…kunde vi som var ute erfara i dag onsdag.

 

 

 

 

Onsdagen började med en disig förmiddag, men yr.no hade lovat uppklarning
frampå eftermiddagen.

Det kunde kanske bli termikväder för en segelmodell efter en lång period med
termiklöst väder. Vid lunchdags var det blå himmel med 3/8 Cu och vinden låg
på 3-5 m/sek ost-sydost.

Således lastade jag min mycket vältrimmade Blue Phoenix och gav mig iväg till
ett ställe,  där det är utmärkt att flyga  termik.

Det är en alldeles speciell känsla jag får, då jag kommit ut ur bilen och hör
lärkorna intensivt spela i skyn. Det känns,  som om en spelande lärka är
bekräftelsen av vårens ankomst. Jag har hört och sett lärkan tidigare, men inte
hört den spela så intensivt,  som den gjorde i solskenet i dag.

Min Blue Phoenix var snabbt monterad, 6 gummiband och sen start. Just
efter min start såg jag 2 ormvråkar, som lade sig och kurvade vid min
startplats och jag var inte sen att piggybacka i blåsan. Jag vet,  ormvråkar
är bra på att hitta bästa termiken och denna blåsan var inget undantag.
Min blå fenix klättrade snabtt och då jag kollade telemetrin, steg jag
med 3.5 m/sek. Jag hängde med upp till 350 m, sen var den svår att se
i det  skarpa solljuset.

Under mitt flygande kom två grupper med migrerande tranor
flygande förbi på väg norrut. Man hör ju tranorna,  långt innan man
ser dem. Tranor är mycket pratsamma och kan  frambringa otroligt
mycket ljud från sina taniga kroppar. Varje grupp innehöll ca 50 individer.
Tranor är utmärkta termikflygare, vilket de måste vara, eftersom  deras
kroppars uppbyggnad inte tillåter aktivt flaxande under längre perioder.

Jag observerade också mindre flockar med tofsvipor,  som kom förbi.

Märkligt att en dag med sydostliga vindar och solsken omedelbart kan
trigga igång en sådan rörelse av olika fågelarter…

Tyvärr är det ju så, att jag kan inte fotografera med nån reda,
då jag flyger. Ja, ni vet styra modellen med vänster hand och
hålla kameran i höger…Det kräver lite simultanförmåga.. Styra
modellen och samtidigt se till att kameran har rätt objekt i
sökaren och att den låser och mäter…Därför har jag inga bilder
på fåglar eller modellplan. Men det kommer. Förhoppningsvis
blir bilderna bättre,  då jag  väntar på ett bättre zoomobjektiv.

Varför jag inte lyckades ta bilder berodde på,  att jag åkt ifrån
min sele för sändaren.

Efter två timmar i termik var jag nöjd, för det blåste ganska kallt,
så jag landade. Men detta kändes som en termikpremiär som hette duga.
Vi vet ju att termiken tidigt på våren är den bästa och i dag var inget
undantag. Termikblåsorna hade stor horisontell utbredning,  vilket
gjorde, jag kunde flyga avslappnat. Detta också beroende på en perfekt
trimmad modell.

Det enda jag gnäller på,  är att min telemetri är svår att höra från
sändarens piezohögtalare. Volymen är för dålig. Jag skrev ett brev med
snigelpost till JR i Japan och fick ett snällt svar. Beskedet var,
att JR visste om problemet och att man jobbade på en lösning. Jaja, vi
får väl se,  hur det blir med det.

Jag litar inte på det, utan jag ska löda in en LF-förstärkare,  eller på
annat sätt lösa problemet, så jag får upp volymen. Att stå och glo på
en LCD är fullständigt meningslöst en solig dag,  för du ser inget av
informationen,  som presenteras på skärmen.

Sådan var den 9. Mars och mitt termikflygande !

Några kringbilder kommer här.
(Jag försökte plåta tranorna,  tyvärr hade jag bara mitt normalobjektiv.
Tranorna var ganska nära, men ir-avståndsmätaren på kameran
förmådde inte  låsa  på fåglarna, så det blev ingen bild).

Min trogna Blue Phoenix. Flygande ännu bättre efter vinterns översyn

Efter dagens sista flygning vilande i gräset.

Ni ser själva…solsken 3-4/8 Cu.

Det höstsådda på gång.

Tofsviporna kivade med gråtrutar och måsar som vanligt.

Men att se tofsvipor tumla runt över åkrarna, det ser jag som ett vårtecken !