Flyg med till en del av UNESCOs Världsarv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi åkte till Grimeton i går i det varma vädret, för att se på radiostationen.
Trots varande sändareamatör sen många år, hade jag aldrig varit där.

Vi har ju sett den stora anläggningen med sändarantennen på sina sex
mer än 120 m höga torn många gånger, då vi passerar på E6.

Anläggningen ingår sedan 2004 i UNESCOs Världsarvslista, vilket är unikt.
Denna utmärkelse ställer krav på skötsel och hantering från ansvariga
myndigheters sida. Dessutom läggs mycket frivilligt arbete ner.

Anläggningen är imponerande i sin storlek, vad gäller allt !

Hur man kunde montera  och resa de höga masterna på 20-talet,
det är svårt att förstå. Men,  man behärskade mekanik och teknik
redan då.

Hela anläggningen stod färdig 1924 och fungerade exakt som
planerat.

Det jag lade märke till,  var de vackra stationsbyggnaderna,
som hade ritats av arkitekt Carl Åkerblad.

Anläggningen byggdes för att kunna upprätthålla telegrafikontakt
med USA via den amerikanska stationen på Long Island. Speciellt
under Andra Världskriget var den viktig, då all trafik via den trans-
atlantiska kabeln var avbruten.

Under sitt bruk modifierades teknik och handhavande kontinuerligt.
Mottagarens antenner fanns vid Kungsbacka och de var milslånga.

Man hade mottagarantennerna separerade från sändarantennerna
för att undvika störningar.

Fram till 1980 användes antennerna  för signalering till våra ubåtar.
Att skicka radiosignaler till ubåtar i u-läge kräver mycket låga
frekvenser, just vad Grimeton kunde leverera. Frekvensen Grimeton
sände på var 17.2 kHz, vilket innebär en våglängd på 17000 meter.
Betänk att våglängden på din radio hemma ligger på ca 3 meter.

Nu,  som varande museum,  är anläggningen anpassad för besökande
och är i  mycket fint skick. Varje år i början av juli provkör man
Alexanderssongeneratorn, vilken är den del,  som skapar radiovågorna
mekaniskt i stället för elektroniskt.

Just vid den årliga körningen är det många sändareamatörer ,
som lyssnar efter signalen SAQ och som skickar en lyssnarrapport tillbaka.

Har du aldrig varit där rekommenderas ett besök på detta fina
minne från mitten av 20-talet.

Det finns en mycket välskriven artikel här,  om du vill läsa och få fakta.

Beviset

Den nya byggnaden.

Moderna tider…

Urkunden från UNESCO

Stationsbyggnaden till vänster och till höger huset där amatörradiostationen finns.
Amatörstationens signal är naturligtvis SK6SAQ

Den vackra stationsbyggnaden

Här hänger en loop-antenn för amatörradiostationen.

Här syns den nya servicebyggnaden.

De vackra byggnaderna ritades av  arkitekt Carl Åkerblad.

Man utför ett kontinuerligt underhållsarbete på masterna.
Kolla männen i korgen, som höll på att måla.

En vridbar Logperiodisk antenn.
En sådan antenn fungerar på ett brett frekvensspektrum

Matarpunkten för radioenergin. Rejäla doningar behövs
då man kanske kör 150 kW.

Trattarna som syns,  är för att förhindra överslag
av de mycket höga spänningarna i antennen.

Antennsystemet för sändaren är komplicerat.

Hur fick man upp toppdelen…

Någon spanar mot skyn…

Olika arbetskorgar.

Delar av antennerna över jord.
Under jord är nedgrävt miltals med tråd ingående i antennsystemet.

Del av ett slutsteg med keramiska rör.
Till vänster det som liknar propellerblad, det är en
avstämningskondensator. Rejäla don behövs för att
hantera de mycket höga spänningarna.

Halmstads Nya Verkstadsaktiebolag installerade denna travers 1928.
Fungerar fortfarande. Efter 88 år…

Delar av sändaren och manövreringsenheter.

En sändare från Rhode & Schwartz för vad som kallades VHF-bandet.

Sätter man lika fina skyltar på maskiner i dag ?

Alexanderssonsgeneratorn. Eller rättare sägt -alternatorn.
Till höger elmotorn som driver alternatorn.
Den stor runda delen är det,  som skapar radiovågorna,
då den roterar med viss hastighet.

Operatörsplats

Sändare från 50-talet ?

En operatörsplats med fjärrskrift och telegrafi.

En telegrafinyckel från LM Eriksson.

En remsskrivare för telegrafi som skrev ut tecknen på en pappersremsa.
En vid den tiden mycket vanlig maskin. Mycket använd inom järnvägs-
väsendet

Fabrikat LM Eriksson. Ett genuint hantverk.

På 20-talet gjorde man reklam för radiorör på ovanstående sätt.

Principskiss på maskineriet.

Två snygga skyltar

En reostat för induktionsmotorer.

skrivare

Del av antennsystemet med namn på riktning…

En damm, som inte är för estetiskt ändamål, utan den innehöll kylvatten
till de delar i en sändaranläggning som blev varma.

Platschefen

 

Mottagarantennernas utbredning.
Som ni ser, de är långa.