fler modeller ur Inge Ahlins gömmor

fler fina flygplan…..

J-9, Republic Seversky. Jaktplan inköpt av Nisse Söderberg i USA under början av WWII.

Läs om planet här:

http://www.sunnersberg.com/flygplan/j-9.htm

Är inte detta en F-knarr ?

Just en sådan modell byggde jag omkring 1957. Den provflögs på en skridskobana där det var fullt med åkare och när modellen for iväg längs isen och in i en skock barn uppstod full panik.

Ungarna trodde väl det var en förväxt insekt som anföll,  för de började hoppa omkring och vifta med armarna ackompanjerade av propellerns tuggande mot isen.

Jo, det blev nästan totalhaveri. Jag vågar påstå,  att detta var en mycket byggd modell på mitten och slutet av 50-talet.

mats

Ur Inge Ahlins rika modellflygarliv

Ur Inges omfångsrika samlingar kommer här ytterligare 4 modeller av varierande sort. Det blir ju mest friflyg eftersom det var så allting började. Oldtimerfriflyget har fått en renässans de sista åren med ständigt stigande siffror av aktiva flygare. Vill ni läsa om OldTimerflyg kan ni kolla deras hemsida:

http://www.smos.info/

Här är bilderna och det är att lägga märke till att jag klippt ut de från en redan ganska grovt upplöst bild, varför kvaliteten inte är super. Men det viktiga är att man förstår budskapet.

Avsikten med min presentation är att ge dagens modellflygare en känsla för hur det var för 50 år sedan att vara modellflygare.

Undrar vad modellen hette ? Snygg hatt på modellflygaren till vänster.

Nu vet jag vad modellen heter!

Inge ringde till mig och berättade att namnet var CON 2. Planet konstruerades och byggdes över en lördag-söndag av han själv och en flygkompis vars namn är Thore och som syns på bilden  försedd med hatt.

Modellen hade en spännvidd på 160 cm. Kroppen uppbyggd av 2 styck 5 x 15 balsa och 2 5 x 5 balsalister. Kordan på vingens mittdel 18.5 cm.

En rolig detalj som Inge berättade var att nosen, som var ganska lång och ihålig fylldes med smält bly för tyngdpunktens skull. För att sen få tyngdpunkten exakt sågade man av bitar av nosen med ett bågfilsblad  tills det stämde !

Inge berättar att han har fortfarande ritningarna till modellen kvar och dessa utgöres av två A4 ark. Inge planerar att bygga modellen på nytt nu. 

Två Tranor bidar sin tid i vårsolen, när den sista snön smälter mot husväggen.

En S-Intkärra vilket var en särskild tävlingsklass för friflygande segelmodeller.

Här har vi en stolt Inge, när han gått igenom radiostyrningskursen på Ålleberg. Kolla radion. En ED från forntiden, men som då var hitech och mycket dyr.

mats

Ett modellflygarliv

Som jag skrivit tidigare, fick jag kontakt med Inge häromkvällen och han berättade då för mig lite om sitt liv som modellflygare.

Som ett resultat av samtalet skickade Inge mig lite bilder. En av bilderna, som jag redan publicerat, var ju Julkortet som var ett kollage av bilder.

 Jag har klippt ur de enskilda bilderna från kortet och kommer att lägga upp dessa efter hand, för att dagens yngre modellflygare ska få en förankring bakåt i historien och få en förståelse för hur och med vad, man flög då.

Jag hoppas jag träffar Inge nere på OldTimer-SM till sommaren så jag kan prata med honom och få reda på, hur det egentligen gick till, när vårt förbund SMFF skapades och varför.

Här kommer några bilder från Inges modellflygliv:

Inge med en inomhusmodell i dag.

Friflygande, naturligtvis, segelmodell för 60 år sen.

Ett bevis för genomgången kurs på Ålleberg, som berättigar till titeln:

Modellflyginstruktör.

Vid denna tid skedde sådan utbildning i KSAK:s regi på dess flygcentrum Ålleberg utanför Falköping i Västergötland.

Modellflyget för 60 år sen hade en militärliknande organisation, då de främsta företrädarna inom KSAK var militärer. Vidare så anlades Ålleberg av Flygvapnet som en skola för segelflygutbildning av framför allt instruktörer inom olika fack.

Vad som gör ovanstående dokument intressant,  är underskriften av Nisse Söderberg. Han var flyggeneral och en framåttänkande visionär människa, som har den största förtjänsten,  att vi under kriget till slut fick ett modernare flygvapen.

Information om Nils Söderberg:

http://www.ungermark.se/larm2.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_S%C3%B6derberg

Samarbetet mellan modellflyg och KSAK blev under åren allt mer ansträngt och det resulterade så småningom i bildandet av SMFF, vilket jag hoppas kunna belysa senare.

Inge med en F-Modell 1956 utrustad med en dieselmotor. Kolla Opeln i bakgrunden…är det en Olympia ?

Inge tidsenligt utrustad med skinnpaj och halsduk, typiska attribut för den tidens mc- och mopedknuttar.

 Säkerligen spred skinnjackan en doft av eter, härsken ricinolja och fotogen , för det gjorde min, vilket orsakade kommentarer från min mor som:

”Vad är det som luktar i tamburen” ?

Ja, så var det på den tiden bland de hårda grabbarna!

Det kommer fler bilder med Inges plan så håll ut!

mats

60 års modellflygande

I dag fick jag ett telefonsamtal från en modellflygare i Sala, som heter Inge Ahlin. Han hade en fråga angående den lilla nyckelringskameran, men vårt samtal kom snabbt in på modellflyg.

Han berättade,  att han modellflugit i mer än 60 år och upplevt utveckling från enkla modeller till komplicerade byggen.

60 års erfarenhet, det har respekt med sig. 

 Inge skickade bilder till mig, som jag fick publicera på bloggen, vilket jag gör med glädje.

Inge gjorde ett julkort,  som var illustrerat med 60 års modellbyggande. Alltså ett fåtal av de modeller han byggt under årens lopp. Nu lägger jag upp bilden som helhet, men jag ska beskära, så jag kan presentera modellerna enskilt.

Inge var med,  när SMFF bildades och förklarade brytningen med KSAK. Vidare är Inge gammal modellflygkompis med Sture Tingwall. Världen är liten Sture !

Jag ska försöka träffa Inge på Oldtimer-SM till sommaren, för att kunna göra en intervjuv med honom, för han måste ha mycket att berätta för yngre modellflygare, om hur det gick till under pionjäråren.

Här ett Inges julkort.

Inge ger en förklaring till en av sina modeller:

Me 163 ”Komet”

En bild till av Sten Perssons Me 163 ”Komet”. 

Jag har tidigare presenterat denna modellen, så vill ni ha fakta så bläddra tillbaka under kategorin ”Nostalgoteket”.

Man behöver inte flyga en modell för att skapa en livfull bild. Det gäller att ha rätt ljus och modellen i rätt läge. Då kan du skapa vad som är viktigt för betraktaren, en illusion av rörelse och drama.

Det är illusionen som drar igång fantasin hos betraktaren.

mats

OLDTIMERS I LUFTEN OCH BAKOM SPAKEN….

Jag har skrivit lite grann om oldtimerflyg och haft med lite bilder. Här kommer ännu en fin bild, som skapar just den spänning av tävling och dramatik man möter på en friflygtävling med oldtimers. Detta gäller både plan och piloter.

Fotograf är Daniel Johansson, Hyltebruk som har fångat starten av en Wakefield från startbordet.

Piloten fullständigt koncentrerad på starten. Allt arbete nedlagt under byggande, hundratals timmar, ska nu bevisa att det burit frukt.

Daniel Johansson, som är en duktig fotograf, editerare både av stillbilder och videofilm har laddat upp en film om Oldtimerfriflyg och jag rekommenderar varmt att ni kollar den.  Kolla och imponeras !

Oldtimerflygarna 2009 from Daniel Johanson on Vimeo.

 Kolla gärna Daniels blogg på :

http://danieljohanson.se/

mats

det riktiga inomhusflyget,  är klassen F1D. Här ska modellerna väga minst 1.2 gram…..gummimotorn får väga högst 0.6 gram och spännvidden maximalt 45 cm.

Snacka om lättbygge.

 När världsrekordhållaren startade sin modell var motorn uppvriden 2500 varv och propellern roterade med 41 varv /minuten. Då kan man lätt räkna ut,  att han hade en motortid på ca 60 minuter…

 Hans flygtid i  den gamla luftskeppshangaren i Californien blev 63 minuter och 54 sekunder.

Steve Browns världsrekordmodell. Kolla den asymetriska vingen som är sådan för att kompensera för propellerströmmens anblåsning.

 Ett rekord som troligtvis inte kan slås av två orsaker:

För det första försvinner de stora lokalerna där sådana rekord är möjliga att slå. Man höll till i gamla luftskeppshangarer, som i dag inte har någon funktion och därmed förfaller och rivs dessa jättelika byggnader. 

 För det andra är kvaliteten på gummit till gummimotorn inte längre av den klass som för 50 år sen. Fortfarande finns det modellflygare som ruvar över sina 50-åriga snoddar, förvarade i frysboxen, så de inte ska åldras. Detta ”gamla goda” gummi var i princip sådant gummi som gamla golfbollars inre var lindat av. Tillverkarna var Pirelli.

Riktigt inomhusflyg är en kontrast till DS-flyg på hang.

mats

I Halmstad hade vi en fotograf, som hette Stig Hartmann. Han var en välkänd person i egenskap av sitt yrke som fotograf, då han fanns med, så fort något som borde bevaras till eftervärlden, tilldrog sig.

För 2 år sedan, hade man ordnat en minnesutställning på stadsbiblioteket med ett 40-tal av Hartmanns bilder. Jag gick dit bland många andra och hade tagit med mig min kamera. Hans utställning med bilder var snyggt uppsatt på skivor och jag frågade en kvinna, som gav information, om jag fick fotografera av bilderna. Ja, sa hon det är många som gjort det, så det går bra.

Dessa bilder från tidigt 40-tal till 70-tal tror jag berörde många människor i min och tidigare generationer. Bilderna var ju tekniskt sett väldigt bra och bilderna var tagna långt innan Photoshopmarodörerna kom och konstrade till den tagna bilden.

När man ser på en bild , så berättar ju varje bra bild en historia.

En bild är inte bra ,om den är tekniskt perfekt,  men saknar innehåll. Det viktiga med en bild är, att den förmedlar en idé eller ett budskap, som sätter igång fantasin hos betraktaren. Det är min åsikt.

Alla Stig Hartmanns bilder förmedlar ett budskap, enligt mitt sätt att se det. Ta en titt på denna bilden:

Hörnet Karl XI:s Väg – Brogatan                                                           Foto: Stig Hartmann

Här har vi en ambulerande glassförsäljare för en firma  som heter ”Gula Vagnarna”. Vagnen är gul med svart eller blå text.

Den glassäljande mannen sitter i sin campingstol i skuggan under ett träd vid Karl XI:s väg och väntar på sina kunder. Troligtvis är det ganska varmt ute eftersom han sitter i skuggan.

Reglementsenlig klädd i vit rock och vit båtmössa, där det antagligen står ”Gula Vagnarna” i logon. För att tiden ska gå för försäljaren, läser han Hallandsposten, för att få de sista nyheterna om kriget.

Undrar vad han tänker?  Kanske :

”Att här sitter jag och säljer glass från en vagn av masonit med fyra cykelhjul och ute i världen slår folk ihjäl varandra i ett vettlöst krig.”

Tidpunkten för fotot bör vara under krigsåren med tanke på saknaden av bilar. Klockan är ca 1100 på förmiddagen, vilket man kan se på skuggorna och årstiden tror jag är i slutet av maj.

Över den stensatta gatan hastar målmedvetet med långa steg en kvinna i hatt. Vänsterarmen har hon klämt om sin handväska i ett fast grepp.

På den tiden fanns det inga övergångsställen med lampor, ljud och tryckknappar.

Cykelställen är lika fullsatta som parkeringsplatserna för bilar är idag. För vad var alternativet, när man inte kunde köpa bensin?

Till vänster om den tidningsläsande försäljaren ligger huset där Thure Fritz hade sin blomsteraffär. Utanför affären står kärran blomsterhandlaren hämtade sina varor i från grossisten och från sina växthus uppe vid Gaggegatan, där också hans växthus låg.

Till höger om blomsteraffären låg ju Saluhallen som öppnade på 30-talet och slog igen på tidigt 80-tal. Under 40-talet var detta Halmstads köpcentrum för husmödrarna. Här fanns inga halvfabrikat utan här köptes riktiga råvaror för hushållet.

Fortsätter vi gatan fram låg biografen ”Saga”, som slog igen omkring 1997 och på hörnet av huset ligger Missionskyrkan som fortfarande finns kvar.

Till vänster om glassförsäljaren har vi en gatlykta och den är av den gamla modellen vi hade i staden förut. Jag minns denna typ av lampa väl, för jag hade en sådan 3 meter från mitt sovrumsfönster, när vi bodde på Kaptensgatan. Alltid när det blåste kraftigt vaggade lampan fram och tillbaka och skuggan från kupan åkte upp och ner i mitt rum som den sneda bilan på en giljotin.

Träden längs Karl XI:s Väg är snyggt tuktade. Kommer du ihåg hur de ser ut nu? Antagligen är de inte tuktade längre, för det kostar för mycket.

Det verkade som allt gick långsammare förr, människorna var inte lika stressade och uppskruvade som idag. Var sak fick ha sin tid. I dag finns det bara en massa måsten som ska hinnas med.

En försäljare med ”Gula Vagnarnas” glass i dag ,hade ju varit en anakronism utan gräns. I dag ska en försäljare på gatan ha lika stort sortiment som en lunchrestaurant 1950.

 Varje bild Stig Hartmann hade på denna utställningen hade en historia att berätta för den uppstannande  betraktaren.

Bara man ger sig tid.

mats

Här är några bilder från 1980-talets början, då Hökaklubben arrangerade två SM i skalaflyg.

Skalaflyg har ju aldrig dragit jättestora mängder tävlande, på grund av det faktum, att ska man bygga en skalamodell som kan hävda sig i en tävling, måste man lägga otroligt mycket tid på research, bygge och inflygning.

Jag tycker inte, om man läser resultatlistorna, att fler tävlande finns idag. Överhuvudtaget är tävlingsverksamheten inom SMFF mikroskopisk i sin andel av det totala flygandet. Sen är det ju en prioriteringsfråga var förbundets resurser ska satsas på.

Man brukar ju säga att utan topp ingen bredd. Det tror jag inte ett dugg på ,när det gäller smala intressen som modellflyg.

Deltagarna i Skala-SM 1981 uppställda för den obligatoriska deltagarbilden.

De man känner igen: Längst upp till vänster Mikael Carlsson, som nu flyger sin Bleriot, eller Dreidecker och är välkänd för Europas flyguppvisningspublik. Han såg vi sist på Göteborg Air Show, då han flög både Blerioten och sin Focker Dreidecker på ett mycket imponerande sätt. Det syns han varit modellflygare!

Andra i översta raden Kurt Lennå och Kjell-Åke Elofsson från Tibro. Längre till höger Pär Lundqvist.

Första SM-tävlingen såg Mikael Karlssson som segrare med Tjålle på andra plats.

Krister Karlsson från Eldsberga rattar sin segelmodell. Han arbetade som telereparatör och är nu såvitt jag vet, pensionerad sen ett par år. Han har lagt av att flyga.

En flygdag på Kärleken ? med segelmodeller. Där är det ett bra ställe att flyga segel på grund av att man är något förskonad från  sjöbrisen, som nästan alltid omöjliggör termikflyg hos oss efter kl 1200 på dagen. Här är termik pålitligare.

Delatagare här från vänster är, tror jag:

En av Lennart Olssons söner, Krister Karlsson, Bengt-Olof Jönsson, Arne Olveng, Arne Brorsson, den andre av Lennart Olssons söner och längst till höger Lennart Olsson själv. Lennart gick bort i slutet av 90-talet. Ingen av ovanstående är nu medlem i Hökaklubben eller modellflyger.

Jag tror denna bilden är från en skalatävling på mitten av 80-talet, men jag är inte säker. Vad jag är säker på, är att det är Sven Cronwall i kepsen till vänster.

mats

…som var annonserad på banderollen över Storgatan?

Ja, efter intensiv källforskning, har jag fortfarande inget säkert svar.
Jag körde till stadsbiblioteket för att kolla i HallandsPosten de aktuella åren.
Från 1939 till 1950 kollade jag på film, om det förekommit flyguppvisning
i Halmstad runt Pingsten. Har ni varit på biblioteket och sett den tekniska
utrustningen man har för att se på mikrofilm och fotograferade tidningar?
Det ska ni vara glada för, för det var skräp.

Ingen uppvisning kunde jag hitta vid Pingst från 1939-1950.
Så den banderollen, tror jag, visar på en flyguppvisning på Civila Flygfältet
nere på Söder.

F14 grundades i juli 1944 och låg först på Civila Flygfältet, innan man
hade byggt färdigt upp på dess nuvarande plats.

Flyguppvisningen, som jag har vissa minnen ifrån,som ni  kan se på
avfotograferad tidning skedde den 12 augusti 1949. Det var ohyggligt
mycket åskådare där.

Vet ni förresten vilket publikt evenemang som dragit mest folk
överhuvudtaget i Sverige? Jo det var flyguppvisningen när
Krigsflygskolan F5 i Ljungbyhed las ner 1996.

Då var där 130000 (etthundratrettiotusen) åskådare och 33000 bilar.
Allt noggrant räknat med hjälp av datorbehandlade flygfoto enligt chefen F5.

Jag skrev till han och frågade för jag var nyfiken. Denna flyguppvisning
var den absolut bästa jag sett i mitt liv överhuvudtaget.

 Det kommer aldrig mer att hållas en sådan uppvisning  i detta landet.

Jag ska kolla lite mer filmade tidningar, så jag kan lösa mysteriet med
banderollen.

Här några bilder, som har anknytning till F14: 

Denna konstruktion heter SG38 .  Planet var allmänt förekommande
på flygvapnets förband för grundläggande utbildning till segelflygpilot.
Luftigt och friskt att sitta där och flyga på en träbänk. Kolla hjälmen!
Ser ut som en bikupa.

Denna SG är lite modifierad med hjul längst bak på skidan.
Upp i luften kom man med vinsch, sen kunde man om man hade
tur göra en 360 graders sväng och sen planera sin landning med
medvindslinje, baslinje och final med sättning.

I de civila flygklubbarna döptes ofta SG 38:orna till kvinnliga namn.
Namn som var gångbara vid denna epoken.

Detta är ett skolflygplan med dubbelkommando och typen är Kranich.
Planen byggdes i Tyskland och på licens i andra länder. Glidtalet ca 1:23
vid 70 km/timmen, vilket inte är så illa. Kranich betyder: Trana

Dessa planen fanns också på varje flottilj för träning och utbildning.

I Sverige byggdes på tysk licens 30 stycken Kranich.

Alla skrotades kollektivt i tidigt 60-tal när en segelflygpilot kom i
okontrollerbart läge i moln med en Weihe och slet av vingarna.

När han efter kraschen blev tillfrågad vad som hände sa han:
Vingarna trillade av……..Ingen trodde väl på den sagan, att vingarna
bara lossnar utan snarare var det så att han överskred max
hastigheten och sen flaxade vingarna iväg.

Men det viktiga var, att det kaseinlimmet man limmade balkarna
med på Weihe och Kranich visade sig vid test vara odugligt.
Det var alltså stora strukturella problem med plan byggda med
detta lim.

 Ett resultat var att 80% av den svenska segelplansflottan skrotades
med ett pennstreck och detta tvingade fram nyanskaffningar,
som hade det goda med sig att vi fick in moderna segelflygplan
både för enskild flygning och skolning.

 Så han som drog vingarna på sin Weihe bör bli ihågkommen
med tacksamhet av de svenska segelflygarna.

Detta tilldrog sig på den tiden när, det utgick statliga bidrag
både till flygplan och certifikatanskaffning.

 Det var väl meningen man skulle få in pilotämnen i flygvapnet
som kunde grunderna i flygning kan tänka…

Jag har aldrig flugit en sådan, men jag har suttit i en.

Om ni kollar hjulen, så var det en egenhet med de. När man lättat,
skulle man släppa hjulen på mellan 30-50 m höjd. Man fick inte
släppa för lågt, för då kunde de studsa tillbaka och träffa planet.

 Min flyglärare i Skövde berättade, att han glömde släppa hjulen
och blev så nervös,  så han släppte hjulen från 400 m höjd,  varvid
de med rekordelig hastighet slog igenom taket på ett hönshus
och avbröt väl i alla fall just då  de värpande hönornas aktivitet……..

De konstiga ”utväxterna” på nosens sida är givare för
hastighetsmätare och höjdmätare.Längst upp pitotrör som mäter
övertryck och det som ser ut som ett musikinstrument där under
, är ett venturirör, som mäter undertryck och producera ett
undertryck. 

 Som alla modellflygare vet, finns det nåt som Bernoullis Lag,
vilket innebär, att om man ökar hastigheten på en gas eller vätska,
så sjunker trycket.

 Ser ni på venturiröret, så har det en ”midja” och vid denna
midja ökar lufthastigheten och du får ett markerat undertryck
jämfört med den omgivande luften.

Detta undertryck kan man använda för att driva gyrot  till
Spaden och kulan. Spade/kula är ett instrument där ”spaden”
talar om hur mycket du svänger.

Om du flyger rent, det vill säga varken glider eller kanar i
svängen är det  kulan i sitt böjda glasrör som talar om det.
Det kallas även libell. Så kulan talar om, hur du svänger eller
kvaliteten, om man så vill, på din sväng.

 Här är ett slikt instrument. Spaden står här rakt upp, du flyger rakt fram.
Kulan ligger i centrum, du flyger rent, det vill säga du kanar eller glider inte i svängen.

Det högvärdigaste, det vill säga det plan som hade bäst glidtal under 40-50-talet
var ovanstående maskin. Det är en Weihe, som betyder kärrhök på tyska.
Dessa var också ute på flottiljerna för tävlingsflygning.
Segelflygsporten var under 40-talet totalt dominerad av flygvapnet därför
dess piloter hade alla resurserna. Tävlingarna på 40-talet gick alltid på
Ålleberg i Västergötland, som då var segelflygcentrum och som fortfarande
är det, vad gäller utbildning av instruktörer och annan central verksamhet.
Jag gick själv en kurs där i IFR-flygning för många år sen.
I Weihen finns garanterat inte ett enda gram plast eller kolfiber!

J28 Vampire eller som de kallades i folkmun ”Blåslampa”.
Utrustad med fälltankar under vingarna och i nosen syns mynningarna från
20 mm automatkanonerna. Byggd i plåt och plywood av De Havilland i England.

F14 Halmstad kommer alltid att förknippas med B18, som var ett lätt bombplan och attackplan. Utrustat med 2  Daimler Benz 12 cylindriga V-motorer på ca 1500 hk vardera.

Planet kom på förband ganska sent och var det sista propellerplanet  för strid SAAB byggde.
Vi har inte ett enda genuint B18 kvar, tack vare en chef för flygvapnet som skrotade alla.
Vi har en mockup på flyvapenmuseét.

När B18 skrotades kördes planen delvis från Halmstad via gamla fraktgodset, som råkade ligga vid min skolväg. Gissa om man korpade grejor där!
Plexiglas var populärt. Trots jag var väldigt ung på den tiden, kommer jag
fortfarande ihåg hur det lät när divisionerna varmkörde sina motorer innan
sin övningspass. Mäktigt ljud! Vi bodde då på Rotorp, vilket ju inte var så långt från F14.

Detta är ett mystiskt flygplan tycker väl de flesta. Det är en linktrainer,
som man anväder för att träna instrumentflygning. Om denna konstruktion
fungerar! Jodå, hade man en duktig instruktör som kunde handha
linktrainern kunde man öva. Huven stängdes vid övning, så du hade
inga referenser. Jag övade i linktrainer på F7 Såtenäs.