Några nygamla bilder igen som belyser en del av Hökaklubbens historia.

Jag tänker ibland, hur hade det varit, om det funnits digitala kameror för 30 år sen? Vi hade antagligen haft ett jättearkiv med bilder. Som det är nu, är det bara smulor, som fallit från bordet.

Jag ber er, som har bilder, att om ni har chansen ta med er bilderna eller albumen ner till fältet, så kan jag fotografera av det. Sen fixar man till bilderna och presenterar de för de, som är intresserade. Det är ganska roligt att se, hur det gick till och framför allt, hur vi såg ut då!

Här kommer några bilder och som jag skrev, de är avfotograferade från diverse källor i ibland dåligt ljus, så det är inga bilder för ett Pulitzerpris , men de är bilder som väcker minnen hos oss som var med då och ger den nya generationen av medlemmar en bakgrundsbeskrivning av vår verksamhet i Hökaklubben, som ju är Modellflygklubben i Halmstad!

Denna bilden är från en samling i stugan slutet 80-talet. Från vänster Britt-Marie, Christer, Lasse från Malmö tror jag och längst till höger Ann-Marie som är Kurts sam- eller särbo. Man dricker tydligen kaffe och nåt annat….Jag tycker Christer tittar lite lurt eller….. 

Vad gör ordföranden?????   Har han fått en för mycket i vänsterbenet??  Och mössan käckt på svaj?

Det är nog vid ett Pingstmeeting skulle jag tro i slutet av 80-talet. 

Sture, Sven och Kurt har dragit sig tillbaka till herrummet  ? i stugan för en stilla diskussion. 

 Kurt monterar sin Pusher vid sin Ford Capri. I bilen står hans gamla meklåda och hans Britten Norman Islander. Minns jag inte fel så är hundkojan till vänster Ann-Maries.

var högt inom klubben.

På den tiden fanns inget ARF, utan det var att köpa en kartong med småpinnar och bygga.

Tillfredsställelsen, när modellen flög var ju nästan oändlig. Många i klubben konstruerade och skalade ner fullskalaplan till modeller.

Jag tror aldrig, att Kurt,  Pär nånsin köpte en byggsats eller Johnny från Laholm. De utforskade okända domäner med sina inte alltför lättkonstruerade eller lättflugna modeller.

De är värda all respekt.

Kunskapen att bygga ,påstår jag är på väg att snabbt förtvina i dag, därför allt ska vara färdigbyggt.

Det blir mycken erfarenhet, som försvinner och som tar lång tid att få tillbaka. Tänk efter:

Hur många vingar har du klätt med siden ?? Nä, jag kan tänka det.

Om man bygger sina modeller själv, får man en kunskap, som används, då man till exempel ska reparera en smälld kärra. De flesta vet inte, hur man gör, när man laskar en balk eller vinge. Det är ju viktigt att kunna om reparationen ska bli bra.

Har man inte någon byggbakgrund, är man ute på tunn is ,om man ska  laga.

Man får, om man bygger själv, en känsla för modellen som underlättar flygning, trimmning och eventuell lagning.

Många av de modeller man köper som ARF i dag är aerodynamiska anakronismer och flygmekaniska tankekullerbyttor.

Det är då svårt för nybörjaren, som lärt sig flyga med ett frigolitplan i en inomhushall och köper en färdigbyggd Cub och som till sin förskräckelse finner, att när han skevar vänster, svänger planet till höger….tack vare att han inte vet vad skevroderbroms är, men framför allt att monterings- jag skriver inte bygginstruktionen, negligerar problemet, antagligen för att tillverkaren inte har en susning och han bryr sig inte.

Det enda han vill, är att vi köper skräpet!

Såärdetmeddet!

Nu kommer lite bilder från forntiden i all fall!

Johnny från Laholm med sin egenbyggda MFI 15. Den modellen flög bra och hade samma egenskaper som originalet i stort sett, då det var en SKALA MODELL med originalprofiler och mått.

Tyvärr drabbades Johnnys MFI av samma öde som en av mina modeller, om nu inte minnet sviker mig, den imiterade en fågel inte bara med sin flykt, utan den landade i trädet innaför depåstaketet, som kostat mig en vinge! 

Gott om folk vid staketet. Tiden bör var 1982-1983. På mekbänken Mats karlssons Das Boxfly. En av många i klubben. Undrar om han har kvar den ? 

Kaffepaus i hörnet där man alltid flög bäst…Från vänster undertecknad, Sven Persson och Kurt. 

Helge Nilsson har varit och bunkrat grillkol. Helge syns då och då på sin cykel försedd med vit keps. Han bör vara upp mot 90 år nu. Helge jobbade sitt yrkesverksamma liv på Origo-verken där han svetsade domkrafter.

Han tillverkade också, till de som ville ha,  vattenspridare av modell burk med hål i toppen. Enkla och funktionella spridare som aldrig krånglade och höll i 100 år. 

 Kurts vackra dubbelbommade pusher.

 Egenkonstruerad med vackra linjer. Modellen försedd med indragbart ställ av naturligtvis egen konstruktion. Motorn var en Enya .20 XTV, som var en vass drivkälla.

Jag tror inte Kurt flög så mycket med den, men när jag såg Kurt flyga med modellen, blev jag alltid avundsjuk.

Ser man på modellen från sidan, förstår man, hur Kurt har försökt få nos/huvens linjer att harmoniera med fenans linjer med ett lyckat resultat, som jag ser det.

Hade denna modell funnits i byggsats i dag, skulle jag köpt en sån ögonaböj!

Ännu fler bilder från modellflygforntiden i Hökaklubben. Som vanligt kvaliteten ej den bästa men innehåll är viktigare än form!

Från deltagandet på F14 minns jag att Sven Cronwall skulle flyga med sin Taxi, för att illustrera begreppet ”Nybörjarplan”. Varje gång han skulle försöka starta vek sig noshjulet och propellern tuggade som en jordfräs. Resultatet av tuggandet var ju att propellern var i stumpar och i stort sett halv.

 Men Sven fann på råd, han var ju sugen att visa allmänheten, han kunde flyga, så han sa till mig:

”Du kan väl kasta iväg det för mig”!

Jag sa ,att du ska nog inte flyga med en halv propeller men han yrkade  på start, så jag kastade iväg Svens stolthet. Taxin skakade iväg med sin halva propeller och vibrationerna började lösa upp planet i bitar, men Sven flög ett varv till sin och publikens belåtenhet!

Bilden från vårt deltagande i en flygdag på F14 hösten 1978 tror jag. Till vänster Claus Andersen till höger Boris Persson och på marken Kurt Lennås flygplan. I bakgrunden Halmstad Flygklubbars hangar som flyttades dit från Civila Flygfältet på femtiotalet.

Nisse Hoffman från Kristiansstad under en tävling där Hökaklubben var medarrangör.  Bilden tagen troligtvis 1974.

Prisutdelning efter en tävling omkring 1990. 

Från vänster skymd Kalle Andrén, Arne brorsson, Sven Cronwall, Christer Persson och skymd Helge Nilsson.

Vid depåstaketet ca 1979.  Flygaren med modellen i förgrunden har jag glömt namnet på, hette han nånting med Winblad? 

Damen är Bend Anderssens fru Dorthe och Bend står till höger, i bakgrunden skymtar Claus Andersen, Boris Persson och undertecknad eller i alla fall min fula gula meklåda.

Från flygdagen på F14. Vi hade en statisk utställning som förestods av Claus Andersen. Modellerna på golvet är längst bort Boris Mustang, Hans Arvidssons Champion, Mats Karlssons Box Fly, hängande snett Christer Persson Cherokee och Kurt Lennås Britain Norman Islander stående på bordet till höger.

Det kommer mera !

mats

Lite dokument från tiden det begav sig

Då man klädde med siden
och byggsatsen var en liten kartong som såg ut som när man ser ner i en ask tändstickor.
Ja, vi var med på den tiden!

Det kommer fler bilder, men ni får ge er till tåls!

Som det heter:

Stay tuned and expect pictures you never saw before!

Kurt startar sin Focke Wulf Steglitz, i Sverige kallad Sk12 i flygvapnet.
En modell som flög bra och som numera pensionerad hänger uppe på F14 i Halmstad.

Här kan ni läsa om det planet Kurt hade som förlaga till sitt bygge:

http://www.avrosys.nu/aircraft/Skol/412Sk12.htm

Kurts Sk12:a landar, men var är piloten?

Detta historiska dokument är från ca 1983, när vi fått lite rejälare mekbord.
Vems modellen på bordet är kan jag inte säga. Kanske Sven Cronwalls.
Vår gamla mekbod är utrustad med högtalare för flygdagen vi skulle avhålla.
Mekboden har gått upp i rök och finnes icke mer.

Observera trädet i bakgrunden! Tjusigt tuktat eller……..
vidare ser man hur långt in alarna växte då, innan vi röjde bort träden.
De berömda staketen sitter kvar.

Bilden från 1978 och föreställer undertecknad i rutig blazer, utsvängda byxor,
alltså i stort sett klädd för diskotekbesök…..men här lär jag ut aviatörskonsten.

På marken Mikael Kristensson och stående med glasögon hans kompis.
Bakom staketet vid den beryktade pilen Claus Andersen, numera teknikman på F7 Såtenäs tror jag.
Längst till höger en av Stures skyltar med förhållningsregler vid passage av banan. Ordnung muss sein!
Observera att det finns inte en enda buske eller träpinne i diket vid gränsen mot bondens åker åt Trönningehållet.

Back to the future….eller back to the past, för detta är från 1978.

Från vänster Bengt Rosberg, näste man har jag glömt namnet på,
Kurt Lennå ställer in nålen på sin ”Multikärra”, Gert Persson,
som är gammal arbetskollega till mig i hamnen förbereder flygning
med en plastapparat från Valter Johansson och Sven Cronwall är
på språng med sin Champion 40 slängande ett getöga på Gert, så han gör rätt.

En flygbild från hösten 1979 rån nån av mina modeller och taget med en Instamatikkamera
. Jag kommer ihåg att kameran hette Canonmatic, den var försedd med automatisk
framdragning med hjälp av en elmotor och en komplicerad utväxling som alltid krånglade.

 Vi har klippt upp en lincirkel och som ni ser låg den alldeles jämte depån då.

Längst upp till höger kan man se taket på vårt tvåpipiga hemlighus. När man satt där
kunde man vinka till passagerna som åkte på Västkustbanan i tågen. Dasset flyttades
sen  och vi byggde ett provisoriskt garage för vår gräsklippare. Förresten klubbens
gräsklipparehistoria skulle kunna fylla en hel bok. Kanske kommer, man vet aldrig.

Depåstaketen syns tydligt och ”Depåpilen” som förorsakade gråt och tandagnisslan
hos mig, när en av mina modeller klöv vingen i den.

Som ni ser växer alarna på båda sidorna om stigen i höjd med stugan. Hur hade det
sett ut om vi inte tagit bort skräpet?

På parkeringen känner jag igen Kurts, Bengt Rosbergs, Helges och min bil.
I depån ser du också det vattenfyllda diket, som vi fyllde igen 2002 och ersatte med rör.

Ser ni trädet som växer utanför depåstaketet i banan! Ja, man får ju inte göra det för enkelt att flyga!

…sjöng Barbro Hörberg i en av sina visor.

Visst var väl himlen alltid blå förr på Hökafältet? Man vill nog bara minnas de
blå dagarna med sol, när man drabbas av nostalgins trevande och igenkännande
tankar eller hur?

Dessa bilderna har jag fotograferat av från diverse källor. Fotografer är troligtvi
s:Pär Lundqvist och jag.

Vi kanske i föreningen skulle samla ihop så mycket bilder vi kan få tag i inom
rimliga gränser, redigera och lägga allt på en DVD-skiva?

Det är ju kultur det vi sysslar med och värt att bevar för framtiden, innan vi
alla blir historia.

Har ni bilder liggande, färg eller svartvita och kan tänka er att ta med de till fältet,
så kan jag fotografera av dem för att sedan kunna redigera till en samling med
bilder ur Hökaklubbens historia. Tänk över det!

Ok här kommer 10 bilder i ganska stort format. Fler kommer om en vecka så stay tuned!

Detta är en bild från 1975 med de allra första ”mekborden” som utgjordes av ett av mina,
det hitre, gamla trädgårdsbord.  Modellen tro jag tillhör Mikael Kristenssen, men jag är
inte helt säker. Det är en BoxFly-liknande modell från Valter Johansson i Lammhult.
Vid denna tid hade vi en dålig gräsbana och en ännu sämre grusbana, som syns åt
Trönningehållet.Tur att inte miljönissarna såg när vi spred ut olja för att binda gruset.
Sven Cronwall hade ett 200-liters fat med spillolja i sin DAFs bagage och körde så det
skrek i remmarna i Variomaticlådan.

Här syns på en flygbild med bilden tagen från min fotokärra en Johanna
utrustad med en instamatic med motor för framdragning av filmen, väg 117 mot stan.
Som ni ser är det tomt på höger sida av vägen. Fyllinge fanns inte i form av bebyggelse då.
Time is running!

Denna bild, från ett par hundra meters höjd, visar hur lite träd det fanns här 1977.
Alarna hade ännu inte stuckit upp, beroende på att marken här var gammal odlingsmark.
Den höga kanten vid Pilkington-Fyllinge är ju en Litorinavall/strandkant för 2-6000 år sen
,så åkern där vi flyger är ju gammal sjöbotten , som utnyttjades som odlingsmark.
Ni ser också här den triangulära grusbanan och den nylagda oljegrusbanan.

Den sedvanliga arbetsdagen på hösten. Det innebar stor uppslutning av medlemmar,
kolla antalet bilar på parkeringen och mycket arbete som klarades av.
Jag är säker på att vid just detta tillfället var vi mer än 30 som ställde upp och
jobbade rent fysiskt!Hur är det i dag ?Se också den totala avsaknade av träd på den sidan
,där vi har vår camping. Håller man inte efter träden, då främst al och björk, så tar
de över, som har skett på vårt fält.Nu är det svårt att få bort träden.

Denna bilden är tagen tidigt på vår invigningsdag 1976. Den, invigningen,
förrättades av honoratiores ur kommunstyrelsen.
Mycket folk kom för att se på vår flygning och vår anläggning.
Sven Cronwall hade ihop med Bengt Rosberg ordnat en högtalaranläggning,
som var ett under av teknik, hoptvinnade kablar och ojordade anslutningar……men det fungerade.
Jag minns hur Bengt , som var gammal elverkmästare från F14 hela tiden sa till Sven:
”Men så kan vi inte göra”!”Det ordnar sig”, sa Sven i sedvanlig stil och det funkade utan att nån
blev grillad av strömmen.Modellerna ni kan se är längst till vänster en FAI-pylon modell
som flög med 250-300 km/timmen. Piloten hette Lundin och kom från Lomma.
Det stora röda planet,  en Johanna , märkt något ekivokt till ”Flygmusen” flögs av
Christer Persson, som också ägde Cherokeen som står jämte.

Vårt sekretariat vid en av de succerika ”Hovs Hallar Tävlingarna” i hang för segelmodeller.
Detta var en tävling som Hökaklubben ordnade under en följd av år med många deltagare.
Med många menar jag 40-50.Tävlingen las ner av Hökaklubben av för mig  och andra
tävlingsflygare oförståeliga orsaker. På bilden från vänster Arne Åberg, bortgången,
Hans Arvidsson som slutat med modellflyg och Stefan en duktig flygare från Båstad.

Boris Persson, cowboyen från Fyllinge, skruvar ihop sin konstflygmodell
under sakkunnig uppsikt från Sven Cronwall.Jag minns att modell var framtung,
så Boris hade tejpat en stor skiftnyckel på undersidan av kroppen, så det skulle
gå att flyga. Denna modell blev nedmonterad till mycket små bitar mellan huvudbanan
och taxibanan. Sven sitter på det berömda depåstaketet som var byggt av japansk
rödbok kommande från ett fartyg i hamnen där jag arbetade och där virket användes
som underlag för plåtrullar från Japan.

Pär sitter inte i ett töcken, utan det är bilden som är suddig. Den visar
i alla fall Pär med sin Salto. Salto tog hem SM ett år i hang och nästa år
skulle alla ha Salto. Även Pär. Den flög snabbt ,om man byggde nya vingar,
men personligen var jag inte förtjust i den.Just denna Pärs modell upphörde
sitt flygliv på Hovs Hallar, när Pär fick ett mekaniskt fel på modellen och
satte den på nosen med full speed uppe på toppen på Hovs Hallar 2 meter
från ett fridfullt promenerande par! Det lät, när modellen slog i marken ,
som när man bryter ett krispigt kexchoklad i små bitar. Minns du Pär…….

Johnny Johanssom med en av sina fina hangmodeller på en Hovs Hallartävling.
Kroppen byggd i glasfiber gjuten enligt systemet ”förlorad form” i frigolit.
Man gör en form i frigolit, klär med Gladpack och sen utanpå detta lägger
man väven och epoxieplasten. Allt omviras med plastremsor av den typ som
var populära att fläta badrumsmattor av på sent 60-tal. När plasten härdat
hälldes aceton eller thinner in i formen så frigoliten smälte bort och så hade
du en kropp. Vingarna var konventionella sprygelvingar klädda med 0.4 mm
plywood. Johnnys modell var snabb och jag var genuint avundsjuk på honom.

Curt med sin Britain Norman Islander. Ett tvåmotorigt skalaflygplan
uppbyggt av tunna divinycellskivor i stället för balsa.Curt använde
två Super Tigre 3.5 kubiks motorer och de fungerade aldrig.
Jag minns hur Curt stod och skruvade på nålarna på sina motorer tills
gängorna i stort sett var utslitna och han trampat upp ett hål i marken
där han stått under sina idoga försök att få motorerna att gå synkront
både på toppvarv och mellanregister. Till slut tröttnade hans sambo,
Ann-Marie och på ett pingstmeeting hos oss , gick hon till Tomas
Nathansson och köpte två nya motorer till Curt. Men jag tror aldrig,
han satte dit motorerna , för Curt var envis. Curt brukade använda
denna modell att dra reklamsläp  med, när vi hade flygdagar.
Hur den slutade vet jag inte.Bakom Curt står Per-Olof Malis,
mannen med polisongerna är Hasse Bengtsson från Lilla Tjärby,
seminör,  Hans Arvidsson med sin son, skymd Mikael Kristenssons
kompis, jag tror han jobbar uppe på bruket i Hylte nu, Winfried Storn
och Mikael Kristennson. Tidpunkten för bilden runt 1978.

efter 

sådant som är intressant för de som var med redan på 70-talet! Ni yngre kan ju se hur det var då.

Bilderna är mycket snabbt avfotograferade från dåliga, skitiga dia, varför resultatet är som det är.

De är ett dokument över den tiden för 30 år sen.

Detta är parkeringen omkring 1982. Inte lika välordnat som idag kanske. Vems bilarna var? Från vänster en grön Saab? okänd ägare. Brun Taunus med vinyltak Bend Andersen som gick bort för ett par år sen, vit liten japansk bil ägd av Bengt Rosberg nu säkert 95 år gammal, röd gammal Volvo Mats Strömbergs, blå EPA-traktor Mikael Kristensson, nästa bil tror jag är Tommy Ämtenmyrs och den sista är Helge Nilssons VW.

Ovanstående  bild är ett historiskt fotografi. Det innefattar de aktiva medlemmarna i Södra Hallands Modellflygsällskap vid en friflyg och Rc-träff nere vid Glänninge Sjö i Laholm. I denna gruppen finns det ofantligt mycket kunskap och erfarenhet om flyg. Det är sant.

Från vänster: Pär Lundqvist, svensk mästar i hang, Mats Strömberg icke svensk mästare men i all fall 2:a i SM,sittande Hasse Bengtsson friflygare, hangflygare och seminör, stående Sten Persson, världsberömd motorsamlare av modellmotorer och flygtidskrifter, framstående Oldtimerflygare av friflygande modeller, Håkan Eyroff en duktig friflygare som reser sig över mängden både bildlikt och bokstavligt, Bertil Dahlqvist, svensk mästare och modellflygare rrån 30-talet tills han dog tidigt 2000-tal, Sven Rågwall, svensk mästare i friflyg far till klubbmedlemmen Raul Rågwall duktig flygare och byggare. Saknas gjorde bland annat Sigurd Isacsson, mångdubbel svensk mästare och Kurt Sandberg också mångdubbelt svensk mästare.

Ovanstående grabbar kan modellflyg!

En Instamatic-flygbild från 1976 som visar hur E-6 såg ut då bland annat. Då var det en vanlig motortrafikled. Tiden går fort. Vidare var inte våtmarken vid Trönninge Ängar reglerad vad gäller vattnet.

Ser ni så tomt området till vänster om och bakom Pilkington är? Inte en byggnad. Stor skillnad mot idag.

Boris Persson, körande sina Rossi 61:or. Vi köpte 4 stycken han och jag. Går grymt.

Här   kan ni se hur depån såg ut på1978 med det berömda staketet och det låga räcket. ni ser också den ökända pilen, som stod vid sidan av depån. I den landade en modellflygare med sin modell och klöv hela vingen. Jag säger inte vem det var, men det var jag som vredgad såg till att pilen kom bort..

Här är en raritet!

Pär har stoppat sina frusna fingrar i propellern på en 40-motor när vi flög på isen. Stort blodvite och icke sköna ord hördes över nejden. Jag tänkte frågat honom, varför han stoppade fingrarna i propellern, men man slår ju inte på en som redan ligger….

Pär på finalen med sin Dart Kitten, den modell han byggt som enligt min mening har haft de bästa flygegenskaperna. Jag hörde ,när Pär och jag var i Stockholm för skalatävlingen ,vad chefredaktören för Model Airplane News Art Schroeder sa om Pärs plan: This is the best damn plane I ever seen! Bra betyg tycker jag, fast jag vet inte om Pär hörde det.

Hang Sm vid Kåseberga 1981. Göran Karlsson i cowboyhatten flyger sin fina modell. Göran Karlsson världsmästare i pylon FAI. En superduktig byggare och flygare. Bildade ett oslagbart team med Christer Gillgren, som ansågs för Sveriges bästa radioflygare.

Janne  Carlsson hivar sin  ”Gilette”  ut över kanten vid Kåseberga 1981 under vakande öga från Kjell-Åke ”Tjolle” Elofsson Tibro. Janne konstruerade senare sin egen modell ”Shark” som hävdade sig väl i tävlingarna.

Några kända och okända hangflygare på den tiden.  Längst till höger Anders Wahlström medlem i Team 60, divisionschef på F10 sedermera chef för transportdivisionen Hercules på Såtenäs. (tror jag)

Om någon vill veta något om personerna på bilderna, går det bra att maila, så ska jag försöka svara.

Håll till godo!

mats

är detta.

En Ka6Cr segelkärra, som jag skulle flyga en 100 km triangelbana med just denna dag i juli 1969…..

Jag minns ,det var torrtermik, alltså ingen cumulusbildning, så man fick köra på intuitionen och erfarenheten. Men det gick bara hit. Till Gökhem utanför Falköping. Här var jag tvungen att landa i en hage full med tjurar. Fortfarande minns jag, hur liten hagen var och hur jag fick vingglida efter trädmasken för att komma ner och få stopp på kärran.

Efter landningen fullt jobb att hålla väck kreaturen. Jag sprang runt med skärmpacken och schasade bort djuren, tills jordbrukaren som ägde mark och djur kom och hjälpte mig. Sen var det bara att demontera och åka tillbaka till Skövde.

En bild för mer än 40 år sen! F-n vad gammal jag är.

mats

kommer här några bilder, som hos mig väcker mycket minnen. Tiden modellerna speglar är 1971-1976

Vassego!

På Pärs gräsmatta ligger framifrån: SB9-Brequet-Kestrel och sitter på gräsmattan barnen Sam och Pia.

Den röda Kestrelen var jag sugen på, för den flög bra och snabbt. Den var dessutom mycket vacker i luften.

SB9:an, den hitre flög Pär med på hang nere vid Glumslöv och i den hårda vinden stod vingarna, som var konventionella sprygelvingar plankade med 0.4 mm ply, som ett stort U ! Trots det flög den snabbt med sin laminära profil. Var tog den modellen vägen Pär?

Här har ni en bild på undertecknad hållande dels Pärs och dels hans egen modell. Vi var nere vid hanget på Segeltorp vid Hovs Hallar för att flyga och ögonblicket fästes för eftervärlden av Pär i hans kamera.

Kolla hur jag ser ut: Hår som en popsångare, glasögon som en uggla, utsvängda byxor, kort jacka, som alltid gjorde att det blåste upp runt magen så man frös och inte minst, en av mina fina sjöskumspipor i gapet!

En bild som symboliserar dels modet 1976 och typen av hangmodeller, som var det snabbaste man kunde ha.

Min modell till höger omålad var snabbare än Pärs, sådeså!

Håhåjaja så var det på den tiden!

En actionbild av Hökaklubbens förste hanghjälte, Kurt Lennå, med sin ombyggda motorseglare försedd med nya vingar med en snabb Eppler-profil. Året måste ha varit 1972 och platsen är Hovs Hallar. Kurt hade alltid väldigt fina och mycket nytänkande i sina modeller. Han byggde komplicerade mekaniska lösningar, som var ett måste, när man på den tiden hade en 4-kanals radio utan mixning, programmering och all annan lyx vi har idag. Därför var man tvungen att göra mekaniska lösningar för att få det att fungera exempelvis med V-tail. Fast ibland funkade det inte. Denna modell blev Kurt nordisk mästare med om jag inte minns fel. Det är inga dåliga gejor!

Jag minns att denna modell producerade ett unikt profilljud när den gled förbi och hade fått upp farten. Då visste alla på tävlingarna att nu flög Kurt fort!

Detta är en typisk produkt av modellflygfabriken i Veinge under mitten av 70-talet. Kropp och vingar av divinycell, format och klätt med glasfiberväv och epoxieplast. Vingarna formade av samma material som kroppen och klädda med 0.4 mm plywood. Pär var först i Sverige med att klä vingarna med denna superba produkt 0.4 mm treskiktad ply från Finland!

Denna modell hade en spännvidd på 3 m och vingprofilen så vitt jag kom ihåg  var en Eppler 374, Pär säger det var en Eppler 174 i roten och  176 i spetsen, (googla om ni vill veta vem Eppler var), som gav planet behagliga egenskaper, men inte supertoppfart. Pär som brukar ha blick för färger och komposition hade väl inte sin bästa dag när han satte färg på sin modell, men det var kanske vad som fanns just då på hyllan.

En modell som startade en epok i Hangsverige var det i alla fall och den fick många efterföljare.

Bilden är tagen nere vid Hovs Hallar på Segeltorpshanget, där modellen vilar på gärdsgården, som förresten har krävt sina modellplansoffer.

mats