Hej Mats och tack för en massa foton från en av de tre tävlingsdagarna i Bollerup!

Ja Bollerup är ju ett Lantbruksinstitut och Naturbruksgymnasium. Bollerup är otroligt populärt bland eleverna eftersom man kan ha med sig sina egna husdjur, ja det är i första hand fyrbenta djur som börjar på H.

Att vi inte kan TÄVLA på Rinkaby drabbar ju inte bara oss utan även brukshundsklubbar m fl nyttiga föreningar. Det finns inget förbud att flyga modellflyg på Rinkaby – allemansrätten gäller – man bör dock fråga om lov hos arrendatorn. Det är organiserad civil verksamhet som riksdagen inte vill upplåta sina välskötta beteshagar till. Enda undantaget är scouterna som ju har självaste Sveriges Konung bland medlemmarna.

Detta år saknade vi Markku Tähkäpää som tyvärr avlidit nyligen. Mats, du har på massor av foton från tidigare år visat hans mästerliga byggen som är rena konstverk men dessutom flyger fint…

Du nämner kurvroder litet varstans. Varför har man det? Jo, om vi tar en FRFLYGANDE segelmodell (den har alltså ingen radiostyrning eller sådant utan är som en såpbubbla som flyger helt på egen hand) – den drar vi upp med en tunn lina som kan vara upp till 100 meter lång. Ja linan kan vara en pianotråd, men det finns aramidlinor (t.ex. FireLine eller SpectraLine) som är nästan lika stumma. Linan får inte töja sig för då tappar man den rätta känslan för vad modellen har för sig 100 meter upp. Jo – det finns en lurig passage när man drar upp modellen och det är när den kommit så linan är 30 grader vinkel, dels är det helt andra vindförhållanden när den kommit såpass högt, dels hamnar linans fästpunkt litet längre bak när modellen börjar räta upp sig. Det är vanligt att modellen nu skär brant neråt åt antingen höger eller vänster. Att den skär åt sidan kan man oftast klara genom att springa mot modellen så att linan inte är sträckt och då kan den flyga på det som den är trimmad – alltså glidflykt – när den rättat till sig kan man börja dra i linan igen. För en väldig massa år sedan kom man på att ge modellen ett AUTORODER. Om modellen vid varje startförsök vill dra åt vänster så kan man ge litet motroder. Fiffigt? Jo – men hur blir glidet sedan då? ja det blir ju inte alls vad man ville. Därför så har man två justerbara stopp för rodrets utslag. En liten fjäder drar rodret till sitt “glidflyktsläge”. Men när man kopplar sin lina så kopplar man även en extra ögla eller sprint som med en liten lina spänner rodret åt det håll som behövs för att modellen skall gå snällt uppåt på linan. Här Skandinavien har vi oftast trimmat modellen så att glidflykten blir stora högervarv.
Så – när man har modellen högt upp ovanför huvudet och det fortfarande drar i linan uppåt så har modellen hittat uppåtströmmande luft och då är det rätta ögonblicket att koppla ur linan. På moderna segelmodeller F1A med modern starkrok så krävs att man drar med 15-20 kg neråt, för oldtimermodeller med s k “rak-krok” räcker det oftast att ge linan litet slack.
Om man tittar på Mats bilder så ser man en flagga under modellen. Denna flagga fyller två funktioner, dels så ser tidtagaren exakt när själva flygningen börjar (när man kopplar ur linan alltså) , dels ger flaggan ett litet luftmotstånd som gör att när det slackar så flyger modellen ifrån linan och är alltså losskopplad. Man kan även ha en liten fallskärm. Fallskärmen har samma funktion som flaggan men den vecklar ut sig när linan kopplas loss och linan sjunker långsammare till marken. Har man pianotråd så vill man vinscha in sin lina snarast så den inte får ett skarpt veck. En fiskelina har ju inte detta problem men den kan fastna i klövervallens klöver och blir väldigt besvärlig att vinscha in. Man får inte heller lämna linan på marken för då kan någon snava på den…

För gummimotormodeller kan man ha liknande arrangemang, ett autoroder som påverkas av motorns moment. Likaså har man detta för förbränningsmotormodeller och när motorn stängs av med motortimern så ställs även rodret om till glidflyktsläget.

På något ställe nämns Gunnar Viwardsson, men han var inte med nere i Bollerup. Det är Göran Larsson som gärna flyger sina förbränningsmotormodeller.
Ende deltagaren från Norge kände på sin motors propeller under lördagen och han kom med högerhanden inlindad i en trasa och fick skjuts till Ystad där dom sydde litet…

Själv är jag ju ingen tävlingsmänniska, men har man en modell som inte gärna vill komma ner så blev det ett silver till mig där jag blev slagen med totalt 3 sekunder av segraren.

Efter en tävling är det mycket jobb när man kommer hem, för man inte noggranna anteckningar så märker man inte förrän nästa tävling vad man glömt fixa. Vingar och stabilisatorer skall sättas i sina fixturer för att inte bli skeva, jord och annat skall tvättas bort, motormodeller skall göras rena.

Tack för bilder o texter Mats! /// Ingvar, urgöteborgare som bor i Borås