I går kväll och i natt kom det 35 cm snö, i alla fall här på Beverly Hills, (Fyllinge). Att få ut bilen var rent kroppsarbete. Den fick ju skottas ut.
Utsikterna de närmsta dagarna är ju inte för ljusa, men i slutet av veckan kommer våren med 2-4 grader varmt. Passa på och njut av vintervädret i dag och i morgon.
En granne som skottar ut sig från sin trädgård
Ingen sommarträngsel här inte
snö och snö
Beverly Hills
Snödjupet…? ca 60-75 cm
Tur brevlådan sitter på en stolpe
mats
Efter 9 veckors oavbruten frost, måste jag erkänna,
att min längtan efter varmare väder är överväldigande.
Tänk att kunna åka ner och flyga på vårt fina fält
utan att man behöver pälsa på sig, som om man skulle
till Nordpolen.
Att kunna flyga sin modell i de naturfagra omgivningarna
och njuta åt den intensiva fågelsången vid vårtid.
Ja, jag får sådana känslor nu.
Jag bifogar några bilder, som minner om den sommar
och vår som var förra året och som kommer igen,
vi hoppas ju fortare desto bättre !
Minns ni liljorna i dammen ?
Minns ni Peters Spitfire redo för nya uppdrag i det mjuka kvällsljuset ?
Minns Thommy, när han flög sin Johanna den där oförglömliga förmiddagen ?
Minns ovanstående gentlemen, när de satt och höll koll på flygandet i förmiddagssolskenet ?
Jag tror alla minns och längtar.
Som jag skrivit tidigare, fick jag kontakt med Inge häromkvällen och han berättade då för mig lite om sitt liv som modellflygare.
Som ett resultat av samtalet skickade Inge mig lite bilder. En av bilderna, som jag redan publicerat, var ju Julkortet som var ett kollage av bilder.
Jag har klippt ur de enskilda bilderna från kortet och kommer att lägga upp dessa efter hand, för att dagens yngre modellflygare ska få en förankring bakåt i historien och få en förståelse för hur och med vad, man flög då.
Jag hoppas jag träffar Inge nere på OldTimer-SM till sommaren så jag kan prata med honom och få reda på, hur det egentligen gick till, när vårt förbund SMFF skapades och varför.
Här kommer några bilder från Inges modellflygliv:
Inge med en inomhusmodell i dag.
Friflygande, naturligtvis, segelmodell för 60 år sen.
Ett bevis för genomgången kurs på Ålleberg, som berättigar till titeln:
Modellflyginstruktör.
Vid denna tid skedde sådan utbildning i KSAK:s regi på dess flygcentrum Ålleberg utanför Falköping i Västergötland.
Modellflyget för 60 år sen hade en militärliknande organisation, då de främsta företrädarna inom KSAK var militärer. Vidare så anlades Ålleberg av Flygvapnet som en skola för segelflygutbildning av framför allt instruktörer inom olika fack.
Vad som gör ovanstående dokument intressant, är underskriften av Nisse Söderberg. Han var flyggeneral och en framåttänkande visionär människa, som har den största förtjänsten, att vi under kriget till slut fick ett modernare flygvapen.
Information om Nils Söderberg:
http://www.ungermark.se/larm2.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_S%C3%B6derberg
Samarbetet mellan modellflyg och KSAK blev under åren allt mer ansträngt och det resulterade så småningom i bildandet av SMFF, vilket jag hoppas kunna belysa senare.
Inge med en F-Modell 1956 utrustad med en dieselmotor. Kolla Opeln i bakgrunden…är det en Olympia ?
Inge tidsenligt utrustad med skinnpaj och halsduk, typiska attribut för den tidens mc- och mopedknuttar.
Säkerligen spred skinnjackan en doft av eter, härsken ricinolja och fotogen , för det gjorde min, vilket orsakade kommentarer från min mor som:
“Vad är det som luktar i tamburen” ?
Ja, så var det på den tiden bland de hårda grabbarna!
Det kommer fler bilder med Inges plan så håll ut!
mats
Inge Ahlin skickade lite bilder på sin kära katt, som jag missat namnet på tyvärr. Missen är utomordentligt väluppfostrad och tjänstgör som butler hos Inge. Således går kissen och hämtar morgontidningen till Inge och avlevererar den vid sängen.
Sen har katten andra diverse hyss för sig som Inge berättade i telefon.
Kisen vill gärna vara med i mitt Kattotek och det få den så gärna.
Här är bilden:
mats
I dag fick jag ett telefonsamtal från en modellflygare i Sala, som heter Inge Ahlin. Han hade en fråga angående den lilla nyckelringskameran, men vårt samtal kom snabbt in på modellflyg.
Han berättade, att han modellflugit i mer än 60 år och upplevt utveckling från enkla modeller till komplicerade byggen.
60 års erfarenhet, det har respekt med sig.
Inge skickade bilder till mig, som jag fick publicera på bloggen, vilket jag gör med glädje.
Inge gjorde ett julkort, som var illustrerat med 60 års modellbyggande. Alltså ett fåtal av de modeller han byggt under årens lopp. Nu lägger jag upp bilden som helhet, men jag ska beskära, så jag kan presentera modellerna enskilt.
Inge var med, när SMFF bildades och förklarade brytningen med KSAK. Vidare är Inge gammal modellflygkompis med Sture Tingwall. Världen är liten Sture !
Jag ska försöka träffa Inge på Oldtimer-SM till sommaren, för att kunna göra en intervjuv med honom, för han måste ha mycket att berätta för yngre modellflygare, om hur det gick till under pionjäråren.
Här ett Inges julkort.
Inge ger en förklaring till en av sina modeller:
Sten ställer in kompression och bränslenål på Webran på sin modell. En dieselmotor har två inställningar som reglerar gången och det är kompressionsförhållandet och bränsle-luftblandningen. Dessa två måste överensstämma, för att motorn ska leverera den kraft man vill.
Sten skriver till bilden:
“Hi-Fli” är en amerikansk FAI-modell från 1956 av den sedermera kände R/C-konstruktören Phil Kraft. Den har en spv. på 150 cm och min modell, byggd 1998, är liksom originalet försedd med en Webra Mach I diesel. Det är en balsa-och siden-modell, som jag deltagit med i varje OT-SM sedan 1998″.
Här nedan en bild på en Webra Winner diesel. Den visar kompressionsskruven som påverkar topplocket som kan glida upp och ner i cylindern och därmed förändra kompressionen. Bränslenålen syns också tydligt.
mats
Uno 6 månader hittar på hyss på fönsterbrädet.
mats
Alla har vi ju hört talas om gyro i olika former för vår hobby. De första gyrona som kom till vår hobby var verkligen riktiga klassiska gyro. Alltså man hade en massa, som roterade med hög hastighet och som var upphängd i två axlar.
Som alla vet, så har ett mekaniskt gyro den egenskapen, att det strävar efter att vara indifferent.
Det vill säga, det vill behålla det läget det har.
Om man har ett sådant snurrande gyro i ett plan och flygplanet utsätts för en störning i till exempel girplanet, kommer en kraft att påverka axeln, eftersom gyrot vill behålla sitt läge.
Denna kraften kan man mäta och förstärka och skicka vidare genom en liten dator, som är programmerad att utföra korrektioner, så modellen återföres till sitt rätta läge.
De klassiska gyrona, jag minns Futabas, var stora pjäser, som var tunga. De var känsliga för stora avvikande rörelser, ungefär som när horisontgyrot kultade omkull i en fullskalakärra .
Som all mekanik kunde de krångla och krascher tålde de inte, för då gick upphängningen sönder.
.
Eftersom tekniken går framåt, kom man på piezotekniken. Således kallade man de nya gyrona, eller vill jag säga attitydhållarna, piezogyro.
Namnet piezo kommer från den kristall som ingår i konstruktionen. Så här fungerar det enkelt uttryckt:
Man har en kristall liknande den du har dina mottagare/sändare, som är gjord av ett keramiskt material.
Nu är det så, att det märkvärdiga med en piezokristall är, att om man utsätter den för mekanisk påverkan alstras en ström.
Ni känner säkert till piezotändare till cigarettändare. När man tänder, så utsätts kristallen för en mekanisk påverkan och ut hoppar en gnista.
Omvänt fungerar det som så, att om man nu lägger en spänning på piezoelementet i gyrot, så börjar elementet att vibrera eller oscillera med viss frekvens.
Om nu din modell svänger oönskat, kommer piezoelemntet att uppfatta rörelsen som en störning i dess normala oscillerande.
När störningen uppträder, kommer spänningen vid piezoelementet att ändras och denna mikroskopiska förändring mäter man, förstärker och behandlar, så att en korrektion kommer ut i andra änden och planet återföres till ursprungsläget.
Således, ett piezoelement känner av mekanisk påverkan och detta skapar en spänningsändring, som behandlas och som senare återför planet till det rätta läget.
Denna typ av gyro finns av olika typer och det kan ni läsa om på nätet.
Men det är en enkel lösning, där man inte har någon mekanik eller nåt, som behöver snurra.
Enda nackdelen med piezogyro är, att de kan vara känsliga för temperaturförändringar. Det kompenserar man med hjälp av elektronik, så de blir temperaturokänsligare.
Ett Piezogyro har i stället för ett roterande hjul, ett vibrerande piezoelement. Både elementet och hjulet har förmågan att reagera på attitydförändringar.
Din kristall i din mottagare fungerar på samma sätt. Man lägger en spänning på den och då börjar den oscillera. Om ni tar höljet av en kristall, kan ni se den tunna keramiska skivan. Den är cirkelformad och sitter fäst på två ben. Om du hade kunnat mäta det, så hade du kunnat se en spänning, som skapades, om du kunde vibrera skivan fram och tillbaka. Omvänt, om du lägger på en spänning, så börjar skivan oscillera.
Om man vill, att kristallen ska ha en lägre frekvens, det vill säga mindre antal vibrationer per tidsenhet, så kan man göra, som vi sändareamatörer gjorde förr, vi tog en mjuk blyerts och applicerade grafit på kristallen. Då kan man rent intuitivt förstå, att den rör sig saktare på grund av den större massan.
Omvänt, om man slipade försiktigt på en kristall, så höjde man frekvensen , då massan minskade. Ungefär som höga och låga toner på ett instrument.
Ja, så funkar en piezokristall och gyro.
Ovan ser ni en piezokristall schematiskt framställd. Ett tryck F, skapar en spänning ut i trådarna. Så ser en kristall ut, i stort sett, som finns i en mottagare eller sändare.
Här har ni en kristall. Höljet är av plåt och på utsidan sticker benen ut som kvartsskivan är fäst i inne i höljet.
Ett modernt piezogyro.
mats
Cirka 20000 bläddringar på min blogg med besökare från 55 länder fram till nu.
Roligt……….för mig.
mats
I torsdags, därför då var vädret hyfsat, var jag vid
Laholmsbuktenstranden vid Fylleåns mynning och
videofilmade lite med min lilla 16-gramskamera.
Det blåste ca 5 m/sek och var -5 C, så det var tämligen bistert.
Som fotokärra hade jag den gamla pålitliga Blue Phoenix,
försedd med en pod där kameran satt med kardborreband.
Tyvärr satt kameran lite snett i rollplanet vilket gjorde
att horisonten blev sned. Så jag lägger inte upp videon.
Lite stolthet har man ju…….
Men jag klippte ut lite stillbilder från videon och här är
de tillsammans med bilder på kamerabäraren.
Förresten testade jag ett gyro i rollplanet för att se
om det blev stabilare. Jo det hade betydelse, för flyger
du ett par hundra meter från dig har du svårt att se
alla små kytt som påverkar din modell och din filmning.
Nu flög modellen som på räls. Så jag har satt ett gyro,
eller rättare sagt en piezokrets, även på höjdroderet.
Vi får se vad det blir av det….
Hemkommen, djupfryst fixade jag det sneda kamerafästet,
så nu ska det bli bra nästa gång.
Nu bilder, men betänk att bilderna är klippta ur en video
tagna med en”nyckelringskamera” vilket gör att upplösningen
är dålig. Dock bättre än inget alls:
Fylleån frusen ända till mynningen
Kameran på sin pod. Enklare går inte.
Blue Phoenix, ett utomordentligt plan, som flyger som ett riktigt flygplan.
En bild till av Sten Perssons Me 163 “Komet”.
Jag har tidigare presenterat denna modellen, så vill ni ha fakta så bläddra tillbaka under kategorin “Nostalgoteket”.
Man behöver inte flyga en modell för att skapa en livfull bild. Det gäller att ha rätt ljus och modellen i rätt läge. Då kan du skapa vad som är viktigt för betraktaren, en illusion av rörelse och drama.
Det är illusionen som drar igång fantasin hos betraktaren.
mats
kan man väl säga den saudiske mannen gjorde , som inhandlade en burkaförsedd kvinna för en mille i avsikt att gifta sig med henne.
Det visade sig, när han ville vänslas med sin blivande maka och drog av damen den säckliknande klädseln, som ju är heltäckande, att damen han köpt , förutom att hon var allmänt ful, som grädde på moset också hade skägg och var skelögd……………..
Kvinnans moder, som ju var försäljaren, hade uppvisat ett foto på kvinnans mindre fula syster, när den giftaslystne vill se på varan innan köpet.
Den saudiske mannen gick antagligen till det saudiska konsumentverket för giftermål och framförde sina klagomål. Där man ansåg att han skulle ha pengarna tillbaka, då varan inte motsvarade vad som var utlovat.
Moralen av detta…….måste väl vara……köp inte din hustru i befintligt skick.
Läs mer:
http://www.expressen.se/sex/1.1876698/stallde-in-brollopet-bruden-var-skaggig
mats
Thomas från Oskarström har köpt min Silent Dream från FVK. Han har ju uttryckt intresse för segelflyg, varför han var den idealiske nye ägaren till min segelkärra.
Jag hoppas , han får mycket nöje av den och att han tar många termikblåsor, när vädret blir varmare.
Den går också fint att flyga med, om vi åker till Hovs hallar och flyger hang.
Kontakta mig innan du ska provflyga Thomas, så hjälper jag dig !
mats
Jag tycker denna bild på Sten Perssons start med sin modell visar hur fint modellflyg kan vara.
Sten är mångfaldig svensk mästare.
Fotograf: En av Stens döttrar
Sten skriver som bilaga till bilden:
“Modellen heter “Prim” och konstruerades 1938 av Sune Stark, också fortfarande aktiv!
Trots sin ålder en mycket potent tävlingsmodell i OT-klass “C” för g-modeller under en meters spv.
Jag byggde min första “Prim” 1979 och både den och min andra “Prim” försvann i termik.
Denna min tredje “Prim” har 13 år på nacken och åtskilliga förstaplaceringar bakom sig, senast i år (2009).
Det är en traditionell balsa-och papper-modell med en flygvikt om c:a 170 gram, varav nästan hälften är gummimotor.”
mats
Efter långa redigeringar och ändringar har äntligen sista avsnittet av filmdramat “Isflygaren” blivit klart.
Musiken förresten är Paul McCartney och “Live and let die” vilket passar bra här. Om videon är kass, så är i alla fall musiken bra!
Enjoy
Victim of the trees from mats strömberg on Vimeo.
mats
Det enda som har med flyg att göra för mig idag, var när blåmesen intog sin frukost ur min talgboll på balkongen.
Jag tog bilden genom dubbla skitiga rutor, därför är skärpan dålig. Men det syns det är en fågel.
Flygväderutsikten kommande 10 dagar något bättre. Kan bli skärmflyg på Hovs Hallar någon dag i slutet av veckan.
Eftersom man inte har lust att flyga när vädret är alltför jobbigt, ska jag ta en promenad längs Tönnersastranden till Lagaoset och tillbaka för att plåta lite.
Som sagt, några suddiga bilder och jag ska putsa mina fönster till nästa fotosession.
| Latinskt namn: |
Parus caeruleus – vilket betyder, himmelsblå mes. |
| Typiska kännetecken: |
12 cm. Huvudet är ljusblått och ansiktet till största delen vitt omgärdat av svarta band och streck. Vingarna och stjärten är mörkblå och undersidan gul, ibland med en antydan till mörk mittstrimma. Ryggen är mörkt grön. Båda könen mycket lika, men hanen har dock genomgående mörkare och klarare blå färg. Ungfåglarna har under sommaren gula kinder och ej så klara färger. |
| Finnes: |
I löv- och blandskog, trädgårdar och parker. Förekommer allmänt i de södra och mellersta delarna av landet och i viss mån även i de norra delarna av landet. |
| Äter: |
Insekter, larver och puppor. Besöker gärna fågelbord under vintern där den hackar på talg, äter oljerika frön och bröd. Vinterfödan består även av frön från björk och rönnbär m.m. |
| Läte: |
Blåmesens läten är mycket varierande. Varnar ofta för katt eller Sparvhök. Sången består av två, tre fina och utdragna toner följda av en klar drill. |
| Häckar: |
Gärna i fågelholkar, men uppsöker även lediga håligheter i träd och bergssprickor. Boet består av ull, hår och enstaka fjädrar på ett underlag av mossa och byggs endast av honan, ledsagad av hanen. |
Ovanstående hämtat från Sveriges Ornitologiska Förenings hemsida.
Undrar hur många gram talgboll det behövs för att hålla igång ett sådant litet maskineri om vintern ?
“Tack för frukosten” !
mats
Jag har skaffat en ny liten käck kompaktkamera på NetOnNet. Har bra prestanda och är enkel att använda.
Rejäl konstruktion med plåthölje i stället för plast. Dessutom är den lätt, bara 120 gram med batteri. Perfekt att ha i modellen. Den filmar video i HD.
Hittas här:
Så här ser min ut:
mats
För er som vill vidga ert vetande om aerodynamik, speciellt då hur strömningen runt en profil ser ut, så är detta lilla program mycket lärorikt. Du kan ändra alla parametrarna och vid varje förändring se vad som händer. Det är ju bra att kunna simulera något man vet kan bli aktuellt på sin modell om man ska flyga eller vill den ska flyga på visst sätt.
Men som sagt programmet mycket instruktivt och lärorikt.
Ladda ner från länken under bilden. Spara. Packa upp och installera. Sen är det bara att börja leka!
Här är sidan ni kan ladda ner programmet. Det tar ett par sekunder bara för det är litet.
http://www.allstar.fiu.edu/aero/Foilsim.htm
Kunskap är lätt att bära
mats
Hur har man mätt det månntro ?
Med tanke på hur ens eget minne beter sig, kanske man ska inrikta sig på ett liv i en vattenfylld glasskål snart….?
mats
Redan för 70 år sen kunde man bygga högpresterande segelkärror. Detta trots att man inte hade hitechmaterial att bygga av.
Ingen kevlar ingen kolfiber, ingen CAD, inga numeriskt styrda verktygsmaskiner.
Men man var hängivna sina ideér och ville föra sina projekt till fullbordan.
Materialet man byggde i då var ju plywood, linneduk, stålrör, cellulosalack och spännlack.
Trots detta, lyckades man redan på 30-talet nå glidtal på över 1:40 med Fafnir.
Detta var ju den sanna pionjärtiden och de som var med här som konstruktörer, de förde flygningen framåt med stormsteg, tack vare deras experimentlusta och förmåga att sätta sakerna i sitt sammanhang.
Vad som i Tyskland också påverkade det tempot man hade i utvecklingen av segelplan, var ju att det politiska systemet uppmuntrade konstruktörer med pengaanslag och tillgång till vindtunnlar och flygfält.
Dessa konstruktörers pionjärarbete har haft avgörande inflytande på flygning ända fram i våra dagar.
Se på B2 i USA.
Jag hittade lite bilder från forntiden, som beskriver hur planen såg ut då.
Här står Tysklands då mest kända provflygare framför sin Sperber junior i Sydamerika på 30-talet. Sperber betyder sparvhök.
Hanna Reitsch, som damen hette var en utomordentlig duktig flygare och provflög militära plan ända tills krigsslutet.
Hon var den som flög Focke Aegelishelikoptern i Sportpalast i Berlin 1937 tror jag det var. Hon var alltså en pionjär inom inomhusflyget.
Denna segelkärra hon står framför byggdes speciellt för henne och det var en förminskad version av originalsperbern. Inom segelflygtävlingarna tillhörde hon världseliten.
Länk till en film som visar några av planen Hanna flög:
http://www.liveleak.com/view?i=691_1233857967
Utvecklingen av segelplan på 30-talet tog sig många vägar. En av vägarna ledde till havs. Dennna Seeadler hade trots sitt utseende bra prestanda med ett glidtal på 1:30 +. Planet bogserades av en snabb notorbåt upp i luften eller vinschades upp med hjälp av en vinsch som stod på lämplig plats.
Här ovan en treplansskiss av Seeadler.
Bröderna Walther och Reimar Horten konstruerade flygande vingar med stor framgång. man samarbetade med professor Lippisch som ju också var en föregångsman inom flygande vingekonceptet.
Länk om Horten:
http://en.wikipedia.org/wiki/Horten_brothers
Kurt Lennå en av Hökaklubbens föregångsmän och förebild för många modellflygare, konstruerade i slutet av 70-talet en hangmodell, som såg ut som ovanstående grovt jämfört.
Hans modell hade en spännvidd på ca 150 cm och var formad som en skära. I roten vid kroppen var kordan sett från ovan ca 14 cm för att sen efter hand smala av mot spetsen till noll i stort sett.
Modellen såg ut, som något man ritat med en passare. Många kommenterade, att den kommer inte att flyga eftersom förståsigpåarna påstod att: “Den kan inte flyga med de spetsiga vingarna”.
Nähä, sa Kurt, la modellen på marken, tog en linjal och mätte kordan vid roten, flyttade sen linjalen parallellt med kroppen ut till spetsen. Då visade det sig naturligtvis, att kordan i spetsen var nästan lika stor där som vid roten.
Varför ? Rita en halvcirkel och komplettera denna, så den blir som ovanstående plan med en krökt bakkant. Mät sen som Kurt gjorde, så förstår ni.
Kurts modell flög, men inte speciellt bra då den var instabil i girplanet. Han hade ju inga fenor eller andra aerodynamiska anordningar, som stabiliserade modellen. Hade han satt på det, hade nog modellen flugit bättre.
Men Kurt höll på sina principer och det han trodde på.
Denna segelkärra kallades Horten 6 och hade mycket bra prestanda, vilket man nästan kan se. Glidtalet låg runt 1:40 vilket var mycket högt för sin tid.
Just det, den ser ut som en amerikansk stealthbombare, B2, fastän årtalet är 1936. >Varifrån fick amerikanarna sina uppslag om flygande vingar tror ni ?
En något tidigare version av en Horten, med något mindre sidoförhållande på vingen.
En hitech maskin 1937. En D-30 som hade 30 m spännvidd.
Ytterdelarna på vingarna kunde fällas upp eller ner, beroende på vilket som var bäst under de olika förhållandena.
En konstruktion som ser modern ut. Problemet var, att vingarna inte kunde byggas starka nog, för man hade ju ingen kevlar eller kolfiber, så balken byggdes av dural, som ju alla vet är härdat aluminium.
Dur = durable, al = aluminium.
Man byggde bara en, så vitt jag vet och den flög man vingarna av över Leipzig, tror jag det var.
Denna kärra heter Cirrus och är ett derivat av föregående. Kroppsbommen skiktlimmad plywood som är rullad.
En Austria som är ett resultat av innovativ konstruktion. Jag har beskrivit hur man byggde en modell i skala 1:2 av denna tidigare på min blogg.
Ser ut som en futuristisk fågel sammanblandad med ett bombplan från WWII.
Den har lite drag över sig runt cockpit, som påminner om Paul MacCreadys konstruktion, Gossamer Albatross, som ju var det första flygplan drivet av människokraft, som flög över Engelska Kanalen.
Länk:
http://www.museumofflight.org/gossamer-albatross-30th-anniversary
Det kommer mera sen
mats