träffar man på under sina promenader….

 

Jag går ju nästan var dag en promenad vid havet i Laholmsbukten. Söderut mot Lagans mynning och sen 180 grader längs skogsvägen till parkeringen. Det blir ca 10 km med alla kringelkrokar. Som jag skrivit flera gånger,  ger denna promenad fina upplevelser av djur och natur.

Så skedde även i dag måndag. Trots ett sisslande regn var det behagligt väder med svag frånlandsvind. Det gjorde att havet låg blankt som en spegel så gott som.

Fågellivet var inte överväldigande. Det var de vanliga man såg,  måsar, trutar, storskarv och  sträckande småfåglar, vilka för mig var omöjliga att artbestämma. Senare i skogen såg jag en större hackspett flyga och sätta sig i ett träd,  där jag passerade. Den var dock skygg och jag kunde inte plåta den, som jag ville.

De andra djuren jag mötte,  var två större hundar av okänd ras och en ung dam,  som var ägare. Hundarna var okopplade och var direkt aggresiva mot mig. En knäade jag i bröstet,  så han backade och en sparkade jag. Jag fick en mindre skråma i baksidan på låret. Kvinnan fick en barsk order av mig att koppla hundarna,  eftersom hon saknade all kontroll över djuren.

Jag tänkte,  vad skulle hänt om jag kommit med en mops till exempel ? Mopsen hade blivit ihjälbiten. Eller om ett litet barn varit med och börjat skrika ? Då hade barnets skrik triggat hundarna ännu mer.

Jag stod hela tiden still och hävdade mitt revir gentemot djuren,  så gott jag kunde. Kvinnan var totalt handlingsförlamad.

Nästa gång, om det inträffar,  kommer inte vare sig hundarna eller kvinnan att komma undan, det lovar jag !

Men nu, bilder.

Vassego

                                                             Finns det något mer typiskt höstlikt ? Gulnande björkar och en blöt väg….

                                                                 Jag blev nyfiken hur gammal denna tall var och räknade årsringarna

                                                                   …just precis den var 67 år och var ca 30 cm i diameter.

                                                                 Den syns inget vidare, men den finns där i trädet, den större hackspetten.

                                                               Så här ser den ut egentligen…

                                                                      Detta djuret hade fåttt lite nosdropp i höstrusket.

                                                            Ordning och reda !  En skarv på varje stolpe ska det vara ! Utom den hitersta, för där ska jag sitta….

                                                          Plötsligt kom denna varelse springande på stela ben i strandkanten påtagligt jäktad och med näsan i vädret…

                                                           Sen kavade han sig ut i vattnet för ett svalkande morgonbad.

                                                              Strandens konung, Rex Limbus, gör ett imponerande intryck ! Här muckar man inte gräl i onödan…

                                                              Detta är en sällsynt bild. Den visar faktiskt den behornade större sandslingraren nere vid Lagans mynning.

                                                              Fast jag tycker han är aningen underbettad, eller så har han tappat hakan vid åsynen av mig….

                                                             När jag ser dessa höstkulörerna,  tänker jag på äpplen och päron, som oxå har dessa färger.

                                                            Här är hundarna som flög på mig. Hunden i förgrunden har just fått sig en välriktad spark som straff för han satte 

                                                             tänderna i mig !

                                                            Kan det vara icke rasrena hundar med mycket av  arten Rhodesian Ridgeback  i sig. ???

mats

 

….för jag har ju inte flugit nu på två dagar….

 

Ja, vädret har inte varit sådant, att jag haft lust att flyga hang de senaste dagarna. Fel vindriktning och för hård vind.

För att inte förgås på den tid jag har ledigt,  var jag igen ute och drog ihop lite svamp. Det var inte meningen , jag skulle plocka,  eftersom förråden är ganska fulla, men man kan ju inte låta bli.

Platsen där jag plockade i dag är väldigt vacker. Nästan en John Bauerskog ! Problemet är,  att man gallrat och kört med bandutrustade skogsmaskiner, vilka fördärvad ytlagret av mossa. Sen har vildsvinen kommit och bökat upp resten. Men trots det fanns det mycket trattkantareller. De var inte färdiga utan ska ha ca en vecka tll på nacken. Det fanns stora och de snöt jag till min påse…..

Närmsta dagarna blir det inget flygande, då vi ska till Jylland för att kolla saluislandshästar om de  är bra nog.

Jylland är en vacker del av Danmark och är värt ett besök. Naturen är inte platt utan ganska kuperad. Är man hangflygare,  finns det eminenta hang från Skagen och söderut mot Lökken och vidare mot Limfjorden.

Jag klämde några bilder med min nya Lumix. Enjoy……….

                                                          Här står trattkantarellerna med långa halsar och spanar precis som de är åskådare på en fotbollsmatch…

 

                                                          Vad detta är för svampar ? Ställ inte så svåra frågor….

                                                           I skogen ser man spåren efter de som levde där,  då det var en icke skogsbevuxen hed. Här levde folk

                                                           under primitiva förhållanden till ca 1860, då den sista familjen med hjälp från socknen emigrerade till

                                                           landet av hopp, Amerika. Som minnesmärke finns de gärdsgårdar kvar, som mannen reste för att hålla sina

                                                           djur på plats. Vilket oändligt arbete att resa dessa stengärdsgårdar ensam. Men nu…….inser vi inte , hur mycket slit det

                                                          krävdes, för att kunna dra försorg o sin familj för 150 år sen.

                                                          Hittar man en….hittar man fler !  När jag ser denna bilden,  får jag en association till ett litet avsnitt av Disneys

                                                          julaftonsfilm. Den delen av filmen där Kalle Anka ska filma kolibrifåglar i djungeln. I denna del finns ett avsnitt där termiter

                                                          får korn på Kalles matsäck och genom att använda svampar som trummor, trummas en arme av termiter ihop, för att

                                                          kunna röva Kalle på maten. Det sker oxå och ankan för ett av sina vanliga raseriutbrott.

                                                          Som tur är har vi inga termiter här……men det kunde blivit en bra bild eller….?

 

                                                         Ett vildsvin som har skitit i mossan. Deras spillning är väldigt lik björnspillning.

                                                         Här hänger min påse i gapet på en träbock……..

 

 

                                                           När jag var på väg hem sprang en ung räv över vägen. Jag fick fram kameran och fick en flyktig bild av djuret.

                                                           Det är ju inte konstigt att plåta en räv, det var bara det att denna var trebent. Ena frambenet var av just över knät.

                                                            Om den klarar sig ? Ja den rörde sig helt ok, men frågan är om den kan kompensera det fysiska handikappet med

                                                           ett klokare sätt att jaga ?

                                                           Den lilla hanen såg frisk ut och den hade inte skabb, såvitt jag kunde bedömma. Den hade en vacker svans.

 

 

mats

 

 

….men man mår inte väl efter att ha ätit den !

 

Jag var ute i går ganska sent på eftermiddagen vid ett av mina svampställen för att plocka trattkantareller. Tyvärr hade man gallrat skogen och kört med skotare, så undervegetation var illa skadad av maskinens band.

Men trots det fanns det gott om trattisar, om man böjde sig ner i skymningsljuset och spanade. Man brukar ju säga,  att hittar du en , finns där fler. Trattkantarellerna växer ofta i revliknadne utbredningar och har man tur, dyker sådana upp.

Jag plockade en plastpåse full. Det låter mycket,  men efter rensning och förvällning  blir det ca 2 l svamp att frysa.

Ljuset var lite dåligt, men det det gav en speciell atmosfär i den glesa skogen. Marken är helt beväxt med mossa och den gröna färgen var väldigt intensiv i kvällsljuset.

Någon bild ville jag ha med mig hem och det blev en flugsvamp,  som stod i givakt under en fallen gran.

Att konsumera en slik svamp skapar otrevligheter. Enkelt uttryckt så förstörs cellerna i lever och njurar, vilket alla förstår har långtgående konsekvenser.

Så ät inte svamp, om du inte är säker på,  vad det är. Bland trattkantarell växer ofta skivlingar,  som är snarlika och dessa är mycket giftiga !

mats

 

blev både promenad och svampplockning.

 

Går man ut med hundar och promenerar,  är det en god regel,  att ta med en plastpåse. För man vet ju inte , om det dyker upp kantareller efter regnet.

Det gjorde det. Mycket. Vi fick ihop ca 4 kg på en timma,  utan att förhäva oss eller ta allt.

Sen var vi  nöjda.

Några bilder på äventyret i sensommarens fina kvällssol:

                                                           De var stora och fina. Svamparna alltså….

                                                              Typisk biotop för kantareller

                                                             Plockerska med inbyggd radar för svamp !

                                                               Påsen fylldes fort.

                                                              PimPim håller koll på oss.

                                                             Lite av skörden upplagd för rensning

                                                                   PimPim pustar ut.

 

 

 

mats

 

visa PimPims tre pojkar.

 

Detta är de tre pojkarna som El:s mops PimPim födde för 6 veckor sen.

Om de är oemotståndliga……? Vad tror ni…….?

Har ni en eller fler mopsar, har ni aldrig tråkigt. Jag lovar.

Här kommer de:

                                                                Här bestämmer jag  och jag heter Mr Pomeroy !

                                                              ….och detta är mina bröder. Men de får hålla sig på mattan !

 

mats

Athena fra Skridurlandi fick ett föl som heter Yssa.

 

Ett av EL ston fick ett  föl för 3 dagar sen. Hon heter Yssa,

 Fölet var oönskat och var ett resultat av dålig djurhållning hos en fodervärd, som gjorde att en hingst kom åt henne och betäckte henne.

Så här ser Yssa  ut just 3 dagar gammal. Yssa är isländska och betyder:  Jättekvinna eller Trollkvinna från den Isländska Gudasagan.

                                                            Mor och dotter i paddocken

 

                                                       Yssa är till salu. Se länken nedan för kontaktinformation

Läs mer här:

 http://islandshastaralvasjo.blogspot.se/

mats

 

en mycket snäll labrador.

 

Jolly är en 5 år gammal labradortik som är typisk för sin ras. Hon är snäll, social och tycker om alla snälla individer hon möter.

Jolly är en labrador som har en egenskap som säger: Jag är till för att behaga ! Eller på engelska, där det låter bättre: A dog born to please !

Jag var ute och gick häromdagen med henne och klämde några bilder. Bilder och musik hoppas jag skapar en känsla hos er…

mats

 

till glädje för modellflygare och natur !

 

De senaste dagarnas realativa värme, 10-14 grader, har startat upp,  det som slumrat i naturen. Man kan se,  att björkarnas knoppar börjar bli violetta och åkrarnas sådd har en svag strykning av grön färg i konstrast mot den grå hinnan , som fanns där förr.

När jag var på väg till Tönnersa Strand för att lufta skärmen,  stannade jag till och lyssnade. Luften var full av sånglärkor,  som spelade. En bit bort såg jag tofsviporna,  som flög sin vårakrobatik och spelade med sitt typiska läte. Ni känner säkert igen det.

Nu börjar snart gräset växa i trädgårdarna och då vet ni , som sköter gräsklipperiet,  vad som väntar….

Ja några bilder jag tog får väl illustrera vad som väntar. Härligt

En av vårens budbärare, tofsvipan.

När kärleken sätter an blir det aerobatiskt.

Tofsvipan som nu på våren hörs med sin ängsliga vissling över åkrarna.

Typisk flyktbild på tofsvipan till vänster. Kolla vingkonfigurationen.

“Nä, nu flyger vi till vårt bo”…..

Jag vet inte om hundar har vårkänslor, men PimPim mopsen och Jolly labradoren har siesta i solen.

Hon utstrålar väl inte direkt våldsam energi……..

                                         Inte bara vårfåglarna sträcker. Även annat i skyn far förbi.

Kajorna är ju monogama, de har alltså samma partner hela livet, så de har inga direkta bekymmer på våren.

Islandsryttarinnorna har hämtat ut sina hästar ur vinterförvaringen och kör ett pass………..fast jag tycker hästen skrattar….

 

 

mats

 

kände jag i sinnet i dag.

 

Eftersom det mesta strulat sista dagarna kändes det befriande,  att kunna gå den vanliga rundan längs havet vid Laholmsbukten, in genom strandskogen och sen tillbaka till parkeringsplatsen.

När jag kom ner och såg havet, såg jag inte havet. Hela Laholmsbukten var täckt av grov is. En komplett överraskning för mig. Fast egentligen är det inte konstigt, då vi har haft hård västlig vind de sista dagarna, vilket har pressat isen i Kattegatt mot kusten.

Isen hade tornat upp sig i höga vallar en bit från stranden. Snön var helt borta och när solen legat på kände man lukten av hav och blöt sand. Härligt.

Alltid rogivande att spankulera, ta lite bilder och filosofera över kommande hangflygning på det nu höga hanget. 5-12 meter minst 5 km långt nu.

Tyvärr visade det sig,  att jag smutsat ner objektivet,  när jag gått halvvägs, så de bästa bilderna fick jag slänga. Men några blev det, om ni står ut…?

          I det Sydhalländska jordbrukslandskapet rök lätt dimma från marken,  när solen värmde på. Lite grönt på marken ger en föraning..

          När jag passerade dessa marterade björkarna,  ropade de på mig, sträckte upp händerna och sa: “Ta oss med, vi  lever ju”!

                      Bland sanddynerna växer det numera björk. Det gjorde det aldrig förr…..ni får väl inga fula tankar inspirerade av bilden………

                                När allt öppnade sig, såg jag inte havet utan bara is.

        Vi har haft styv kuling och vattnet som pressades upp på stranden rann tillbaka närmsta vägen. Det ser ut som en wadi från norra Sahara i Afrika.

                                                     Balanskonstnär

 Vad detta kan föreställa ? Använd din fantasi, då finns det inga gränser. Ett fyrbent monster på dåligt humör…?

                                                      Laholmsbukten den 23 februari 2012

                                                                    En tillplattad man….

                          En flytande arkad. Då kan man ju säga , att detta är en arkad på en ark ?

                 När isen pressas mot stranden, går den på grund och ligger som ett hinder för den ingående isen, som pressas upp i vallar.

                                                       Inte som i Bottenviken, men ändå….

                            Dessa isflak har inte sjunkit, utan de har frusit fast i botten.

                                                              is

När jag ser denna bilden, kommer en annan bild fram ur mitt minne. Bilden är den som gick genom pressen, när Kinas diktator Mao-Tse-Tung simmade ett stort antal mil i Gula Floden, när han var 74 år gammal. Bilderna i pressen såg ut ungefär som ovanstående. Längst fram den store rorsmannen och efter kom halva Kinas simkunninga befolkning. Det ser ut som alla på bilden ovan simmar tillbaka mot havet. Snäckor hör ju hemma i havet.

                               Lite suddig bild av en strandgam….som torkar fjädrarna.

                              Sista bilden är mitt infrusna fotspår, jo det är mitt, från en av mina tidigare promenader.

 

 

mats

 

……..blev det efter flygningen i dag.

 

När vi för en gångs skull hade fint väder, stack jag ner till Lagaoset med min Blue Phoenix utrustad med den nya GoPro-kameran.

Det går utmärkt att köra dit via Snapparpsmotet och sen ut mot havet. Det var nästan ingen vind och en blek sol förgyllde tilvaron. Flygningen gick bra, så efter ett par vågade lågflygningsrepor över vattnet,  packade jag ihop och körde till parkeringen vid Tönnersa Strand.

Detta är ju den runda,  jag helst går. Det är cirka 8 km och går man sakta och plåtar lite , tar det 1 timma och en kvart. Efter de hårda vindar vi haft , har dynkanten eroderat och rätats ut.

Bra för oss hangflygare, som nu har ett hang , vilket  är minst en halv mil långt, men sämre för naturen då skyddet för havets påverkan på området närmast stranden har minskat.

Men, jag gick min runda och här är lite,  vad jag såg. Tyvärr inga flygbilder, men de kommer sen.

                                                                      Ingen vind, så vågorna bröt med ett trött och försynt plumsande mot strandkanten.

                                                                       Inget dåligt hang ! 4-10 m högt och minst 5 km långt.

                                                                      Ser ut som spåren av en vindrutetorkare från 50-talet , när torkarna drevs av undertrycket i insugningsröret.

                                                                    Vinden och sanden…ja, de följer fysikens lagar.

                                                                      Strandråg och annat gräs bevarar en liten sandrundel intakt, trots vinden eroderat runt om.

                                                                          Nåt från Jurrasic park……

                                                                        Undrar om man blir täppt i en sån tränäsa……

                                                                    En analfabet har kört bil i naturreservatet. Han måste vara blind också ,för det finns bilder,

                                                                     som klart säger nej till  motorfordonstrafik i naturreservatet.

                                                                      Gröna åkrar den 30 december 2011.

                                                                        Man längtar efter våren…..

 

 

mats

Jag blev förvånad,  att så många var intresserade av fåglar,

men nu har jag fått in flera rätta svar. Eftersom jag ibland är en generös människa, så korar jag två förstapristagare i egenskap av

enväldig domare. De två först inkomna rätta svaren,  var lagda av Daniel och en ornitolog som heter Lars. Jag gratulerar till glassvinsten, som kommer att överlämnas av drottning Silvia ……tror jag.

Daniel som vann glassen.

Fågeln var som mycket i naturen, vacker. Jag rekommenderar er, om ni har möjlighet,  att ta den promenaden jag gör nästan varje dag nere vid Tönnersa Badstrand. Du kommer att uppleva vyer, lukt av hav och skog och djurliv. Framför allt kan du gå och filosofera i dina egna tankar.

Jag tänkte på en sak. Betänk när du går i en köplada. Där är man utsatt för den hjärndöda skvalmusiken, som gör,  att i alla fall jag bara vill handla snabbare än en blixt bara för att komma ut.

Promenerar du längs stranden, hör du havet och vindens rytm. Att gå längs denna strand en tidigt morgon, när vinden fortfarande inte dragit igång på allvar, då är det en lisa för öronen att höra det lite blyga frasandet,  då dyningen försiktigt bryter mot stranden.

Det låter nästan som havet småandas.

Jaja, man är ju ingen poet,  men så tycker jag med ovanstående.

Vad det var för fågel ??

Jo det är en snösparv i vinterdräkt. Snösparven migrerar (flyttar) på vintern från norra Skandinavien söderut och ses ofta just vid stränder, där de söker föda. Olyckligtvis hade jag inte mitt stora zoomobjektiv med mig, så bilden blev efter uppdrag grynig. Men det är ju känslan,  som räknas.

Här kan läsa om snösparv:        http://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%B6sparv

mats

……..blåsandet från sydväst, som vred till nordväst….

planerade jag att åka ner till stranden vid Tönnersa, för att se hur vinden, men framför allt vågorna tack vare det höga vattenståndet,  hade omformat kustlinjen och vårt fina och långa hang.

När jag kom ner till stranden 0830, gick vågorna fortfarande upp till dynkanten, men man märkte , att de sakta drog sig tillbaka. Orsaken är ju mindre vindstyrka och sjunkande vattenstånd.

Dynkanten, eller hangkanten var kraftigt påverkad längs hela stranden. Havet hade eroderat ner den uppskattnings mellan 1-1,5 m. Så småningom kommer ju sanden att transporteras upp på dynerna genom vindens outtröttliga paternosterverk. För oss som flyger hang , gör en storm som i söndags , att hanget blir bättre och rakare. Det ska bli synnerligen intressant att prova skärmen där vid västlig vid 6-7 sek/m.

Stranden var helt täckt med vitt skum från havet, så man hade en illusion av vinter. Allt var vitt. Småbjörkar, strandråg och annan växtlighet som fångats av vattnet , när det ramlade ner från den eroderande kanten låg och flöt i härvor. De stora drivedsstycke jag förut sett på stranden och som legat där under flera år, de var borta med vinden för att travestera en känd bok.

Stranden var steril och inte speciellt spännande att gå på. Ett och annat flyttfågelsräck med knipor virrade förbi och en och annan kanadagås kom kavande i den hårda vinden. Först när jag var vid Lagaoset, som är brett, kunde man se att mycket kastats upp på stranden. Så det blev att gå runt och fotografera lite. Några bilder blev det.

Efter strandpromenaden gick jag till parkeringen i strandskogen. Vägen var blockerat på flera ställen av större träd, som blåst omkull. Förvånansvärt mycket träd låg ner. Till 90% tall, vars rotsystem inte är en höjdare i sur, sandig mark.

På parkering stod en stor tysk husbil med ett elverk puttrande 30 m från bilen, antagligen för att våra tyska gäster skulle kunna hålla värmen med hjälp av värmepatronerna i husbilens centralvärme.

Dessutom hade som vanligt , kretinerna varit  framme och dumpat en skrotbil på parkeringen. Tja, det är väl lättare att dumpa en bil här,  än att lämna den till en skrot och få betalt….

Här kommer en bunta bilder. Dels här på bloggen i verklig storlek och som ett klickbart galleri. Alla bilderna tagna med normalobjektiv. Jag var för lat att släpa med mig ett zoomdito.

Håll till godo och jag hoppas ni får uppleva,  en del av den känslan jag får, när jag promenerar i naturreservatet.

Vad detta föreställer….Använd fantasin ! Dock ingen snuskig……

Dynerna, som var utsatta för vinden, är renpolerade på lös sand.

Så ser kanten ut mot Halmstad. Ett 5 km långt hang. Förut en mjuk rundning, men nu vasst och taggigt.

Om en månad är det mjukt igen i formen och sandtransporten upp har startat på nytt.

Och så här ser det ut mot söder.

Dagen efter…..

Nästan som vintertid…såg en notis i en kvällsblaska att en människa som gått i detta skum, hon hade upplevt

att det var “kletigt och mycket halt”. Vet inte hur hon ordnar sina sinnesintryck för skummet här är lätt och strävt.

Fast det är klart, det ger inte bra rubriker i en svensk kvällstidning…….

En vindpinad björkbuske kommer obönhörligt att nås av ättestupan

Detta är en mycket mager hjort med en smäcker krona som väntar på sommaren.

Fåglarna stryker förbi.

Denna solkrämstub låg inbäddad i kanten 2 m över marken.

Undrar hur hon såg ut,  som rundsmorde sig…  och undrar hur gammal

burken var…..

Ett näsvist odjur

Den vanligaste drivveden är naturligtvis al, därför dess växtplats är i regel vid vatten.

Undrar om det satt ett gäng och drack kaffe vid möblemanget i söndagskväll njutande av natur och väder?

Ett odjur med sur blick….ser lite aplik ut tycker jag. Huvudet är till höger. Såg lite skrämmande ut, när jag passerade.

Hur kan denna lilla fragila rottråd skapa ett sådant mönster…

En liten fågel höll mig sällskap…….

..under sitt ivriga pickande efter insekter…..

…ibland flög hon upp och började om….

…..men hela tiden kom hon tillbaka……

…till samma plats och pickade sig fram 10 m för att sen börja om…..

…..en mycket vacker fågel i luften…..

….undrar vad det är för en…..?

…sånt här kan  ni bättre än mig. Maila mig rätt namn och jag bjuder på en glass….

Detta är en märklig bild från verkligheten, som beskriver på ett enkelt sätt människans strävan och umbärande.

Bilden föreställer en vitklädd man, som bär denna ohyggligt tunga del av en stock på sin rygg.

Som ni ser på bilden,  går han dubbelvikt under det tunga godset. Inte utan man känner medkänsla eller….?

…och här ligger en liten björn, som inte fått sin vinter/sommarpäls än.

Sanden har med vindens hjälp format ett duvhuvud….

Detta är dagens märkligaste bild. Det som hände var att en maratonlöpare kom i full fart längs stranden.

När han fick syn på mig, för jag stod och stirrade på honom, så grävde han utan redskap ner sig i sanden.

Det enda han inte fick ner,  var vänsterfoten, vilken var av jättelik modell. Du kan se, han svettas fortfarande…..

Detta enslinjemärket var helt för 10 dagar sen. Vinden tog märket i örat, ruskade om och ni ser resultatet….

En annan märklighet är den sällsynta Metsästrutsi , som först upptäcktes i nordöstra Finland och därav namnet..

Denna stod och spanade vid stranden och såg allmänt förvirrad ut med en träig blick….

Denna vindpinade tall stod lite granna i lä. Åldern vet jag inte men troligtvis som fotografen  gammal.

När jag passerade tallen hörde jag ett träigt knarrande. Naturligtvis stanade jag till och då sa tallen till mig:

“Jag  är ledbruten och har krokig rygg, men ge mig,  aldrig “!

Så tallen sätter sina kottar varje år för att trygga fortbeståndet. Tänk, om vi var lika sega och uthålliga…..

Som ni ser,  har detta väsen en plutande mun och en fantastisk huvudprydnad över

sin något trasiga    näsa…

..eller vadning i vattnet från havet.

Inne i tallskogen häckar den timida Furuskarven. Här lyckades jag få

en suddig bild på den mycket skygga och sällsynta fågeln.

Det föll lite virke…

Rotvältorna ligger på rad i strandskogen.

Hur kan det bli så pricksäkert ?

Inte var det mycket som blåst iland inte. En bild på kretsloppet.

Vågorna har ätit in i dynkanten, vilket vinden fritt spelrum, så det bildas en vindbrunn. Till nytta och gagn

för fältpiplärkorna som häckar just på sådana ytor. När vinden fångas i tratten får den hög hastighet och det

betyder att trycket sjunker, enligt Bernouilles Lag, varvid sand sugs in och transporteras upp.        

För ett år sen var här fruset och snö. Nu är det bara ljuset ,  som är lite vinterlikt.

Fyra ballonger från Freiburg i Tyskland. Freiburg ligger i höjd med Muenchen längst ner i Baden-Wuerttemberg

i sydligaste Tyskland. Ballongerna hade gjort en resa på 1400 km. Jag mailade till sjukhuset och berättade om

deras ballongers eskapader. Det är andra gången jag hittar ballonger från utlandet. För två år sen hittade

jag ballonger uppsända av en skolklass i västra Wales.

Freiburger Spital är ett mycket välkänt sjukhus.

Jag är inte helt säker på , om det är en urtidsödla eller fågel. Den verkar i alla fall vara

ganska uppfordrande. Ungefär som en mops som heter PimPim vilken jag är kompis med.

Fortfarande grönskar det. Allt är anpassat i våra biologiska system genom gener och evolution. Imponerande.

Mossan skjuter på nytt i värmen…..

Ser ni björkskotten. Det vänstra visar sin anlag för nästa års blad. Kolla noga , så ser ni bladen ligger packade.

Till höger ett grenskott……tror jag…

Här ser ni resultatet av plötslig och total demens. Ägaren glömde sin bil………..

Synd,  eftersom den är i nyskick……..

Här ligger alla bilderna i ett galleri. Vad de föreställer ? Låt din fantasi blomma !

Klicka på texten “View with piclens” så kommer det som ett elegant bildspel.

[nggallery id=74]

mats

 

 

 

 

…är en lisa för både kropp och själ.

 

 

 

 

 

 

 

 

Var dag går jag minst 6-10 km promenad , för att hålla
den gamla kroppen i någotsånär trim.

Att promenera utan hets utan att bara strosa är ett utmärkt
sätt att uppleva naturen.

Speciellt om man väljer platser,  som ger många synintryck
och visioner. En av dessa är sträckan från Tönnersa Strand
ner till Lagans mynning. Det är ca 4 km att gå längs stranden,
innan man kommer till Lagan, där man går in i strandskogen
och går tillbaka till parkeringen.

Går man längs stranden upplever man alltid något nytt.
Det kan vara fåglar som sträcker, ilandflutet från havet eller
bara doften av hav.

När man går i strandskogen har du tystnaden till vänster
och till höger E6:ans vanvett. En kontrast.

Jag var där idag,  då vädret var perfekt. Ingen vind 10 grader
varmt. Dock saknade jag solen, för att fotograferingen hade
blivit lättare.

Här är mina intryck:

 

                                                                     Hanget mot norr eller mot Halmstad. Det är säkert
flygbart med modell och skärm minst 2-4 km.

              En sällsynt bock med kapitala horn…….

   Bara ett lugnt hav med sakta inrullande vågor.

                                                                    Storskarvens siesta på en av laxgårdarnas stolpar avbröts av en fotograf.

                                                                           En laxgård. När dessa vittjas kallas det att man “ryktar” laxgården.

                                                                       Kanadagässen sträcker.

                                                                            Naturen skapar en stubbe så att……..

                                                                      ….den liknar en tiohövdad hydra.

                                                                               Här en storskarv i trä.

                                                                           En del vill kanske att de flesta storskarvar skulle vara av trä, i stället för levande…..

                                                                               Detta är en mycket vältrimmad jakthund.
En ställande hund som just fått syn på en fasan.

                                                                   Jag undrar hur han såg ut,  som drog dit kopparnitarna
                                                                    genom spanten och borden och när gjordes det ?

                                                                          Lagan eroderar och tillför sand i kanten.

                                                                            Erosionen och uppbyggnaden sker kontinuerligt flera gånger varje år.

                                                                         Lagans mynning i Kattegatt.

                                                                       Jovisst, det är höst.

 

 

mats

 

 

Margarethof

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…såg vi nere på gården Margarethof vid Everöd/Kristianstad
i Skåne förra helgen. Margarethof är ett islandshästcentrum
där man förra helgen hade en kvaltävling för SM.

Här är ett par bilder:

 

                                                                  Märklig björk……..ansad av betande hästar.

                                                                 Bläcksvamp i morgondaggen.

                                                           Det var minusgrader på natten och daggen hade just smält, när jag plåtade.

 

 

mats

ger möjligheter att skåda bland annat tranor .

 

 

 

 

 

Kör du mot Ljungby, kan du svänga vänster mot “Klerekull”.
Denna vägen mynnar vid Simlångsgården och därifrån är ju
Halmstad lätt nåbart.

Detta är en överraskningarnas väg.
Man tror inte, att de scenerier man kan skåda finns här i
skogsbygden. Marken domineras av stora öppna fält,
som dels är suveräna att termikflyga vid och dels innehåller
markerna ett rikt fågelliv. Det lönar sig för det mesta att
ta en tur här, då man kan se fåglar, som inte är vanliga.

I fredags kunde jag inte hålla mig, utan jag körde vägen
och detta är, vad jag såg då. Inget supermärkvärdigt,
men en upplevelse för mig.

 

 

 

 

 

Vacker natur helt enkelt.

 

 

 

kunde man iakttaga i termiken…

 

 

 

 

 

….ovanför stuteriet i Flyinge.

Vi var nere i Flyinge även på Påskdagen för
att följa hästens tävlingar. Jag gick runt med
kameran och tog lite bilder av omgivningarna.

Dan förut,  hade jag ju sett ett par storkar,
som häckade på ett av hingsstallen. Det var,
visade det sig,  att 3 par storkar häckade.
Enligt en anslagstavla,  har storkarna häckat
spontant sen 1989, då man startade Projekt Stork
i Flyinge. Hela projektet har varit synnerligen
lyckosamt. Kanske mest beroende på,
att man bevarat våtmarkerna,  som krävs,
för att storken ska hitta föda.

Våren var ju längre kommen i Skåne än hos oss,
vilket syntes på de utslagna träden. Eftersom
vädret var fint med solsken och cumulusbildning,
fanns det fina förutsättnigar för termik.
Storkarna utnyttjade just detta och visade
vilka skickliga termikflygare de var.

Fåglarna är perfekt anpassade till just termikflygning,
vilket har medfört , genom evolutionen, att kroppen
är lätt och smal, vingarna har stor spännvidd för
bra Re-tal.

Det har också gjort,  att storken är beroende
av termik för att kunna flytta från Afrika och
södra Europa under migrationstiden.
Den orkar helt enkelt inte flaxa med vingarna
som en vanlig flyttfågel. Detta beroende på
för lite muskelmassa.

Jag tog lite bilder.

 

Observera vingpennorna i spetsarna. Varför ser det ut så ?

Utfällt landningsställ, hög anfallsvinkel och koll på banan.

Landning hos mor stork i boet.

Vingpennorna i spetsarna ? Till vad ?
Jo för att minska det inducerade motståndet
och öka möjligheten att flyga med hög anfallsvinkel.

Ett perfekt anpassat flygetyg

Flyinges huvudbyggnad och en liten del
av alla stallbyggnaderna.
Det är värt ett besök om ni passerar

Marken vit av vitsippor och bokträden utslagna.

Mera grönska. Man blir bara på så gott humör,
när man får uppleva dessa härliga vårdagar.

Jaha, vad kan denna gula blomman heta månntro ?

En vit sippa. alltså en vitsippa.

 

 

…och här är beviset.

 

En snok som vaknat från vinterdvalan.

mats

 

Ett styck blåmes

 

Jag plåtade en blåmes som satt i ett träd på andra sidan gatan i ett träd. Avstånd till trädet ca 32 meter. Objektiv Sony 300 mm zoom. Inställning 250/sek. Fotograferat utan stöd.

Så här blev det:

Parus caeruleus, som betyder på latin  Himmelsblå mes. Heter hos oss blåmes.

Blåmesen är en ettrig starkt revirhävdande fågel, som kör bort talgoxarna från talgbollarna på vintern.

Som sagt, plåtat på 30 meters avstånd……..

 

 

mats