En jämförelse  mellan en modells motorljud

och flygkaraktär

och ett fullskalaflygplans.

 

 

 

 

När jag skrev förra posten om B-25 kom jag på det kunde vara intressant med
en jämförelse mellan modellen och originalet. Tyvärr fick jag inte tag i filmen
jag tog i Tarp på en Fw-190, som var 3 m i spv utrustad med en 7-cylindrig radialmotor.
Jag tror säkert den modellen som är på filmen är fin, men han som
flög i Tarp….han kunde sin sak ! Det var ingen frökenflygning utan han tog ut
vad man kunde ur planet.

Men som sagt, i detta kalla vintervädret, som inte i varje ögonblick, inbjuder
till modellflyg sitt ner och njut av Kurt Tanks konstruktion.
Vill ni se Fw-190 med A-8 BMWmotor eller Me 109 så rekommenderas ett
besök på ILA i Berlin. Googla ILA så får ni fakta.

Först kommer här en Fw-190 med A-8 motor i fullskala. Lägg märke till LJUDET !

 

 

Sen kommer här modellen.

Vad tyckte ni ? Ganska mäktigt.

 

Byggdes av North American och är ett av de mest byggda

och flugna medeltunga bombplanen.

 

 

 

 

Men här kommer flyg filmen:

B-25 Mitchell fick sin berömmelse efter general Dolittles raid mot Tokyo den 18 april 1942.

6608 B-25 byggdes i  Kansas, USA.

Länk att läsa: http://en.wikipedia.org/wiki/North_American_B-25_Mitchell

B-25 har lockat många modellflygare och under mina letande på nätet hittade jag detta,
som jag tycker slår det mesta. Vill ni veta mer om modellen så googla.

Det finns en film där han kör in motorerna i bänk som är intressant också:

…och lite annat från våra härjningar i västerled.

 

 

 

 

 

 

I mitten av 80-talet åkte vi några stycken till England för att se på lite olika flygplanmuseum
och uppvisningar. Det var jag, Pär Lundqvist och Johnny Johansson. Vi kuskade i Pärs nyinköpta
Volvo där vi satt fulla av förväntningar efter att Pär hade berättat om sin och Erik Olsson från Kalmar >radioflygklubbs resa året förut.

Så det blev bil till Calais och sen färja till Dover, vilket jag senare kom på var dubbelt så dyrt
som att åka Dunkirque till Ramsgate.

Vi kollade Imperial War Museum, där Pärs bil blev utsatt för inbrott och förövarna snodde fina kameror.
Bland annat en värdefull Leica. Museet är en upplevelse. Vidare besökte vi RAF:s museum i Hendon.
Tänk på om ni åker tunnelbanan dit så ska ni stiga av vid stationen Colindale, annars blir det en lång
promenad. Jag vet att vårt Flygvapenmuseum är fint, men detta är bättre !

Flyguppvisningen skulle vi se på Old Warden Aerodrome i Biggleswade utanför Cambridge.
Uppvisningen har jag beskrivit förut men låt mig säga att den var överväldigande ! Om ni vill se
en uppvisning med gamla militärplan är  The Millitary Pageant det som gäller. Här är en länk om ni vill fördjupa er:

http://www.shuttleworth.org/

Efter denna uppvisningen åkte vi till Duxford Airfield, som ligger en kort bit därifrån söder om Cambridge.
Det är en av Englands största flygbaser och f.d. stationeringsplats för 8th American Air Force.

Här finns allt att se på vad gäller statisk display. Den stora WWII uppvisningen är något som den genuint
flygintresserade inte ska missa. Det finns hur mycket som helst att berätta, men kolla länken i stället:

http://www.iwm.org.uk/visits/iwm-duxford

Jag hittade några gamla bilder, dålig kvalitet, när jag rotade runt. Dock jag publicerar i alla fall,
om inte annat ser man,  att tiden gått på ganska bra…

 

 

Den obligatoriska bilden av den engelska kustens kritklippor.

Jaja, detta var den tråkiga synen som mötte oss efter att ha besökt krigsmuseet.

En synnerligen imponerande byggnad.

Personalen på institutionen är synnerligen säkerhetsmedveten, vilket för oss som kommer från landet Lagom
an tyckas vara lite överdrivet, men som för en engelsman, med landets historia i bakgrunden, är fullt naturligt.

Detta hotell i Dover hette då i alla fall Patricia Hotel. Det platsar i topp tre av de sämsta hotellen jag besökt.
Jag har skrivit om det tidigare på bloggen, bara låt mig säga, att här ska jag aldrig mera bo, så har jag inte överdrivit.

På hotellet i London som låg vid Gower Street upplevde man gamla tider. Denna bilden tog jag för jag ville
kolla om taket verkligen var täckt av blyplåtar ! Det var täckt av blyplåtar och enligt en som kände till det
så rann taken ner i avloppen under Blitzen när fastigheterna brann.
Ett annat skäl till att jag tog bilden,  var att i en broschyr från hotellet sas det,  att på baksidan finns

“A lovely garden”..

Vad säger ni om det ?

Så här ser det ut. The Shuttleworth Collection som ligger vid The Old Warden Aerodrome
mitt ute på engelska landsbygden i Biggleswade.

Det äldsta planet en Bristol Boxkite från 1908, som man flyger med.

Så här såg det ut där 1984…

Här ser alla att det är en S.E 5.

En Fieseler Storch som förevisade sin eminenta lågfartsegenskaper.

Man förstår varför den heter Boxkite, när man ser den.

Detta är från 1984 när jag och Bengt-Olof, även kallad Jösse åkte dit första gången.
Han var också medlem i Hökaklubben. Den här bilden skulle egentligen visa,
att vi hade i nattens mörker slagit upp vårt tält ovanpå en gödselstack…

Denna platsen ligger utanför Biggin Hill som ju är en  historisk flygbas sen Battle Of Britain.

Vi sov i vårt tält en natt här och mitt i natten kom ett gäng engelska smågangsters i en
Austin Princess och skulle djäklas med oss. Men det blev inte mycket med det,
när två rasande vikingar rusade ur tältet och klargjorde förhållandena.
De dröp av med svansen mellan benen.

Sammanlagt har jag varit på dessa uppvisningarna 6 gånger och jag kommer att åka dit igen.
Men man ska flyga till England från Landvetter med Ryan Air. Sedan för transporten i England bokar
man en billig bil i Sverige,  som man hämtar ut,  när man kommer fram.cAtt ha bil med sig i London är en död anka.
Bara besvär, höga P-böter och har man otur, vilket man har så tar Traffic Wardens bilen,
så man får lösa ut den.

….Pär Lundqvist konstruerade sin “DUETT”

 

 

Fy f-n vad vi blivit gamla…men inte i sinnet ! Tro inte det. Vi är fortfarande lika sugna på att komma ut med modellerna för att flyga. Även om det nu tycks vara,  att tv, dator och iphones drar mer, vilket ökar passiviteten hos människan..

Men en gång modellflygare, alltid modellflygare !

För 41 år sen konstruerade Pär denna motorseglare,  som han döpte till Duett.

Alla hans egenkonstruerade plan började på  bokstaven D.

TIll exempel; Debutant en segelmodell, Drabant en motorkärra, Duetten, motorseglare, Dryad en snabb hangseglare med vridbara vingar i stället för skevroder, Danae en stabil hangkärra som var snabb, men svårflugen på grund av för små skevroder, Debutant II en utveckling av Debutant I osv.

Modellen hade en glasfiberkropp byggd enligt modellen “Förlorad form”. Det innebar,  att man formade en kropp i frigolit, virade om Gladpack och att man sen penslade epoxieplast och glasfiberväv på pluggens utsida. När man lagt på tillräckligt med lager, tog man plastband och virade om modellen bakifrån och fram, för att överbliven epoxieplast skulle pressas ut.

Efter ett dygn för härdning kunde man vira av plastbanden och man stod med en hyfsat jämn kropp,  som dock hade en frigolitplugg invändigt.

Det var inga problem att få bort frigoliten, den “smälte” man bort med thinner. Sen var det bara att spackla och slipa den lätta och starka kroppen.

VIngar, stabbe och fena var konventiomell balsa och plykonstruktion. Alla bärytor kläddes med siden.

Jag hade en Duett och min första modelltermikflygning klämde jag i Duetten en vårdag 1972 nere i Veinge.

Duetten var bäst som just motorseglare. Jag hade en gammal Os.19 (järnmotorn) i modellen. Den flög slow aerobatics suveränt. Eller på svenska, den flög hela tiden dynamiskt !

I samband med växande hangintresse gjordes Duetten om till en hangkärra,  genom att motorn togs bort och nosen modifierades. Den flög hyfsat snabbt, men hade tyvärr för små skevroder för att klara de tighta svängarna i en hangtävling. Vidare hade modellen vingstål enligt modellen 6 mm rundstål. Det gjorde det,  att vid nästan varje landning nere vid Hovs Hallar, fick man byta vingstålen. Jag vet inte hur många pinnar jag kapade till på jobbet av kompad stålaxel. Det var åtskilliga !

De följande bilderna fick jag av Pär i ett kuvert från Allt om Hobbys redaktör. Kuvertet var märkt Pär Lundqvist artikel 1973.

Så det är 40 år sen,  artikeln om Duetten var införd i AoH.

Alltså kan man säga,  att detta är ren och skär nostalgi.

Här kommer bilderna.:

Här är Pärs originalritning. Det tog tid att rita detta manuellt innan datorerna tog över…

Duetten i all sin glans

Här skymtar i alla fall Os.19 motorn.

Så här mycket nålar gick det åt att bygga en sprygelvinge vid denna tiden…

En bild som visar hur man differentierar oket till skevroderna innan man hade programmerbara sändare.

 

 

En Bleriot XI i skala  6/10

flög vid meetinget  hos MFC-Tarp 2013.

 

Modellen var byggd av Henk Van Hoorn, en holländsk flygentusiast.

Henk har förutom han byggt flera stora skalamodeller av historiska plan
även som vår Michael Carlsson byggt en fullskalareplika av Bleriot XI.

Här är en länk till Henks hemsida där han presenterar sig själv och sin verksamhet:

http://translate.google.com/translate?js=n&prev=_t&hl=nl&ie=UTF-8&layout=2&eotf=1&sl=nl&tl=en&u=www.bleriot.nl

Efter att ha läst igenom hans blogg, förstår jag, hur hängiven flygare han är
och hur mycket han satsat i tid och pengar på sin hobby.

Han kom med sin Bleriot XI i en speciell släpvagn, som förutom Blerioten
också hyste ett par andra modeller. Alla modellerna var som man säger “Pieces of art”.

Hans modell av det planet Louis Bleriot flög över Engelska Kanalen med,
hade också gjort vad förlagan gjort, vilket var att flyga mellan kontinentala Europa och England.

Ni kan läsa om det på hans blogg.

Hans Bleriot XI var byggt exakt som originalet. Enda skillnaden var motorn, som i modellen
var en V-twin. Originalet hade en 3-cylindrig Anzanimotor, som gav 25 hk.

Här kan du läsa om originalet:

http://en.wikipedia.org/wiki/Bl%C3%A9riot_XI

Henk skulle flyga på kvällen med sin modell, eftersom han inte ville ha turbulens,
då han flög. En intressant sak med Blerioten, man använde inte skevroder,
utan man använde nåt som kallades “wingwarping. På svenska kunde man väl säga
“Vingtordering”. Det vill säga, att genom att vingarna var fixerade till planet via ett
intrikat mönster av pianotråd och wires till ett spänntorn, kunde man genom att
manipulera linorna “vrida” vingarna, så en skevroderverkan uppstod.

Efter att ha kämpat med motorn i en halvtimma, fick han slutligen igång den.
…Fast jag undrar, om han inte gjorde det för att få upp spänningen…

Därefter uppställnig och iväg…jaja iväg och iväg…den puttrade så sakteliga igång,
lyfte stjärten och lämnade terra firma.

Modellen flög, just som jag kom ihåg Michael Carlsson Thulinkopia av en Bleriot XI.

Den flög försiktigt och sakta…men under fullständig kontroll.

Efter 10 minuter i luften och med djupt imponerande åskådare på marken, sa Henk,
att nu räcker det, flög in, planerade och gjorde en skalalik landning.

Dvs, han slog av motorn strax efter sättningen, för att om han kapotterade,
skulle inte propellern skadas.

Stället är väldigt smalt, vilket gör landningar svåra i sidvind.

Förutom stillbilder tog jag en video. Som vanligt var det dåligt ljus,
men jag försökte göra det bästa av situationen.

Här kommer bilder:

                                                                    Henks släpvagn, där det som synes finns andra modeller förutom hans Bleriot.

                                                                     Hela härligheten, beundrad av populasen.

                                                               En mycket liten människa…hade man nog kunnat stoppa  i…

                                                             För mer 100 år sen flög Louis Bleriot över kanalen i en sådan maskin.

                                                                     Här kan ni se vingens spänntorn och det otal wires som stagar upp konstruktionen.

                                                                    Även kroppen var uppstagad av pianotråd, så konstruktionen blev lätt och stark.

                                                                 Konstruktionen av stabbe och sidoroder

                                                                    Kolla vilka ytor som rör sig vid sidoroder- eller höjdroderansättning.

                                                                  Upphängning och avfjädring av sporrhjul. En konstruktion av sin tid.

                                                                   Bröderna Wright i USA var ju cykelmakare från början, kanske också Louis Bleriot ?

                                                            Klart att Louis Bleriot var oslagbar. Med 21 på kroppsidan.

                                                               Allt i konstruktionen har en funktion, som är noga genomtänkt. Motor i modellen en V-Twin.

                                                               Här ser ni hur fjädringen på stället fungerar med gummiamortisörer.

                                                               Då ska vi bara ha igång motorn.

                                                                Två man fick hedersuppdraget att ankra modellen.

                                                                 Konstig sa Henk, den har ju alltid startat innan så lätt…

                                                                  Inställningen för stabbens anfallsvinkel

                                                               Nu flyger vi !

                                                              Vad tror ni människorna på marken tänkte, när de såg detta i luften för mer 100 år sen ?

                                                                Förbiflygning för fotograferna. Fast det var nu uselt ljus.

                                                               Hade ju inte varit roligt med ett motorbortfall nu…med landning i majsfältet…

                                                                      Just efter landningen.

                                                                 Lite svårt att komma förbi skyltarna.

                                                                  Tillbaka till hangaren efter displayen.

 

Här är en video jag tog när han flög. Ljuset var dåligt men håll tillgodo:

 

 

 

 

 

Ett av andra världskrigets bästa jaktplan

 

 

 

Warbirds drar alltid uppmärksamhet på MFC Tarps meeting. Det som tilldrog sig mesta uppmärksamheten, var en scratchbyggd Fw 190/A6.

Alltså en Fw 190 med en BMW dubbelstjärna.

Vill ni läsa om fullskalakärran,  hittar ni allt ni vill veta, om ni klickar på länken:

http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Waffen/Fw190-R.htm

Fw 190 byggdes i ett otal versioner för olika insatser. Inte bara för jaktinsats utan även som JaBo= JaktBomb eller attackplan.

Konstruktören var ett  geni som hette Kurt Tank, som konstruerade ett flertal plan under kriget. Hans bästa, som inte blev operativt i större antal var Ta 152. Detta var överlägset allt allierat propellflyg.

Under kriget ingick det i propagandan,  att framhäva att det egna flygplanet hade mer hästkrafter än fiendens. Det var inte riktigt rent spel, då engelsmännen angav hk utan hjälpaggregat av de olika slag som stal power. Tyskarna angav netpower från vevaxeln med alla generatorer, pumpar, kompressor inkopplade.

Här en bra länk om Kurt Tank:

http://www.fmsc-dingolfing.de/focke_history/Focke_History.htm

Modellen var detaljrik och realistisk,  så man blev stum. Den såg verkligen ut som ett riktig plan, som slitit hårt.

Motorn var en radialmotor med okänd cylindervolym. Spännvidd ca 3 meter.

Piloten flög modellen med suverän kontroll och utan minsta tvekan. Han tog ut det mesta han kunde,  då han flög och visade modellens fina egenskaper. Flygmönstret var mycket likt fullskalaplanet.

Inte bara var mönstret likt, ljudet från motorn var också skalenligt.

Jag vill utnämna denna Fw 190 till meetingets finaste modell rent subjektivt.

Här kommer bilder:

Kolla landställsbenens vinkel.  Klaffen var en elektriskt opererad klyvklaff.

     Här ligger hans två fälltankar, också skalenliga.

Här skymtar vingbalken. Kolla alla nitar.

    Propellern är sliten i framkanten, vilket påverkade prestandan. Man försökte skydda

                                                                propellerframkanten med olika plastmaterial. Propellern fräst ur massiv aluminiumlegering.

         Närbild på fälltanken som rymde 300 liter flygbränsle.

Klart rulla ut och ställa upp för start.

   Piloten på väg att sitta upp.

 

 

                                                                De vita cylindrarna runt höger stövel är signalraketer, som användes för friendandfoe

                                                               identifiering och i nödläge.

 

Närbild avgasrör och kylluftutsläpp.

Klaff och ställ.

                      Ser ni bromsledningen till hjulbromsen…? Däcken ? Jo det är Continental.

“This is a mean machine” !

Koll av motor innan start. Motorn gick som en dröm. ..och ljudet..!

     Förbiflygning

Bland trädtopparna.

Landning. Brett stabilt ställ. Gjorde planet lätthanterligt vid start och landning.

       Förbiflygning

   De allierade kallade planet “ButcherBird” vilket man kan förstå.

                                                                Vackert plan i all sin otäckhet.

   Det var inget frökenflyg, det kan jag tala om.

            190:an smyger över skogskanten.

    Just efter insängningen på finalen.

Planet i rätt läge på finalen.

Fast piloten har faktiskt gömt sig eller…?

Huvudställ och sporrhjul utfällda.

   Efter passage av bantröskel höjer piloten nosen…

     …nä, han ska inte landa…

   …kanske det blir…

   …en Touch-And-Go….

Sakta förbiflygning med klaff ute.

  Har piloten hoppat ?

    Cyklisten fick väl hjärtklappning…?

   Tänk att se detta i backspegeln om man flög en Spitfire…

    Final

     Han är lägre än du tror !

    I bantrösklen vid majsfältet.

Flyt ut !

  …och sättning. Man kanske skulle tycka att det borde vara en trepunktslandning, men Fw190

                                                                   landades i regel så här på huvudstället.

  Inbromsning

“Let´s call it a day”, säger piloten.

mats

 

Hoppas ballongen är av bättre kvalitet

 

än vad tidningen är.

 

                                                                Den gled förbi i kvällsbrisen.  Jag kunde inte låta bli att ta en bild bara.

mats

 

från mitt omfångsrika arkiv….

för det har ju inte hänt så mycket nytt, vad gäller flyg.

En tragisk olycka i  USA där pilot och wingwalkern omkom. Video hittar ni på  YouTube.ser det,
för låg fart, tveksamheter i manövreringen i inverterat läge och feledömning av piloten. Men som sagt
, det är mina slutsatser av vad jag såg på videon.

Den stora flyguppvisningen i Paris på Le Borguet har hållits med deltagare av alla stora tillverkare.
Dock inga från USA som visade deras militära plan……..

Ryssarna visade sin SU-35 och ok, det kan mycket. Men att flyga ett plan olastat med min
bränsle för en 8 minuters display, det är en sak. Att flyga med full vapen- och bränslelast är nåt annat.

Här kan ni se flygplanet.

För egen del har jag flugit hang och mycket termik. Mina hangmodeller går som på räls och trots de har nästan 10 år på nacken, tror jag mig kunna matcha de modernaste kärrorna utan att ta i för mycket. Jag tänker på min Arrow. En härlig modell, som har oanad kapacitet och som rätt flugen är hypersnabb under rätt omständigheter.

Termik flyger vi på ett nytt ställe som på alla sätt är bättre än på klubbfältet, då det bland annat är mindre känsligt för sjöbris och det är lättare att flyga där för oss åldringar som har krämpor, vilket gör det svårt att flyga på klubbfältet på grund av bestämmelser och regler som säger du måste stå på viss plats när du flyger. För mig med min skadade halskotpelare och mitt hjärta är det omöjligt.

Jag flyger aldrig 10-15 minuter när jag flyger. Jag flyger kanske 2-3 timmar och då klarar jag inte att stå upp. Såärdetmeddet !

För att ni ska få nåt intressant att se på kommer här en fin video från The Old Warden Aerodrome där The Shuttleworth Collection finns med sina fina plan. Jag har varit där flera gånger och jag rekommenderar ett besök om ni är intresserade av flygkultur.

Strandskatorna har synpunkter på min flygning, när jag plåtade ute i Oceanhamnen.

   …så de sa de skulle visa hur det egentligen ska gå till….

…skratt- och fiskmåsarna skulle inte vara sämre…

Pär Lundqvists segelmodel från 1952 i luften. All eventuell symbolik är tillfällig…..

…här strålar ett himmelskt ljus på Pärs kärra…

Hökafältet Midsommarafton kl 1200. Hotande höga moln, men det blev inget av det.

Ett par stänk kom och de inväntades under tak.

      En humla pollinerar………

   Vad detta är för växt ? Ingen aning, för jag hade inte med Linnés Flora, så jag kunde inte

                                                                     examinera den.

Detta är Blåeld fotograferad i hamnen i Halmstad. Dök upp här efter att ett fartyg lossat kalksten från

Gotland. Växer i hamnen där det är torrt och grusigt. Till exempel vid järnvägsspår.

För det vetgirige: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bl%C3%A5eld

Vår traktors nya tank…

        Kastanjeträd vid Sperlingsholm

  Märkliga utväxter på träden.

Här har denna konstiga figur kommit springande i full fart och stuckit huvudet i sanden eller…?

Klockan 2212 på kvällen.

mats

 

Den kom glidande 0830 i morse över  Vallås,

 när jag var på väg hem…..

 

Ser härligt ut eller…..?

                                                                                       Här kör man så det inte bara glöder……………utan här eldar man för fullt.

 

 

mats

 

……kommer från Veteransegelflygdagen på Ålleberg.

 

 

 

När man sitter här och suktar och längtar efter varmt och soligt väder,
kan man ju gräva i bildarkiv och återuppleva lite av de händelser,
man upplevde,  just när det var varmt och fint.

En av dessa var veteransegelflygdagen på Ålleberg, när man flög
med plan som var  60-70 år gamla.

Det var en massiv upplevelse och framför allt var det roligt,
 att träffa gamla segelflygkompisar. Jag märkte,  att bästa sättet
att känna igen en kompis efter många år är att lyssna på rösten
……..för vi blir ju alla äldre utan undantag…vilket väl är demokratiskt.

2013 antar jag det blir en Veteransegelflygets Dag igen och då sk
ni passa på att åka dit,  om ni är sanna flygentusiaster.

Här har jag skramlat ihop lite bilder från sommarens Veteransegelflygdagen.

Be my guest !

Startbryggan på Västhanget. Uppbyggd för ett par år sen.

Vy från Västhanget mot Falköping/Mösseberg.

    Hastighetsmätare på Tiger Moth. Enklare kan det inte bli.

   En Kranich startar.

  Hjulen fortfarande fast i kroppen. De släpps sedan av piloten.

Nu är hjuldollyn släppt.

En Slingsby för Dk-skolning. Tillverkad i England, vilket man nästan kan ana…

Flyger man cab, gäller det att hålla i kepsen.

   Snyggt

Instrumenbrädan i Slingsbyn.

Instrumenten i DFS Olympia. Höjdmätare, variometer, kompass och ovan hastighetsmätare.

TakeOff med Slingsbyn.

     Slingsbyn ser nästan ut som en flygbåt eller….

En J-3 Cub på finalen.

  J-3 Cub flygs från baksits om man är ensam.

         Världens äldsta luftvärdiga Tiger Moth. Hur gammal? Ja den är tillverkad 1933-1934…

      Mothen på finalen.

Babyn  flyger snart bort från sin skugga.

Kranich rules the sky.

Olympian konstruerad sent 30-tal för att vara enhetsflygplan vid olympiska spelen 1940.

      Utsikt österut från Ålleberg.

En symbol för ungdomens strävan mot skyn.

 

 

 

 

…enligt mitt sätt att se är Supermarine Spitfire.

 

Jag satt och läste Daily Mail och hittade nedanstående artikel om en renoverad Spitfire och hur man lyckades genomföra , så planet åter kunde flyga.

Copyright på bilden: Alex Howe

En av bilderna i artikeln publicerar jag fräckt på min blogg men den skammen tar jag….

Här är länken till artikeln med suveräna bilder:

http://www.dailymail.co.uk/home/moslive/article-2263990/Spitfire-Mk-XVII-How-restore-60-year-old-Spitfire-glory-With-patience-set-machine-guns-RAFs-mechanics.html

mats

 

Här kommer de sista bilderna, jag redovisar efter min

expedition till Linköping.

 

 

Nu har jag flyttat mitt bohag och har kommit något så
när i ordning, så igen kan jag ladda upp lite bilder.
När jag var i Linköping tog jag ju en rejäl bunta bilder
och jag kommer att redovisa de sista här nu. Det betyde
r ju inte att bilderna ärt slut, utan det kommer att dyka
upp fler lite längre fram.

Bilderna ansluter till mitt förra blogginlägg om museet
och börjar där jag slutade då.

Håll tillgodo !

 

 

Tp 47 Catalina. Känd från episoden…då Sovjetunionen sköt ner vår Dc-3:a över Östersjön.

Läs här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Consolidated_Model_28_Catalina

Ser faktiskt mer ut som en dreadnaught än ett flygplan….Klumpen ovan nosen är radardomen. Länk:

http://www.aef.se/Avionik/Notiser/Flygradar%20PS-19%20notis.htm

http://www.aef.se/FHT-dokument/Flygburen%20spaningsradar%20PS-19A.pdf

2 st 14-cylindriga Twin Wasp R-1830-92 stjärnmotorer på vardera 1 200 hk drog  Catalinan genom luften.

Catalinan flög första gången 1936 och det finns exemplar som flyger än.

En kraftig uppbyggnad på det infällbara huvudstället. Vid landning på vatten
fälldes vingspetsarna ner och tjänstgjorde som pontoner för planet på vatten.

J29 Flygande Tunnan.

Ett flygplan som vi lyckades bygga, efter att vi hade myglat
till oss aerodynamikdata från det tyska flygprogrammet just
efter kriget. En mycket lyckad konstruktion uppbyggd på vår
tillgång till Goblinmotorn från England.

Mycket haverier till en början vid landningar. Beroende på
att piloterna inte använde sidoroder för att häva Yaw.

J34 Hawker Hunter. Enligt många det bäst flygande jetflygplanet.
Kan ses i luften på de flesta flyguppvisningarna.

Läs mera: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hawker_Hunter

Två representanter för det Kalla Kriget: J 34 och luftvärnsroboten Bloodhound.
Jag minns de batterier som stod uppställda nere vid F10 för att kunna försvara
anläggningen.

Läs mera: http://en.wikipedia.org/wiki/Bristol_Bloodhound

Mig 15, vad den nu ska göra på ett svenskt museum..?
Mig veterligt har aldrig Mig 15 ingått i det svenska
flygvapnet  ?

J 29 det första svenska jetplanet med efterbrännkammare.

Jag säger som chefskonstruktören på Lockheed Skunkworks,
Kelly Jonson sa: If it looks good, it flies good!

Inget tjafs, bara ett väl fungerande flygplan. Hade en bedrövlig statistik mot
amerikanska  F86 i Korea, beroende på att amerikanarna hade radarsikte
till sina kanoner och träffade.

Men rejäla akan hade man . 2 23mm och en 37 mm kanon.

Läs mera: http://sv.wikipedia.org/wiki/Mikojan-Gurevitj_MiG-15

En välpolerat SAAB Safir.

Läs mera: http://sv.wikipedia.org/wiki/Saab_91_Safir

Tjusig kärra…..eller ?

Försänkta nitar i konstruktionen

Här syns två  23mm akan och en 37 mm akan.

Lite bucklor och annat…men det flyger i alla fall.
Inget finsnickeri direkt, men varför ska man ha det ?
Det är ju resultatet som räknas.

Dykbromsar utfällda. Kolla skidan under kroppen som
ska ta upp eventuell markkontakt vid start eller landning.

Här kan ni se att sidorodret är vridet, för att kompensera för propellerströmmens sneddragning.

Venom

Venomen plåtat rätt in i själva verket.

Extra fena på vingen till Venomen, för att hålla krav luftströmmningen längre vid vissa anfallsvinklar
och belastningar.

Denna extrafena visar ganska bra var lyftkraften genereras på en vingen.

Jämför detta nosstället med det på en J 21 ! Då ser man vad en jetmotor gör, som inte en propeller klarar.

I källaren finns vraket efter den nedskjutna Dc-3:an som
bärgades för ett par år sen. Mycket mörkt och svårt att plåta.

Kalla kriget salen.

 

 

 

 

 

 

kommer nu som sista inlägg innan helgerna….

 

 

 

 

 

 

Del V av min rundgång i Flygvapenmuseum Malmslätt presenterar nya bilder.

Håll tillgodo !  Det finns säkert faktafel av mig, men det får ni stå ut med.

Jag skyller på att jag hade brådis……

                                                                                                    Capronins motor.   Isotta Fraschini Delta RC35 på 750 hk

                                                                             12 avgasrör till samlaren, vilket säger att det är en 12-cylindrig motor.

                                                                                Rejält ställ. En typisk italiensk finess, man har kylflänsar på bromstrumman.

 

                                                                      J 8, Gloster Gladiator med ganska roliga pjuck…….

                                                                     Läs om det: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gloster_Gladiator

 

                                                                  Med plan av denna typen skulle vi försvara oss 1940 mot Me109/Me110…………
.Planen var redan  när de anlände till Sverige hopplöst omoderna.

                                                                                                                        J-22, en liten FW -190 nästan……

                                                                                          Även om B-3 inte var det bästa, så är den dock imponerande.

                                                                                           Skidstället ser nästan ut som något Jan Långben skulle kunna ha…

                                                                    

                                                                                                                                  Allt ser väl använt ut

                                                                                                Ett rekordeligt skidställ. Sitter på en S-6. Focker CV-E.

                                                                                                                                 J-21:ans agressiva front.

                                                                                                                                     Akan i nosen väl samlade.

                                                             Focker CV-E. Med en Nohab-Mercurymotor på ca 600 hk. Egentligen var motorn på 450 men den

                                                                                                byggdes om så den kunde producera den högre effekten.

                                  

                                                                                                           Fint hantverk. Ventilspelet var lätt att justera…..

                                                                               Det gick åt mycket gummiarmortisörer för det skulle hänga ihop.

                                                                                                                                     Högermotorn på B-18

                                                                                         Lilldraken, en försöksmodell innan man byggde fullsizeplanet.

                                                                                              Läs här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Saab_210

                                                                                                                                                     Le grand salle

 

 

 

 

 

….och nu blir det fler bilder.

 

 

Här kommer en fortsättning på min lilla rundvandring i
Flygvapenmuseum i Malmslätt i Linköping.

Bilderna kommer i den ordning man ser objekten vid
en motsols promenad. Det betyder att samma plan kan
komma att dyka upp flera gånger.

Som jag påpekat är ljuset mycket dämpat, på grund av
att man vill skydda de utställda föremålen mot blekning
och samtidigt skapa en viss känsla hos den besökande.

Nåväl, jag ska inte tjata här kommer bilder:

         J-20 Länk http://sv.wikipedia.org/wiki/Reggiane_Re.2000

                                                                     

                                                                                                            J-20

                                                               Flygplanet har något av dragen, som om det hade varit i en tecknad serie med Kalle Anka……..

 

                                                                       Ett snyggt plåtslagerarbete i alla fall J 9, Republic – Seversky

 

                                                                 Ett lite fulsnyggt plan ganska kompakt.

                                                              Där bagagerummet finns monterades en spaningskamera.

                                                                         En snygg och klurig installation.

                                                                      Fieseler Storch. Sambandsplan med oöverträffade STOL-egenskaper.
                                                                       Planet har fällt vingarna för att det ska vara lättare att härbärgera.
Det har förutom  framkantklaff, stora bakkantklaffar och även
skevrodren fälls ner vid max klaff. Jag har sett Storken vid uppvisningar
i Tyskland och den har otroliga flygegenskaper vad gäller start, landning och att kunna flyga sakta.

                                                                  Här kan du se ställets konstruktion och förankring. Stället har mycket lång fjädringsväg.

                                                                  Här syns den utfällda framkantklaffen. Dess funktion är vid hög anfallsvinkel länka in luft
                                                                  till vingens ovansida och därigenom tillföra energi, som på grund av den ökade hastigheten
                                                                  på luften över vingen sänker trycket, enligt Bernouilles Lag, som i sin tur ger mer lyftkraft.
                                                                   I regel fälls klaffen ut automatiskt när hastigheten sjunker och anfallsvinkeln ökar. Det har
                                                                    man löst genom att ha klaffen fjäderbelastad.

                                                                      Motorn på en Fieseler Storch. Den fanns i olika versioner. Här sitter en Argus V-8.
                                                                      Den fanns med olika motorer. Förutom Argusmotorn fanns den med Fafnir radialmotor.
                                                                       Läs om motorn: http://en.wikipedia.org/wiki/Argus_As_10

                                                                 Man ser att piloten hade mycket god sikt. Inte bara runt om, utan även nedåt.

                                                               Man ser här motorhuvens utformning för att en V-8 motor ska passa in.
                                                                Mera om flygplanet: http://www.piteraq.dk/flight/storch.html

                                                                  Såvitt jag förstod är detta tankmätaren till ena vingtanken.

 

                                                                 Film från 1938:

        Denn imponerande stabben på en B-3, Junkers 86.  Ett fåtal av dessa planen var i luften
vid tyskarnas invasion av Norge och Danmark. Tur att vi inte anfölls…..B-3:orna hade blivit
nedskjutna som blinda höns, då våra jakt-  flygplan hade alldeles för dåliga prestanda
gentemot Me-109 och Me-110.

                                                                      Läs om Ju-86: http://sv.wikipedia.org/wiki/Junkers_Ju_86

                                                                                            Sporrhjulet på B-3.

                                                                          En tidstypisk Junkerskonstruktion: Upphängningen av skevroder och klaff.

                                                                  Skevroderupphängningen gör att roderna är både statiskt och
dynamiskt balanserande, vilket gör att roderkrafterna blir mindre.

                                                                      De svenska planen hade motorer från  Bristol Mercury.

                                                                       Läs om motorn: http://en.wikipedia.org/wiki/Bristol_Mercury

                                                                      De tyska planen hade dieselmotorer från JuMo =Junkers Motorenwerke

                                                                      Läs här: http://en.wikipedia.org/wiki/Junkers_Jumo_205

 

                                           

                                                                 Eftersom jag är så fruktansvärt ålderstigen, så kommer jag mycket väl ihåg B3:ans
                                                                 typiska motorljud och dess bild i skyn. Den flög kan man säga majestätiskt. B3 fanns som
                                                                 transportplan vid F14, där jag bodde just jämte och man såg den ofta. Jag känner gamla mekar
                                                                 från F14 som berättat vådliga historier om transportflygningar med B-3……

:

                                                                   En mycket vacker dubbeldäckare. Man kan nästan se, att det är en italiensk formgivning.

                                                                    En  J 11. Fiat 322. Falco  Ett nödköp vi var tvungna att göra för att i någon mån stärka vårt försvar.
Vi fick köpa det ingen annan ville ha. Planet var dock omtyckt av piloterna för dess egenskaper.

                                                                    Läs här om planet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fiat_CR.42_Falco

 

                                                                   Här sitter en Fiatmotor på 870 hk.

                                                               Till och med med motorn kan man ana en italiensk formgivning. Det ska ju vara vackert också…

                                                                  Ett sådant ställ……vad kostar det i motstånd vid 400 km/timman ?????

                                                                      Det finns bara 2 Fiat Falco bevarade i världen. Detta är en av dem.

                                                                      Nosen B 3. Uppriktigt sagt vet jag inte vad jag ska tycka………

                                                             Hade en italiensk konstruktör formgivit B-3, hade den inte sett sådan ut……

                                                                                                                En Sk 9.

                                                                  Ett skolflygplan från De Havilland i England. Alltså en Moth. Här utrustad med flottörer.

                                                                                                                      Motorn var en  De Haviland Gipsy II på 120 hk. Planet flögs
ofta med flottörer,  vid F2 och på vintern med skidor.

                                                                       Sk-14

                                                                      http://sv.wikipedia.org/wiki/North_American_NA-16

                                                                   Wright Whirlwind 400 hästar

                                                                  Det krävdes stabila ställ för att klara elevernas landningar. 

 

                                                                   Snygg stabbe 

                                                                                       Det skulle synas väl.

                                                                                              B 4  Hawker Hart

                                                                     Hawker Hart var avsett som störtbombplan. 

                                                                     Spanaren/kspskyttens beväpning. Är det en 8 mm ksp ? Eller 7.92mm…..

                                                                                                       1 × Rolls-Royce Kestrel IB V-12 motor 510 hästar.

                                                                   Än en gång, hur lång tid tar det att bygga en sådan motor ?
Till exempel att svetsa och  forma avgassamlaren ?

                                                                       En Caproni  i Sverige B 16, S 16 och Tp 16

                                                                        Alla känner ju till flygplanens öde i Sverige. De hade en sällsynt förmåga att trilla ned.
                                                                       Planet var byggt som spaningsplan, men skulle andvändas som bombplan i Sverige.
                                                                       Balkbrott på vingarna inträffade och man var tvungen att bygga om vingarna på grund
                                                                        av bland annat fuktskador.  De flesta haverierna var motorbrandsrelaterade.
En gammal mek jag kände sa att på en del motorer stod angivet vid oljepåfyllningen: 

                                                                                                                                         Solo ricino

                                                                           . Vi använde väl under kriget inte alltför högkvalitativ mineralolja. Kan det ha varit
därför motorerna skar och slängde ut kolvar och stakar genom vevhusväggen ?
Ja jag vet inte och har inga bevis. Tyvärr har vi inga Caproni bevarade, utan
entusiasterna bygger en mockup med de delar man har och nytillverkar.

                                                                           Läs mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Caproni_Ca.313