…en vacker vinterdag…..

kan innebära att man tar bilder…

 

 

 

 

 

…för hittills har ju vintern i södra Sverige,  med förlov sagt, varit mild.

I torsdags hade  vi lite kyla och 10 – 20   cm snö. Naturligtvis var jag upplagd för lite
flygning oxå, men framför allt ville jag ta lite bilder,  som kunde illustrera en del
av den normalt snåla  halländska vintern.

Yr.no har lovat från söndagsförmiddag ett varmluftsinbrott från sydväst,
vilket gör,  att vi inom 2-3 dagar kan vinka adjö till snön, då det ska bli 3-6 grader varmt.

Man har  också förutsett,  att februari kan bli kall med arktikluft,  som ramlar ner på oss.
Den som lever får väl se…för det tycks,  som om kylan kommer tillbaka om en vecka.

Jag visste precis, vart jag ville åka för att få de bilder,  som jag tyckte passade
och där hade jag också möjlighet att provflyga,  min numera med skevroder
utrustade Sparky.

Ljuset var starkt som vid Arktis och skyn var blå, men…vi hade konvektionsdimma,
som dock lättade fram emot 12-tiden och då man nådde högre terräng.
Men de första bilderna var påverkade av dimman.

Dimman hade det bildmässiga med sig,  att växtlighet blev glaserad av rimfrost,
vilket ibland kan vara vackert och ge en speciell känsla av vinter. Vidare blir kontrastern
och konturerna mjukare.

Under min färd, som var på 60 km,  såg jag mycket få djur. Det enda klövvilt jag
observerade var  en liten get, ett smaldjur, som alltså var fött 2015 i slutet av Maj.

Min modell Sparky provflögs på Torvsjöns is och den flög ok,  som jag förväntade mig.

Nu är min Sparky  lättare att hantera i trängda situationer,  då jag behöver svänga
eller snabbt  korrigera tack vare skevroder. Originalt har Sparky ett ytmässigt litet
sidoroder att svänga med och ibland,  kan man vara tvungen att göra kraftiga
korrigeringar, då modellen är lätt. Eftersom sidorodret är litet, måste man tillgripa
stora utslag för att få verkan.

Vad händer då man använder stora utslag ? Jo, om de blir för stora, kommer sidorodret,
precis som en vinge,  att bli överstegrat, då det vid för stor anfallsvinkel, kommer att förlora
den laminära strömningen.  Strömningen över rodret avlöses  och den omvandlas till
turbulens  varvid den roderverkan du vill ha försvinner.

Så tänk på det, att ett roder i sig överstegras med för stora utslag.

Så den gamla sanningen är,  att det är bättre med stora roder relativt sett, än att
använda smala nästan ständigt överstegrade roder. Är kordan för liten på ett roder
bromsar det på grund av lyftkraftsmotståndet.

Som aktiv flygare spanar jag ständigt efter andra konstruktioner, som kan
passa mina syften. Jag vill ha högvingat, låg vingbelastning  och ca 150-180
cm spännvidd,  för att exempelvis kunna ha en kamera fäst på kroppen
och kunna fotografera stabilt och säkert.

En modell som jag tycker fylla mina krav är denna :

 

Priset ca 1400 kr och firman som säljer Rainbow är Staufenbiel i Tyskland.
Det finns även en version som är 200 cm i spännvidd.

Under min tripp blev det som sagt lite bilder.

Här är resultatet:

 

När jag växte upp just här vid Kaptensgatan, vill jag  alltid minnas, att Nissan
varje vinter var isbelagd . Önsketänkande…troligtvis, men varje gång Nissan
var frusen,  åkte vi skridskor på den uppe vid Laxön/Örjans Vall eller uppströms
Österbro nedanför Norre Katts Park.

Den nordostliga vinden har pulverlackat en tall med iskristaller.

Från pirarmen Halmstad.

Vid sista stormen, Gorm hette han, flög strandväxtligheten upp och
draperade en buske. Barken på busken smakar bra för kaniner och harar.

Inte kunde jag köra förbi strömstararna i Simlångsdalen…

Det enda klövviltet jag såg. Stod 150 m ut på åker och kollade om det fanns något att äta.
Djuret är en get,  som är född 2015 i slutet av maj. Det är ett litet djur och kallas på grund  av
sin egenskaper för “Smaldjur”. Vad som dock är märkligt med detta rådjur, i slutet av Januari,
det är att pälsen är brun . Rådjuren byter ju päls  på  vintern till en gråaktig färg.

Märkliga avtryck på räcket vid bron i Simlångsdalen…
Är det Dolly Parton som lagt sina behag på räcket…
eller en fotografs armbågar som ville föreviga strömstarar ?

En strömstare badar tårna…

Om jag tycker om strömstarar…?

Halländsk skogsbygd vintertid

Ena sidan av en väg…utan ett enda viltspår…

…medan andra sidan var fylld av spår.

Här provflög jag min modell.

 

Rimfrosten klirrar i motljuset.

Ja, så här mycket snö finns det….10-20 cm.

Här har dimman som synes börjat lätta, men solen fortfarande dämpad genom dimfiltret.

Varför har jag med ett gammalt hus ? Jo, detta hus i Mästocka 25 km från Halmstad
uppe i tassemarken, hyste under många år en märklig förrättning som hette och håll i er:

                                     “Mästocka Cykel Och Radio “.

Men jag tror det rätta namnet var “Mästocka cykel, radio och sportartiklar”.
Det enda som avslöjar husets tidigare öden är skylten med ” Luxor Radio” på
väggen.
Företaget ägdes av en man,  som ute i bygden sålde cyklar, radioapparater och
sedermera all sorts elektronik.  Ägarens namn är Harry Nilsson. Jag blev bekant
med honom då jag bodde 10 km öster om staden och skulle köpa  en
videobandspelare 1989. Det var just då,  som satellit-tv blev aktuellt. Eftersom
jag hade köpt en satellitmottagare redan 1985,  tyckte Harry jag var specialist
och jag hjälpte honom just med sat-mottagare och antenner.

Sista gången jag var hos honom i affären, som var en makalös inrättning med en
blandning av cykellyktor, fälgar och transistorapparater från tidigt 60-tal,
skulle jag ha en videobandspelare igen. Jag frågade,  hur många han sålde vid jultid
och jag lovar, det var många.   Han sålde mycket och var enastående billig.
Hans  kundkrets sträckte sig långt bort  från Mästocka.

“Kör till Harry i Mästocka”, var ett vanligt råd elektronikspekulanter fick.
Harry stöttade sin hembygd med frikostiga gåvor och han var en hängiven
hembygdsforskare.
De fruktansvärda köpladorna  i städernas utkanter ger ju inte en affär som
“Mästocka Cykel och Radio” i dag någon chans.

Synd.

Dimman lättar över Mästockaheden.

Mästockaheden. Värt ett besök i sommartid.