om man är väldigt sugen på att flyga.

Eftersom jag ständigt har klagat på uselt modell- och skärmflygväder, kommer det ibland en dag, som inte ser nattsvart ut. Häromdagen led jag av svår flygabstinens och beslöt mig för att göra ett försök.

Vädret var svag vind och i Halmstad till och med lite sol. Ok tänkte jag, jag tar en elseglare, det blåste svag nordlig vind och drar till Hovs Hallar med en kamera på modellen.

Så jag satte min fina GoPro på en av mina trogna Blå Fenixar, såg till att acken var laddad och lastade bilen.

 Bilen ja, det är ett kapitel för sig. Min Golf Fsi “går ojämnt” enligt verkstaden. Nu är det 6. veckan och för tillfället står den på VAG-verkstaden här och de som är reparatörer kliar sig i huvudet…….så därför kör jag en lånad Volvo 740. En traktor som drar 1.5 liter milen. Men den går.

När jag kört 15 minuter kom dimman. Snabbt beslut och sväng vänster mot Veinge ,  där Pär Lundqvist bor. Jag sa, kan jag inte plåta på HH, kan jag ta lite bilder på ditt hus…..

Det var mycket tät dimma, men det har ju aldrig hindrat oss från att flyga, så ut på ängen där Pär hivade iväg kärran med kameran. En kamera är ju ganska tung för en Blue Phoenix, vilket gjorde att trimmet inte var det bästa, till skräck för de får som gick och betade på åkern och trodde sig var utsatta för flyganfall från en träfågel..

Lite bilder blev et och flygtarmen fick sitt. Men som sagt, väldigt kraftig dimma och uselt ljus.

Så här blev det och bilderna är tagna av kameran på modellen. Den är inställd på att ta en bild var 3. sekund.

                                                        Pär, en modellflygare jag flugit ihop med sen den 23 mars 1972. Det är 40 år sen snart…………..

                                                         Hur jag vet datumen ? Jag bytte jobb den 20 mars.

                                                                    Klart man blir lite grå i skägget,  om man fyllt 50….

                                                                 Flygsugen modellflygare på väg ut

                                                                      Där säger piloten, ska vi starta och pekar som Karl den XII. Dock inte österut.

                                                                     Fokuserat startmanskap

                                                                  Dimman låg tät över Veinge som vid Luetzen.

                                                                      Lundqvists modell- och fotofabrik

                                                                           Fåråkern vi våldgästade. Det är fåren till vänster och modellflygarna till höger om någon undrar…….

                                                                       Ett hus jag besökt ett antal gånger.

Japp, väder, det kan man inte råda över, men trots det gjorde jag något av en dag då det egentligen inte skulle gå att flyga.

Man måste vara hängiven och intresserad av sin hobby och dessutom vara beredd på lite mödor.

Då får man fina upplevelser. Allt behöver inte vara komplicerat.

mats

hade jag i min modellflygverkstad förra söndagen.

Orsaken till att bloggen gått på tomgång i 10 dagar har en enkel förklaring. Jag har inte hunnit, på grund av att jag hade en mindre brand i mitt förråd, där jag har min modellflygfabrik inhyst.

Så här gick det till: Jag skulle ladda en LiPo-acke på vanligt sätt och använde min I-Charger som vanligt. Anslöt och kollade att det fungerade. Efter en timma gick jag ut för att kolla och hörde då att brandvarnaren tutade. Just som jag skulle ta i dörrhandtaget,  small det i lokalen.

När jag öppnade dörren vällde kolsvart rök ut och det brann på flera ställen. Jag tänkte i 5 sekunder och beslöt att försöka slå ner elden själv. Om jag inte inom 2 minuter lyckats, skulle jag ringa 112. Således kröp jag in och tog tag i de saker som brann och kastade ut dessa på betongplattan utanför. Sen in som en galning till köket och fyllde en gryta med 5 liter vatten. Aldrig har väl en gryta fyllts på så sakta……..Efter 3 vändor med vatten hade jag släckt till 90 %. Resten tog jag sen utan problem. Problemet var, att röken var garanterat giftig. Dels från de brinnande LiPo-cellerna och dels från den plast som brann.

Det var inte roligt att se in i min fina verkstad efteråt! Allt var kolsvart, precis allt. Röken hade trängt in överallt i lådor och förvaringsutrymme. Det första jag kontrollerade var mina splitt nya spektrummottagare. När jag avlägsnat höljet,  kunde man se hur plaströken hade avsatt saltsyra på kretskorten. Vem skulle våga flyga med sådant ? Nästan all elektronik gick åt pipan, det gäller både för modellflyget och mina instrument jag använder, när jag pyssalar med elektronik som sändareamatör.

Frågan som uppstod var ju: “Vad gör jag nu”?

Jag tog ett sammanträffade med en skadereglerare på mitt försäkringsbolag och gjorde upp en plan,  hur vi på ett så enkelt sätt som möjligt skulle kunna lösa det. Att lämna in elektroniken för sanering är ekonomisk vansinne, så vi kom överens om,  att allt som kunde misstänkas vara osäkert i funktionen skulle kasseras.

Nästa problem var förrådet som sådant. Det är så,  att ett förråd till en bostadsrätt är försäkrat genom bostadsrättsföreningen. Det betyder,  att om jag skulle överlåta till föreningen att sanera förrådet,  hade jag fått betala en hög självrisk och så hade det tagit en evighet. Jag informerade föreningen,  att jag gör det själv. Det var inget roligt arbete. Men jag var tvungen att röja ut rubbet. Allt som var skadat i soppåsar och allt kanske användbart lade jag i plastlådort med lock från BilTema.

Det blev 8 sopsäckar med brandskadade verktyg , tillbehör och modeller. Sen var det bara att sanera ytorna , som var kolsvarta. Det var inte lätt. Men efter saneringen och att jag målat alla ytorna 4 gånger, var mitt förråd som nytt. Låt mig säga,  att jag jobbade som en galning för att få det klart. Tidsåtgången för sanering och målning ca 50 timmar.

Då saneringen och målningen var klar,  kontaktade jag skaderegleraren och kom överens om,  hur mina skador och förluster kunde dokumenteras. Det var inga problem, för alla kvitton satt i pärmen i min bokhylla, dessutom hade jag för 4 månader sen dokumenterat precis allt jag hade i förrådet med min kamera. Till skaderegleraren skickade jag bilder förr och nu samt originalkvittona.

Det brann alltså på söndagkvällen och påföljande vecka på torsdagen,  var skadan reglerad. Det var inga problem vare sig med belopp och ersättningen för eget arbete. Man prutade inte ett öre på mina krav,  eftersom jag kunde dokumentera allt skadat/förlorat. Försäkringsbolaget ska ha all heder för detta !

DÅ undrar man ju varför acken flög i luften……….och det gör jag än !

Ska man se det positiva, i vad som hände, var det , att jag kunde göra mig av med 75% av mina saker. Det vill säga,  allt som jag inte använt de sista 3 åren. SKönt att bli av med det !

Det som jag ger bort är alla mina modellmotorer, tankar, hjul och tillbehör. Nostlagiska modeller har jag gett bort inklusive min GuldFutaba-sändare. Så nu är det gott om plats.

Jag har också köpt en rejäl brandsläckare för framtida eventuella behov. Vidare ska jag skaffa en plåtlåda,  där jag ska förvara LiPo-celler och ha de vid laddning.

Jag tar laddning av LiPo-celler nu med större allvar än innan, vilket nog är ett bra tips för alla. När en LiPo-cell på grund av överladdning flyger i luften, tar den fyr och brinner som en bengalisk eld !

Dessutom måste jag säga att jag hade tur. Hade jag kommit 30 sekunder senare, hade jag inte kunnat släcka själv.

Såedemede !

Här kommer lite bilder: Betänk att ytorna är avtorkade en gång, så det mesta sotet är borta.

I diverselådan för småservon hade den sotiga röken trängt in i lådan och in i servona !

Sot

Min tx efter avtorkning. Inne i sändaren avsattes saltsyra på kretskortet, så det är morsning och goodbye troligtvis för sändaren.

Mina nya glasfiberpontoner hade fått en böjning som bananer av värmen.

Detta var en fin Bosch skruvdragare.

Lite av det jag kasserade

Två laddare blev kassa.

Platsen där elden uppstod. Man såg hur snabbt en brand sprider sig bland allt eldfängt man har !

Alla modeller ser ut så. En av mina Avor gick upp i rök bland annat.

mats

Staufenbiel i Tyskland säljer

Spektrummottagare till hyfsade priser nu.

Den tyska firman Staufenbiel,  http://www.modellhobby-shop.de/, har ju under en av sina rubriker “Sonderangebote” sina erbjudande om de varor, som det är kampanjpris på.

Jag hittade bland annat Spektrummottagare för 5 och 9 kanaler till bra priser.

5 kanals mottagarna är försedda med långa  feedrar, så man får ut antennen från kroppen, om man flyger med kolfiberkroppar/kevlar. 9-kanalsmottagrna har förutom sina vanliga antenner också en satellitmottagare.

Här hittar ni mottagarna på sidan 3 av 3:

http://www.modellhobby-shop.de/Sonderangebote.htm?shop=k_staufenb&SessionId=&a=catalog&t=1907&c=1907&p=1907&Start=40

5-kanalsmottagaren med full räckvidd och förlängd feeder. Kostar ca 40 Euro vilket i svenska kronor är: 365 SEK.

Denna mottagaren har en extra kanal för skeven, så man behöver inte köra med en Y-sladd, vilket kan vara praktiskt.

9-kanals mottagaren med satellitmottagare. Pris ca 80 Euro omräknat till kronor blir det 730 SEK.

Jag passade på och köpte 5 stycken  5-kanalare. Staufenbiel är snabba på att leverera och de har en alldeles ny hemsida, som är värd att kolla.

mats

Lasse Palm välkänd pilot med en av sina turbinmodeller.

Lasse Palm med sin Hawk. En av 6 turbinmodeler från hans hangar.

Lasse som är en av de mera välkända piloterna som flyger turbin och heli på ett förtjänstfullt sätt.

Han har ett halvt dussin turbinmodeller och lika många helikoptrar. Vad detta kostar ? Å en bagatell. Bara cirka en mille……

Tipsat av Stefan Blomgren.

Men roligt är det !

mats

är Soaring Circuits Ram2

 fliterecorder.

En liten elektronisk pryl som bereder mycket glädje och besvarar många frågetecken är  Ram 2 en registrerande höjdmätare/variometer.

Köps från:http://www.soaringcircuits.com/

och kostar ett par hundra kronor. Registrerar höjd, stighastighet, tid.

Räknar ut maxstig, medelstig osv. Väger ett par gram och är mycket enkel att sköta. Jag använder den i mina modeller där jag har den ständigt inkopplad. Man kan lagra hela säsongens flygningar och jag flyger mycket för att sen till vintern tömma minnet och kolla vad man gjort. Drivs av mottagaraccen eller en liten lös acke. Prylen “småtickar” den är i drift, så man vet “om”.

Har funkat problemfritt för mig i 5 år och jag rekommenderar den. Jag använder den även när jag skärmflyger.

Loggern töms med hjälp av ett litet program du installerar i din dator och en USB-sladd.

Så här ser den ut:

Loggerns ovansida med uttaget för USB-sladden och strömförsörjningen.

Undersidan.

Fronbild av Ram 2.

mats

Sändarpult för 25 kr i stället för 700……..

Det går att få ihop en sälndarpult med enkla medel till en låg kostnad. Det är ju klart att det är inte kolfiber och kevlar utan vanligt svenskt trävirke och några skruvar.

Rolfs modell tycker jag ser fin ut och den fyller sin funktion.

Enkelt och billigt !

Så här ser den ut:

                           Plywood, distansklossar, på baksidan ett handtag och 4 träskruvar.

                                        Oket av trä och ovansidan där man vilar händerna är polstrade.

                                             Lite färg och dekaler och pulten är färdig.

Jag ska kolla om Roffe har ritning på det hela så lägger jag upp den här. Kanske ovanstående kan ge inspiration till eget bygge.

mats

jag vet en som beställt en sån här motor…………….

                                                              ganska läcker………..

Undrar vad den ska monteras i ?????

Fortsättning följer.

mats

Mina egna personliga erfarenheter av 2.4 gHz

Efter att ha flugit 27 mHz, sen 1972 och på 35 mHz sen 1979,  beslöt jag för ett halvår sen att gå över till 2.4 gHz.

Orsaken var,  att jag var plågad av dålig funktion på 35 mHz. Jag skriver inte störningar,  eftersom jag inte kan dokumentera det med instrument. Felfunktionen yttrade sig som tillfälliga avbrott mellan sändare och mottagare, vilka jag kunde indikera med hjälp av att telemetriöverföringen mellan modell och mottagare upphörde att fungera.

Jag upplevde det inte som ett stort problem, som skulle hindra mig att flyga. Men flyger du dyra modeller, måste man minimera riskerna för felfunktioner.

Vi har på Höka inte förut varit plågade av ”störningar”, men flera har de senaste 2-3 åren upplevt , en sorts ”svarta hål”  där det lokalt uppträdde felfunktioner. Själv försökte jag placera min mottagarantenn, så den fungerar så bra den kan fungera. Alltså direkt från mottagaren ut genom kroppen till toppen av fenan.

Tyvärr hjälpte det inte. De intermittenta felfunktionerna dök upp i alla fall. Dessa fel uppträdde för mig bara på Höka. Aldrig på Hammars Backar vid Ystad, Hovs Hallar eller på andra ställen.

Då misstänker man, det är något lokalt. Jag har kollat frekvenserna med en spektrumanalysator runt 35 mHz, men när jag mätte, fann jag inget,  som inte skulle vara där.

Märkligt.

Man skulle kunna misstänka någon av  de industrierna, som ligger jämte oss. Till exempel den som använder plastsvetsar, vilka funkar som en mikrovågsugn, vilket i sin tur är en radiosändare i princip. Är dessa eller någon felaktig,  kan det hända att HF slinker ut och om allt är emot oss, skulle detta kunna påverka våra rx. Men jag  kan inte bevisa det, då jag inte kunnat utföra mätningar på plats.

När vi flög på 27 mHz AM, hade vi aldrig dessa problemen. Problem då var , att vid mycket sällsynta tillfällen,  kunde våra rx bli störda av PR-knuttar som sände i närheten av vårt fält, men detta var mycket sällsynt.

För att få min utrustning att fungera så säkert som möjligt förfinade jag installationen.En källa till oro var de ferritkärnor,  jag satt på servokablarna vid mottagaren för att slå ihjäl eventuell RF. Det visade sig att de gjorde mer skada än nytta. Inte konstigt förresten, om du kör en kraftig ström till dina servon genom en ferritkärna vid mottagaren skapas ett magnetfält som påverkar ingångskretsar och oscillatorer i mottagaren. De blir helt enkelt, kan vi säga, förlamade.

Det fungerade bättre efter jag tagit bort ferriterna. Dessutom hade jag filter på mina servokablar,  så min signal till servona till sida/höjd var galvaniskt särade mellan mottagaren och servona. Det satt en optokoppling mellan mottagare och servon. Jag använde den bästa motorkontrollen, en TMM Pro. Min mottagare var trimmad till absolut perfektion på min frekvens, vilket innebar den var mycket känslig och filterna släppte bara igenom det som skulle igenom.

Pingsmeetinget på Höka använde jag för att flyga termik med min HyperAva utrustad enligt ovan. På modellen hade jag en liten videokamera, som dokumenterade hela flygningen. Under 80 minuters termikflygning, alltså med avslagen motor, hade jag 22 stycken avbrott. Dessa avbrott yttrade sig som så att roder/motor gick till ändläge. Efter 2-3 sekunder neutraliserade roderna igen.

Förutom övervakning från en ombordvideokamera hade jag telemetriövervakning    och telemetrin slogs ut     med ”skarpa” kanter. Alltså bärvågen försvann inte sakta eller hackigt utan det var rätt av. Alltså 100% motttagning eller 0 % mottagning. Det säger mig,, att en intermittent signal med hög signalstyrka slog ut mottagerens ingångssteg. Ska jag försöka  dra en djärv slutsats av detta, är det att en maskin i närheten skapar en överton, som slår ihjäl mottagaren.

Då bestämde jag mig, nu eller aldrig.

Således beställde jag hos Staufenbiel en ombyggnadssats till min Mc 24,  innebärande att jag ändrar den till Spektrum 2.4 gHz. Jag byggde om, vilket var enkelt och jag installerade en 9 kanals mottagare i modellen. 

Problemet är att HyperAvan är väldigt slank i kroppen och det gör det svårt att rent fysiskt placera en rx, där man vill ha den. Antennerna på en 2.4 Spektrummottagare är ju korta, bara 31 mm. Att då få ut dessa stumpar genom kolfiber/kevlarväggen i kroppen är inte enkelt. Jag fick ut den ena fullt ut och den andra till hälften. Sen ut och testflyga. 

Räckviddstest med reducerad uteffekt från sändaren sa 40 m,  vilket är mer,  än vad som krävs. I väg med Avan för en spännande provflygning. Allt fungerade ok.  

När jag flyger med mina termikmodeller flyger jag på långa avstånd. I stället som normalflygaren, som i regel ligger inom 50-200 m från sig, flyger jag med en termikmodell 350-500 m bort, men jag märkte inga problem med tillförlitligheten eller funktionen.

 Men när jag flög rakt emot mig, då gick mottagaren in i FailSafemode. Detta tillstånd kunde jag provocera fram flera gånger. Antennen på min sändare hade jag i 45 graders vinkel till höger och framåt, för att strålningsmönstret skulle bli så bra som möjligt. Strålningsdiagrammet från sändareantennen, om antennen furngerar som tillverkaren lovar,  ser ut som en donut trädd över antennen, så man ska inte ”peka” med antennen mot modellen, då man då har det sämsta utfallet från sändaren.

Ok hem och fundera. I mina lådor hade jag några satellitmottagare försedda med 15 cm långa feedrar till antenn. Jag satte in två satelliter, drog ut feedrarna på båda sidorna om kroppen och lät de hänga ner. Ut och provflög och det fungerade.

Alltså,  det är extremt viktigt, om man har kolfiberkropp,  att man får ut antennen från kroppen. Skilj på feedern och antennen. Antennen är de yttersta 31 mm av feedern. Jag har flugit extremt långt bort och lågt utan att få någon felfunktion.

Så med min HyperAva och dess nuvarande setup känner jag mig säker. 

 Jag vet , att förståsigpåare som vet allt säger: ”Jag har aldrig haft problem med 2.4 gHz”. Tur för dessa. Frågar man hur långt bort dessa flyger från sin sändare handlar det oftast om  50-200 meter max. Därmed saknar deras flygning helt relevans,  med det sättet jag beskriver att flyga.

För  flyger du termik,  flyger du mycket längre bort och det ställer andra krav på installation och utrustning. Till mina enkla Blue Phoenixmodeller har jag testat billiga parkflyermottagare för 100 spänn från Kina. De funkar precis som man kan förvänta för det priset enligt manualen, räckvidd 300 meter.Som ett experiment lödde jag på två koaxialkablar på mottagarna med antenner i ändarna för att se, om räckvidden ökade. Det gjorde den, men det var inte värt besväret.

I min gamla Blue Phoenix har jag en fullräckvidd 6-kanals mottagare och där har det fungerat ok. För att säkra funktionen på min andra Blue Phoenix  köpte jag 6-kanals fullräckviddsmottagare med 15 cm långa feedrar, så jag får ut antenn från kroppen. Dessa har fungerat utan problem.Så i framtiden kommer jag bara att köpa fullräckviddsgrejor .

Det pratas mycket om funktionerna på 2.4,  som man har nytta av. Enligt “snacket” skulle man kunna se,  om man haft avbrott mellan rx/tx under flygningen. Ja det kan du, om du kopplar till ett särskilt gränssnitt,  så du kan tömma minnet i rx.

Det finns en led som ska blinka,  om du haft avbrott. Javisst, den blinkar om du haft avbrott i strömförsörjningen, inte om du haft avbrott i förbindelsen. Detta gäller Spektrum.

Har du Spektrum, lärde jag mig efter erfarenheten, att man ska programmera FailSafeläget enligt Advanced Fail Safe. Det betyder,  du ställer in alla kontroller som du vill, de ska vara efter att modellen gått in i FailSafMode. Flyger du elseglare eller elkärra kör inte med Default, för då drar motorn på till ca halv gas, om mottagaren går in i FailSafe. Det gjorde det för mig, när sändareacken gav upp andan. Så glöm inte programmera så motorn stängs. Jag programmerade mina segelmodeller så att jag slog av motorn och trimmade modellen i en mycket svag sväng och modellen i loopingplanet så den precis flöt utan stall. Därefter landar jag och sparar inställningarna på sändarens trimknappar till FailSafe. Går nu modellens mottagare in i FailSafe kommer den med avslagen motor att glida och förhoppningsvis landa under relativt kontrollerade former.

När min Spektrum går in i FailSafe, det vill säga om jag stänger av sändaren , då  jag flyger och sätter på den igen, så tar det 3-4 sekunder, innan den bundit ihop.

Strömförbrukningen i sändaren, en Mc 24 Gold Edition, är ca 170 mA, varför du har gott om kapacitet att flyga,  om du använder en 2500 mA LiPoacke. 170 mA betyder att slutsteget suger ca 100 mA och display och den digitala biten drar ca 70 mA. Detta som en approximativ skattning.

När jag var på IGG-meetinget på Ålleberg,  flög grabbarna med sina storseglare på 35 mHz. Jag frågade varför och svaret var,  att de litade inte fullt ut på 2.4 gHz. Problemet med den påstådda opålitligheten är nog att härleda till det problemet,  jag hade med kolfiberkropp och antennplacering. När jag var i Tarp flög jetflygarna på 35 mHz och jag fick samma svar där. Bland annat av en framstående dansk pilot, som besökt oss på Höka.

Nu kommer ju 2.4 att utvecklas och bli förhoppningsvis bättre och därmed kommer förtroendet för denna frekvens att öka. Jag hade gärna sett att EU, som bestämmer direktiven om radiosändare/mottagares prestanda , hade gett oss i stället för 100 mW uteffekt 400 mW power. Om du vill fördubbla räckvidden på din sändare, ska du i princip fyrdubbla uteffekten.

 Men eftersom vi delar frekvenssnitt med mycket annat som nätverk, telemetri och tonvis med annat, inser jag, att det är svårt att allokera andra frekvenser,  eller ge oss rätt till högre effekt i sändaredelen,  utan att vi orsakar störningar för andra tjänster, som vid delar bandbredd med. Det förekommer, att de som vill säkra upp kontakten mellan sändare och mottagare, köper tillsatser som nya sändaremoduler med 2 watts inmatad effekt i stället för 0.1 watts inmatad effekt.

Det är ju emot först och främst EU-direktivet och därmed bryter man också svenska lagar och framför allt förordningar.

Personligen tycker jag inte, att teknologin för det vi använder på 2.4 gHz är så där superimponerande. Det är en teknologi, som är ett derivat från mobiltelefontekniken. Jag hade föredragit en frekvens runt 400-800 mHz i stället för 2.4. Varför ? Gynnsammare vågutbredning och lite enklare att konstruera eftersom frekvensen är lägre. Allt blir lättare att hantera. 

Mitt slutomdömme om 2.4 är:

 Det har kommit för att tillsvidare stanna.

Man ska vara mycket noggrann med mottagarens antennplacering, speciellt om man har kolfiberkropp.

Man ska utnyttja Satellitmottagarna för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för mottagaren.

Man ska noga ställa in FailSafe, så det blir vad man förväntar.

Läs instruktionen noga  innan du flyger och programmerar.

 Tro inte på allt som sägs och ryktas !

Sen behöver man ju ingen frekvensklämma heller…..

Jag länkar inte till något, för det finns oändligt med synpunkter på nätet.  Tyvärr mindre av fakta. Så googla om vill fördjupa dig. Men ovanstående var mina erfarenheter.

mats

Här är reglaget som kostade mig blod……

Så ser det ut. Tillverkat av ?? Ingen aning. Klarar enligt omslag 30 A och är försett med BEC.

Inköpt i……tja, jag kommer inte ihåg. Men BEC-funktionen är kass. Vid belastningmed mer än ett servo dyker BEC-spänningen under 3.5 volt.

Jag har ett likadant reglage till och det funkar utan problem med 5.1 volt i BEC-spänning.Fast jag tror inte jag kommer att använda det.

Märkning:  Mag 8 …

mats

En del modeller tenderar att bli stora….

Jag susade runt i arkivet och hittade ett par större modeller. Jag undrar ju vad B-52 :an kostade med turbinmotorerna ?

Fast jag håller mig nog till mindre modeller än så länge. Små modeller små bekymmer eller ??

                        En liten B-52 med ett antal…..turbiner. Kan undra vad den kostat ? Jag har för mig jag sett

                       ett haveri med en modell väldigt lik denna på nätet..?

En B-24 Liberator. Imponerande bygge. Hoppas bara den flög lika bra som den ser ut. En lika stor fyrmotorig Super Constellation såg jag flyga i Tarp. Den  råkade dock ut för ett mindre haveri.

Sista bilden är en Bleriot och den tycks vara relativt lätt. Måste ha varit jobbigt att sidenklä de bär- och kontrollytorna.

mats

är inte så enkelt att förklara, men

 denna datorsimuleringen kanske förklara en del, hur luften passerar förbi en profil i rörelse.

Att lägga märke till är var stagnationspunkten är. Alltså den plats undersidan där luften delar sig till ovansida och undersida. Kolla det blå strecket som är det främsta på undersidan. Luft från undersidan tillförs ovansidan och det blir ett energitillskott där som öka hastigheten. Vid denna höga anfallsvinkel flyttar sig stagnationspunkten längre bak. Just vid stagnationspunkten är det vindstilla, så en fluga kan promenera där.

Som ni lätt ser, så anländer luftpartiklarna på ovansidan till bakkanten mycket tidigare är undersidans luft. Därmed faller ju hela resonemanget om längre väg på ovansidan-glest mellan molekylerna-undertryck och uppåtsug, för det förutsätter, att luften som träffar nosen passerande över- och undersida, samtidigt möts vid bakkanten.

Här ser ni hur det fungerar. En vinge är en maskin som ändra riktningen och hastigheten på luften.

mats

kan var luriga…..

efter en längre tids användning. Jag märkte,  när jag flugit häromdan, att min mottagare indikerade strömavbrott. När jag kollade Deankontakterna mellan LiPo och reglage, såg jag att tungan på kontakten,  som pressar kontaktblecken mot varandra hade tappat sin spänst. När jag rörde lite på blecken,  kunde jag provocera fram glappkontakt.

Åtgärden från mig blev att byta kontakterna. När jag kollade,  funkade allt ok. Man kan tänka sig att kröka tillbaka blecken,  om de tappat sin böjning, men varför chansa ?

Här kommer bilder:

Deankontakter. Till vänster hona, till höger hane.

Här syns fjädrarna på hanblecket. Efter en längre tids användning, kan de tappa spänsten och därmed orsaka glappkontakt.

Så här ska fjädrarna vara i förhållande till kontaktblecken.

Det skadar alltså inte att kolla skarvdonen, om man flyger mycket.

Deankontakter kan du köpa här. Om du nu inte köper hos HobbyKing……

http://www.kullagergrossisten.se/product_info.php?cPath=162&products_id=532

mats

På begäran publicerar jag igen,

instruktionen för att programmera TMM-Opto reglage med spaken på sändaren. Följ instruktionen och det funkar.

PROGRAMMERA TMM-OPTOREGLAGE.

Jag har en längre tid retat mig på instruktionen för TMM-reglagen. För mycket ord, pilar, hänvisningar och streck, så den stackars modellflygaren vet till slut varken ut eller in.

Nu vet jag, att de som anser sig vara experter inte tycker, det är nån konst att programmera. Men experterna är ointressanta, det är Filip Flygare ute i bygden, som kanske har nytta av nedanstående.

Så här fungerar det med kommandon du utför med trotteln:

”Enter” = Ingen gas – Fullgas

Flytta till rätt fack = Halv gas- Ingen gas.

Förutsättning för denna programmering är att vi ska ställa in allt manuellt.

Alla spakrörelser är blå.

 Slå på din sändare och ge full gas.Slå på reglaget.Nu hörs efter 10 sekunder 3 pip.Dra ner till ingen gas inom 3 sekunder.

 Nu är du i programmeringsläget. Du kan stanna här utan tidsbegränsning.

 Du är nu vid parameter A.Om du ser i instruktionen för reglaget så finns vid parameter A, 6 olika alternativ.Vi väljer att programmera BASIC Mode.Basic Mode ligger i fack 3.Det betyder vi ska flytta en tänkt pekare 3 steg till höger.Kommandot för att flytta var ju Halv gas- Ingen gas.För att flytta till fack 3, ska du göra kommandot  3 gånger. Varje gång du gör det får du pip som bekräftar.Efter du utfört flyttkommandot 3 gånger befinner du dig vid ””Basic Mode-” facket.Nu ska du utföra ”Enter”, full gas – ingen gas, för att lagra denna inställning och komma till nästa parameter.Nu har du genom att köra Enter, dels lagrat ditt inställda värde och dels flyttat dig till nästa                 Du är nu vid parameter B som är Brake/Broms.Vi väljer att programmera ”Medium” som finns i fack 3.Således ska vi flytta med 3 rörelser, Halv gas- Ingen gas.Efter tre flyttningar är du i facket ”Medium”.Nu ska köra ”Enter” för att lagra, Full gas – Ingen gas, vilket också gör att du går till nästa parameter.            Du är nu vid parameter C som är Acceleration.Vi väljer att programmera ”290 ms” vilket finns i fack 2.Således ska vi flytta 2 gånger med kommandot ”Halv gas – Ingen gas”Nu är vi i rätt fack. Lagra inställningen och flytta till nästa parameter som är D, Timing genom ”Enter”, Full gas – Ingen gas.     Nu är du i parameter D som är ”Timing”.Vi väljer att programmera ”automatic”, vilket finns i fack 1.Flytta en gång med kommandot ”Halv gas – Ingen gas”.Du är nu i rätt fack.Lagra inställningen och flytta till nästa parameter genom ”Enter”, Full gas – Ingen gas.         Nu är du i parameter E som bestämmer hur och när din motor ska stängas vid låg spänning.Vi väljer att programmera ”Slow reduce rpm” vilket finns i fack 1.Flytta en gång med kommandot ”Halv gas – Ingen gas”.Du är nu i rätt fack.Lagra inställningen och flytta till nästa parameter genom ”Enter”, Full gas – Ingen gas.      Nu är du i parameter ”Battery Type”, som bestämmer vilken acke du har och hur många celler.Vi väljer att programmera ”Li-Pol 4 cells”, vilket finns i fack 4.Flytta 4 gånger med kommandot ”Halv gas – Ingen gas”.Du är nu i rätt fack.Lagra inställningen och flytta till nästa parameter genom ”Enter”, Full gas – Ingen gas.

 Du har nu gått igenom hela programmeringen.Slå av din controller.

 När du startar nästa gång, får du ange max och min läget på trotteln, genom att ge fulla utslag och få pip-kvittering.

 När du gjort det och trotteln på noll är det klart att flyga, för nu ska din propeller snurra när du ger gas.

Ja, så här gjorde jag och det fungerade.

mats

Efter mycket diskuterande,

beslöt jag att mäta hur mycket strömförbrukningen var på min Mc-24 med 2.4 gHz modul.

Uppkoppling med en analog amperemetar av god kvalitet. Resultatet med normal display, alltså utan extrabelysningen var:

Vid uppstarten under 2 sekunder: 560 mA.

Vid kontinuerlig drift:                          161 mA.

Så nu vet vi det och kan dra de slutsatser som behövs med hänsyn tagen till kapaciteten på vår sändares acke.

mats

jag hade en ofattbar tur,

när jag kom ur incidenten med min HyperAva häromdagen. Som jag skrev lade min LiPoacke plötsligt av i sändaren. Det är ju inte så mycket att göra då egentligen. Men allt grejade sig för mig och min Ava.

I går lördag beslöt vi att kolla lite funktioner på Spektrums 9 kanals mottagare med satellitmottagare. Vi ville kolla , om det var sant, att systemet lagrade alla glitchar och avbrott, för det hade man hört talas om?

Det är inte sant i praktiken.

Om du får en glitch,  finns det inget sätt,  du får indikation på det på din mottagare. För att få en markering av lysdioden på din rx,  måste avbrottet vara,  som vi bedömde det,  minst 5-8 sekunder och då har det inget intresse längre. En glitch varar max 1-2 sekunder. Ska du manifestera en glitch,  måste du koppla upp ett gränsnitt till din rx för att kunna avläsa avbrott och störningar. Den enda gången rx-dioden börjar blinka,  är om du haft strömavbrott till mottagaren.

När det gäller den så kallade Fail/Safe alternativet,  är den också ett tveeggat svärd. Fail/Safen programmeras vid bindningen till de positioner,  som din sändare anger just då.

 Enligt manualen,  just nerladdad, går mottagaren tillbaka till det läget som rådde omedelbart före störningen !!!! Så vad är nyttan om man ligger i en sväng och får en störning ? Modellen kommer ju att flyga i backen  i en sväng.

För min Ava innebar det sätt som Fail/Safen fungerade att, då jag fick indikation min sändares acke snabbt var på väg att lägga av och jag ställde den på nosen för att komma ner från ca 30 m höjd, att då jag var 1-2 m över marken och min sändare var helt död så gick Fail/Safen in och då skedde följande, vilket vi kollat nu:

 Roderna gick till ett någotsånär neutralt läge, men throtteln gick till halvgas!!!

Varför gick den till halvgas ? Jo, enligt manualen så ska vid Fail/Safe  throttleinställningen bli något man kallar “Low throttle position” ???? Vad betyder Low throttle ? För mig betydde det 1/4 gas !

I  min situation  gick  gasen från noll, dit jag dragit den omedelbart då jag fick batterivarning, till halvgas och det var då modellen ökade farten i en sväng och gjorde en något abrupt landning.

Sen finns ett annat Fail/Safeläge. Det heter Preset Failsafe. I detta läge, om man går in i  det på grund av yttre påverkan, återgår alla funktioner till det läget de hade,  när man band sändare och mottagare. Alltså på min Ava blir det:

Lite höjdroder, lite sidoroder, noll throttle och full aerodynamisk broms.

 I detta läget kommer modellen att sjunka snabbt och flyga stabilt i en svag sväng, vilket kan utgöra grunden för en någotsånär kontrollerad landning. Jag testade denna inställning i dag med bra resultat.

Nu ska jag binda om med nya inställningar och använda Preset FailSafe och se om det funkar, som  manualen hävdar.

har jag redovisat,

så här kommer något som är mindre..

Vikt 3 gram. Byggd av kevlar,balsa, 30 mA batteri, utrustad med videokamera och flygtid 3-5 minuter. Spännvidd 10 cm. Man håller på att utveckla en modell med 5 cm spännvidd, som kommer att ha längre aktionstid och halv vikt….alltså med kamera och allt max 2 gram !

Detta kan man kalla lättbygge. Farkosten är en ornitokopter. För den som inte vet vad en ornitokopter är så rekommenderas en googling.

Här ser ni storleken jämfört med en 1-Euro.

Mottagare, reglage och kamera integrerat. Kolla kugghjulen…..

Tekniken sätter inga gränser längre, bara vår fantasi.

mats