…efter att turisterna har åkt hem.

 

 

 

 

 

 

Onsdagen visade på nytt upp fint flygväder med västlig vind
ca 3-5 m/sek.

Pär och jag bestämde oss för Tönnersa Strand, som ju är
ett västhang.
Vi blev förvånade att finna  stranden nästan  tom….
Sveriges längsta strand…tom?

Men det är så, när semestrarna  sjunger på sista versen,
att turistnärvaron upphörlika snabbt,  som man stänger en kran.

Vi kånkade ner med våra modeller till det vanliga flygstället,
vilket var jobbigt.
I alla fall för mig som hade ett stenhårt träningspass i
gymmet och 50 km cykling i benen sen i går.
Men det mjukade upp sig efter hand.

Jag flög med min Spirit, vilken var enkelt, även om vinden
hade minskat.
Värre var det för Pärs Lunak, som ju kräver lite vind,
beroende på vingbelastning och övrig konfiguration.

Fast flygningen började dåligt för Pär. Han hade
glömt en skruvmejsel vid sin bil, så han var tvungen
att knalla iväg fram och tillbaka, för han behövde verktyget
att justera klaffvinkeln…vad är det man säger….
det man inte ha i huvudet..osv.

Pär fick flyga mycket försiktigt i den svaga vinden,
men till slut avbröt han, då förhållandena var för marginella.
Bättre  att avbryta i tid och bära hem en hel modell
än att chansa och bära hem modellen i en påse.

Min Spirit har ju en låg vingbelastning, så den kunde
jag flyga hela tiden.

Efter vi var klara,  gick vi ner på stranden och jag
hade min modell på hanget, då vi gick mot bilarna.

Spiriten gjorde en fin landning i den orörda sanden
som slutpunkt på vår dag med våra modeller på ett kusthang.

Lite bilder blev det med min Mobius och min Lumix.
Tyvärr hade jag skit på uv-skyddet framför sensorn på
min Lumix, så jag fick beskära lite brutalt.

Nu har jag rensat bort skräpet,  så det funkar
som det skall.

 

Pär pustar efter vår promenad.

           Min Spirit ligger klar att starta

 Pär grejar med sin klaff…och upptäcker
han måste knalla och hämta en skruvmejsel..
.men vi är inte lata eller rädda att röra på oss !
   Vi är ju ungdomar . 

                        Hoppas han inte kastar ut i den vinkeln…

                 …men det går nog bra…

              ….fast det gäller att snabbt ner med händerna på radion och ta kontroll…

          Dags att svänga tror jag…

 Nu flyter det på…än så länge.

  En modell konstruerad på tidigt 50-tal.

 Det Lunaken  gör bäst. Flyger.

 Ännu ett försök

 Fast det blev till att landa. Finns inget lyft…tja då landar man.

 Att gå nerför kanten är enkelt….värre att krypa upp med modell i handen

 Laholmsbuktens blåa vatten och Lunakens gula färg…ganska svenskt,
om man vågar skriva det, i de PK-tider som nu råder.

 Lunaken smyger kanten för att ta tillvara allt lyft.

Han flyger nog med lite klaff eller…

Jag sa till Pär han skulle ökat spännvidden med 15 cm på varje vinge.
Modellen hade flugit bättre då. Dessutom hade ingen märkt,
att han avvikit från originalritningen.

Ingen trängsel på stranden som ni ser.

Pär kommer stapplande ? efter att ha hämtat sin mejsel…

Landning på stranden

Pär säger det blåser för lite för hans modell, så det är dags att avbryta.

Här ligger Pärs Lunak jämte en av Tönnersastrandens vilda alligatorer.

Kan man inte flyga modell gör jag som Ikaros…

 Ökenvandring nästan…

 Så här är det bara till att bära iväg…

Färdigfluget för idag.

Min Spirit efter en fin landning

Den mångbenade strandspindeln på låg i sanden
och tog igen sig. Fast vi tyckte han var lite torr i kroppen…

 

Jaha, det var lite,  om hur två aktiva pensionärer fördrev
en del av onsdagen med flygning. Vad flög du i dag ?
De kommande  veckorna åker vi på semester till olika
meetings i Europa. Bered er på mycket bilder och reportage.
Pär håller ställningarna på hemmahanget, när vi är borta !