…och Ingvars egna motorcyklar i Borås..
Jag fick en initerad och intressant kommentar om
mitt inlägg angående motorcyklar på Autoseum
i Simrishamn av Ingvar i Borås.
Den var så intressant så jag publicerar den.
Här finns två länkar: En till en MC-träff i Tylesand
och En till mitt besök på Autoseum. Du finner
mycket bilder på länkade sidor.
Varså goda här är Ingvars kommentar !
Hej!
Ja det har ändrats en hel del sedan Nisse Nilsson
tog över Autoseum.
Tidigare fanns här inlånade objekt som t ex den
fantastiska campingvagnen som fanns som
byggprojekt i “Det Bästas magasin”.
Denna sevärdhet finns här inte längre tyvärr.
Det är väl rätt unikt att äga så här mycket –
ja Nisse är ju ingen ungdom precis men ändå.
Synd att detta ligger så avsides.
Tyvärr är entren ombyggd numera, så att
Sveriges Modellflygmuseum numera inte har
gratis inträde, dock är museet fortfarande det
enda i Sverige av sitt slag.
Jag har själv några veteranfordon. Två av dessa
finns representerade i din bildkavalkad.
REX Midget Sport från 1938. Den brittiska
Villiers-motorn med integrerad växellåda är på 98 cc
och har två växlar. Motorn är ganska rå och vibrerar
kraftigt vid hastigheter över 45 kmh.
Jag har gjutit blystänger som jag monterat i styrets
ändar och detta har hjälpt en del.
Elsystemet ger 5 Watt vid ungefär 6 Volt.
På det fotograferade exemplaret syns ett extra tillbehör
– en kedjespännare för trampkedjan. Hoppar kedja av
har man i princip ingen broms – det är Torpedonavet i
bakhjulet som ger den huvudsakliga bromskraften.
Den lilla trumbromsen fram är det inte mycket idé
att använda…
Husqvarna Mod. 30 Sport från 1953. Denna modell har
en annan cylinder och annan kolv och lär ge mellan
0,5 och 0,75 hästkrafter extra på den i övrigt standardmotorn
på 118 cc.
Skillnaden mellan 4 eller 4,5 hästar – ja det lär göra
7-8 kmh extra på toppfarten jämfört med den vanliga
Blåqvarnan.
Tre växlar med 5 växellägen – en gammal 2-taktare
har normalt friläge mellan varje växel så man kan växla
ur i nedförsbackar.
Hastighetsmätare var standard på Sportmodellen och
kunde köpas som tillval på dessa 118-kubikare.
Växellådan är ju samma som för de modeller med
handväxel på tanken. Men på Blåqvarna Sport så
är det fotväxel.
Jag tog mitt MC-körkort några månader efter att vi
fick högertrafik och körde upp på bilskolans fotväxlade
Husqvarna… läraren sa att 2:an funkar inte så du
har 1:an o 3:an.
Eftersom det nu var 40 kmh i staden fortfarande
efter högertrafikomläggningen, så sa läraren,
att kör hellre för sakta än för fort.
Alltså redan 1967 var denna växellåda ett mysterium
för en körlärare… Tvåan fanns säkert bara det att
man måste ha känsla i högerfoten när man skall hitta
tvåan.
Det är alltså ingen crick-crack-låda, där man trampar
i en växel i taget utan här kan man trampa direkt från
ettan till trean med ett enda tramp.
Ja denna har 25 W lampa i strålkastaren. Bra att synas
i trafiken särskilt om det regnar.
Övriga hojar i min ägo är en Triumph Tiger 110, 1954.
Denna var på sin tid världens snabbaste standardmotorcykel
och toppade alltså 110 (mph – det motsvarar ungefär 176 kmh).
4 växlar, 648 cc parallelltwin som skall ge 42 hästkrafter.
Gjutjärnscylinder o gjutjärnstopp gör denna motor otroligt
driftsäker och ventilspelen behöver nästan aldrig justeras.
Lucas dynamo och Lucas magnet.
Obekväm körställning för mina långa ben…
Svalan M75 Lyx 1953. Byggs i Falun med hjul och litet
annat från NSU samt brittisk Panther-motor 348 cc och
4 växlar. Lucas dynamo och Lucas magnet.
Härlig att köra med bra körställning.
Triumph Tiger Cub 1956. Denna är under renovering.
En supergullig 198 cc tung MC. Det lär bara ha importerats
44 st genom åren – ja det blev ju tung MC och då köpte
man nog en större maskin hellre.
En orenoverad Husqvarna Novolette mod 3311 från 1953.
Den har alltså den tyska REX-motorn. Denna har jag
som bruksfordon. Går 9 mil på en tank (2,2 liter)
Tack för fina foton och några roliga texter!
MVH / Ingvar, Borås
Några bilder på Ingvars fina Rex.
Ingvars Rex Midget Sport 1938 inför Rex-Rallyt 2019.
2 svar på ”AUTOSEUMS MOTORCYKLAR I SIMRISHAMN…”
Men oj!
Ja REX-rallyt blev en riktigt blöt tillställning som började med litet ”grov dimma” men hade övergått till hällregn efter halva rallysträckan och stoppet vid SIA-glass.
På fotona ser man att regplåten sitter på sidan. Orsaken är flerfaldig och hade Mats hittat ett foto bakifrån så hade man kunnat se att min REX har en autentisk 6-kantig lättviktsnummerplåt i gjuten aluminium med pånitade siffror av svartlackade aluminiumtecken. F106. Jönköpings län. Regad 1938 i Skillingaryd av en snickare. Denna var i trafik tills 1960-talets mitt. Parallellt fanns under 50-talet en 250 cc DKW registrerad med samma nummer men då rektangulär regplåt.
Om jag nu fattat rätt så tillkom dessa speciella skyltar för att fjärdingsman skulle kunna se att detta var en nedstrypt lättviktare som alltså även framledes var lägre beskattad eller skattefri. När fjärdingsman tyckte att hijen med denna skylt gick för fort så kunde han testa med sin blyertspenna huruvida cylinderns insugshål var pluggat eller inte. Gick pennan i så var den alltså ”trimmad” det handlade då om diverse allvarliga förseelser.
Så – jag kör med denna skylt där bak och hoppas att en vacker dag bli stoppad av polisen. Givetvis är min inte strypt men jag betalar både skatt o trafikförsäkring men på det modernare reg-numret. Jag föreställer mig att polisen trots allt inte sett det mesta i världen och jag får tillfälle att förevisa en drygt 80 år gammal motorcykel samt upplysa om att förr så skulle den häpne/a polisen provat med sin blyertspenna i insugshålet för att avgöra om den var nedstrypt eller ej.
Att kunna visa ett historiskt fordon med sin korrekta (nja – skylten menar att insuget var strypt till 5 mm diameter vilket den aldrig varit) legala identitet är enligt min åsikt ett dubbelt plus.
På Mats bilder syns det en stor låda samt en rejäl pump. Nu var ju Rexrallyt bortemot 9 mil och det var tveksamt om bensinen skulle räcka hela sträckan, punktering kan inte uteslutas, och allt utom pumpen fick plats i lådan av brun presspan.
När man kör veteranrally finns det alltid några som kör utan att ens ha med en tändstiftnyckel eller en bit ståltråd. Men då kommer jag (eller någon annan som har grejer) och kan hjälpa till.
Om lättviktaren som blev legal i början av 30-talet och hade sin kulmen precis i slutet av 30-talet kan man säga att den förbättrade den generella folkhälsan avsevärt genom att inaveln började få en tillbakagång. Nu kunde ju bonddrängarna susa till grannbyn och roa sig med flickorna!
En lättviktare kallas i västra Sverige ”Spôna” (uttalas Spööna)
Sensommarhälsningar // Ingvar, Borås
Tack för din roliga och kunniga kommentar Ingvar !
mats