TAYLOR CUB

 

Hur Taylor Brothers Aircraft Corp.

blev till Piper Aviation.

 

 

 

 

 

 

Inge Ahlin från Sala skickade lite bilder som visade
hans nya Taylor Cub, blev jag intresserad av dess
utveckling och vad som styrde utvecklingen

till den plats där den hamnade.

Under 20-30-talen var det många, som ville
konstruera och tillverka ett flygplan, som
Average Joe kunde köpa och hålla i luften.
Många försökte, men det stora problemet man
stötte på var motorvalet. Det fanns helt enkelt
inga lämpliga motorer i den storlek man önskade.

Det man ville ha var ju en enkel och robust motor,
som gav50-75 hk. De motorer som fanns på
marknaden var avsevärt större och avsedda
för kommersiella passagerarbolag eller så
fanns det surplus från kriget. De senare var
ofta olämpliga ur många synpunkter då,
de var framtagna under brådska och tillverkade
för att hålla inte 10-20 år utan en kortare tid.

Den motor som fanns i Amerika tillgänglig för
lättare flygplan, var en motor av fabrikatet Kinner.
Den gav 90 hk och var relativt pålitlig.
Problemet var, att den var väldigt dyr och därmed
hade den brutit mot en av målsättningarna,
man hade satt upp för ett varjemans flygplan.

En av männen som konstruerade lätta plan
enligt ovan, var Clarence Gilbert Taylor.
Han bildade ett företag ihop med sin bror Gordon,
som hette The Taylor Brothers Aircraft Corp
och de höll till i New York.

Första planet man konstruerade hette Chummy
hade en 9-cylindrig stjärnotor på 90 hk,
som inte var pålitlig. Vid en demonstrationsflygning
för en kund kraschade Gordon flygplanet och slog
ihjäl sig. Clarence hittade nya finansiärer och
flyttade sin fabrik och började seriproducera
“Chummy” flygplanet som då utrustades med en Kinnermotor.

Bröderna Taylors första plan “Chummy”.
Byggdes i två ex varav det ena havererade och slog ihjäl en av bröderna.

Man tillverkade 10 stycken, men med börskraschen
på Wall Street 1929 försvann alla möjlighter att
driva projektet vidare.

Räddningen för Taylor var att ett oljeföretag,
som ägdes av Ralph LLoyd och Thomas Piper.
Dessa steg in och finansierade verksamheten.

Detta var första gången namnet Piper dyker
upp i världen av flygplan. Efter diverse
ekonomiska turer och konkurser återuppstod
företaget 1930.
Det ägdes då av Bill Piper.

Så här såg deras första logo ut. En björnunge=Cub.

Det första planet Taylor konstruerade var E-2 Cub.
Man kan säga, att detta var UrCuben, som ju
gav ideér till de senare utvecklingarna av Cubarna.
Motorn var en 9-cylindrig stjärnmotor,
som gav ca 40 hk och provflygaren av planet
hade bara lovord för planets egenskaper och
motorn. Taylor hade nu nått ett av sina mål,
nämnligen att konstruera en enkel maskin,
som var enkel att flyga och underhålla.

OriginalTaylorCuben med en 9-cylindrig Salmsonmotor.


E 2 som var den första serieproducerade Cuben..

Instrumentering i en E-2. Att säga att den var spartansk är ju inte att överdriva.

I början av 30-talet kom ett annat genombrott för Taylor.
Continental satte på marknaden sin nya A-40
4-cylindriga boxermotor.
Den gav ca 35 hk vid 2500 varv och utgjorde en
idealisk kraftkälla för lätta enkla plan..


Continentalmotorn som gjorde allt möjligt för konstruktörerna.

Dessa första serieproducerade Cubar kostade
1325 dollars. Företaget sålde enkelt sin Cub
med den nya motorn och allt jobbade framåt.
Då kom det problem med Continentalmotorn.
Den hade kullager som skar. Felet rättades av
Continentalfabriken och ordningen återställdes
.1935 märkte man , att E-2 Cuben närmade sig
sitt slut i produktionen och man var tvungen
att komma med något nytt.

En av de anställd ingenjörena,
som hette Jamonuneau, fick i uppgift att
modernisera modell E-2. Under tiden ingenjör J
konstruerade om E-2, så åkte Taylor in på
sjukhus och kunde inte övervaka konstruktionen
med sin chefsingenjör.

När Taylor kom tillbaka, visade det sig,
t J inte bara hade konstruerat om och förbättra
t E-2 Cuben, han hade konstruerat ett helt
nytt flygplan. Detta blev för mycket för Taylor,
som kände sig förbisprungen.

Emellertid sa Bill Piper till Taylor att antingen
accepterar du, eller sticker härifrån.
Piper kunde säga så eftersom det var
han som var huvudägare och huvudfinansiär
i företaget och han hade insett Jamouneaus
tekniska förtjänster.

Taylor hade bara att dra iväg och han
flyttade till Ohio, där han öppnade Taylorfabriken.

Den nya Cuben som J konstruerades,
hette J-2 Silver Cub.

Taylor E-2 Färgen var röd och silver.

 

En Taylor Cub. Cublogon sitter på fenan.

 

Toppen av en Franklinmotor.

 

Inte direkt någon rikhaltig instrumentering. Hittar ni hastighetsmätaren ?

 

Den sitter här på vingstöttan och är en vindmätare
som jag vet såldes hos Claes Olson här.
Det enkla är det bästa.

 

Planskiss E-2 Cub

E-2 Cub

Taylor J-2 Cub från ovan.

Taylor J-2 Cub

Piper J-3 Cub


Piper J-3 Cub

Piper J-4E Cub Coupe

Piper J-4E Cub Coupe

En lyxigare Cub Coupe.

 

Lite prestanda med de olika motoralternativen för Cuben.

Walter Jaeouneau stannade som konstruktionschef
och därför döptes planet efter honom.
Bokstaven “J” i namnet står för Jamoeouneau.
Det vet väl de flesta inte skulle jag tro.

Man tillverkade mer än 200 J-2 Cubar,
tills man fick en eldsvåda, som brände ner
hela fabriken med alla ritningar , jiggar och fixturer.

1937 hade man flyttat och byggt en ny fabrik
i Lock Haven. Fabriken hade varit ett spinneri
och var stora lokaler som efter ombyggnad
passade flygplanstillverkningen väl.
I slutet av 1937 hade det tillverkats 300
Taylor Cubar och 358 Piper Cubar.

Sent 1937 introducerades J-3 Cuben.
En variant hette J-3 Cub SPort som var
utrustad med en Lycoming 65 hk motor.

Lycomingmotorn

I slutet av 30-talet steg produktionen och
efterfrågan kraftigt på Pipers Cubar och
man byggde en fabrik i Canada för att
möta efterfrågan.

Att lära sig flyga en Cub tog i genomsnitt 8 timmar !
Populärt i USA var ju de Barnstormers,
som åkte runt landet och hade flyguppvisningar
med Cubarna. De hade en annan version en
J-3 Clipped WIng Cub som hade mer aerobatiska
egenskaper med sin mindre spännvidd.

Här är några exempel på hur man flög:

Det gällde att ha fantasi för att vara en crowdpleaser !

1940 kom nästa version av Cub vilket var J-4.
Man kan säga, att detta var den första moderna
Cuben. Utrustad med en Lycoming 65 hk motor
var den en omedelbar success.
Den Amerikanska armen köpte ett stort antal
för observation och sambandsflyg.

En armeCub.

I Lock Haven byggde man under kriget
5569 J-4 Cubar i olika utvecklingsversioner.
L-4 som en av de militär J-4 versionerna
hette flögs även från hangarfartygsdäck
under operationerna i Nordafrika.

Inte så vanligt en Cub startar från ett hangarfartyg.

Efter krigets slut fortsatte man att utveckla
J-4 Cub med metallpropeller, hjulbromsar,
värme och ljuddämpare installerades.
Vidare gjordes den attraktivare utvändigt
med fler målningsalternativ. Efter modifieringen
kallades Cuben PA-12, vilket betyder
Piper Aviation och att det är den 12. modellen.

En Cub utrustad med skidor

En Continental A-40 motor

Till oss i Sverige tog ju Albin Ahrenberg in
amerikanska armesurpluscubar från USA.
Jag kommer inte ihåg priset, men de var billiga.
Det var dessa Cubar, som satte vingar på de
suktande svenska blivande piloterna i den
civila sektorn.

En Continental 65 hk motor som ju bland annat
satt i AhrenbergCubarna som han tog in efter kriget.

En Cub Coupe, där pilot och passagerare satt jämte varandra.

Så har var styrspaksarrangemanget i en Cub Coupe.

Taylor fortsatte att producera sina Taylorplan
till ca 1947, då fabriken lades ner.
Piper Aviation känner vi som kanske världens
största producent av privatplan.
Många av Pipers modeller är döpta efter
amerikanska indianstammar.

En glad dam med sin Taylor Cub på skidor.
I världen flyger fortfarande ett stort antal
Taylor Cubar fortfarande trots de är 75 år gamla !
De vårdas ömt och googlar ni på nätet kan ni hitta
obegränsat om Taylor Cub där.
Inge Ahlin i Sala har
byggt en TaylorCub som han skickade några bilder på. Jag väntar på
resultat av provflygningen och lite bilder.

Här är de bilder jag fått:

Inges Taylor Cub.

Vet ni vad avgasrören är gjorda av ????
Nä det kan ni aldrig gissa !” De är gjorda av makaroner.

Denna färgsättning på Taylorcuben var standard. Silver och rött.

Utvecklingen av Cuben i sammandrag är att
Bröderna Taylor konstruerade den första
Urcuben E-2. Sen fick de dåliga affärer och
Bill Piper gick in i företaget. Under Taylors
sjukhusvistelse konstruerade chefsingenjören
Jamonuneau den nya Cuben. Taylor blev sur
och fick av majoritetsägarna order att acceptera
eller försvinn. Han stack och bildade ett nytt
företag som fanns till 1947 producerande
Taylorplan. Efter diverse turer, konkurser
och ägarbyten är det nu en man som heter
Ingram som driver resterna av företage
t mer eller mindre framgångsrikt.

Det gamla företaget bytte namn till Piper Aviation
och planen som Jamonuneau konstruerade
fick tillägget “J”.

Sen är ju allt historia.

 

1 kommentar tillTAYLOR CUB

  • Kan bara lägga till att jag åkte Cub igår,
    från och tillbaka till “Åmot International”
    Beläget intill Snapparp/Lagan.
    En gammal modellflyg-kompis styrde…
    PärL

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.