Ännu fler bilder från modellflygforntiden i Hökaklubben. Som vanligt kvaliteten ej den bästa men innehåll är viktigare än form!

Från deltagandet på F14 minns jag att Sven Cronwall skulle flyga med sin Taxi, för att illustrera begreppet “Nybörjarplan”. Varje gång han skulle försöka starta vek sig noshjulet och propellern tuggade som en jordfräs. Resultatet av tuggandet var ju att propellern var i stumpar och i stort sett halv.

 Men Sven fann på råd, han var ju sugen att visa allmänheten, han kunde flyga, så han sa till mig:

“Du kan väl kasta iväg det för mig”!

Jag sa ,att du ska nog inte flyga med en halv propeller men han yrkade  på start, så jag kastade iväg Svens stolthet. Taxin skakade iväg med sin halva propeller och vibrationerna började lösa upp planet i bitar, men Sven flög ett varv till sin och publikens belåtenhet!

Bilden från vårt deltagande i en flygdag på F14 hösten 1978 tror jag. Till vänster Claus Andersen till höger Boris Persson och på marken Kurt Lennås flygplan. I bakgrunden Halmstad Flygklubbars hangar som flyttades dit från Civila Flygfältet på femtiotalet.

Nisse Hoffman från Kristiansstad under en tävling där Hökaklubben var medarrangör.  Bilden tagen troligtvis 1974.

Prisutdelning efter en tävling omkring 1990. 

Från vänster skymd Kalle Andrén, Arne brorsson, Sven Cronwall, Christer Persson och skymd Helge Nilsson.

Vid depåstaketet ca 1979.  Flygaren med modellen i förgrunden har jag glömt namnet på, hette han nånting med Winblad? 

Damen är Bend Anderssens fru Dorthe och Bend står till höger, i bakgrunden skymtar Claus Andersen, Boris Persson och undertecknad eller i alla fall min fula gula meklåda.

Från flygdagen på F14. Vi hade en statisk utställning som förestods av Claus Andersen. Modellerna på golvet är längst bort Boris Mustang, Hans Arvidssons Champion, Mats Karlssons Box Fly, hängande snett Christer Persson Cherokee och Kurt Lennås Britain Norman Islander stående på bordet till höger.

Det kommer mera !

mats

Lite dokument från tiden det begav sig

Då man klädde med siden
och byggsatsen var en liten kartong som såg ut som när man ser ner i en ask tändstickor.
Ja, vi var med på den tiden!

Det kommer fler bilder, men ni får ge er till tåls!

Som det heter:

Stay tuned and expect pictures you never saw before!

Kurt startar sin Focke Wulf Steglitz, i Sverige kallad Sk12 i flygvapnet.
En modell som flög bra och som numera pensionerad hänger uppe på F14 i Halmstad.

Här kan ni läsa om det planet Kurt hade som förlaga till sitt bygge:

http://www.avrosys.nu/aircraft/Skol/412Sk12.htm

Kurts Sk12:a landar, men var är piloten?

Detta historiska dokument är från ca 1983, när vi fått lite rejälare mekbord.
Vems modellen på bordet är kan jag inte säga. Kanske Sven Cronwalls.
Vår gamla mekbod är utrustad med högtalare för flygdagen vi skulle avhålla.
Mekboden har gått upp i rök och finnes icke mer.

Observera trädet i bakgrunden! Tjusigt tuktat eller……..
vidare ser man hur långt in alarna växte då, innan vi röjde bort träden.
De berömda staketen sitter kvar.

Bilden från 1978 och föreställer undertecknad i rutig blazer, utsvängda byxor,
alltså i stort sett klädd för diskotekbesök…..men här lär jag ut aviatörskonsten.

På marken Mikael Kristensson och stående med glasögon hans kompis.
Bakom staketet vid den beryktade pilen Claus Andersen, numera teknikman på F7 Såtenäs tror jag.
Längst till höger en av Stures skyltar med förhållningsregler vid passage av banan. Ordnung muss sein!
Observera att det finns inte en enda buske eller träpinne i diket vid gränsen mot bondens åker åt Trönningehållet.

Back to the future….eller back to the past, för detta är från 1978.

Från vänster Bengt Rosberg, näste man har jag glömt namnet på,
Kurt Lennå ställer in nålen på sin “Multikärra”, Gert Persson,
som är gammal arbetskollega till mig i hamnen förbereder flygning
med en plastapparat från Valter Johansson och Sven Cronwall är
på språng med sin Champion 40 slängande ett getöga på Gert, så han gör rätt.

En flygbild från hösten 1979 rån nån av mina modeller och taget med en Instamatikkamera
. Jag kommer ihåg att kameran hette Canonmatic, den var försedd med automatisk
framdragning med hjälp av en elmotor och en komplicerad utväxling som alltid krånglade.

 Vi har klippt upp en lincirkel och som ni ser låg den alldeles jämte depån då.

Längst upp till höger kan man se taket på vårt tvåpipiga hemlighus. När man satt där
kunde man vinka till passagerna som åkte på Västkustbanan i tågen. Dasset flyttades
sen  och vi byggde ett provisoriskt garage för vår gräsklippare. Förresten klubbens
gräsklipparehistoria skulle kunna fylla en hel bok. Kanske kommer, man vet aldrig.

Depåstaketen syns tydligt och “Depåpilen” som förorsakade gråt och tandagnisslan
hos mig, när en av mina modeller klöv vingen i den.

Som ni ser växer alarna på båda sidorna om stigen i höjd med stugan. Hur hade det
sett ut om vi inte tagit bort skräpet?

På parkeringen känner jag igen Kurts, Bengt Rosbergs, Helges och min bil.
I depån ser du också det vattenfyllda diket, som vi fyllde igen 2002 och ersatte med rör.

Ser ni trädet som växer utanför depåstaketet i banan! Ja, man får ju inte göra det för enkelt att flyga!

…sjöng Barbro Hörberg i en av sina visor.

Visst var väl himlen alltid blå förr på Hökafältet? Man vill nog bara minnas de
blå dagarna med sol, när man drabbas av nostalgins trevande och igenkännande
tankar eller hur?

Dessa bilderna har jag fotograferat av från diverse källor. Fotografer är troligtvi
s:Pär Lundqvist och jag.

Vi kanske i föreningen skulle samla ihop så mycket bilder vi kan få tag i inom
rimliga gränser, redigera och lägga allt på en DVD-skiva?

Det är ju kultur det vi sysslar med och värt att bevar för framtiden, innan vi
alla blir historia.

Har ni bilder liggande, färg eller svartvita och kan tänka er att ta med de till fältet,
så kan jag fotografera av dem för att sedan kunna redigera till en samling med
bilder ur Hökaklubbens historia. Tänk över det!

Ok här kommer 10 bilder i ganska stort format. Fler kommer om en vecka så stay tuned!

Detta är en bild från 1975 med de allra första “mekborden” som utgjordes av ett av mina,
det hitre, gamla trädgårdsbord.  Modellen tro jag tillhör Mikael Kristenssen, men jag är
inte helt säker. Det är en BoxFly-liknande modell från Valter Johansson i Lammhult.
Vid denna tid hade vi en dålig gräsbana och en ännu sämre grusbana, som syns åt
Trönningehållet.Tur att inte miljönissarna såg när vi spred ut olja för att binda gruset.
Sven Cronwall hade ett 200-liters fat med spillolja i sin DAFs bagage och körde så det
skrek i remmarna i Variomaticlådan.

Här syns på en flygbild med bilden tagen från min fotokärra en Johanna
utrustad med en instamatic med motor för framdragning av filmen, väg 117 mot stan.
Som ni ser är det tomt på höger sida av vägen. Fyllinge fanns inte i form av bebyggelse då.
Time is running!

Denna bild, från ett par hundra meters höjd, visar hur lite träd det fanns här 1977.
Alarna hade ännu inte stuckit upp, beroende på att marken här var gammal odlingsmark.
Den höga kanten vid Pilkington-Fyllinge är ju en Litorinavall/strandkant för 2-6000 år sen
,så åkern där vi flyger är ju gammal sjöbotten , som utnyttjades som odlingsmark.
Ni ser också här den triangulära grusbanan och den nylagda oljegrusbanan.

Den sedvanliga arbetsdagen på hösten. Det innebar stor uppslutning av medlemmar,
kolla antalet bilar på parkeringen och mycket arbete som klarades av.
Jag är säker på att vid just detta tillfället var vi mer än 30 som ställde upp och
jobbade rent fysiskt!Hur är det i dag ?Se också den totala avsaknade av träd på den sidan
,där vi har vår camping. Håller man inte efter träden, då främst al och björk, så tar
de över, som har skett på vårt fält.Nu är det svårt att få bort träden.

Denna bilden är tagen tidigt på vår invigningsdag 1976. Den, invigningen,
förrättades av honoratiores ur kommunstyrelsen.
Mycket folk kom för att se på vår flygning och vår anläggning.
Sven Cronwall hade ihop med Bengt Rosberg ordnat en högtalaranläggning,
som var ett under av teknik, hoptvinnade kablar och ojordade anslutningar……men det fungerade.
Jag minns hur Bengt , som var gammal elverkmästare från F14 hela tiden sa till Sven:
“Men så kan vi inte göra”!”Det ordnar sig”, sa Sven i sedvanlig stil och det funkade utan att nån
blev grillad av strömmen.Modellerna ni kan se är längst till vänster en FAI-pylon modell
som flög med 250-300 km/timmen. Piloten hette Lundin och kom från Lomma.
Det stora röda planet,  en Johanna , märkt något ekivokt till “Flygmusen” flögs av
Christer Persson, som också ägde Cherokeen som står jämte.

Vårt sekretariat vid en av de succerika “Hovs Hallar Tävlingarna” i hang för segelmodeller.
Detta var en tävling som Hökaklubben ordnade under en följd av år med många deltagare.
Med många menar jag 40-50.Tävlingen las ner av Hökaklubben av för mig  och andra
tävlingsflygare oförståeliga orsaker. På bilden från vänster Arne Åberg, bortgången,
Hans Arvidsson som slutat med modellflyg och Stefan en duktig flygare från Båstad.

Boris Persson, cowboyen från Fyllinge, skruvar ihop sin konstflygmodell
under sakkunnig uppsikt från Sven Cronwall.Jag minns att modell var framtung,
så Boris hade tejpat en stor skiftnyckel på undersidan av kroppen, så det skulle
gå att flyga. Denna modell blev nedmonterad till mycket små bitar mellan huvudbanan
och taxibanan. Sven sitter på det berömda depåstaketet som var byggt av japansk
rödbok kommande från ett fartyg i hamnen där jag arbetade och där virket användes
som underlag för plåtrullar från Japan.

Pär sitter inte i ett töcken, utan det är bilden som är suddig. Den visar
i alla fall Pär med sin Salto. Salto tog hem SM ett år i hang och nästa år
skulle alla ha Salto. Även Pär. Den flög snabbt ,om man byggde nya vingar,
men personligen var jag inte förtjust i den.Just denna Pärs modell upphörde
sitt flygliv på Hovs Hallar, när Pär fick ett mekaniskt fel på modellen och
satte den på nosen med full speed uppe på toppen på Hovs Hallar 2 meter
från ett fridfullt promenerande par! Det lät, när modellen slog i marken ,
som när man bryter ett krispigt kexchoklad i små bitar. Minns du Pär…….

Johnny Johanssom med en av sina fina hangmodeller på en Hovs Hallartävling.
Kroppen byggd i glasfiber gjuten enligt systemet “förlorad form” i frigolit.
Man gör en form i frigolit, klär med Gladpack och sen utanpå detta lägger
man väven och epoxieplasten. Allt omviras med plastremsor av den typ som
var populära att fläta badrumsmattor av på sent 60-tal. När plasten härdat
hälldes aceton eller thinner in i formen så frigoliten smälte bort och så hade
du en kropp. Vingarna var konventionella sprygelvingar klädda med 0.4 mm
plywood. Johnnys modell var snabb och jag var genuint avundsjuk på honom.

Curt med sin Britain Norman Islander. Ett tvåmotorigt skalaflygplan
uppbyggt av tunna divinycellskivor i stället för balsa.Curt använde
två Super Tigre 3.5 kubiks motorer och de fungerade aldrig.
Jag minns hur Curt stod och skruvade på nålarna på sina motorer tills
gängorna i stort sett var utslitna och han trampat upp ett hål i marken
där han stått under sina idoga försök att få motorerna att gå synkront
både på toppvarv och mellanregister. Till slut tröttnade hans sambo,
Ann-Marie och på ett pingstmeeting hos oss , gick hon till Tomas
Nathansson och köpte två nya motorer till Curt. Men jag tror aldrig,
han satte dit motorerna , för Curt var envis. Curt brukade använda
denna modell att dra reklamsläp  med, när vi hade flygdagar.
Hur den slutade vet jag inte.Bakom Curt står Per-Olof Malis,
mannen med polisongerna är Hasse Bengtsson från Lilla Tjärby,
seminör,  Hans Arvidsson med sin son, skymd Mikael Kristenssons
kompis, jag tror han jobbar uppe på bruket i Hylte nu, Winfried Storn
och Mikael Kristennson. Tidpunkten för bilden runt 1978.