…upplevde jag i måndags.

 

 

 

 

 

 

Måndagen infann sig med lika fint väder, som det varit sista veckan.
Det var solsken, cumulus på gång, vilket sa, att det kan bli fint
termikflygväder.

Enda orosmomentet var ju risken för åska ochvidare var det hög luft-
fuktighet och dis.

Men det hindrar ju inte, den intresserade flygaren att åka ut för att
få en stund på vingarna.

In med Avan i bilen och ner till Tjärby. Kom ner ca kl 0930 och
termiken var i full gång. Så jag monterade och gjorde allt klart
för flygning…..men då jag skulle slå på sändaren, var den redan på…
och acken deaktiverad.

Jag hade glömt slå av, när jag hade justerat en sak på en av mina modeller.

Nu är det inget katastrof, för sändaren har en cutoff-funktion, vilken slår
av sändaren då LiPon kommit ner till 9 Volt.

Eftrsom jag alltid har laddare med, fick jag sätta sändaren på laddning
med 2 C. Efter 30 minuter var det klart och det var att starta.

Termiken mycket stark, men mycket disigt, så redan på 400 m höjd
var modellen svår att se.

Hur som helst, så fick jag 2 timmar i termiken innan jag landade och
då var jag ganska mätt på termikflygning.

På eftermiddagen var jag social och vi åkte till stranden. Varmt.
I vattnet 25 grader…

Pär ringde och ville flyga hang. Så vi träffades klockan 1730 och drog ner till
HH.

Där det blåste 6 m/sek rakt på. Kunde inte bli bättre.

Efter mitt utkast, fick jag då jag passerade kantrotorn en mycket hoppig resa.
Det var att plocka fram sin flygskicklighet, för att reda ut det.

Men allt gick ok och man man kunde njuta de fina förhållandena med andra
aeronauter, skärmflygarna.

Pär, som har ett plan som är lätt och sprött, Lunaken, kastade ut och
fick efter lite äventyr modellen stabiliserad, sen den passerat kanten
och också han upplevde fin flygning.

Som vanligt passerade trevliga människor, som ställde vettiga frågor,
eftersom vår flygning väckte deras intresse.

Så Pär och jag berättade och visade.

Efter lyckligt genomförda landningar för oss båda, för gudarna ska
veta, att det är inte lättlandat på HH, om man inte är ett superproffs
förstås, vilket inte vi är.

Vi har bara var och en mer än 40 års erfarenhet av flygningar på
Hovs Hallar…därför vet vi, vad som kan hända.

Klockan 2200 var jag hemma efter en intensiv upplevelsedag
med modellflyg, natur och möte med olika människor.

Jag visar lite bilder.

 Klart den gamble hangflygaren är glad inför flygningen.

 

Vår landningsbana är klippt…

Pär har kämpat sig uppför backen med sin modell.

…undrar om….tänker modellflygaren.

Start 1.

Start 2.

Start 3.

“Flyg”, säger Pär.

…fast kantrotorns muskler skakar om modellen…

..nu ok ?

…nä,  den får en omruskning till…

…som synes…

…nu gäller det att få planet i sina händer 100% igen…

…men modellen är inte ute över kanten än…

…akta buskarna !!!

…klarar det sig ?

…jo…

…det ska det väl…

…göra.

En Lunak och en Alpen Sprintskärm, tror jag det är.

Pär svänger i solgatan.

Fler som hangflyger.

Pär planerar landningen med Lunaken. Man måste planera landningen här.
Speciellt med en sådan modell som denna.

Landningen gick bra.Betänk vad som kan hända, om man träffar en sten som ses här….
med en kropp uppbyggd av balsa och  tunna lister….

 Ett glatt gäng som kom och var nyfikna.

 Glada, positiva människor.

Familjen hade besök av en student från Kenya,
som var den, som ställde de vettigaste frågorna.

 Ett andäktigt lyssnande auditorium…

 Undrar vilken skröna den gamble hangflygaren nu drog…

…”å så här stora är getingarna på hovs Hallar”…..

Pär ger en privatlektion..

Den gamble med passerande modell. I nosen försedd med en GoPro.

(Alltså modellen).

Jaha. säger Pär, båda modellerna hela…

En av de två arter tistlar som växer på Hovs Hallar.

Den är verkligen taggförsedd.

..och jämfört med den föregående är denna tistelarten som en bomullsblomma.

Den gamble och havet…

Paragliderpiloten flyger in i den nedåtgående solen efter en fin flygning på Hovs Hallar den 28 Juli.