Strövtåg vid havet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att ha tillgång till en fri horisont, eftersom jag bor vid havet,
ger mig möjligheter till flera saker.

Här finner jag en säregen natur,  formad av  gränsen mellan
hav och land, vilket skapar förutsättningar för oväntade upplevelser.

Då jag var på plats i går, blev jag förvånad att endast möta en tysk
turistande familj från Münster.
Som förresten bara talade om älgar.
Deras besök var avsett att få se en älg. Jag sa,  att möjligheten att se
en älg vid Lagaoset vid denna tiden på året, den är inte stor.
Jag rekommenderade turisterna att åka till en djurpark.

Med tanke på det vackra vädret, trodde jag stranden skulle vara
något mer  besatt av människor.
Men de dyker säkerligen upp,  då semesterperioderna startar.

Här finns gott om plats,  då stranden är 20 km lång…

Att spankulera ensam i den miljö jag beskrivit ovan, gör att
man bjuds överraskningar. Kombinera vad du kan finna på
stranden med din fantasi och du hamnar i en annan värld.

Just denna dagen var min avsikt att fotografera strandfynd.
Det spolas ständigt upp föremål på stranden,  oavsett om det varit
hård vind eller ej.

En strand vid havet är ett område,  som ständigt förändras på grund
av havets och vindens påverkan. Inget är statiskt här,  vilket gör allt
oväntat väntat.

Jag kollade vattentemperaturen…nja, lite varmare vill jag ha.

Nedan redovisar jag några snabba ögonblick från min promenad.
Håll med om,  man möter spännande djur, som man inte trodde
existerade i sinnevärlden.

Häng på !

 

 

Större sandmobbaren  var på ett sällsynt dåligt humör…

…vilket denna bilden kanske illustrerar i någon mån.

Ett sällsynt besök…

…av den skygga och här som det tycks något häpna  amfibietaxen.

Havet tuggar i sig  strandbrinken utan pardon.

Bäcken,  som i våras var en liten flod nästan,   är nu efter två månaders torka en rännil.

Vår gamle  stadigt placerade veteran, som lystrar till namnet Allan Al
är still going strong, nu inne  på sitt tredje år, som observant och
pålitlig gårdvar på stranden vid Lagans mynning.

Saltarven spirar och jag undrar,  var får den sin  näring ?

Ett stycke av en tall som ser ut som ett fossil.
Det hade inte varit utsatt för eld utan antagligen
varit i sötvatten via Lagan under lång tid och
sedan långsamt torkat.

Skamödlan  låg och vilade med nosen nerkörd i sanden, så den  trodde,
den blev osynlig. Tur han är utrustad med extra huvud som håller utkik…

Strandlöparen här var totalt utmattad och hade
slängt sig helt ogenerat på rygg och vilade.

Saltarv, som kan användas till en hel del…
Jag tycker denna ört med sin enkelhet i uppbyggnaden
är vacker. Ser ut som ett träd från Permperioden.

Kan användas just nu under försommar,
då örten är späd som sallad och mat.

En öde strand. Nästan…

Den giftiga Huggålen som ständigt är beredd att slå till mot sitt byte.
Kolla den stora gifttaggen han har på svansen.

Undrar hur denna något förvirrade Demensmojängen   förflyttar sig ?
Kanske han studsar fram på stumpen…

Det ser ut som han gått vilse…
Med blicken han har,  ser det ut som,
om  han varit på häftig fest i går kväll…

Den större Svekormen som ständigt låter sin innehållslösa svada jäsa över.
Den producerar bara substanslöst munväder och är totalt opålitlig. Han känner
troligtvis inte till det gamla talesättet: Stora ord och fett fläsk fastnar aldrig i halsen…

Den större svekormen håller sig för sig själv, då de andra varelserna vid Lagaoset
inte står ut med hans tomma tirader. Därför får han spela för tomma läktare.