Dags att skamlöst ägna sig åt nostalgi !

 

 

 

 

 

 

Jag har ju utlovat ett inlägg varje vecka om OT friflyg,
så här kommer  lite av mina bilder, som beskriver
flygandet och tävlandet .

Jag lägger inga djupa kommentarer,  jag hoppas bilderna
ändå ger betraktaren en vision av vad OT-friflyg innebär.

Bilderna är tagna vid olika tävlingar på Rinkabyfältet utanför Kristianstad.

Håll tillgodo !

 

Synnerlig motsats till friflyg…linflyg.

Jag tror nästan alla i min generation, som fortfarande modellflyger, någon gång har sysslat med linflyg.
Jag erinrar mig  svårstartade motorer, blodiga fingrar, lukten av eter,
hur mina föräldrar undrade varför min skinnpaj luktade härsken
matolja . Det ständiga lagandet med Karlssons Klister,  då modellen
regelmässigt försvann ner i matjorden efter  loopingförsök.

Ingvar Nilssons Chipmunk

 

Tanken slår mig,   se på  denna modell och jämför  med en färdigbyggd frigolitmodell…
Vilket föredrar man ?
Jag tycker,  det är som att jämföra något med själ och helt själlöst.

 

 

 

 

 

Efter maxflygning blir det fusening, genom att stabben fälls upp.

 

Markkus modell ger en vison av rörelse tack vare sin form…

Martti släpper

Andrea, bygger och flyger extraordinair !

 

 

 

 

 

Kurvroder

Kroppen ska ha sitt även för OT flygare.
Pär Lundqvist och Sten Persson bunkrar.

…hör du suset i linan eller flattret i vimpeln…

Total kontroll.

 

Piloten och modellen är just nu…ett !

 

 

Sista justeringen av kompskruven innan start

Bilden visar lite av mekaniken,  som används på en friflygande segelmodell.
På kroppens sida sitter en timer,  som anger max flygtid och då denna är
nådd, aktiveras via en lina, utlösningen till stabben så den fälls upp och
modellen snabbt sjunker. Den extra linan, som sitter som en ögla, är
kopplad till startlinan och det den gör är, att vid urkopplingen så aktiverar
den för det första timern så den startar och den aktiverar för det andra
ett kurvroder på fenan, så modellen svänger i  förhoppningsvis en termikblåsa.

För ovanlighetens skull, en McCoy glödare i nosen.

Jo, det var erfarenheten,  som gav  F-knarren denna form under evolutionens gång…