…självklart är man igång…..

…så mycket det går.

Personligen kan jag inte sitta hemma eller nån annanstans och vänta på det oväntade.
För det sker inte. Det beror på en själv, vad man gör med sitt liv.

Därför är jag aktiv och försöker förverkliga mina önskningar och ägna mig åt mina intressen,
medan man är i sådant fysiskt skick, att man kan göra det. Just nu är det intressena  foto och
flyg,  som är prioriterade. Eftersom min blogg handlar om flyg och flygkultur,
blir det det sådant,  som hör till temat i bloggen. Blir det tjatigt ?

Det är ju mitt privilegium som blogginnehavare,  att skriva precis det jag vill på min blogg.
Jag bakar inte och lagar inte mat med finess, alltså kan jag inte bidra med recept.
Ja, det blir flyg i en eller annan form eller foto. Så i dag efter flygfotograferingen blev de
t en 10 km promenad nere vid stranden och de oundvikliga bilderna därtill…
Enjoy och gör ni inte det,  så vet ni ju exakt,  vilken blogg som passar er!

Här är adressen,  som är klickbar,  om ni skulle ha glömt den:

http://blondinbella.se/

En märklig landtunga som sticker ut i havet jämte Lagans mynning.
Ett resultat, naturligtvis, av vattnets strömning och vinden.
Jag har dock aldrig sett en sådan bildning förr här av denna storleken.
Den sticker ut 150 m rakt ut från stranden.

En möjlig ubåt eller en förhistorisk ödla med sin tunna hals och diminutiva huvud…

Tja…

Endast din fantasi begränsar, vad du ser här.

De enda isbergen i Laholmsbukten februari 2014.

Är detta Antarktis…ni vet ju att kameran aldrig (alltid) ljuger eller…?

…för att modellflyga idag.

Råkor och kråkor har radat upp sig enligt blixtlåsmodellen i snålblåsten.

Jag tror de längtar till sommaren…

Jag packade min modell i bilen och hade med min modifierade GoProkamera
för att kunna testa den nya linsen. Men det sket sig. Inte för kylans skull, utan
för vindens skull. Den relativt lilla modellen jag fotograferar med,
var med sin konfiguration utan skevroder, lite för osäker att hantera i kytten i dag.

Dessutom om man har en kamera för 10000 spänn i modellen, då är jag försiktig.
Så då återstår bara att promenera vid stranden. Jag släpade med min kamera och
hade apterat ett zoomobjektiv-400 mm,  ifall något längre bort skulle dyka upp.

Att gå mot vinden, det blåste sydost 8-12 m/sek och temperaturen var -4 grader
var kyligt. Vindens påverkan på köldeffekten kan ni själva räkna ut.
Dessutom rök sanden i den hårda vinden, så ansiktet blev blästrat…

Nåväl, jag klämde några bilder,  för att kunna uppdatera bloggen vid hemkomsten.
Tyvärr inga flygbilder, men det kommer.
Ljuset var inte superbra, vilket påverkar bilderna. När jag plåtade fåglarna
hade jag mitt normalobjektiv. Dessutom tog jag bilderna så att säga på rull i min bil…

Om inte annat fick jag frisk luft . Sen åkte jag hem via Erikshjälpens second
handmarknad där jag  köpte 6 kg böcker.

Herr kråka, jo han sa till mig,   han heter Åke. Åke hade burrat upp sig för att hålla värmen i kroppen…men de bara fötterna…?

Grågäss som jag plåtade,  när jag var på rull.

Det ser ju inte ut att vara ett dukat bord de betar på

Vyn som möter mig vid Lagaoset…och vinden viner vanvettigt vass från vänster. (Allitteration…)

Sanden ryker i vinden

Lite is fanns det. Isen kom från Lagan (sötvatten fryser tidigare än saltvatten).
Nere på andra sidan Laholmsbukten ligger Kattvik,  där fälten slutar och skogen tar vid.

En liten alkvist balanserar elegant på sitt fundament.

Ser nästan ut som en skulptur av Arne Jones.

Men det är gjort av en bättre skulptör; Naturen !

Detta är en Herrljungakobra som kommit vilse.

Men kaxig är han !

Stubben håller om sig själv  för säkerhets skull.

Vem har tappat en högersko ? Ser ut att vara en skyddsko med stålhätta. Måste vara svårt att gå med bara en sådan.
När jag ser en sko man kan identifiera blir jag nyfiken.
Jag googlade på “HKS” som står på sidan av skon och hamnade på en hemsida där skon fanns…
http://www.hksdk.com/k3-sikkerhedssko.aspx

Så vi kan slå fast att skon har rest från Danmark till Lagaoset…

En mockasko gjorde skyddsskon sällskap med lite arrogant öppet gap…nästan som en gädda.
Det var väl nån  Nalensnajdare som tappat sina pjuck efter dansen…..
Sture i Påarp, du vet vad en Nalensnajdare är.
Ni andra får googla på ordet, så lär ni er.

Nån sorts elefant som mest ser korkad ut och som har stukat snabeln.

…är  Pär Lundqvist.

Efter att jag provflugit min Spirit Elite på Tjärbyhanget, åkte jag och Pär till Lagaoset, för han ville plåta.

Jag tog några bilder på en erfaren fotograf, så världen kan se,  hur det ser ut,  när han skriver med ljuset.

Dessutom tog jag några andra bilder oxå. Jag tänkte,  det är ju synd att slänga bilderna, de kan ju åka upp
på denna blogg exempelvis.

Som vanligt, höll jag på att säga, så var det sent på eftermiddagen och ljuset höll på att dra sig tillbaka,
vilket gjorde fotograferingen lite svårare.

Men här några bilder:

Pär förbereder fotosessionen

Denna bilden tog jag med den lilla Mobiuskameran. 30 gram.

Pär dokumenterar träden. Och jag dokumenterar Pär med Mobiusen.

Också en bild tagen med Mobiuskameran. Pär fokuserad..hoppas kameran är det också…

Detta tycker jag liknar en boxer som ligger i sanden…seende till höger.

Denna stock sa han kände sig lite kluven och splittrad för tillfället…

Skelettet av en vit haj ligger utsträckt på stranden med stjärten mot betraktaren.

Stativ….varför inte ?

Denna bild tycker jag uttrycker en sorts hot mot den lille mannen……

Den här bilden tog jag för jag ville visa den fina rundningen på sanden dels på stranden, dels ute i havet.

Den här truten, som var nästan enda fågeln vi såg, ser ut att vara drabbad av pil på väg från skyn…

Ja, jag vet jag har haft med detta trädet på bloggen innan, men vi kör en vända till.

Fotografen på gång med långa steg.

“Vi hade en sån trevlig picnic på stranden med vin räkor och grillat. Fast det bästa av allt var,  att man kan  slänga skräpet var man vill.

För vi har hört,  att en som heter Någon Annan, kommer och städar efter oss”…..

Pär har lovat bilder som han tog här. Ska bli intressant att se hur vi uppfattar i stort sett samma motiv och hur bilderna beskärs…

mats

…ser ju ganska ödslig ut om man betraktar den ytligt.

Jag kände mig förslöad efter julmat och dålig fysisk aktivitet de sista dagarna ,
så jag  begav mig  till stranden för en långpromenad och för att få lite bilder och intryck.

När jag kom fram fanns det konstigt nog inte en människa där.
De kanske såg på tv…eller knappade på datorn….eller fipplade på mobiltelefonen….jag vet inte.

En strand, som normalt sett inte har någon växtlighet, skapar om det inte finns människor där en
formidabel tomhet, speciellt en sådan dag som idag, då havet låg blankt.
Det blev  bara en stor jämn, tom yta.

För min del spelade det ingen roll. Att promenera på denna stranden är synnerligen givande på alla sätt.
Jag ser hela tiden nya saker, eller ska vi kalla det objekt.

När jag gått nästan hela rundan och var på väg tillbaka, hade det kommit ett par människor med sina hundar.
Naturligtvis hade man släppt sina hundar lösa, vilket enligt flera anslag är förbjudet i  naturskyddsområdet.
Det var inga små mopsar, utan det var en nu populär ras som emanerar från  Afrika. Mer behöver inte sägas.

En del människor anser sig kunna sätta sig över regler, lagar och förordningar som samhället dragit upp.
Säger man till får man till svar: Ja, men vi trodde det inte hade nån betydelse. Eller så säger man att man inte visste….

Det är så att det är hundägaren som är ansvarig.

Ok nog gnällt om detta. Jag vet man kan inte föra ett enmanskrig mot de hundägare som inte sköter sig.

Utan här kommer några bilder, som jag hoppas speglar mina intryck av stranden

Tomt…..men inte innehållslöst.

Havet låg stilla så när som en svag dyning,  som kollapsade mot det utflytande åvattnet.

Att detta är ett alträd det ser jag, men vad ska vi likna det vid…?

En björn som kört huvudet i sanden ?

Efter stormar och högvatten reser alarna på semester via det
vattendraget de växt vid till en av vårt lands bästa stränder.

Denna långnästa varelsen ser i alla fall glad ut

Bara en al…..och jag har gjort stammen mörk med avsikt. Varför ? Jo för att skapa kontrast.

Fast han ligger lite obscent tycker jag eller  ?

Den enda vågen i Laholmsbukten.

Inte var man besvärad av solen, men ibland syntes en blek skiva i skyn.

Mycket snäckskal på stranden. Mycket annat också. När jag var liten plockade jag snäckskal åt
min morfar, så han kunde ge sina höns det för de skulle få fina skal till sina ägg.
Det är det nog ingen som gör i dag i hönsfabrikerna. Har ni sett vad det står på en
del äggkartonger?  “Ägg från frigående höns i bur”. Är inte detta en paradox,
så vet inte jag. Men allt för att blåsa konsumenten. Mina morföräldrars höns släpptes
ut ur hönsgården var dag och kunde spankulera fritt över ägorna. Om de var gladare än
dagens höns ?  Ingen aning, men de värpte jättefina och goda ägg.

I dynbrinken dyker det upp stockar som legat insedimenterade.

Stranden har ju ändrat sig efter hårda vindar och högvatten.
men det är ju inget ovanligt, det har pågått i tusentals år.

En suddig bild på den enda fågeln på stranden.

En fot med världens största liktå…

Frosten låg kvar strax innan 1200

En som sätter näsan i vädret.

Vaedeom…?

Två huvud är bättre än ett eller…

Vet ej vad detta kan vara…

Hundar på stranden

Anslag nummer 1.

Anslag nummer 2.

En ensam ormvråk satt och filosoferade…

Där han satt var ju ganska vackert och rofyllt.

Bilderna har jag tagit med en Panasonic Lumix utrustad med normalobjektiv med lite zoom.

En fotograf som dokumenterar händelser i naturen…

kom jag i kontakt med häromdan. Hans namn är Göran Ekström boende i Östersund.
Jag blev kontaktad i ett kameraärende och under diskussionen gav det ena det andra och
det slutade med, att han skickade mig ett prov på sina bilder.

Naturligtvis har hans bilder skyhögt högre teknisk skicklighet i sig jämfört med mina,
som i järmförelse ser ut som Instamaticbilder från 1970….

Visst Göran han väldigt fin utrustning, men man måste ha känsla,  för det man gör också.
Jag har kollat bilderna på hans hemsida och där är avgjort natur/djurbilderna bäst.

Med Görans tillåtelse fick jag lov att publicera bilderna han skickat och här kommer de.
Tänk på att de publicerade bilderna är i litet format. I storformat är de oändligt bättre.

En vanlig räv. Det gäller att vänta och ta bilden i exakt bästa ögonblicket.

En lappuggla kommer med koncentration i blicken

Strax landning för lappugglan

Kungsörn med sitt byte

Kungsörn

Kungsörnar

Kommentarerna under bilderna har jag lagt till.

Här är adressen till Görans hemsida:

http://ekstromnaturfoto.picturo.se/

mats

…men när jag kom fram, visade det sig….

att propellern på min Sparky var skadad.

En cm var avslagen och det hade tydligen skett när jag plåtade vid handikappbadet.
Jag hörde nåt som small till när jag landade så troligtvis var det en sten som slog av snurran.

Jag hade kunnat laga propeller så tillvida,  att jag kunde ha lindat eltape runt det bladet,
  där det fattades för att få mekanisk balans. Men jag orkade inte klabba. Besviken blev jag,

där jag stod i sanden med en modell,  jag inte ska flyga.

Så det blev att gå runt med kameran i stället. Träd hade vält över vägen, så man fick sig
en rejäl promenad ner till stranden. Men vad gör det ? Härligt att komma ut i det fina vädret.

Jag körde först till Tönnersa och sen till Lagaoset.

Detta upplevde jag efter stormen:

Vinden har gjort ett hårt jobb. Kalblåst i lovart och byggt upp i lä.

Detta är ju den vanliga nergången till stranden. Nu är det en meter från
marken och upp. Det betyder 1.5-2 meter av dynen är borta.

Mycket är bortspolat. Hanget bättre om man ska var cynisk.

Utsikten åt söder mot Mellbystrand.

…och utsikten mot Halmstad.

Stranden slät som ett dansgolv.

Denna trätrall ger er en uppfattning,  hur mycket som blivit ändrat.
Dessa trallarna låg från parkeringen ner till stranden.
Så ni förstår att mycket försvunnit eftersom trallen dyker upp 6 m över stranden.

Lagoset. Jo det ligger kvar. Men också där ser man spåren av en storm.

Detta djuret blev tydligen uppskrämt av stormen.  Han har rett sig ett rejält bo.
Jag kan inte arten, men han har ganska klena främre extremiteter…
.å andra sidan har han en rejäl näsa…

Adrenalinet fick ju som vanligt sitt vid min promenad…

…för jag har aldrig sett så mycket plastemballage. Detta käre betraktare ,
är ett resultat av utveckling och avveckling av mänsklig moral !

Snön hänger lågt över Kattegatt.

Kanadagässen, inkräktarna i den svenska faunan, kom sträckande.

De är talrika nu…gässen från ursprungligen Kanada.
I oförstånd inplanterade i Småland av en amatördarwinist.

Kommer ni håg att jag  hade ett par bilder från hamnen i Norrebro ? Det var där bodarna blåste i sjön.

Jag undrar,   om inte resterna av denna vakare kommer från en som fiskar där ?

Det står ju N-Bro…för det kan ju inte vara Nybro.

Så vi slår fast,  att fiskaren nog heter Gunnar Gösta Gert Frost och kommer från Norrebro,
m ju har den lilla inofficiella  hamnen.

Roligt du kollade mina bilder !

…så avkopplande och lugnt..eller ?

Nu när massmediahysterin runt lågtrycket, i Sverige döpt till “Sven”, men  som i övriga Europa
kallas “Xaver” låter som värst, har väl en del ställt in sig på jordens omedelbara undergång……..
då kan det ju vara lite rogivande med lugna höstbilder,  som låter betraktaren hitta sig själv och verkligheten igen.

Förresten,  vill ni veta,  vad det verkligen blåser och har blåst i dag vid kusten, Hovs Hallar, så kolla länken:

http://vind.minimum.se/desktop/

Vill ni veta vädret på en oljeborrplattform i Nordsjön  så kan ni klicka här:

http://www.ndbc.noaa.gov/station_page.php?station=62144

Bilderna tog jag i slutet av September.

…ifrån min alltid närvarande kamera.

I dag var det ju lite hård vind för modellflyg, det blåste mellan 10-17 sekundmeter väst,
vilket till och med för mig är lite tufft, i alla fall nu under det som kallas den kalla årstiden.

Men jag kan ju inte lägga mig i soffan framför tv burken, då jag inte har nån mer, utan jag f
år gå ut i naturen och uppleva verkligheten i stället. Eftersom jag nästan varje dag går min
runda nere vid stranden av Laholmsbukten, begav jag mig ner till Lagaoset
Man kan ju ställa sig frågan varför jag promenerar just här ? Enkelt. Varje gång man
kommer ner upptäcker jag nåt nytt. Allt är föränderligt.

Vad jag upptäckte vid vägkanten på vägen ner till stranden, kan ni läsa på bloggen i ett tidigare  inlägg.

Vinden var så stark,  att sanden rök från stranden upp över kanten och in över den låga strandskogen.
Ser man på marken,  då sanden ryker, märks det,  hur små hinder kan åstadkomma mycket verkan
genom vindens försorg.

Vid varje litet hinder på marken formar sig sanden i lä och det gjorde idag,  att stranden var
alldeles knottrig.

Tänk på det, när du bygger eller flyger dina modellplan. Ett litet hinder på vingens eller
stabbens ovansida skapar en stor verkan längre bak !

Inte var där mycket fåglar i luften mer än gråtrutar och mås. En och annan vinddriven kråka
vinglade iväg över Lagan. Vet ni att gråtrutar är eminenta flygare. De klarar hela spektrat
från överstegrat till full spett i luften !

Men jag stultade fram i motvinden   och ramlade på lite motiv, som jag ska redovisa.

Den som läser min blogg, han är hjälpt om han har

1.  fantasi.

2.  associationsförmåga.

3. Om han kan tänka i metaforer.

Japp, så är det. Om ni mot förmodan skulle sakna  alla  de tre ovanstående egenskaperna,
till er anbefaller jag  å det varmaste en snabb rockad till denna blogg. Den ställer inte
oöverstigliga kognitiva krav på läsaren.

Länk här

http://blondinbella.se/

När jag umgås med naturen just här,  skapas motiven av naturen själv. Som känt, 
så spolas mängder med saker iland av vågor och vind. När dessa “saker” legat på land
en vecka eller ett år,  kan det uppstå former,  som väcker fantasin.

För mig har dessa träbitar och stockar hela tiden i min fantasi blivit  till  groteska djur
av okända arter. Mina bilder,  ihop med lite lagom undertexter,  vill jag få till en helhet, 
som väcker fantasimaskinen i betraktarens hjärna.

Deomde.

Nu kommer det bilder:

Det syns nästan på bilden att det blåste kallt.

Den ökade vattenföringen i Lagan medförde att träd spolades med och
som efter att ha tröttnat på sjömanslivet  gått iland vid sidan av åns mynning.

När det blåser väst och det finns hyfsat med vatten i Lagan, uppstår det speciellt vågsystem.
Havet blir ganska platt, vilket kiteseglarna utnyttjar för sin aerobatik med sin bräda.

Denna stubbe har legat här i flera år. Jag liknade den vid en tjädertupp med utbredda vingar,
men jag ser den blivit lite sliten i vingpennorna nu…men ändock,  den försöker hålla  huvudet högt !

Här ser ni  naturligtvis hur sanden yr iväg. Ett Sisyfosuppdrag.

Detta är ett fruktat djur och inte att leka med eller ignorera.
Det är den Långnästa Kantdåren,  som håller till,  just där havet ramlar över
stranden. Så jag säger bara: Se upp!

Detta djuret är emellertid helt ofarligt och det är lätt att tämja,  om man ger det kexchoklad,
men inte för mycket, då det fastnar i gommen på djuret..Djuret är ju som alla ser  den Medflytande Byfånen,
som inte lämnar ett enda avtryck eller ring på vattnet…för den gör aldrig nåt.
Det vanligaste ord han säger är: “Vad är det på tv” ?

När jag såg detta,   tänkte jag,  att sådana här djur finns bara på Galapagosöarna.

Med den kammen den har på huvudet och med en bakkropp som ser ut som en muterad trebent kökspall
….detta vore nåt för Charles Darwin att skriva om.Han hade kanske fått korrigera sin bok “Om arternas uppkomst”…?

Han kanske är punkare….?

Eller är det ett lejonhuvud ? Kolla noga !

Ögat ser ut att tillhöra en revirhävdande  Leo Rex.

Nä, det är helt enkelt den mindre Storsnörvlaren, som lagt sig till rätta i solen.

Antingen är detta en sorts häst…..eller så är det en kommande julbock,  som håller sig
just under ytan, för att kunna utveckla sin horn färdigt till jul…tror jag. Inte helt säker.

Jag tycker,  hans ögon ser ut,  som kom de från en gris…

Här har ett lite föl stupat i sanden. Synd.

…här kan man, utan att darra på läppen säga,
att denna individ är helt tom i skallen !

Havet gnager på dynkanten och eroderar. Vilket inte är något nytt är.
Kanten går fram och tillbaka beroende på vågor och vind.

Den Rundögda Sandskavaren smyger hasande fram i vinden.

Här kan man tydligt se,  att han håller på att ömsa skinn.
Lite sent för vinterpälsen eller…?

Här är nog de döda djuren sista viloplats,
eller är det en raserad boning anlagd av människan ?

Detta är strandens absolut ointelligentaste kräldjur.
Den Förvirrade Senilstruten utmärker sig med sitt mycket diminutiva huvud.
Inte mycket hjärna där inte.
Troligtvis är hans stjärt mera klok än hans krympta skalle…

När jag gick  förbi,  frågade han mig: “Vad gör jag här “?

Han skulle behöva en GPS, så han hittar hem till familjen på  kvällen.

Ni vet vad ett nejonöga är och hur det kan suga sig fast vid föremål..?
Då ska ni se när Vakuumormen pustar igång.  Den har en rejäl sugplatta undertill.
Men skulle man fastna, finns det en bleederknapp längst bak på stjärten, som då man
aktiverar den släpper undertrycket. Det finns även en sällsynt  variant av detta djur
som heter Moulinexormen, som dock är sällsynt.

…och mitt uppe bland dynerna har något parkerat ett långsamtgående fordon eller ?

Denna tall har jag haft ögonen på i flera år och förundrat mig över dess växtkraft och förmåga att överleva.
Men nu undrar jag,  om inte den har gått till sina hävder….Ser död ut och inga barr kvar.

Vi får se till våren. Om nu inte……..

…den Behornade Talltönten konsumerat hela kronan…

Det var mycket vitt i havet idag.

Finns det inte tillräckligt med svin i Sverige…

jag menar vi har ju tamsvin och vildsvin så det räcker.

Nu har vi med största sannolikhet  fått polska svin också. I dag då jag körde ner mot Lagaoset,
såg jag,  att någon eller några dumpat ett släp med  skräp jämte vägen. Naturligtvis upprördes
jag och stannade. Jag tog min kamera och fotograferade  bedrövligheten.
Dessutom rotade jag igenom en del av skräpet och hittade polska förpackningar
, lappar med skriven polsk text, polska cigarettpaket. Detta tyder på,  att de som kastat skiten
kommer från Polen. Jag har dessutom andra ledtrådar varifrån det kom, så därför är jag säker på min sak.

Om jag polisanmält det ? Det kan du tro, även om jag fick sitta och vänta en timma nere på polishuset.

Jag har gjort min medborgerliga plikt. Hoppas vandalerna åker fast och får kraftiga böter !
Men jag gör mig inga illusioner om den svenska polisen…

Här kommer några bilder:

Ser det inte för djä—ligt ut ?

….skulle man kunna kalla dessa fåglar.

Tänk om vi kunde flyga som dessa….

Deras enorma förmåga att anpassa sin flygning efter situationer som ändras på bråkdelen av en sekund.
Synd inte vi har samma förmåga med våra modeller…men helt förståeligt.

Jag tröttnade inte att se på hur dessa plockade godbitar ur havet just där vågorna bröt.

Eller vad säger du ? Denna fiskmåsbaletten går inte av för hackor !

Här har vän av ordning slagit in 4 tumsspik i ensmärket för att förhindra att fåglarna skiter ner det. Men det hindrade inte denna grå/svartklädde herre i alla fall.

…kvällstidningarna hade förutsett jordens undergång

på måndag kväll…

eftersom journalisterna i kvällstidningsträsket hade utlovat: “Monsterstorm”, “Monsterväder”,
“Stormkaos”, “Sverige lamslaget”, “Stormoväder”, “monsteroväder” osv osv.

Det finns inga måttligheter mer. I kvällstidningsträsket är det svart eller vitt. Inte både och.
Vårt odugliga SMHI hakar naturligtvis på,  genom att en dam som heter Frost, utlovar en “Klass 3 varning”.

Man skapade alltså en förväntan,  att domedagen skulle komma i form av en “Monsterorkan”.
Jag mailade SMHI angående damens uttalande och då visste man inte,  vilken fot man skulle stå
på och man skyllde på kvällstidningarna. Man drog sen tillbaka varningen.

Hur klarade vi oss förr, när vi varken hade 1, 2 eller 3-klass varningar ????? När en storm var en
storm och inte “Monsterstorm” ?

Är det konstigt,  att de som svenska folket anser har lägst trovärdighet, är kvällstidningsjournalister ?

Nåväl, vi som tillhör populasen borde väl ha isolerat oss i källaren och knutit fast oss med rejäla rep,
för att ha en möjlighet att komma igenom “Monsterovädret, ” som Exessen och Aftonbluddret hade lovat.

Vad bidde det? Jo,  det blev hastigt ökande vind, som snabbt kulminerade kl 2030. Vindbyarna var
av stormstyrka,  men medelvinden var storm under bara en knapp halvtimma.

Den kraftigaste vinden drabbade kuststräckan mellan Hovs Hallar och strax norr om Halmstad.

I kvällstidningarna i dag råder eftertankens kranka blekhet. Glömt är “Monsterstorm” och att
landet är “lamslaget”.

Att det blåser ute på hösten…..det behöver man inte vara journalist att förstå !

Men hur som helst, en sydvästligt vind av hög styrka är av intresse för oss hangflygare, för de
innebär att kustlinjen bland annat vid Tönnersa Strand eroderas och påverkas, så hanget blir bättre  och bättre.

Så även nu. Jag körde först till Lagaoset, men mötte en holländsk turist,  som sa,  att vägen var
blockerad av en tall. Så jag åkte till Tönnersa, parkerade bilen och gick min vanliga 16 km promenad med kameran.

Vinden var ca 12 m/sek från sydväst och den snabbt passerande stormen hade förbättrat vårt hushang betydligt.

Det blev en massa bilder,  som jag redovisar nedan.

På eftermiddagen vid 1700-tiden ökade vinden, dock ej stormstyrka.

Stigen från parkeringen vid Tönnersa Strand. Dessa björkar, jag undrar hur gamla de är ?
De har stått där och sett likadana ut,  så länge jag har flugit på hanget och det började jag med 1972.

Hanget är nu mellan 8-12 m högt.

Detta är troligtvis….det längsta kusthanget som är sammanhängande i Sverige.

Här kan du se att sjön har gått ända upp till hangkantens nedre del.
Stranden är alldeles jämn efter vågornas jobb.

I dag flög bara trutarna över havet.

Här är kanten igen. För varje hårdvindsdag blir hanget bättre och bättre.
Det stora “lyftet” blev efter stormen “Gudrun”…var det 2005 ?
Just här är där vi brukar flyga. Så sikta på stolpen från parkeringen. Alltså gå söderut mot Båstad.

Trutar och måsar är skickliga flygare i turbulenta förhållanden.

Dessa förkrympta björkarna kommer snart att skatta åt förgängelsen.

Perfekt lutning på hanget.

Hård vind eroderar kanten. Sanden faller ner och transporteras upp
igen av vinden när den torkat. Ett Pater Nosterverk.

Detta är ett sällsynt exemplar av Tönnersatuppfjäten,  som lockar
på sin hona med sitt karakteristiska hoande med halsen i vädret.

Ett styck alstock.

Stranguleringslöparen   har kraftig underkäke och rejäla framfötter.
Fast jag tycker ögat ger mig associationer till ett valöga..
. Djuret var väldigt snällt. Men skenet bedrar kanske…

Den sydhalländska skrymtödlan,
just sväljande sitt bytesdjur…

Den enda indianen som är på krigsstigen på
Tönnersastranden. Dock lite underbettad.

Detta är en anfallande kråka !

…fast den lugnade sig sen.

Erosionen skördar sina offer längs kanten.

Här hittade jag ett i våra dagar ganska lättfunnet djur: Glurpknarren,
som tillhör familjen Ordbajsare.
Det enda som rör sig på honom är som synes käften.

När vinden samlas i en sådan spricka,  drar den med sig sand i stora mängder.
Det gör den,  för att vindhastigheten ökar, då den trängs ihop. I och med att hastigheten ökar,  så sjunker trycket,
vilket är ytterligare ett incitament att ta med sig sand upp.

Här ligger ett hang och väntar på dig. Du flyger, om du kan,
lika fort här som på Hammars Backar !

Ytan bakom hanget är gräsbeväxt med inslag av tall och björk.

Ser ni björkbeståndet ? Vinden har skurit en absolut
rät linje bland grenarna. Anpassning kallar jag det.

Vi har två pyramider på stranden.
Vad de rymmer vet jag inte….

Ett vildnypon. Fullt med socker.

Gräs-Vass-Björk- Tall, sådan är ordningen.

På de gräsfria ytorna bakom kanten häckar fältpiplärkorna.

Terrängen mellan skog och dynkant är blöt. De små våtmarker som bildats
avvattnas med underjordiska vattendrag som mynnar i havet. Det kan man se,
om man flygfotograferar.

Halmstad skymtar i fjärran.

…och på en kort sträcka vid kusten, där nog vinden var hårdast i Sverige, hade som vanligt tallarna åkt.

Att tallarna läggs, beror på deras rotsystem och att man planterar bara tall. Hade man satt lövträd eller lärk i kanterna som skydd hade tallarna klarat sig.

Här hjälper inga planterade lövträd, vilket den lettiske chauffören till denna trailerdragaren erfor
, när hans ekipage exponerades från vinden vid de fria vidderna norr om Fladje.

Här visar Volvon helt skamlöst sitt underrede…

…blir det nu, men häng med på en promenad…

Kanske ni tröttnar på höstbilder, men det är min blogg och här gör jag nästan, som jag vill!

Jag var ute i dag fredags för att ta lite flygbilder från Lagans mynning. Alltså vid Lagaoset, som är lätttillgängligt via vägen från Snapparp.

Vinden var OSO cirka 5-8 m/sek, men det stoppar ju inte en modellFLYGARE !

När jag kom ner träffade jag en tysk i sin husbil från Oldenburg i Holstein. Det vet man för det stod OH- på hans registreringskylt. Han hade lite höstsemester och brukar tillbringa den just här.

Innan jag skulle flyga gick jag upp på högsta dynen för att kolla läget. Ute på en sandrevel låg några knubbsälar och njöt av livet och jämte en flock storskarv.

När jag stod och fotograferade hörde jag ett väldigt samtalande och argumenterande  upp i luften…

Det var stora mängder tranor,  som var på väg söderut. Deras vinterkvarter är Spanien, Portugal och nordvästra Afrika, så det är ju en bit att flyga.

Tranorna flög på cirka 200 m höjd,  så det blev att knata till bilen och hämta ett större zoomobjektiv.

Sen var det bara att plåta på. Men det gäller att hålla kameran still, annars tappar man fokus. På nervägen mot stranden träffade jag trevliga människor, som ville veta,  vad det var för fåglar…och som sen ville få sig  förklarat,  vad termik var.

Jag fick massor av bilder. Tar jag 100 bilder, så blir 5 riktigt bra… Eftersom minneskortet är stort, är det bara att knäppa. Efteråt promenerade jag min vanliga runda längs stranden bort till parkeringen,  där jag bruka stå , när jag flyger och tillbaka via sanddynerna till Lagaoset. Det ca 8 km promenad.

Under promenaden tog jag lite bilder för att illustrera höst och förgänglighet, men även anpassning och uthållighet.

Här kommer bilderna:

Det hördes ett intensivt diskuterande uppe i luften….

…undra bara vad de pratar om…

…kanske de säger att det är  härligt att kunna flyga…

Att flyga i plog ger energivinster, sättet att flyga nedärvt sen tusentals år i tranornas och andra fåglars gener.

När tranorna flyger termik, då försvinner all konformitet och rättning. Det är upp till var och en att vinna så mycket höjd som möjligt…

Alla tranorna flög, när man fått termikanslutning, i högervarv.

När tranorna tagit den höjd man kunnat sträckte man på rakkurs igen och bildade snabbt de typiska plogformeringarna.

Här är två stycken som inte vill inordna sig…

…och två som kom lite efter alla de andra.

Tranan, som utnyttjar termiken för att flytta. Den har helt enkelt inte muskler, så den kan flaxa sig ner till Afrika. Den måste med sin segelplanslika konfigurering glidflyga den övervägande flyttsträckan. Man kan se de fint utformade vingspetsarna med de yttre fjäderpennorna, som minskar det inducerade motståndet.

Där Lagan mynnar i Kattegatt och den svaga dyningen möter motströmmen, bryter dyningen lugnt med ett svagt fräsande.

Det mesta av drivveden längs stranden är al. Inte konstigt, för alen växer ju ofta vid vattendrag. Detta trädet kanske växt längs Lagan, who knows?

Havet är om inte blankt, så i alla fall stilla till Hovs Hallars pekfinger ut i Kattegatt.

En feederfartyg som lastat och lossat containers i Halmstad. Men sjunker fartyget…?

Allt pekar ju inte mot höst eller ?

Den här gaphalsen brukar nog ta munnen full, kanske  bara med ord, för det kostar ju inget att babbla.

Härlig färg på trädens löv nu.

Björkar som växer i dennna barska miljön, ser ut som något annat än björkar efter 40 år.

…men till slut klara de inte sig längre i kampen mot vind och salt.

…de sträcker vapen och ger upp vilande sin knakiga lekamen mot en yngre släktings stam.

Här är ett annat feederfartyg med full last på däcket av 20 och 40 fots containers.

Lagaoset och i solen skymtar Båstad-Sinarpsdalen

Till Pär L: Egentligen den enda bilden jag är nöjd med…

Vad skulle slutbilden vara om inte tranor !

mats

…är ju , ett varsel  om vintermörkret.

Inte direkt flygbilder på modeller, men väl på fulländade och anpassade fåglar.

Färger bjuder hösten på i en sista suc, k innan den mörka årstiden ramlar över oss som ett vått täcke.

Tur man är modellbyggare, så man har nåt att se fram emot…för är det inte det,  allt handlar om ?

Kolla vingprofilen.

Ser ni truten flyger med skränkning på vingarna ? Jag skränker alltid mina vingar för att få bra egenskaper.

Kolla vingen igen. Längst ut är den skränkt, på mittdelen mer anfallsvinkel och jämte kroppen liten anfallsvinkel.

Här verkar bara oordning…men det är just före landningen vid  Trönninge Ängar.

Höstens färger är minst sagt intensiva

Ett ganska välbarkat träd…

men än blommar det.

Mopsen PimPim, 3 år gammal,  deltog i den stora

utställningen i 2 -Åker  i fredags och lördags

med stor framgång.

En av de största hundutställningarna i Sverige avhölls i Tvååker med deltagande av nästa 4000 hundar.

Att vara på en hundutställning är en märklig upplevelse. Man förväntar eviga skällande och slagsmål. Men icke. Hundar gör upp rangordningen utan våld.

Att hundar är en storindustri i Sverige är fullt klart, när man ser på,  vad som säljs. Allt som kan  vara relaterat till hundar finns på marknaden och så fort ordet “Hund” nämns i samband med varan, blir den dubbelt så dyr.

Nåväl vi åkte dit med mopsen PimPim som är en hund att vara stolt över.

Jag går inte in på hur utställningen går till, men man har ett utslagningssystem och ju längre du kommer,  desto hårdare blev konkurrensen.

 Det bästa är ju BIS, vilket betyder Best In Show indikerande man är bäst av alla hundar. Det är få förunnat att nå dettta. Som med hästsport handlar mycket om kontakter, att man ska vara känd uppfödare och vara van att vinna.

Att komma från intet och vinna…..så gott som omöjligt.

Lilla PimPim fick omdömet “Excellent” vilket är det bästa och “Championklass.”

Naturligtvis var ägarinnan och tränaren EL nöjd……och jag som eo hundrastare.

Här ett par bilder.

                                                              Så här ser en stolt mops ut efter tävlingen.

                                                                  EL med PimPim i ringen.

                                                                   En sädesärla hade fräckheten att stå på linjen……

mats

…utan om ett besök vid Brösarp i

sydöstra Skåne på Österlen.

Jag och EL åkte ner till Drakamöllan i söndags för att se,  hur hennes 10 månader gamla islandshäst föl Yssa mådde.

Yssa är ett resultat av en tjuvbetäckning, vilket medfört,  att fölet föddes vid fel årstid. Hon borde varit flera månader äldre egentligen nu. Så hon är det yngsta djuret i stoflocken,  där hon nu går för uppfostran.

Flocken stod i skuggan av en trädridå då  det var mycket varmt.  Fölstona var inte det minsta rädda eller skygga. Vi kunde umgås med alla och djuren var mycket sociala.

Yssa hade det lite svårare,  då hon dels var mindre än kompisarna och dels hade hon inte fällt vinterpälsen än, troligtvis beroende på att hon föddes vid “fel tid”. Men den kommer att falla av.

Miljön där de unga fölen går i är väldigt vacker. Typiskt Brösarp med sina kullar och backar.

Ett besök i Kivik bekräftade,  vad vi visste sen förut. Kivik är turisternas och krämarnas marknad. Allt i anslutning till hamnen tre gånger så dyrt som på andra ställen. Exempel: En halv sill i form av en file och en liten slev potatismos= 175 kr………..en  smörgås på en liten kavringskiva med en bit stekt sill=85 kr…….

Vi vände, körde till Simrishamn och handlade i stället. Ett tips: Vill ni köpa äpplemust, som säljs i parti och minut på Österlen, köp det hemma på ICA  i stället. Det är mycket billigare.

Här kommer lite bilder, som man kanske blir lite upplyft av. Det är  en frikostig  fauna där hästarna går,  vilket jag hoppas framgår av bilderna.

Yssa, 10 månader med vinterpäls i juli.

Vackra ston av islandshäst.

Den lilla flocken njuter svalkan under en varm högsommardag. Övervakade av ett vuxet sto.

Vacker nu….? Vänta tills jag fällt vinterpälsen säger Yssa.

                                                                Samma frisyr på manen som Tina Turner hade på sitt hår 1988……….

Vacker miljö….tycker jag i alla fall.

    Faunan var rik. Namnet på växterna får ni komma på själva….

   ….alla växte i alla fall på ängen.

      Vallmo växer vilt allmänt i sydöstra Skåne och betraktas av många som ogräs. Dock en

                                                                    vacker blomma för betraktaren.

          Vildkaprifol, som om man dristar sig att plantera det i sin trädgård

                                                                   kan skapa problem med sin förmåga att breda ut sig. Dock vackra blommor.

Bra sammanhållning.

Större blåklocka.

Rikt insektsliv.

   Tänk om denna insekt varit 3 m lång och vägt 250 kg…………

Jag får associationer till en smal herre med långa frackskjört…

  Om ni undrar varför bilden är grynig, så beror det på

                                                                att blomman bara är ca 6 mm i verkligheten.

mats

räcker ibland.

                                                                Vi handlade i en friluftsbutik i Falkenberg och när jag svängde runt bilen, såg jag denna vyn.

                                                                 Jag tyckte det kunde bli en bra komposition,  så jag klämde en bild.

mats