränd stubbe.

SONY DSC

…å här ligger en annan och drar sig…

SONY DSC

Solen ger dynamik åt denna och nästa bild.

SONY DSC

Ett pekfinger från solen nästan lite uppfordrande.

SONY DSC

Nån sa till grässtrået: Du kan inte göra märke i sanden !

Grässtrået sa: Ge mig en vecka bara…

SONY DSC

En knotig moder med sitt barn…

SONY DSC

Skallen från en av de större arterna som lever vid stranden.
Jag har tyvärr glömt namnet…men det var något med horn…

SONY DSC
På väg hemåt passerade jag de nyplöjda och harvade fälten,
som ligger som loja dyningar vid sidan av vägen.