Här är några bilder från samlingarna på Wasserkuppe.
Anläggningen med fullskalaplan väldigt fin och instruktiv. Välordnat och nytt.
Inträde ca 70 kr om jag minns rätt. Då kommer du åt både fullskala och modellflygutställningen.
Det tar 3 timmar att gå igenom allt, om man ser sig om lite noggrannare. Det är ju detaljer, som i många fall är intressanta.
Man har också mycket originaldokument och ritningar uppsatta, som ger en förståelse för hur man tänkte för att lösa aerodynamiska och flygmekaniska problem vid denna tiden. Där vi nu använder datorer och mjukvara, använde man då komplicerade mekaniska mätinstrument och manuellt beräknande.
Jag visar ett antal bilder här på bloggen och skickar med upp ett album, som ligger i slutet och är klickbart.
Så njut och beundra konstruktioner mellan 1920.2010 inom fullskalasegelflyget!
Först släpper vi emellertid bromsskärmen, när vi ska landa kort.
Skärmen sitter monterad i stabben/kroppen och frigöres med ett handtag i cockpit vilket medför att landningssträckan väsentligt förkortas. Skärmen kan också användas som en stabilisering om man hamnat i ett okontrollerbart läge under IFR-flygning.
Ett skolflygplan från östtyskland med piloterna i tandem. Ungefär 1963.
Flygplanet påpassligt döpt till “Läromästaren”
Blandad kompott.
Ett par intressanta saker här. På planet närmast både hjul och skida. Mellan hjulet och skidan fästet för vinschlinan vid start med vinsch.
Vid vänster vingspets “Minimoa”, ett av de mest kända segelplanen nånsin. Slog många rekord på 30-talet bland annat i USA, NJ.
En fullskala Minimoa i luften.
I bakgrunden en Bergfalke I. Byggd ungefär 1955-1957 av Scheibe FlugzugBau.
I förgrunden ett skolflygplan som påminner om en gammal stadsbuss eller en spårvagn i formen. Vad typen heter är jag osäker på. Kan det vara en Slingsby…?
En skolkärra från 30-talet som är grundöversedd och sponsorns namn på kroppen.
Margarete, en plywoodlåda från sent 20-tal för skolning.
Strömlinjeform och kartongform.
Tidstypiskt var också den höga placeringen av vingsadeln. I dag sitter vingarna närmare centrum, beroende på att dagens material ger mycket större valfrihet för konstruktören.
För den som undrar, så går det till så här i själva verket….
SG-38. Schulgleiter 38.
Byggdes på licens ute i flygklubbarna och på de svenska flygförbanden för att användas i grundutbildningen.
Tänk er själva , att efter endast ha stått och balanserat på marken i vinden och skuttat efter en bil, så kastades eleven ut på hanget och skulle klara sig själv i stort sett.
Vad som fanns var en plåtmegafon som instruktören fick skrika instruktioner i till eleven. Om man trillade ner ?
Visst det hände ofta, men mest utan större materiell- eller personskada. Jag har faktiskt flugit en SG så att säga lite svart. Det är väl preskiberat nu…..
Prestandamässigt räckte ett vinschdrag til att i stort sett göra en 360 graders sväng, in på medvindslinjen, baslinjen och final.
Liten kuriosanotis: Vid inspelning av den svenska filmen “Örnungar” från tidigt 40-tal var Alice Babs med och hon genomgick A-diplomutbildning på SG-38 på Ålleberg. Filmen visas då och då på SVT. Kan laddas ner på lämplig torrentsida. (tror jag)…
Ett mycket vanligt plan vid utbildning av piloter från slutet av 30-talet fram till ca 1959.
Vad som hände 1959?
En svensk pilot flög moln med en Weihe, kom i okontrollerbart läge, drog av vingarna och steg ur och räddade sig med fallskärmen.
Han sa vid utfrågningen efteråt: “Vingarna lossade”. Han var ju tvungen att säga nåt och detta medförde för haveriutredningen att de drog slutsatsen att Kaseinlimmet som använts för att limma balkar och annat i vingen hade gett upp sin förmåga att hålla ihop bitarna.
Beslutet gjorde det, att vi Sverige i alla fall var tvungna att förnya vårt flygplanbestånd till modernare plan. Allt gammalt skit blev skrotat och nya plan inköptes med hjälp av kraftiga statliga bidrag.
Så kontentan av den svenske pilotens agerande var, att han fixade en radikal modernisering av den svenska segelplansparken.
Ovanstående data gäller kärran på bild undertill. Glidtalet är som för min skärm………..
Lägsta tillåtna hastighet…..38 km/timmen.
Redan i slutet av 60-talet byggdes högpresterande kärror med dubbelknäckta vingar. Precis som våra F3B-modeller.
I bakgrunden en “Minimoa” och i förgrunden en Kranich (tranan). Kranich var det dominerande skolplanet mellan 1938-1959. Stabilt och välflygande.
Såg ut som ett bombplan från andra världskriget. Var försett med ett ställ som skulle släppas efter lättning. Ibland glömdes det och släpptes från 500 m i stället.
Jag vet, att han som lärde mig flyga släppte stället rakt igenom taket på ett hönshus utanför Skövde.
Kanske en något brutal väckning för de värpande hönorna…
Kranich II nyrenoverad till absolut nyskick.
En flygande vinge konstruerad av Horthen.
Som texten säger, en prototyp från 1965. Det är 45 år sen……..
Planet på bilden ovan är en Ka-6. Fanns i ett otal versioner. I min flygklubb hade vi en Ka-6Cr som var byggd speciellt för VM i segelflyg i början av 60-talet. Man kan säga att detta var slutuvecklingen av träflygplanen. Man kunde inte driva det längre med trämaterialet. Glidtal ca 1:35 och en hyfsad flugen polar.
Ka-6 flög jag många timmar. Den sista versionen hette Ka-6E och den flög jag oxå.
Flygande vingar av Horthen och Lippitsch. Konstruerade på 30-talet, men ser väldigt moderna ut.
Jag träffade en assistent till professor Lippitsch nere i Lunds Sporthall under ett inomhus 24 timmars flytgmeeting. En gammal farbror som kunde vika en papperslapp till en högpresterande flygande vinge och som vägde av med ett gem eller en tändsticka. Pappersvingen flög över hela planen enkelt.
Undrar vem som har den kunskapen idag ?
En “Vampyr” omkring 1925. Ett på sin tid bra plan. Ja för att flyga hang med.
Flera av planen i samlingen flygs det med vid speciella tillfällen.
“Ente”, (ankan) var en canard som var raketdriven ! Jag skulle aldrig satt mig i den!
Fler bilder på den finns nere i “Galleri”
Rhönbussard, en 30-tals högpresterande segelkärra. Namnet på sidan? “Hesselberg”
Ännu ett plywoodmästerverk från tidigt 30-tal. Som en polerad finrumskommod. Mycket vackert plan.
Jag tror att detta planet var en av prototyperna som spetsade på att bli antagen som enhetsmodell för de olympiska spelen. Avsikten var att segelflyg skulle ingå i de olympiska spelen i Helsingfors 1940, men som alla vet kom annat emellan.
Meise betyder tätting eller tita.
Planet som utsågs till enhetsmodell av olympiska kommitten var just Olympia Meise.
Här kan ni läsa om det: http://en.wikipedia.org/wiki/DFS_Olympia_Meise
Här ser man ett pitotrör, som anvädes när man ville ha det dynamiska trycket för att mäta hastighet och få referenser för andra instrument.
Kolla huvens konstruktion. Hur mycket arbete ligger det bakom en sådan huv månntro ??
Detta är en Weihe, kärrhöken, som var den främsta tävlingskärran från 1940-1960.
Min favoritkärra när det gäller estetiken.
Läs om Weihe: http://sv.wikipedia.org/wiki/DFS_Weihe
Galleri:
[nggallery id=58]
mats
