….skulle man kunna kalla dessa fåglar.

Tänk om vi kunde flyga som dessa….

Deras enorma förmåga att anpassa sin flygning efter situationer som ändras på bråkdelen av en sekund.
Synd inte vi har samma förmåga med våra modeller…men helt förståeligt.

Jag tröttnade inte att se på hur dessa plockade godbitar ur havet just där vågorna bröt.

Eller vad säger du ? Denna fiskmåsbaletten går inte av för hackor !

Här har vän av ordning slagit in 4 tumsspik i ensmärket för att förhindra att fåglarna skiter ner det. Men det hindrade inte denna grå/svartklädde herre i alla fall.

…kvällstidningarna hade förutsett jordens undergång

på måndag kväll…

eftersom journalisterna i kvällstidningsträsket hade utlovat: “Monsterstorm”, “Monsterväder”,
“Stormkaos”, “Sverige lamslaget”, “Stormoväder”, “monsteroväder” osv osv.

Det finns inga måttligheter mer. I kvällstidningsträsket är det svart eller vitt. Inte både och.
Vårt odugliga SMHI hakar naturligtvis på,  genom att en dam som heter Frost, utlovar en “Klass 3 varning”.

Man skapade alltså en förväntan,  att domedagen skulle komma i form av en “Monsterorkan”.
Jag mailade SMHI angående damens uttalande och då visste man inte,  vilken fot man skulle stå
på och man skyllde på kvällstidningarna. Man drog sen tillbaka varningen.

Hur klarade vi oss förr, när vi varken hade 1, 2 eller 3-klass varningar ????? När en storm var en
storm och inte “Monsterstorm” ?

Är det konstigt,  att de som svenska folket anser har lägst trovärdighet, är kvällstidningsjournalister ?

Nåväl, vi som tillhör populasen borde väl ha isolerat oss i källaren och knutit fast oss med rejäla rep,
för att ha en möjlighet att komma igenom “Monsterovädret, ” som Exessen och Aftonbluddret hade lovat.

Vad bidde det? Jo,  det blev hastigt ökande vind, som snabbt kulminerade kl 2030. Vindbyarna var
av stormstyrka,  men medelvinden var storm under bara en knapp halvtimma.

Den kraftigaste vinden drabbade kuststräckan mellan Hovs Hallar och strax norr om Halmstad.

I kvällstidningarna i dag råder eftertankens kranka blekhet. Glömt är “Monsterstorm” och att
landet är “lamslaget”.

Att det blåser ute på hösten…..det behöver man inte vara journalist att förstå !

Men hur som helst, en sydvästligt vind av hög styrka är av intresse för oss hangflygare, för de
innebär att kustlinjen bland annat vid Tönnersa Strand eroderas och påverkas, så hanget blir bättre  och bättre.

Så även nu. Jag körde först till Lagaoset, men mötte en holländsk turist,  som sa,  att vägen var
blockerad av en tall. Så jag åkte till Tönnersa, parkerade bilen och gick min vanliga 16 km promenad med kameran.

Vinden var ca 12 m/sek från sydväst och den snabbt passerande stormen hade förbättrat vårt hushang betydligt.

Det blev en massa bilder,  som jag redovisar nedan.

På eftermiddagen vid 1700-tiden ökade vinden, dock ej stormstyrka.

Stigen från parkeringen vid Tönnersa Strand. Dessa björkar, jag undrar hur gamla de är ?
De har stått där och sett likadana ut,  så länge jag har flugit på hanget och det började jag med 1972.

Hanget är nu mellan 8-12 m högt.

Detta är troligtvis….det längsta kusthanget som är sammanhängande i Sverige.

Här kan du se att sjön har gått ända upp till hangkantens nedre del.
Stranden är alldeles jämn efter vågornas jobb.

I dag flög bara trutarna över havet.

Här är kanten igen. För varje hårdvindsdag blir hanget bättre och bättre.
Det stora “lyftet” blev efter stormen “Gudrun”…var det 2005 ?
Just här är där vi brukar flyga. Så sikta på stolpen från parkeringen. Alltså gå söderut mot Båstad.

Trutar och måsar är skickliga flygare i turbulenta förhållanden.

Dessa förkrympta björkarna kommer snart att skatta åt förgängelsen.

Perfekt lutning på hanget.

Hård vind eroderar kanten. Sanden faller ner och transporteras upp
igen av vinden när den torkat. Ett Pater Nosterverk.

Detta är ett sällsynt exemplar av Tönnersatuppfjäten,  som lockar
på sin hona med sitt karakteristiska hoande med halsen i vädret.

Ett styck alstock.

Stranguleringslöparen   har kraftig underkäke och rejäla framfötter.
Fast jag tycker ögat ger mig associationer till ett valöga..
. Djuret var väldigt snällt. Men skenet bedrar kanske…

Den sydhalländska skrymtödlan,
just sväljande sitt bytesdjur…

Den enda indianen som är på krigsstigen på
Tönnersastranden. Dock lite underbettad.

Detta är en anfallande kråka !

…fast den lugnade sig sen.

Erosionen skördar sina offer längs kanten.

Här hittade jag ett i våra dagar ganska lättfunnet djur: Glurpknarren,
som tillhör familjen Ordbajsare.
Det enda som rör sig på honom är som synes käften.

När vinden samlas i en sådan spricka,  drar den med sig sand i stora mängder.
Det gör den,  för att vindhastigheten ökar, då den trängs ihop. I och med att hastigheten ökar,  så sjunker trycket,
vilket är ytterligare ett incitament att ta med sig sand upp.

Här ligger ett hang och väntar på dig. Du flyger, om du kan,
lika fort här som på Hammars Backar !

Ytan bakom hanget är gräsbeväxt med inslag av tall och björk.

Ser ni björkbeståndet ? Vinden har skurit en absolut
rät linje bland grenarna. Anpassning kallar jag det.

Vi har två pyramider på stranden.
Vad de rymmer vet jag inte….

Ett vildnypon. Fullt med socker.

Gräs-Vass-Björk- Tall, sådan är ordningen.

På de gräsfria ytorna bakom kanten häckar fältpiplärkorna.

Terrängen mellan skog och dynkant är blöt. De små våtmarker som bildats
avvattnas med underjordiska vattendrag som mynnar i havet. Det kan man se,
om man flygfotograferar.

Halmstad skymtar i fjärran.

…och på en kort sträcka vid kusten, där nog vinden var hårdast i Sverige, hade som vanligt tallarna åkt.

Att tallarna läggs, beror på deras rotsystem och att man planterar bara tall. Hade man satt lövträd eller lärk i kanterna som skydd hade tallarna klarat sig.

Här hjälper inga planterade lövträd, vilket den lettiske chauffören till denna trailerdragaren erfor
, när hans ekipage exponerades från vinden vid de fria vidderna norr om Fladje.

Här visar Volvon helt skamlöst sitt underrede…

…blir det nu, men häng med på en promenad…

Kanske ni tröttnar på höstbilder, men det är min blogg och här gör jag nästan, som jag vill!

Jag var ute i dag fredags för att ta lite flygbilder från Lagans mynning. Alltså vid Lagaoset, som är lätttillgängligt via vägen från Snapparp.

Vinden var OSO cirka 5-8 m/sek, men det stoppar ju inte en modellFLYGARE !

När jag kom ner träffade jag en tysk i sin husbil från Oldenburg i Holstein. Det vet man för det stod OH- på hans registreringskylt. Han hade lite höstsemester och brukar tillbringa den just här.

Innan jag skulle flyga gick jag upp på högsta dynen för att kolla läget. Ute på en sandrevel låg några knubbsälar och njöt av livet och jämte en flock storskarv.

När jag stod och fotograferade hörde jag ett väldigt samtalande och argumenterande  upp i luften…

Det var stora mängder tranor,  som var på väg söderut. Deras vinterkvarter är Spanien, Portugal och nordvästra Afrika, så det är ju en bit att flyga.

Tranorna flög på cirka 200 m höjd,  så det blev att knata till bilen och hämta ett större zoomobjektiv.

Sen var det bara att plåta på. Men det gäller att hålla kameran still, annars tappar man fokus. På nervägen mot stranden träffade jag trevliga människor, som ville veta,  vad det var för fåglar…och som sen ville få sig  förklarat,  vad termik var.

Jag fick massor av bilder. Tar jag 100 bilder, så blir 5 riktigt bra… Eftersom minneskortet är stort, är det bara att knäppa. Efteråt promenerade jag min vanliga runda längs stranden bort till parkeringen,  där jag bruka stå , när jag flyger och tillbaka via sanddynerna till Lagaoset. Det ca 8 km promenad.

Under promenaden tog jag lite bilder för att illustrera höst och förgänglighet, men även anpassning och uthållighet.

Här kommer bilderna:

Det hördes ett intensivt diskuterande uppe i luften….

…undra bara vad de pratar om…

…kanske de säger att det är  härligt att kunna flyga…

Att flyga i plog ger energivinster, sättet att flyga nedärvt sen tusentals år i tranornas och andra fåglars gener.

När tranorna flyger termik, då försvinner all konformitet och rättning. Det är upp till var och en att vinna så mycket höjd som möjligt…

Alla tranorna flög, när man fått termikanslutning, i högervarv.

När tranorna tagit den höjd man kunnat sträckte man på rakkurs igen och bildade snabbt de typiska plogformeringarna.

Här är två stycken som inte vill inordna sig…

…och två som kom lite efter alla de andra.

Tranan, som utnyttjar termiken för att flytta. Den har helt enkelt inte muskler, så den kan flaxa sig ner till Afrika. Den måste med sin segelplanslika konfigurering glidflyga den övervägande flyttsträckan. Man kan se de fint utformade vingspetsarna med de yttre fjäderpennorna, som minskar det inducerade motståndet.

Där Lagan mynnar i Kattegatt och den svaga dyningen möter motströmmen, bryter dyningen lugnt med ett svagt fräsande.

Det mesta av drivveden längs stranden är al. Inte konstigt, för alen växer ju ofta vid vattendrag. Detta trädet kanske växt längs Lagan, who knows?

Havet är om inte blankt, så i alla fall stilla till Hovs Hallars pekfinger ut i Kattegatt.

En feederfartyg som lastat och lossat containers i Halmstad. Men sjunker fartyget…?

Allt pekar ju inte mot höst eller ?

Den här gaphalsen brukar nog ta munnen full, kanske  bara med ord, för det kostar ju inget att babbla.

Härlig färg på trädens löv nu.

Björkar som växer i dennna barska miljön, ser ut som något annat än björkar efter 40 år.

…men till slut klara de inte sig längre i kampen mot vind och salt.

…de sträcker vapen och ger upp vilande sin knakiga lekamen mot en yngre släktings stam.

Här är ett annat feederfartyg med full last på däcket av 20 och 40 fots containers.

Lagaoset och i solen skymtar Båstad-Sinarpsdalen

Till Pär L: Egentligen den enda bilden jag är nöjd med…

Vad skulle slutbilden vara om inte tranor !

mats

…är ju , ett varsel  om vintermörkret.

Inte direkt flygbilder på modeller, men väl på fulländade och anpassade fåglar.

Färger bjuder hösten på i en sista suc, k innan den mörka årstiden ramlar över oss som ett vått täcke.

Tur man är modellbyggare, så man har nåt att se fram emot…för är det inte det,  allt handlar om ?

Kolla vingprofilen.

Ser ni truten flyger med skränkning på vingarna ? Jag skränker alltid mina vingar för att få bra egenskaper.

Kolla vingen igen. Längst ut är den skränkt, på mittdelen mer anfallsvinkel och jämte kroppen liten anfallsvinkel.

Här verkar bara oordning…men det är just före landningen vid  Trönninge Ängar.

Höstens färger är minst sagt intensiva

Ett ganska välbarkat träd…

men än blommar det.

Mopsen PimPim, 3 år gammal,  deltog i den stora

utställningen i 2 -Åker  i fredags och lördags

med stor framgång.

En av de största hundutställningarna i Sverige avhölls i Tvååker med deltagande av nästa 4000 hundar.

Att vara på en hundutställning är en märklig upplevelse. Man förväntar eviga skällande och slagsmål. Men icke. Hundar gör upp rangordningen utan våld.

Att hundar är en storindustri i Sverige är fullt klart, när man ser på,  vad som säljs. Allt som kan  vara relaterat till hundar finns på marknaden och så fort ordet “Hund” nämns i samband med varan, blir den dubbelt så dyr.

Nåväl vi åkte dit med mopsen PimPim som är en hund att vara stolt över.

Jag går inte in på hur utställningen går till, men man har ett utslagningssystem och ju längre du kommer,  desto hårdare blev konkurrensen.

 Det bästa är ju BIS, vilket betyder Best In Show indikerande man är bäst av alla hundar. Det är få förunnat att nå dettta. Som med hästsport handlar mycket om kontakter, att man ska vara känd uppfödare och vara van att vinna.

Att komma från intet och vinna…..så gott som omöjligt.

Lilla PimPim fick omdömet “Excellent” vilket är det bästa och “Championklass.”

Naturligtvis var ägarinnan och tränaren EL nöjd……och jag som eo hundrastare.

Här ett par bilder.

                                                              Så här ser en stolt mops ut efter tävlingen.

                                                                  EL med PimPim i ringen.

                                                                   En sädesärla hade fräckheten att stå på linjen……

mats

…utan om ett besök vid Brösarp i

sydöstra Skåne på Österlen.

Jag och EL åkte ner till Drakamöllan i söndags för att se,  hur hennes 10 månader gamla islandshäst föl Yssa mådde.

Yssa är ett resultat av en tjuvbetäckning, vilket medfört,  att fölet föddes vid fel årstid. Hon borde varit flera månader äldre egentligen nu. Så hon är det yngsta djuret i stoflocken,  där hon nu går för uppfostran.

Flocken stod i skuggan av en trädridå då  det var mycket varmt.  Fölstona var inte det minsta rädda eller skygga. Vi kunde umgås med alla och djuren var mycket sociala.

Yssa hade det lite svårare,  då hon dels var mindre än kompisarna och dels hade hon inte fällt vinterpälsen än, troligtvis beroende på att hon föddes vid “fel tid”. Men den kommer att falla av.

Miljön där de unga fölen går i är väldigt vacker. Typiskt Brösarp med sina kullar och backar.

Ett besök i Kivik bekräftade,  vad vi visste sen förut. Kivik är turisternas och krämarnas marknad. Allt i anslutning till hamnen tre gånger så dyrt som på andra ställen. Exempel: En halv sill i form av en file och en liten slev potatismos= 175 kr………..en  smörgås på en liten kavringskiva med en bit stekt sill=85 kr…….

Vi vände, körde till Simrishamn och handlade i stället. Ett tips: Vill ni köpa äpplemust, som säljs i parti och minut på Österlen, köp det hemma på ICA  i stället. Det är mycket billigare.

Här kommer lite bilder, som man kanske blir lite upplyft av. Det är  en frikostig  fauna där hästarna går,  vilket jag hoppas framgår av bilderna.

Yssa, 10 månader med vinterpäls i juli.

Vackra ston av islandshäst.

Den lilla flocken njuter svalkan under en varm högsommardag. Övervakade av ett vuxet sto.

Vacker nu….? Vänta tills jag fällt vinterpälsen säger Yssa.

                                                                Samma frisyr på manen som Tina Turner hade på sitt hår 1988……….

Vacker miljö….tycker jag i alla fall.

    Faunan var rik. Namnet på växterna får ni komma på själva….

   ….alla växte i alla fall på ängen.

      Vallmo växer vilt allmänt i sydöstra Skåne och betraktas av många som ogräs. Dock en

                                                                    vacker blomma för betraktaren.

          Vildkaprifol, som om man dristar sig att plantera det i sin trädgård

                                                                   kan skapa problem med sin förmåga att breda ut sig. Dock vackra blommor.

Bra sammanhållning.

Större blåklocka.

Rikt insektsliv.

   Tänk om denna insekt varit 3 m lång och vägt 250 kg…………

Jag får associationer till en smal herre med långa frackskjört…

  Om ni undrar varför bilden är grynig, så beror det på

                                                                att blomman bara är ca 6 mm i verkligheten.

mats

räcker ibland.

                                                                Vi handlade i en friluftsbutik i Falkenberg och när jag svängde runt bilen, såg jag denna vyn.

                                                                 Jag tyckte det kunde bli en bra komposition,  så jag klämde en bild.

mats

Tjärbyhanget, ett trevligt inlandshang för modellflygare

Jag var häromdan nere på Tjärbyhanget, som ligger vid Tjärby Kyrka just norr om staden Laholm, för att få en tur med en segelmodell.

Hur det ser ut när man flyger har jag redovisat tidigare flera gånger, så inga modellflygbilder.

Hanget är ju resterna av en Litorinavall och hyser förutom modellflygare även resta stenar från järnåldern.

Faunan är rik med växter typiska för biotopen. Utsikten över södra Hallands jordbrukslandskap är hänförande.

Jag flanerade med min kamera och fick några bilder, som väl beskriver miljön och dess anknytningar.

   Utsikt mot Tjärby Kyrak och långt bort i horisonten Hovs Hallar.

                                                               Mitt i bilden den egentliga reinkarnationen på vettlösheten, bilar med en person i varje……..

                                                                 Ekarna vid hanget. Tänk så mycket dessa har sett…..

     Tja, här får betraktaren använda sin fantasi för att se vad det föreställer……

Den vackra backsippan, som ställer stora krav på var den kan växa.

  En hundraårig tall ligger som vitnade benknotor på vallen.

  “Knäckt”, säger tallen, “men jag håller ihop än ” !

                                                              Nedebörd kanske från sydväst….

mats

kan ju bjuda på annat,  när det gäller upplevelser.

Här några bilder från vår stad Halmstad visande hamnen, utsikt från Galgberget och lite djur och natur.

                                                                  Grågässen puttrar omkring ute vid Oceanhamnen.

                                                                Två grågäss på finalen.

                                                                       Landställen utfällda med utspärrad simhud.

                                                               Man surfar en bit på simhuden.

                                                                 Tills man sjunker igenom och tryggt har skrovet flytande i vatnnet.

                                                                En fågel som har minskat starkt i antal på senare år. Skrattmåsen. Kanske kallar den sig    

                                                                själv nu Gråtmåsen, eftersom de blir färre och färre….

                                                              Vacker och välanpassad fågel. Tycker om att flyga termik.

                                                                Vår stad med sikte på Svenska Malts silo och kraftvärmeverket.

                                                                 En feederbåt kommer med containers från någon av de större hamnarna. Containrarna ska till

                                                                 BilTema som är en aldrig mätt konsument av importgods från Kina.

mats

En kråka på hal is….

                                                              Det gäller att spänna klorna…..

                                                                      …och fälla ut klaffarna.

                                                                      ….kanske ta nytt tag.

                                                                 …nästan klart, nu gäller det bara att taxa in till uppställningsplatsen.

                                                                 Ja, då var detta grejat.

                                                                   Två grågäss går in för landning

                                                                    Tyvärr fick jag inte landningen på isen. Den var ganska roligt.

mats

……därför vårt klimat är emot oss!

Jag var ett ärende öster om Halmstad, körde en sväng genom Tönnersjö och SveaSkog.

Inte var det mycket att se,  men vintern är kvar. Jag besökte en kompis,  som äger Ekebergs Gård och han  hade haft många vildsvinsbesök.

Låter lite märkligt ibland, när man hör markägare  klaga över svinen, samtidigt som man matar grisarna för att kunna skjuta enkelt från ett gömsle. När jag körde genom SveaSkog , såg jag flera skjutlavar med åtel framför…åtlar som bestod av gammalt bröd, wienerbröd, småkakor, majs och sockerbetor.

Inte konstigt att man märker en degenerering i vildsvinspopulationen.  Den yttrar sig bland annat som en av människans välfärdssjukdommar,  karies.  Detta på grund av wienerbrödsdieten.

Ett annat resultat av matningen är att suggorna i sin första kull inte får 2-3 kultingar, utan de får upp till 5-7 stycken. Det naturliga urvalet urvattnas och stammen blir sämre.

Jag tycker mig ana ordet “dubbelmoral” här. Man klagar över grisarna, samtidigt som man matar…….?

Några bilder.

                                                               Kanadgässen, en inkräktare och icke önskvärd art i vår fauna, visar vilka födgenier de är. Här ihop

                                                               med svenska grågäss.

                                                                   Kanadgässen är talrika som Egyptens gräshoppssvärmar. Rätt tillagade är de goda att äta.

                                                                 Några grågäss lättar och flyger en  runda för att sen återvända.

                                                                 Grågäss, lätta att känna igen.

                                                                  Vid denna tiden ser jordbrukslandskapet torrt, kallt, vindpinat och sterilt ut.

                                                                                           Inne i Försöksparken ligger snön kvar,  där inte solen når.

                                                               Sluttningen ger skugga så snön kan ligga kvar. Gruset kryper med solens hjälp

                                                               fram som två långa smala fingrar längs vägen, som för att känna sig fram försiktigt.

                                                                      Modernt skogsbruk. Ser i mina ögon ut som ett ekologiskt sammanbrott.

                                                                  Så här såg inte tallarna ut förr i tiden. Nu står de som enda överlevande efter en slutavverkning.

                                                                  Ser ut som magra tysta åskådare spanande efter sina grankompisar, som nu ligger paketerade i

                                                                sågtimmervältor för vidare transport till  sågverken.

                                                                En korp lämnar i lugn flykt sin utkiksplats i en töretall.

                                                              Kanske en av Odens korpar. Minns ni vad de hette ? Hugin och Munin. Vet ni vad 

                                                              namnen betyder ? Hugin betyder “Tanken” eller Den hågade”. Jämför när man säger

                                                              “Ha något i hågen”. Munin betyder “Minnet”. Orden är fornnordiska, vilket ju kanske lät

                                                               ungefär som dagens isländska.      

                                                             Stora Skärsjön med halvmetertjock is. Perfekt för isfiske…..eller modellflyg.                                                                 

Bilderna tagna med normalobjektiv på ganska långt avstånd. Därför är inte kvaliteten super.

mats

Även om det är kallt…..

kan vädret vara behagligt. Det var det i dag fredag. Vindstilla, solsken och 2 grader kallt. Kan det vara bättre på vintern ?

Det vill säga,  om man är flygsugen….det var jag i alla fall, så jag åkte ner till Höka med ett lätthanterbart plan, som man kan flyga med vantarna på….

På modellen hade jag min OneCam kamera, för att kunna kolla hur den fungerade efter lite förändringar.

Som vanligt var det ingen kö till pilotrutan, utan man gick ut på jungfruelig mark. Det fanns inte ett mänskligt spår.

De enda spår man kunde se,  var hararnas patrulleringsspår runt hus och längs staketen.

Nåväl, på med vingen, i med acken, koll att allt fungerar, på med kameran och iväg. Det var som att flyga i grädde !

Men när jag klättrat till ca 100 m, då fick jag termik. Termiken var väldigt stark och modellen steg fort,  tills jag hade svårt att se dess  läge i det starka solskenet. Mina solglasögon är ju vanliga 300 kronors skräp, men jag har lovat mig själv, jag ska köpa ett par solglasögon med riktiga slipade glas, så man kan se perfekt. Jag provade sådan förra sommaren och det var skillnad som natt och dag,  jämfört med skräpet jag hade.

Landningen försökte jag göra riktigt bra, så modellen inte skulle köra ner nosen i den lösa snön. Det hjälpte inte, modellen sjönk ner efter bara en glidning i snön på en meter. Hur mycket snö det var på banan ? Mellan 15-20 cm. Mer än jag förväntat.

Jag lägger inte  upp nån video, för Hökafältet är så väl filmat , så de flesta vet,  hur det ser ut.

Däremot några stillbilder om ni glömt hur det ser om vintern på vårt fält.

En hares till synes irrationella spår

Stugan i vinterdräkt

Hade detta varit från en Walt Disneyfilm, hade någon kommit och spelat på istapparna….

      ……ser ut som två personer suttit på bänken under snöandet och lämnat avtrycken kvar…..

    Inte har det varit trängsel här inte…………….

Klart för start.

Landningen, som inte blev vad jag hoppats på…

….för det var pulversnö.

  Haren respekterar staketen. Trots det inte finns skyltar……

                                                                    Just precis, en älg har älgat omkring på campingen, för vem skulle annars älgat omkring….?

                                                                Ett vildsvin har dragit fram. Man ser borsten på undersidan av kroppen släpat i marken.

                                                              Matsök av gris.

Hoppas detta är sista vinterbilderna….men säker kan  man aldrig vara.

mats

Ibland passar…

…det slumpmässiga urvalet ihop i en logisk följd…….

Jag skulle åka och se på en häst öster om Halmstad
i lördags. Vädret….tja 0.5 grader och ostlig vind
ca 8-10 m/sek.
Vinden kryddad med enstaka snöflingor, så man
skulle få en påminnelse,  att vintern  den är inte
över….än.

Som vanligt hade jag min kamera med utrustad
med normalobjektiv.

När jag körde längs vägen, såg jag något,
som såg ut som en flock storkar eller  flamingos.
Fast flamingo i Sverige på vintern…..? Knappast troligt.

I alla fall så stod de ute i ett skördat majsfält.
Jag tog kameran, spatserade ut i naturen för
att lösa mysteriet.

Det var helt enkelt överblivna majsstänglar,
som maskinen hade missat. Så var det mysteriumet
löst och bilder tagna.

När jag nu slagit in på naturbilder,  så observerade
jag stora vita fåglar på en åker, som betade av brodden
. Det var en flock av migrerande sångsvanar.

De är mindre än knölsvanen och har en gul näbb
på ovansidan. Så det är lätt att skilja på de två arterna.
Knölsvanen låter mycket mer än sångsvanen under
flykten. Vingbruset från knölsvanen är mycket
kraftigare än sångsvanens nästan timida sus.

Några bilder blev det här oxå.

Det tredje djuret jag fick syn på, var en rådjursbock
på en vall. När jag stannade till,  satte  han av i galopp
, så jag höll bara upp min kamera och tryckte av en
serie bilder. Kameran var inställd på serietagning.
Det  är en mycket bra inställning,  om man vill plåta
rörliga objekt. Något blir alltid lyckat.

Men hästen då?  Jo, den går fortfarande i sin hage
ofotograferad, för han ville inte vara med på bild .

Här kommer bilderna. Jag hade hellre redovisat
modellflygbilder, men vädret………..kanske det
kan bli nåt i morgon, om vinden lägger sig lite…

       Detta såg jag och min första tanke var……

flamingo i Sverige ???  En ornitologisk sensation eller……

.men det var det inte…..! Det var stänglar från majsodlingen…..

             Här ser du den gula näbben med sin svarta spets och undersida.

    Både yngre och äldre fåglar.

Ett styck rådjur. Man kan inte avgöra här om det är en bock eller get…..

…men här kan man göra det, genom att man ser hårpenseln, som det kallas.

                                                                     De svarta märkena i vallen är resultat av vildsvinens aktiviteter.

såedemede

mats

….utan större mål än att få andas frisk luft…

är ingen dum sysselsättning en söndagförmiddag. När man slog upp ögonen i dag,  sken solen och vinden var nordvästligt, vilket väckte hangflygintresset i mig.

Ringde väderstationen på HH och den sa 10 m/sek NV. Jag tyckte,  det var lite för barskt väder,  så jag tog beslutet att avvakta till ca kl 1500.

Men frisk luft ville jag ha och därför åkte jag till min vanliga promenadsträcka vid stranden. Om inte annat,  kanske man kunde få några bilder.

När jag går samma sträcka,  märker man de stora förändringar,  som sker i naturen. Till exempel att hårda vindar och vågor förändrar kanten,  som vi flyger hang på. Den blir bara högre och bättre för varje år.

Längs stranden låg rutten is som en reminiscens av vintern. För övrig var stranden tom.

Här kommer några ögonblick av min promenad:

                                                                 Tönnersa Strand 3 mars 2013. I bakgunden skymtar Hallandsåsens snöklädda

                                                                 sluttningar.

                                                                       En strandorm vädrar våren och kryper ut från sin håla.

                                                                   Jag undrade vad detta var……..?

                                                                  …men jag ser ju att det är kraniet från den Skandinaviska Noshörningen som ju är

                                                                  ett ganska sällan sett amfibiskt djur. Den som lever här saknar horn.

                                                                    En person som passerade skallen, blev så rädd han flög ur sin toffel.

                                                                  Avdelningen onödigt vetande:

                                                                   När jag var i New York kostade ett par sådan tofflor en dollar vid 47 gatan på Manhattan.

                                                                    Vill ni handla billigt så ska ni åka dit…….

                                                                   Lagans mynning, där väl snart fiskepremiären timar.

                                                                  Han väntar kanske på utfordring……eftersom han gapar så stort…?

                                                                  Säljes:

                                                                   Sommarstuga med havsnära läge säljes.

                                                                   Luftig konstruktion och energisnålt.

                                                               En marklevande fågel som stupat på rygg.

                                                                  Sticka huvudet i sanden känner jag till, men springa huvudet ner i sanden är nått nytt.

                                                             Här kan man se att ett SV-hang håller på att byggs upp vid Lagans mynning. Det är redan

                                                             flygbart. Ett hang behöver inte vara högre,  för att det ska fungera för en välflygande

                                                            modell.

                                                             ….å så här ser det ut ovanifrån. Man sewr hu sanden transporteras och lagras, vilket gör

                                                              kanten högre och högre.

Nä, nu fick jag meddelande från EL att vi ska ut och rida en runda, så jag får förbereda det och putsa stövlarna, slipa sporrarna…

 Nja, stövlar använder man inte och inte sporrar heller,  men förberedd måste man vara, om man ska rida högkvalitativa

islandshästar.

mats

…nja, inte idag. Termometern visade  -17……..

Under sådana förhållanden ger även jag mig.
Dessutom blåste det ganska frisk sydostlig vind.
Vi är ju på väg in i ett annat väderläge sent sönda
g-tidigt måndag  med sydvästlig vind och några
plusgrader här på västkusten.

Men kan jag inte flyga, så kan man ju åka ner
till Hovs Hallar och spankulera och få lite intryck
och frisk luft.

Det gjorde jag. Jag hade min kamera med och
tog några slarviga bilder. Jag ville visa, att havet
här i södra Sverige just är tillfruset. Det händer
ju inte så ofta, men oftare de sista 5 åren än förut.
Är det den globala nedkylningen…?

Men jag ska inte raljera om det ämnet, för det
finns ett obegränsat antal, som kallar sig forskare
eller experter,  som vet precis, vad en vanlig
individ inte förstår.

Några bilder:

Laholmsbukten från Kattvik mot Mellbystrand

Mot Hallands Väderö från parkeringen Hovs Hallar.

Träd…………..är ju intressant..?

Laholmsbukten med nyis.

  Som sagt, det enda i luften en kråka, som inte ville ha mitt sällskap.

    I fjärran Pilkington Float Glass, nu ett monument över en nedlagd processindustri.

Här var det mera träd……

  Stenarna i vattenbrynet har fått hudnära badmössor av vintern.

Före detta skidbacken i Båstad, där jag flugit hang/termik i hundratals timmar.

    Den mycket estetiska bågen av Laholmsbukten sedd från Hallandsåsen.

Den obligatoriska frostbilden, som alla fotografer tar på vintern.

  Frostflingorna satt spiralvridna längs grenen. Om man komprimerade frost-

                                                                 spiralen kanske den har egenskaper som ett Fibonaccital ?

                                                                 Om du sov på mattelektionerna i skolan, så kan du se vad ett Fibonaccital 

                                                                 innebär egenskapsmässigt. Kunskap är lätt att bära med mig sig.    

                                                                 Länk till en enkel förklaring :        http://sv.wikipedia.org/wiki/Fibonaccital

…det var för kallt och blåsigt.

                                                                                                     Kvällsskyn bådar nederbörd

Till och med för den flygfanatiker som jag är, så var vädret för barskt i dag för modellflyg. Ganska kallt, -5C och 5-8 m/sek nordlig vind var de faktorer, som höll mig borta från alla flygäventyr.

Men något kan man göra. Till exempel ta lite bilder på det som hamnat på marken. Snö.

Fördelen med snö är,  att det blir ljust ute, vilket i alla fall påverkar mina hormoner,  så humöret blir aningen bättre. Sen finns det andra nackdelar naturligtvis.

Det tycks vara lyckan  för våra usla kvällstidningars lika usla journalister,  att de nu fått något att skriva om.

 Jag citerar lite rubriker från dagens tidningar:

Snöoväder, snökaos, snökanon, trafikkaos, järnvägskaos, extremväder, extremkyla, galna vädret osv, osv.

Vi ska inte tala om SMHI,  som var och varannan minut proklamerar sina “Varningar”. Finns det nån,  som bryr sig om dessa varningar ?

Kan du förstå,  hur vi klarade oss förr i tiden,  när det kom en halv meter snö och man körde inte på dubbade vinterdäck, utan vi kanade runt på sommardäck ?

Varför frös vi inte ihjäl, när vi körde i våra i våra VW, som hade ett värmesystem , vilket maximalt förmådde hålla framrutans nedre vänstra och högra hörn im- och isfria ?

Kan det ha varit så, att människor vid den tiden kunde hantera vintern ?

Japp,  så är det och här några bilder från västkusten av Sverige.

                                                                  Ca 15 cm har vi fått av nysnö. Snökanonerna går för fullt i Sydsveriges alper vid Vallåsen, Hallandsås.

                                                                   WebCam: http://www.vallasen.se/start_webbkamera

                                                                                        Att sätta sig i en djupfryst bil är ingen njutning……

                                                                           Naturen blir lite mjukare med en skvätt snö.

                                                                 Hur många snöflingor krävs det för att täcka grenarna så här ?

                Här stod en älgko, när jag kom körande, men naturligtvis älgade hon iväg, hur annars, innan jag fått upp kameran.

                                                                Kvällshimmel som vilar på en vassmatta. Ser kallt ut….

mats

…….Björn Ekström från metropolen Hyltebruk ..

som visste,  att det var en ENKELBECKASIN,  jag skrämt upp från dess vila i vassen på hamnutfyllnaden i Halmstad.

Han kommer att få bloggens ornitologkunskapsmedalj i 3. storleken samt en glass till sommaren.

Vi gratulerar !

Här är en tydligare bild på fågeln:

                                          Enkelbeckasin,  Gallinlago-gallinlago på latin. Bilden tagen av Martin Mecnarowski (C)

                                          Det som gör enkelbeckasinen ganska lätt att känna igen är den väldigt långa näbben. Likadant när den 

                                         flyger upp, då gör den det med buller och bång, som om det inte kan gå fort nog.

mats

…i dag söndag.

Men det avhåller ju inte en modellflygare från att flyga sina modeller. Så in med en Sparkey i bilen och ner till fältet.

På med keycammen och iväg…….men det blev en snabb landning. Sidorodret gick bara åt vänster. Omtrimning och iväg igen. Nu funkade det, men det var kallt. Vind ca 5-7 m/sek nordost. Inte så där härligt att flyga, så det blev en acke.

När jag skulle hem,  körde jag om hamnen i Halmstad för att se,  om det fanns något fågelliv där.

Nä,  det gjorde det inte, då isen lagt sig. Jag gick ur bilen och tog lite bilder längs vasskanten.

Vassen rörde sig som vågor i vinden och jag klämde några bilder för att fånga rörelsen.

När jag gick längs vasskanten,  flög det upp en fågel och jag fick några bilder med normalobjektiv. Kameran var ju inte inställd för denna fotografering,  men här är bilderna. Jag kollade i fågelboken på arten, men kan inte tro,  vad som står där.

Kom gärna med förslag !

                                                                     Vinden nästan smeker iväg vassen närmast marken.

                                                             Eftersom min kamera var inställd på att ta 12 bilder i sekunden, höll jag inne avtryckaren…

                                                                  Här är fågeln, som flög upp med ett brak mitt framför mig.

                                                                 …….kanske blir det någon bild som duger…

                                                                      Bilder man tar instinktivt, de blir oftast bäst. Jag tycker inte om “Djurmannekängbilder”.

                                                                      Med det menar jag en stillastående, statylik fågel som ser ut att vara huggen ur gips.

                                                                Förhoppningsvis flög den mot varmare nejder…

                                                           …     som sagt, förslag på art emottages. Ära och berömmelse till den som har rätta svaret.

                                                        En björk växer trotsigt i vassen.          

mats

behöver ju inte vara dåligt……..

men redan nu är jag trött på dis, dimma,

regn och sydostliga  vindar!

Antagligen är det åldersrelaterat, att man tycker gråväder och mörker är trist. Ingen större lust att modellflyga i diset. Man får göra nåt annat. Exempelvis fotografera verkligheten sett från min kamera.

Verkligheten är i dag Tönnersa  Strand. Inte direkt upplyftande, men utmärkt för att gå och filosofera och iakttaga naturen.

Naturen ändrar sig hela tiden. Både mikro- som i makrokosmos. Vad man ser vid stranden,  är vad hårdare vindar gör med dynerna. Erosionen tar hårt. Dock icke så hårt som katastrofväderprofeterna säger.

Med anledning av att folk går med hundar lösa i naturvårdsområdet , var jag nere och plåtade för Länsstyrelsen i Halland, så de skulle få lite underlag för nya skyltar.

Ja här lite bilder. Tagna med en kompaktkamera, Panasonic Lumix i Autoläge. Det är enklast för den late.

                                                            Tönnersa Strand den 20. November 2012. Jag gjorde bilden i svartvitt så det skulle bli riktigt dystert….

                                                                Märkte han inte att han håller på att tappa sin toupé ?  Fast han ser sammanbiten och långnäst ut.

                                                                  Betongklumpar i strandkanten. Jag vet precis varifrån dessa härstammar. 1965 byggde man

                                                                   betongvärn längs våra kuster och placerade gamla stridsvagnskanoner där för försvar av

                                                                   landet. På 90-talet kom man på att det var onödigt, varför värnen revs. Lite av byggmaterialet

                                                                   hamnade i strandkanten som en artefakt från svenskt kallakrigetförsvar.

                                                                   Detta är en märklig fossil från en aluminiumplattfisk.

                                                                     Just när han drog sin sista suck hostade han upp en sten……tror jag.

                                                               Hur havet och vinden eroderar  dynkanten.

                                                              Stora sjok faller ner. Vinden och havet arbetar utan att tröttas. De har tiden på sin sida.

                                                                   För 30 år sen fanns här sanddyner. Nu är de beväxta. Biotoperna för olika fåglar är förstörda.

                                                                   Speciellt för fältpiplärkan, som häckar i sanddynerna. Länsstyrelsen ska återställa dynerna

                                                                    och har fått pengar från EU för att rehabilitera områden från Mellbystrand och norrut.

                                                                      Jag undra ibland om människor är tänkande varelser. Om det är så borde man förstå,

                                                                      att om man slänger en korkad plastflaska i havet så sjunker den inte, den driver till

                                                                       närmsta strand, där vinden blåser upp den över dynkanten och vidare in mot skogen.

                                                                      Hur lång tid tar det för solen att bryta ner en dansk plastflaska med matolja ?

                                                                     Mellan dynerna och skogen finns våtmarker. Vattnet rinner vidare ner mot havet genom att det

                                                                     infiltreras under dynerna och rinner upp just i strandkanten.

                                                                   Våtmarker, viktigt för djurlivet.

                                                                    De enda som var på vingarna idag var kajor och kråkor.

    mats