…att min gamla HyperAva planterats i en åker .
Dagen grydde med lite regnskurar, VSV vind ca 5 meter i
sekunden.
Men det var möjligheter för termik.
Jag åkte iväg till ett av mina flygställen, där det finns en
hangkant just mot sydväst. Denna kanten har jag inte
flugit på på många år.
Kanten ligger söder om det vanliga hanget vid Tjärby Kyrka.
Du ser på bilden hur högt det är och hur terrängen runt
om gestaltar sig.
Nåväl, jag monterade ihop min Ava och kollade att allt
fungerade.
Slutligen hängde jag på min GoPro på modellens kropp
och jag hade ställt in kameran för 2 stillbilder i sekunden.
Du kommer längre ner att kunna se, vad som skedde
tack vare min kamera på modellen.
Ok, jag startade flög mot vinden, som just nu var västlig
, så flygriktning i princip mot Hovs Hallar.
Då jag var ca 500 m bort och inte speciellt högt, hände
följande med min Ava;
Modellen gick i i en störtspiral åt vänster och den
förlorade höjd. När jag ser min modell på väg ner mot
marken, gäller det att ha en plan för att rädda modellen.
En snabb tanke i min hjärna var : Brownout…
Under modellen fanns en stor veteåker.
Alla vet, hur lätt det är att finna en bortflugen modell där …
Jag hade ingen kontakt med modellen, och jag kunde
egentligen bara satt mig ner och inväntat smällen.
Men efter flera tusen timmars modellflygande har jag
lärt mig att reagera instinktivt i dessa situationer.
Jag gjorde följande;
Slog av sändaren och sedan på den igen. En sekund efter
jag gjort det, fann jag, att modellen ändrade beteende.
Den svängde inte lika brant och hade planat ut något så när.
Betänk att avståndet var 500 m från mig till modell,
vilket gör, att det inte är helt lätt med synintrycken,
som talar om, hur modellen ligger i förhållande till
marken.
Nåväl, jag lyckades få håll på modellen, roderna funkade
och motorn gick igång, så jag kunde flyga hem försiktigt
och landa.
Inga skador på modellen, men jag ville veta, vad som
hade skett, då mitt sidoroder gått ut ?
Jag vill tala om, att hela sekvensen med ingång okontrollerbart
läge, tills jag åter hade kontroll, handlar i tid om uppskattningsvis
6-7 sekunder.
Hela mitt agerande var en betingad reflex. Allt vad jag vidtog
kom av sig själv.
Annars hade jag aldrig löst det.
Men vad var det som hände ? Jag kan inte säga 100 % vad
detta bortfall initierades av.
Jag stod lite skymd för planet bakom ett yvigt träd och
det vet vi inte är bra för signaler på 2.4 GHz.
Vidare så hade jag min sändarantenn pekande mot
planet, vilket är det minst optimala då vi använder
1/4-vågsantenner på 2.4 gHz med dess vågutbredning.
Mina ackar var nyladdade. Om mottagaren tappat power
hade jag märkt det, genom att telemetrin skulle upphöra.
Men min vario och höjdmätare rapporterade hela tiden.
Därmed inte sagt, att mjukvaran i mottagaren fungerade,
som den skulle.
Jag kan ju se på min sändares display, om min mottagare
kommunicerar med sändaren.
Men, vem tror du har tid med det, i det trängda läget
jag var i ?
Det enda jag vet, är att sidoroder och höjdroder gick i
ändläge plötsligt.
Jag fick tillbaka kontrollen efter återstart av sändaren.
På RC-Universe har jag läst om, att om man grejar med
modellminnena, vilket jag gjort häromdagen just med
HyperAvan, så ska man binda om sin mottagare, för
annars kan det ske konstigheter just på JR.
Efter denna nära döden upplevelsen, bytte jag acke
kollade funktionerna noga och startade igen.
Jag fick nästan två timmar i termiken, som slutligen
stördes av en snabbt kraftigt ökande vind i samband med
att ett Cb passerade med sina kalla nedsvep och regn.
Så jag landade snabbt, för att inte utmana ödet.
Under min flygning efter incidenten funkade allt perfekt.
Sen packade jag ihop mitt pick och pack och drog hem.
Hemkommen rev jag ur allt ur Avan, vad gäller elektronik.
Det vill säga mottagare, reglage, variometer, GPS-tracker
och allt som hade med ström att göra.
Allt kollades och jag kunde inte finna fel vare sig på
antennplacering eller kopplingar för ström. Alla kontakter
från servona satt i mottagaren som de skulle.
Sen band jag om mottagaren och ställde in Fail Safen
på nytt.
Min Fail Safe-inställning är; Noll motor, full broms,
lite sidoroder och lite höjdroder.
Inställningarna har jag testat i luften. Avsikten om
mottagaren går i FailSafe är att modellen ska sjunka
och glida kontrollerat i en cirkel utan acceleration.
Vi får väl se, hur det fungerar, nästa gång jag ska ut
med modellen.
Att min HyperAva fortfarande är i flygbart skick,
är på sitt sätt en form av ett mirakel.
900 timmar i luften…
Klart den är sliten. Men den flyger bättre nu, än då jag var
ute och premiärflög den för ca 10 år sedan.
Så jag hoppas på det bästa utfallet !
Här kommer en bildsekvens på incidenten, dokumenterad
av min GoPro, som sitter på vänster sida av kroppen och
i stort fotograferar längs vänstervingen.
Kameran tar 2 bilder i sekunden. Med ledning av den
informationen, kan du räkna ut, hur lång tiden var mellan
okontrollbart till kontrollerbart.
Bilderna på modellen tagna från vingen är klipp från en
video upptagen med min Mobius.
Det är ingen dålig kvalitet med tanke på kamerans storlek !
Den gamle inför det som kunde blivit Avans sista äventyr…
Off she goes !
Här ser du Litorinavallen, som bildat en hangkant.
Bilden beskrivev väl termikflyg på sitt sätt.
De två viktigaste medlen finns med; En modell
och termik manifesterande sig med Cu-moln.
Jag flög rote med en ormvråkHär börjar krisen, med att mitt sidoroder och höjdroder går ut
…helt utan kontroll på rygg…
Modellen störtspiralar mot…
..den alltmer närmande Terra Firma…
…ser inte så där hoppfullt ut…
…men genom mina åtgärder…
…återvann jag kontrollen igen. Det var nära ögat, ca 10 m över marken !