Kategorier
Naturbilder

LITEN FUNDERING…

 

 

 

 

…om slumpmässighet visavi

styrning i natur och annat.

 

 

 

 

 

 

 

 

Påskdagen grydde med fint väder…för en modellflygare.
Resa till Tjärby med förväntan om fin termikflygning
med min nu något bedagade HyperAva.

Dock inte på något sätt bedagad då det gäller min Avas
utomordentliga
flygegenskaper.

Väder var solsken och nästan ingen vind.

Monterade och startade. På 50 m stadigt pipande i
variometern.

Stängde min motor och kurvade upp mig, till vad
jag menar säker höjd…

Fick 1 timma i luften. Dags att landa för en paus
och batteribyte i min GoPro.

Klockan 13 ca kom sjöbrisen som på beställning.
Havsvinden
pumpades in och gjorde sitt bästa,
att sopa bort termiken.

Men trots sjöbris förmådde termiken hålla igång,
så min
Ava kunde flyga miljövänligt utnyttjande
solenergin.

Vi 1400-tiden kom en person, som visade sig heta
Anders.

Han var en gammal modellflygare från föreningen
i Halmstad
där han en gång varit medlem på slutet
av 70-talet.

Med honom i bilen var en neoprendelta som skulle
provflygas
eftersom han ville återuppliva sin
modellflyghobby. Följdriktigt var hans radio en
HiTech från tiden för länge sedan.

Deltan vägde mycket lite,  varför den var som ett
flarn i sjöbrisens
västliga vindar på Tjärbyhanget.

Anders fick ett par flygningar och kunde konstatera,
att det man lärde
för 35 år sen, det sitter i förlängda
märgen.

Anders ska skaffa ett “riktigt” segelplan med elmotor
, vilket är mer lämpat
för termik- och hangflygning.

Roligt med nya flygare som dyker upp. Det behövs
ungt blod…

När jag inte flög, spankulerade jag omkring på
Litorinavallen i
jakt på något värt att fotografera.

Jag stannade till vid de gamla ekarna, som bildar
en naturlig blickpunkt, 
då man passerar på vägen
nedanför.

Åldern borde med en lekmannauppskattning  vara
150 – 200 år på träden.

Står jag under trädens krona och ser uppåt, tycks
det vara ett fraktalt mönster på grenarnas sätt att
växa.

Jag gör lite kommentarer under bilderna längre ner.

Vidare blir jag imponerad av den obändiga livskraft,
och låt oss kalla det envishet som är några av de
viktigaste egenskaperna vi associerar med en ek.

De ger aldrig upp utan fortsätter att växa.
Sakta och säkert.

Kanske viktigt för en människa också. Att inte
resignera, falla in i letargi,
utan se framåt och
utnyttja möjligheterna till positiva upplevelser.

Som modellflyg är.

Att modellflyga eller vistas i naturen har jag aldrig
behövt tvinga mig ut på !

Så man kan väl säga “Ut i naturen modellflygburen” !

Denna något töntiga devis har jag erinrat mig från
min värnpliktstid.

Eftersom jag gjorde värnplikten vid ett pansarregemente
hade vi en skylt
i vårt stridsvagnsgarage som klämmigt
utropade: “Ut i naturen stridsvagnsburen” !

Sen eftermiddag plockade jag ihop, for hem efter ännu
en fin dag med många
intryck i bagaget.

En sak till; Tornfalken som häckat vid hanget i 4-5 år
är tillbaka på sin vanliga 
plats.

Känns som att träffa en gammal flygkompis igen  !

Ingressbild är backsippa.
Ett litet  förebådande av vår och sommar.

 

 

 

 

 

 

Förvånansvärt så mycket jag släpar med…

          Även utan lövverk skapar en ek förvånansvärt mycket skugga.

State of the art wind sensor…

Anders preparerar sin neoprenvinge.

Stötstänger….blomsterpinnar. Det enkla är det bästa.

Två modellflygare fotograferade från en hög björk…

Detta är kanten som generar lyftet vid Tjärby kyrka.

De av naturen danade ekarna.

Som sagt…bocken på hanget, en gammal känd figur för modellflygaren.

Sträck dina armar mot skyn och dröm att flyga som Ikarus  !

Eken har lidit pin under åren. Men ge sig…aldrig.

Här är en stubbe efter att huvudstammen knäckts.
En sidogren har etablerat sig och fortsätter med trädets liv.

En symbol för ekens livskraft.

Ser jag upp mot trädkronan på dessa ekar, tycks grenarna bilda
fraktala mönster. Att det växer som det gör ? Är det slumpmässigt ?
Nej, säger jag.
Det finns inget slumpmässigt i naturen, enligt mitt sätt
att se det.
Naturens agerande grundar sig på arvet och miljön.
Naturen har
haft miljoner år på sig att anpassa sig. Tål att tänka på…

Undrar vad dessa ekar upplevt under sin livstid ?

En av mina kollegor på hanget, en tornfalk som är stationär.

Jag är bara 3 månader…men när jag blivit stor, då ska jag flyga termik…

Kategorier
Hangflyg modell

ALDRIG MISSAR JAG EN MÖJLIG FLYGNING…

 

 

 

 

 

…vid denna synnerligen omväxlande årstid.

 

 

 

I dag lördag var det utsikt till en liten uppklarning i vädret.

Givetvis såg jag det som en möjlighet för solsken, svaga vindar
och termik.

Eftersom jag är morgonpigg, jo jag går upp,  som jag alltid
gjort, klockan 0600. Oavsett när jag lagt mig.

Min sömn är mycket god, så jag somnar på 1 minut och sen vet jag
inget förrän klockan är 0600…det är jag glad för.

Kan det bero på ett aktivt och stimulerande sätt att leva ?

Nåväl, jag tog med min Spirit, som så gott som alltid är
möjlig att flyga med, även om förhållandena inte är perfekta.

Mitt mål var Tjärbyhanget,  vilket kräver västlig vind.

Vid ankomsten konstaterade jag,  att vinden var 3 m/sek och VNV.

Den var alltså svag, vilket inte är en nackdel,  om jag vill flyga
termik med utgångsläget på ett hang , men vinden var sned,
som gör,  att hanget blir avsevärt sämre i sin funktion.

Vinden kom från höger ca 20 grader. Detta gör att man tappar,
enligt min bedömning efter 42 års hangflygande, ca 40% av lyftet.

Men,  man får ju inte vika sig för petitesser,  utan jag kastade ut.

Visst gick det att flyga. Men eftersom det var termiskt, störde
termikblåsorna den laminära vinden på hanget, så att lyftet
blev ojämnt och intermittent.

Men som jag brukar säga, varför ska allt vara lätt ? Det är under
sådana omständigheter,  jag hade idag, som man ökar sin
personliga skicklighet.

Hur mycket du än har flugit, lär du dig nytt,  varje gång du är ute
med dina modeller och flyger.

Två timmar höll jag på, för klockan var 1400, när jag avbröt.

Tjärbyhanget är en utmärkt plats att flyga på med en lätt
termikmodell. Man kanar fram och tillbaka på kanten
och då en blåsa släpper orografiskt, tar man den och följer
med upp så högt man vill.

Orografisk hävning = Då en luftmassa tvingas uppåt av ett hinder.
Vid hävningen sjunker temperaturen i den stigande luftmassan
och fuktigheten kondenseras. Det innebär att Cumulusmoln kan bildas.

Vid Tjärbyhanget ploppar cumulusmolnen upp just bakom och
över kanten, som då man blåser såpbubblor.

Platsen har också en hänförande utsikt över den Sydhalländska
kustslätten.

Åk dit och prova.

Jordbrukaren hade spridit och spred flytgödsel på åkrarna
framför hanget.

Den lukten kopplar jag ihop med förnimmelsen,  som heter vår.

Den starka ammoniaklukten gjorde,  att man inte somnade,
när man stod och flög i alla fulla fall !

I morgon blir det visst dåligt väder, så då får man sukta och minnas
dagens flygning !

Jag tog lite bilder.

Vad flög du idag ?

 

GOPR8708

Klart att starta med kameran på nosen. Gott om Cumulusmoln,
vilket borde borga för termik.

GOPR8708-001Första starten använde jag ingen klaff.

GOPR8708-002

Man behöver inte ta i  speciellt med en Spirit. Den har mycket goda flygegenskaper.

GOPR8708-004

Iväg…hoppas det bär nu…björken till vänster..
måtte blixten slå i den snarast !

DCIM101GOPROEkarna på vallen ser lite spöklika ut innan lövsättning.

DCIM101GOPRODet finns ett stort antal stenar, som är från 1000-talet.
Dock skulle de som fallit omkull behöva resas och andra behöver justeras.
Att Riksantikvarieämbetet inte har pengar, det är det givna svaret,
men finns det ingen hembygdsförening, som kan ta ett tag ?

DCIM101GOPRO

Jo, man kan flyga in i stenarna, men under alla mina flygningar
har jag aldrig gjort det.

Däremot har jag landat i samma tall 3 (tre) gånger.

DCIM101GOPRO

Landning på kanten om 1 sekund…

DCIM101GOPROJapp, då är det till att hämta modellen på kanten…

DCIM101GOPRO

Har piloten putsat skorna…

GOPR8708-020Jaha, då är man uppe igen.

DCIM101GOPRO

Åter uppe på kanten och beredd att starta om.