Jag besökte modellflygare i Laholmstrakten .
Där jag förstod, att ska man kunna få en mindre modellflygklubb
att fungera, så gäller det, att ha det enkelt.
I dag är det så, att människor inte har så mycket tid att lägga på
bredvidarbetet i ideella föreningar.
Då krävs det, att allt hålls enkelt och att energin satsas på
kärnverksamheten: Flygning.
Inte på att bygga campingar, fina toaletter osv.
Söder om Laholm har modellflygarna ett fint fält i trakten
av Kövlinge, placerat vid sidan av vägen Laholm-Vallberga.
Håll koll på skylt “Modellflygfält”.
Här finns allt, man behöver som modellflygare. En bra gräsbana
som är lättskött och ett enkelt klubbhus.
Jag var bjuden dit i söndags för att få bese det och träffa
några av modellflygarna.
Vädret var solsken och ostlig vind ca 3-4 m/sek.
På plats var Johnny och Lasse.
Johnny med en depronelseglare och Lasse med en fin F3B-modell
från Tjeckien.
Jag tog bilder, för att i någon mån visa verksamheten vid fältet
tidigt en söndagsmorgon.
Klubben har haft en positiv utveckling med tillströmning av
nya aktiva medlemmar.
Johnny förbereder
Nu ska den iväg…
Koncentration.
Take off
Modellen i sitt rätta element.
Skev, sida, höjd och klaff.
Lasse pilot på Asperatus.
Tänk om man haft en sådan modell
med sig till en tävling 1975 ?
Så här ser ett effektivt höjdstyrverk, fena och sidoroder ut i dag.
Långa och smala ger ett högt Re-tal, vilket gör, att de är effektivare.
När jag ska förklara, varför höga Re-tal är bra, brukar jag säga,
att en lång smal kniv skär mer tårta än en kort och bred…
Du ser…öppna fält, inga hinder.
Denna typ av elseglare är otroligt högpresterande
tack vare mycket effektiva vingprofiler.
Denna konfiguration på en modell har nu börjat slå igenom även på full-size flygplan.
Dags att planera landning.
Modellen har ett högt glidtal, som tas bort genom effektiv klaff inför landningen.
“Asperatus”
Kommer antagligen från namnet på en
typ av moln som heter “Asperitas”
Stugan
